“Det är lättare att tänka att en flicka är
ett offer”
En kvalitativ vinjettstudie om professionellas syn på flickor
som begår sexuella övergrepp
Författare: Mona Srour och Louise Andersson Handledare: Marie Eriksson
Examinator: Torbjörn Forkby Termin: VT20
Ämne: Socialt arbete
Abstract
Author: Mona Srour & Louise Andersson Title: “It’s easier to think that a girl is a victim” Supervisor: Marie Eriksson
Assessor: Torbjörn Forkby
This study aims to examine professionals’ views of girls who commit sexual abuse in order to problematize norms and conceptions of gender and sexuality in the work with children and young people. In order to do this, we used a vignette study and combined it with focus groups interviews as a method to gather data. We had two focus groups where one consisted of three social workers and the other of four teachers. Our two vignettes depicted a fictional case where the characters in the vignettes were two children, age 10 and 12, where the oldest child sexually abuses the youngest. The only difference between the vignettes was the perpetrator’s gender. The purpose of the vignettes was to examine the professionals’ views of girls who commit sexual abuse as well as norms and conceptions of gender and sexuality linked to the problem. To analyse the results, we used Hirdman’s theory of gender system and Gagnon’s and Simon’s theory of sexual scripts. In line with the previous research we presented, our results show that the knowledge of girls who commit sexual abuse among professionals is not sufficient and that prevailing gender structures and conceptions of men’s and women’s sexuality affect the professionals’ views of girls who commit sexual abuse. The main result of our study shows that the professionals use different explanatory models regarding sexual abuse committed by girls and boys, which can be seen as new knowledge that our study has identified as this has not been addressed in the precious research we have taken part in.
Keywords
: girls sexual abuse, child sexual abuse, professionals, attitudes, vignette study, gender, sexuality, norms, focus groupsNyckelord
: flickors sexuella övergrepp, sexuella övergrepp mot barn, professionella, attityder, genus, sexualitet, normer, fokusgrupp, vinjettstudieInnehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Problembakgrund ... 1
1.2 Problemformulering ... 2
1.3 Syfte och frågeställningar ... 3
1.4 Relevans för socialt arbete ... 4
2 Tidigare forskning ... 4
2.1 Sammanfattning av tidigare forskning ... 9
3 Teori ... 9
3.1 Genus ... 9
3.2 Sexuella manus ... 11
4 Metod ... 13
4.1 Vetenskapsteoretisk ansats ... 13
4.1.1 Motivering av vetenskapsteoretisk ansats ... 13
4.2 Förförståelse och påverkan på materialet ... 14
4.3 Metod för datainsamling ... 14
4.3.1 Vinjettstudie ... 15
4.3.2 Fokusgruppsintervju ... 15
4.3.3 Utformning av vinjetter och intervjuguide ... 16
4.4 Urval och överväganden ... 17
4.5 Genomförande av datainsamling ... 18
4.6 Analysmetod ... 19
4.7 Forskningsetiska överväganden ... 19
4.8 Arbetsfördelning ... 20
4.9 Metoddiskussion ... 21
5 Resultat och analys ... 22
5.1 Syn på flickor och pojkar som förövare ... 23
5.2 Genus ... 27
5.3 Konsekvenser ... 29
6 Slutsats och diskussion ... 32
6.1 Sammanfattning och avslutande diskussioner ... 32
6.2 Förslag till framtida forskning ... 34
7 Referenser ... 35
1 Inledning
1.1 Problembakgrund
Barn och unga som begår sexuella övergrepp mot andra barn och unga är ett växande samhällsproblem och betydligt vanligare än vad många tror. Sexuella övergrepp handlar om alla former av sexuella handlingar som en individ utsätter en annan individ för mot dennes vilja. Sexuella övergrepp mot barn handlar om att utnyttja barnets beroendeställning och/eller att exponera barnet för sexuella handlingar som hen inte förstår. Dessa handlingar kan vara både fysiska och icke-fysiska, som till exempel att bli utsatt för en våldtäkt eller bli tvingad till att se på när någon onanerar (Rädda Barnen 2016, s. 3).
Att barn visar en sexuell nyfikenhet är normalt. Redan i förskoleåldern börjar barn utforska sin sexualitet då ett intresse för den egna kroppen och andras kroppar väcks vilket är en del av barnets naturliga utveckling. För att förstå barns och ungas sexuella beteenden är det viktigt att utgå från ett ålders- och utvecklingsperspektiv. Är barnets sexuella nyfikenhet adekvat för hens ålder? (Almqvist, Norlén & Tingberg 2019, s. 232). Barn under 12 år som begår sexuella övergrepp brukar vanligtvis inte benämnas som förövare utan anses ha sexuella beteendeproblem vilket innebär att barnet har ett avvikande beteende när det kommer till sexualitet som är för avancerat och inte anses vara lämpligt för barnets ålder (Nyman, Risberg & Svensson 2001, ss. 15-16). Barnet kan genom sexuella handlingar skada sig själv eller andra, leka sexuella lekar som är för utmanande för barnets ålder och/eller använda hot eller tvång för att utsätta andra för sitt sexuella beteende. Detta beteende är ofta tvångsmässigt och barnet har ofta svårt att sluta, därav är det viktigt att dessa barn uppmärksammas och får rätt behandling som hjälper dem att sluta utsätta andra (Rädda Barnen 2016, s. 12). Vad som definieras som ett acceptabelt sexuellt beteende hos barn ser olika ut beroende på vilket samhälle och vilken tidsepok som barnet växer upp i. Barnets sexualitet och könsidentitet formas av hens omgivning där de vuxnas reaktioner på barnets sexuella beteende har stor betydelse för vad som kommer att anses som acceptabelt (Larsson 2002, ss. 25-26).
Antalet sexuella övergrepp som begås av personer under 18 år är ännu oklart, men studier visar att det kan röra sig om allt mellan 20-50 % då mörkertalet antas vara stort. Forskning som gjorts visar att konsekvenserna av övergrepp som begåtts av barn eller unga kan vara lika omfattande och allvarliga för den utsatte som när en vuxen begått övergreppet (Almqvist, Norlén & Tingberg 2019, s. 236). Resultat från en undersökning som Allmänna Barnhuset gjorde 2015
visar emellertid att 21 % av de tillfrågade gymnasieeleverna (både manliga och kvinnliga) haft erfarenhet av någon form av sexuella övergrepp, vilket motsvarar drygt var femte elev (Landberg et al. 2015, ss. 6-7). Socialstyrelsen publicerade 2002 den första nationella kartläggningen av ungdomar under 18 år som har eller misstänks ha begått sexuella övergrepp. I den framgår det att både nationell och internationell forskning inom området är begränsad, speciellt i hänsyn till flickor som begår sexuella övergrepp där flera forskare varnar för en risk för underrapportering av denna grupp förövare (Socialstyrelsen 2002, ss. 4-9). Det har inte gjorts någon mer kartläggning av problemet och ämnet flickor som begår sexuella övergrepp är fortfarande relativt outforskat i både nationell och internationell forskning.
Kjellgren (2009, s. 27) belyser i sin avhandling hur den rådande samhälleliga diskursen om sexuella övergrepp exkluderar flickor som förövare. Flickor betraktas endast som offer då de ses som sexuellt passiva och oskyldiga vilket leder till en förnekelse av att flickor kan vara förövare. Yrkesverksamma som möter flickorna kan känna sig obekväma att hantera ärenden där en flicka begått sexuella övergrepp. En konsekvens som sådana förnekanden kan leda till är att offren osynliggörs och inte får ett tillräckligt erkännande från de professionellas sida, vilket i sin tur riskerar att leda till en underrapportering som bidrar till ett stort mörkertal. Detta är ett svek mot offren men även mot flickorna som förövare då de ska ha rätt till stöd och hjälp för att bryta sitt destruktiva beteende.
1.2 Problemformulering
Merparten av forskningen om barn och unga som begår sexuella övergrepp utgår från att pojkar är förövaren och flickor offer. Trots detta hävdar vissa forskare att antalet flickor som begår sexuella övergrepp, men som inte kommer till myndigheternas kännedom, skulle kunna utgöra en större grupp än pojkar. Främsta anledningen till att flickor sällan tas upp som förövare av sexuella övergrepp är på grund av de rådande könsrollerna i samhället där flickor ses som passiva offer och där sexuella övergrepp som begås av dem ses som mindre skadliga för deras offer (Oliver & Holmes 2015, ss. 699-700; Wijkman, Bijleveld & Hendriks 2014, s. 24). Vår genomgång av tidigare forskning visar att studier om professionellas syn på sexuella övergrepp har främst fokuserat på kvinnor och inte flickor. Clements, Dawson och Nair (2014, ss. 211-212) lyfter fram hur professionella ofta förminskar övergrepp som begås av kvinnor med argument om att det inte ligger i kvinnans natur att begå övergrepp vilket gör att offren för övergrepp som begåtts av kvinnor inte alltid blir betrodda. Könsrollerna i samhället är så pass starka att professionella anammar de föreställningar och värderingar som finns och ser sexuella
övergrepp som begås av flickor/kvinnor som mindre allvarliga och utgår från att sådana övergrepp endast begås av pojkar/män. Trots dessa föreställningar i samhället kan kvinnors sexuella övergrepp vara lika traumatiserande och påverka offren på samma sätt som om förövaren hade varit en man (Christensen 2018, ss. 2-3; Oliver & Holmes 2015, ss. 698, 709). Mot bakgrund av den tidigare forskningen, där flera forskare är eniga om att kunskapen om flickor som begår sexuella övergrepp är otillräcklig, anser vi att det finns en kunskapslucka dels vad gäller flickor som begår sexuella övergrepp, dels professionellas syn på denna grupp. Vidare är den största delen av forskningen utförd i andra länder än i Sverige och vi anser att det behövs mer forskning utifrån en svensk kontext för att synliggöra ämnet. Därmed anser vi att vår uppsats kan bidra till att synliggöra flickor som förövare av sexuella övergrepp, problematisera professionellas syn på dem samt skapa bättre förutsättningar för arbetet med barn och unga gällande sexuella övergrepp.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med vår uppsats är att undersöka professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp för att därigenom synliggöra och problematisera normer och föreställningar om genus och sexualitet i arbetet med barn och unga.
Inom ramen för vårt syfte och problemformulering ska vi försöka svara på följande frågeställningar:
1. Vilken syn har professionella på flickor som begår sexuella övergrepp?
2. Kommer genus till uttryck i professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp, och i så fall hur?
3. Vilka konsekvenser får de professionellas syn på genus och sexualitet för deras arbete med barns och ungas utsatthet av sexuella övergrepp?
Vi kommer genomgående i uppsatsen använda oss av cis-normativa föreställningar om kön och utgå från den binära könsuppdelningen flickor och pojkar. Vi använder teorier som är applicerbara på vår empiri samtidigt som vi är medvetna om att vi reproducerar föreställningen om att det endast finns två kön, vilket vi i grund och botten är kritiska emot. Genom att utgå från cis-normativa föreställningar riskerar vi att missa transpersoners upplevelser, men i förhållande till uppsatsens storlek och syfte som är att undersöka synen på (cis) flickor som begår sexuella övergrepp anser vi att det är försvarbart.
1.4 Relevans för socialt arbete
Flickor som begår sexuella övergrepp är ett relativt outforskat socialt problem som tenderar att osynliggöras både i forskning och i det sociala arbetets praktiker. I 1 kap 2 § 1 st och 2 st av Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) står det att “vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas” samt “vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande”. I 5 kap 11 § 3 st i samma lag står det att “socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver”. Utifrån dessa paragrafer har socialnämnden ett särskilt ansvar för barn som utsätts för brott och ska bidra med särskilda stödinsatser samtidigt som de ska beakta barnets bästa, oavsett om barnet är offer eller förövare. I och med att FN:s barnkonvention blev svensk lag 1 januari 2020 har Sverige dessutom, enligt artikel 19 och artikel 34, en skyldighet att skydda barn mot sexuella övergrepp och mot sexuellt utnyttjande (UNICEF 2009). Vidare framgår det av den internationella definitionen av socialt arbete att socialt arbete som profession bland annat ska bidra till skydd och stöd för utsatta samt att barnets bästa alltid kommer i första hand (IFSW 2018).
Osynliggörandet av flickor som förövare av sexuella övergrepp är, enligt vår mening inte i enlighet med rådande lagstiftning samt medför att problemet exkluderas ur definitionen av vad som bör inbegripas i det sociala arbetets praktik. Därmed anser vi att det är ett ämne som är ytterst relevant för det sociala arbetet, särskilt i och med att barnkonventionen blivit svensk lag, vilket ytterligare inskärper att barnets bästa ska tas i beaktande.
2 Tidigare forskning
Kjellgren (2009) tar i sin avhandling upp förekomsten av ungdomar, både flickor och pojkar, som begår sexuella övergrepp och vilka riskfaktorer som kan ligga bakom dessa övergrepp. Över 9 000 norska och svenska gymnasieelever, i åldrarna 17-19 år, fick svara på frågor om bland annat sina sexuella intressen och beteenden samt eventuella uppförandeproblem. Studien visar att 5 % av pojkarna och 0.8 % av flickorna uppger att de har tvingat någon till sex, som i avhandlingen definieras som onani och penetrerande sex (Kjellgren 2009, ss. 7-10). Konsekvenserna för offret kan vara detsamma oavsett om förövaren är av manligt eller kvinnligt kön. I jämförelse med kontrollgruppen var det vanligare att flickor som hade begått sexuella övergrepp var mer aggressiva och depressiva. De hade dessutom provat cannabis och alkohol i större utsträckning, haft fler sexpartners, sålt sex samt tittat mer på pornografi (oftast
våldspornografi). De hade även varit offer för sexualbrott, kommit från dysfunktionella hem samt haft psykologiska problem. Som tidigare nämnts betraktas flickor främst som offer och inte möjliga förövare då de ses som sexuellt passiva och oskyldiga. Detta leder till en förnekelse av att flickor kan vara förövare. En konsekvens av att yrkesverksamma inte ser flickor som förövare är att offren för flickors sexuella övergrepp osynliggörs vilket leder till att ett stort mörkertal bildas (Kjellgren 2009, ss. 27, 31, 51-52, 61-62).
I en nederländsk studie tar Wijkman, Bijleveld och Hendriks (2014) upp att nästan all forskning som finns om sexuella övergrepp som begås av barn och unga endast fokuserar på pojkar som begår övergrepp. Författarna menar att det finns ytterst lite forskning som uppmärksammar gruppen flickor som begår sexuella övergrepp och har därför i sin studie valt att uppmärksamma de 66 flickor som dömts för sexuella övergrepp i Nederländerna mellan åren 1993-2008. Detta har de bland annat gjort genom att ta del av domar, brottsregister samt flickornas familjebakgrund. Studien tar i likhet med Kjellgrens (2009) avhandling upp att flickor som begår sexuella övergrepp är ett dolt samhällsproblem och då väldigt få flickor anmäls för sexuella övergrepp finns det inte mycket information att ta del av. Flickor som begår sexuella övergrepp skulle kunna utgöra en större grupp än pojkar, men de osynliggörs på grund av könsrollerna som finns i samhället. Offer för övergrepp som begåtts av flickor känner oftast en skam och en rädsla för att anmäla händelsen till polisen. Detta då de är rädda för att inte bli betrodda då det finns en förutfattad mening i samhället att “flickor inte håller på med något sådant” och manliga offer kan vara rädda för att inte bli betraktade som riktiga män “då detta inte skulle hända en riktig man” (Wijkman, Bijleveld & Hendriks 2014, ss. 23-34).
Vidare tar Wijkman, Bijleveld och Hendriks (2014, ss. 26, 29-30) upp att de flesta flickorna i studien hade en låg utbildningsnivå i jämförelse med majoritetsbefolkningen och någon form av intellektuell funktionsnedsättning var vanlig. Majoriteten av flickorna kom även från dysfunktionella familjer där de bevittnat och/eller utsatts för grovt våld, sexuella övergrepp eller försummelse. 14 flickor hade diffusa sexuella gränser i familjen. Vissa av flickornas föräldrar hade sex framför dem eller tittade på pornografi i deras närvaro. Tre flickor däremot berättade att de hade uppfostrats helt annorlunda där de hade blivit slagna om de frågade om sex eller romantiska relationer. Genomsnittsåldern för det första övergreppet var 14,2 år där mer än 40 % av offren var under 12 år. Samtliga av de 66 flickorna som ingick i studien hade olika motiv till övergreppen, men författarna lyckades urskilja fem gemensamma motiv. Det vanligaste motivet till övergrepp var grupptryck. Många av övergreppen skedde i grupp där flickorna svarade att de var rädda för att hamna utanför och gav uttryck för att de bara drogs med i
övergreppet. Det näst största motivet som gick att urskilja var att vissa av flickorna hade problem med sin känsloreglering där deras huvudsyfte med övergreppet var att hämnas, minska på sin ilska eller ha kul genom att förnedra andra. Det tredje motivet var att flickorna ville experimentera sexuellt. Dessa flickor visste inte riktigt hur de skulle förhålla sig till sex och utvecklade därför ett aggressivt sexuellt beteende. Ett fjärde motiv handlade om att flickorna begick övergreppen av helt självcentrerade skäl där de såg en sexuell eller ekonomisk vinning genom övergreppet. Det sista motivet handlade om en grupp flickor som begick övergreppen på grund av psykiska diagnoser där de berättar att de hörde röster och/eller hallucinerade (Wijkman, Bijleveld & Hendriks 2014, ss. 30-32).
I en brittisk och amerikansk studie skriver Oliver och Holmes (2015, ss. 698-700) hur sexuella övergrepp som begås av flickor kan vara lika traumatiserande för den utsatte som ett övergrepp som begåtts av en pojke. Även dessa författare menar att denna problematik inte uppmärksammas i lika stor utsträckning då det finns inrotade normer och föreställningar i samhället om kvinnlig sexualitet där kvinnor främst ses som passiva och oskyldiga offer som inte begår sexuella övergrepp. Det är även sällan som flickor åtalas för sexuella övergrepp vilket gör att omgivningen inte ser på händelsen som allvarlig. Detta förnekande och osynliggörande gör det svårt för professionella att identifiera sexuella övergrepp som begås av flickor. Författarna understryker vikten av att utbilda yrkesverksamma som arbetar med barn och ungdomar om flickor som begår sexuella övergrepp då väldigt få vet hur de ska förhålla sig till denna problematik. En konsekvens av för lite kunskap är att yrkesverksamma anammar de normer och värderingar som finns om flickor som begår övergrepp och inte ser lika allvarligt på övergreppen och ignorerar att anmäla övergreppen till socialtjänsten. Genom utbildning och kunskap om området är det lättare att förebygga att övergrepp sker genom att veta vilka flickor som är i riskzonen (Oliver & Holmes 2015, s. 709).
Oliver och Holmes (2015, ss. 701-704) tar även upp att över 80 % av flickorna som begår sexuella övergrepp själva har varit utsatta för traumatiserande övergrepp. De flesta av flickorna har levt i dysfunktionella familjer där föräldrarna haft någon form av missbruk, använt våld som uppfostringsmetod samt att de haft otydliga sexuella gränser. Oftast har detta lett till att flickorna har levt i försummelse där de inte fått sina emotionella och psykiska behov tillgodosedda. Ett flertal studier visar även att flickor som begår övergrepp har svårt för sociala relationer och därför har mer ohälsosamma relationer med kriminella personer för att kompensera upp detta. Studier visar även att över 40 % av flickor som begår sexuella övergrepp har diagnostiserats med depression, har självmordstankar eller har försökt begå självmord.
Även ADHD och PTSD är vanligt förekommande bland dessa flickor. Författarna hävdar att om yrkesverksamma kände till dessa riskfaktorer i arbetet med unga flickor så skulle ett flertal flickor få hjälp i rätt tid innan ett övergrepp begås (Oliver & Holmes 2015, ss. 701-704). Christensen (2018, s. 1) har i en australisk studie utfört semistrukturerade intervjuer med 21 personer från olika professioner. Detta för att få en fördjupad förståelse för deras uppfattningar om kvinnor som begår sexuella övergrepp mot barn, men även för att identifiera vart insatser kan sättas in för att på ett bättre sätt synliggöra kvinnor som förövare. De professionella som blev intervjuade arbetade som polis, socialarbetare, kuratorer, handläggare, familjerådgivare samt jurister och alla hade professionell erfarenhet av kvinnor som förövare. I linje med den tidigare forskningen (Kjellgren 2009; Wijkman, Bijleveld & Hendriks 2013) som lyfter fram att det finns lite forskning om unga flickor som begår sexuella övergrepp gäller detta även vuxna kvinnor som begår sexuella övergrepp. En orsak till detta kan bero på att kvinnor anmäls i lägre utsträckning än män samt att rådande könsroller i de flesta samhällen ser kvinnor som omhändertagande och inte som möjliga förövare. Trots detta menar Christensen (2018, ss. 2-3), i enlighet med Oliver och Holmes (2015, s. 698), att kvinnors sexuella övergrepp kan vara lika traumatiserande och påverka offren på samma sätt som om förövaren hade varit en man. Resultaten från Christensens (2018) studie delades in i fyra teman. Första temat tog upp de professionellas uppfattningar om kvinnor som förövare som visar att kvinnorna inte är en homogen grupp och var tydliga med att poängtera att kvinnorna kan begå sexuella övergrepp för sin egen sexuella vinning och nöjes skull och inte enbart för att ens manliga partner tvingar en. Andra temat behandlar de negativa konsekvenserna som offren får utstå. Endast en respondent ansåg att sexuella övergrepp begångna av kvinnor inte var skadligt för offren då kvinnor inte penetrerar sina offer på samma sätt som män gör. Tredje temat tar upp hur förövarens kön påverkar de professionellas ärendehantering där majoriteten svarade att könet inte hade någon betydelse för ärendehanteringen, men att det kan påverka kontakter med andra yrkesgrupper samt kollegor. Sista temat uppmärksammar behovet av att det behövs mer utbildning om hur yrkesverksamma ska bemöta kvinnor som begår sexuella övergrepp, samt att diskursen i samhället behöver breddas för att synliggöra de kvinnor som begår sexuella övergrepp (Christensen 2018, ss. 6-9, 13-14).
Clements, Dawson och Nair (2014, s. 97) har gjort en systematisk forskningsöversikt av 13 vetenskapligt granskade artiklar som behandlar kvinnor som begått sexuella övergrepp. Syftet med studien är att undersöka professionellas och offers attityder och perspektiv gentemot
kvinnor som begår sexuella övergrepp. Studien visar att professionella överlag förminskar övergrepp som begås av kvinnor samt anser att de i mindre utsträckning behöver utredas. Författarna menar att professionellas attityder gentemot kvinnliga förövare speglar samhällets konstruktioner av femininitet och maskulinitet där män och kvinnor förväntas agera i enlighet med dessa konstruktioner. Vidare konstaterar författarna (2014, ss. 98, 110-112) att den utbildning som de flesta professionella fått, när det kommer till sexuella övergrepp, enbart haft män som förövare i fokus. Detta går i linje med den studie som Wijkmans, Bijlevelds och Hendriks (2014, s. 23) gjort där de lyfter fram att de professionella ser män som förövare och kvinnor som offer. Utmärkande kommentarer från professionella var att män är de riktiga förövarna och att det inte ligger i kvinnans natur att begå sexuella övergrepp. Studiens resultat visar att professionella har en tendens att förminska konsekvenserna, som ett övergrepp som begåtts av en kvinna, har gentemot offret. I likhet med tidigare forskningsresultat (Wijkman, Bijleveld & Hendriks 2014, s. 24) kunde detta leda till att offren kände att de inte kunde lita på professionella då de var rädda att inte bli betrodda trots att många offer vittnade om stora konsekvenser till följd av övergreppen.
Vandiver (2010) har med hjälp av en komparativ metod jämfört myndighetsdata från 23 olika delstater i USA för att undersöka skillnader hos ungdomar, mellan 12-17 år, som arresterats för sexualbrott under år 2002. Författaren har utgått från två hypoteser: en om att pojkar och flickor skiljer sig åt som förövare av sexuella övergrepp och en om att övergreppen är grövre om det är flera gärningspersoner. I artikeln tar Vandiver (2010, ss. 244, 248) upp tidigare studier som visar att pojkar/män utgör majoriteten av sexualförövare och att flickor/kvinnor begår mindre än 10 % av de sexuella övergrepp som rapporteras in. Av de som arresterats för olika former av sexuella övergrepp i studien var 177 flickor.
Resultatet från Vandivers (2010, ss. 249-253)) studie visar att hypotesen om att pojkar och flickor skiljer sig åt som förövare stämmer. Jämfört med pojkarna var majoriteten av flickorna vita, yngre, mer benägna att förgripa sig på offer i deras egen ålder samt med en större sannolikhet att hanteras informellt av polisen som tenderar att släppa flickorna med en varning istället för att gripa dem. Ungefär hälften av flickorna begick övergreppen tillsammans med en annan gärningsperson, som oftast var en pojke, och det var då mer troligt att de i samband med övergreppet arresterades för våldtäkt och hade mer än ett offer. Detta resultat överensstämmer med hypotesen om att övergreppen blir grövre om det begås av fler gärningspersoner då parterna kan hetsa upp och trigga varandra. Studiens resultat visar vikten av att ta flickors
sexuella övergrepp på allvar och vara uppmärksam på att flickor kan ha en medbrottsling samt ha utsatt fler offer (Vandiver 2010, ss. 259-260).
2.1 Sammanfattning av tidigare forskning
Vi kan med hjälp av den tidigare forskningen som presenterats konstatera att flickor som begår sexuella övergrepp är ett relativt outforskat problem i jämförelse med pojkar med motsvarande problematik. Vår forskningsgenomgång visar att flera forskare anser att den kunskap som finns om flickor som förövare är otillräcklig samt att det finns en kunskapslucka i dagens forskningsläge. Den forskning som finns menar forskarna behandlar kvinnor och inte flickor som förövare. Att flickor som förövare osynliggörs hävdar flera forskare beror på rådande könsstrukturer och föreställningar om kvinnors och mäns sexualitet. Därmed vill vi med vår studie bidra till att fylla den kunskapslucka som finns om flickor som begår sexuella övergrepp, genom att lyfta fram professionellas syn på flickor som förövare för att synliggöra och problematisera normer och föreställningar om genus och sexualitet i arbetet med barn och unga.
3 Teori
I detta avsnitt presenterar vi de teoretiska perspektiv och begrepp som vi kommer använda för att analysera vår empiri. Vi kommer att utgå ifrån Yvonne Hirdmans teori om genussystemet samt John Gagnons och William Simons teori om sexuella manus. Vi anser att de teoretiska begreppen kompletterar varandra och belyser olika aspekter av flickor som begår sexuella övergrepp. Detta genom att genussystemet synliggör samhällets könsstrukturer där manligt och kvinnligt ses som varandras motsatser medan sexuella manus belyser mäns och kvinnors sexualitet mer djupgående. Vi anser att dessa teoretiska begrepp kan bidra med en fördjupad förståelse vad gäller vårt ämne, syfte och frågeställningar.
3.1 Genus
Kön och genus är två omdebatterade begrepp som inte har någon fastslagen betydelse eller innebörd, utan ständigt diskuteras och omformuleras av olika teoretiker. Beroende på vilken forskningstradition en tillhör kan begreppen ha olika betydelser. Vår uppsats utgår från en socialkonstruktivistisk ansats där all kunskap och tolkningar av den verklighet vi känner till anses bli till i interaktion med andra. Enligt denna ansats ses både genus och kön som kulturellt och socialt skapat, och något som förändras över tid och varierar mellan olika kontexter (Jönson 2010, ss. 17-18; Thomassen 2007, s. 205). Till skillnad från förespråkare av den
socialkonstruktivistiska ansatsen anser inte forskare som utgår från den realistiska ansatsen att kön och genus är skapade i interaktion med andra utan de söker skillnaderna mellan könen i biologiska egenskaper, exempelvis anses män vara mer aggressiva än kvinnor (Kullberg 2012, ss. 16-18).
Vi har valt att utgå ifrån historikern Yvonne Hirdmans teori om det så kallade genussystemet. Hirdman var den forskare som introducerade begreppet genus i Sverige under 1980-talet. Innan dess användes begreppet könsroll för att beskriva de förväntningar som män och kvinnor fostras in i där flickor bland annat lär sig att visa känslor och ta ansvar medan pojkar lär sig att inte visa känslor och klara sig själva (Josefson 2005, s. 87). Dock har kritik riktats mot könsrollsteorin då den med sin förankring inom funktionalismen inte belyser ojämlika maktförhållanden som finns mellan män och kvinnor, samt att teorin ger sken av att det finns en enkel lösning på ojämlikheten mellan män och kvinnor, som handlar om att byta könsroll, eller att ändra på könsrollerna. Därmed osynliggörs könsmaktens tvingande karaktär. När det engelska begreppet ”gender” började användas i amerikansk kvinnoforskning under sent 1970-tal och början av 1980-1970-talet började forskare inom den svenska kvinnoforskningen debattera om och hur ordet gender skulle översättas till svenska (Hirdman 2001, ss. 11-14). Vissa forskare översatte gender till socialt kön, men Hirdman (1988, ss. 50-51) ifrågasatte detta med anledning av att begreppet socialt är ett så pass brett begrepp och relativt “utslitet” inom den svenska forskningen. Ordet genus, menade hon, har inte de vida och diffusa konnotationer som ordet socialt har, och var inte heller så “belastat” av kropp och biologi som begreppet kön. Genus kan därför användas för att synliggöra den kunskap som finns om vad som anses vara manligt och kvinnligt, hur människor socialiseras till män och kvinnor i interaktion med andra samt hur underordningen av kvinnor skapas.
Genom att använda Hirdmans (1988, s. 51) teori om genussystemet kan samhällets könsstruktur belysas genom att fokus läggs på den ojämna maktrelationen mellan män och kvinnor. Teorin utgår från två principer:
1. Dikotomi (även kallat isärhållande). Manligt och kvinnligt hålls isär och ses som varandras motsatser.
2. Hierarki. Mannen ses som normen för alla människor och är strukturellt överordnad kvinnan. Dikotomiseringen, eller isärhållandet, synliggör hur genus skapas genom föreställningen om skillnad, där kvinnor och män betraktas som varandras motsatser genom att kvinnliga och
manliga egenskaper ställs i binär relation till varandra. Mannen anses till exempel vara stark, förnuftig och ledande medans kvinnan anses vara svag, känslig och beroende. I och med dikotomiseringen blir det tydligt att mannens egenskaper ses som positiva och upphöjande för hans karaktär medan det fungerar tvärtom för kvinnan. Det är genom isärhållandet som mannen legitimeras som norm och får sin plats som överordnad och hamnar högst upp i hierarkin (Hirdman 1988, s. 52; Josefson 2005, ss. 22, 89). För att förstå genuskonstruktionen där kvinnan skapas i förhållande till mannen har Hirdman (2001, ss. 26-36) utformat tre formler (A-icke a, A-a, A-B), där mannen är A och anses vara människa och kvinnan är de andra jämförande variablerna. Genom historien har mannen varit normen och kvinnan har under olika epoker i historien haft lägre status jämfört med mannen. Kvinnan har gått från att vara ”icke-man” och därmed ”icke-människa” (formel A-icke a), till att betraktas som en sämre eller mindre värd variant av mannen men fortfarande inte en fullvärdig människa (formel A-a), till att slutligen ses som en annan art nämligen kvinna (formel A-B).
Hirdman (1988, ss. 53-54) skapade begreppet genuskontrakt för att tydliggöra hur genussystemet kommer till uttryck i samhällen, och hur det förändras över tid. Genuskontraktet ska ses som ett osynligt kontrakt av regler för genus som existerar i relationen mellan könen, och som består av tre nivåer som dikterar de föreställningar som finns om hur kvinnor och män ska bete sig mot varandra. Första nivån är den kulturella överlagringens nivå som inbegriper de föreställningar om hur kvinnor och män bör vara. Andra nivån som kallas den sociala integrationsnivån formas av förväntningarna från första nivån och innefattar institutioner och arbetsdelningen mellan könen. Tredje nivån kallas socialiseringsnivån och inbegriper direkt inlärning där individen med hjälp av de andra nivåerna uppfattar vad som är kvinnligt och manligt. Genom att genuskontrakten ärvs från generation till generation fostras flickor och pojkar in i dessa föreställningar om hur en kvinna respektive en man ska vara. Dessa föreställningar påverkar även de två principerna, dikotomiseringen och hierarkin, som genussystemet bygger på.
3.2 Sexuella manus
Begreppet sexual scripts, eller på svenska sexuella manus presenterades för första gången 1973 av sociologerna Gagnon och Simon i boken Sexual Conduct. Gagnon och Simon har med åren fortsatt utveckla sin teori där även flera andra forskare kommit att använda sig av samt modifierat begreppet. Teorin utgår ifrån att det finns sexuella manus i samhället som styr hur vi ska agera ut våra sexuella drifter och begär samt med vem och på vilket sätt vi har sex
(Månsson 2012, s. 182). Teorin har främst använts för att problematisera och ifrågasätta samhällets syn på sexualitet. Likt den socialkonstruktivistiska ansatsen som vår uppsats utgår ifrån är grundtanken med sexuella manus att sexualitet och våra sexuella beteenden är socialt konstruerade och formas socialt och kulturellt genom inlärningsprocesser. Det är således mer än våra biologiska förmågor som avgör vår sexualitet och våra sexuella beteenden utan dessa är även en social produkt. Därmed är de sexuella manusen också föränderliga som varierar efter varje enskild kultur och kontext (Månsson 2012, ss. 33-34, 183). Teorin omfattar således hur synen på sexualitet och sexuella beteenden är något som förvärvas, formas, omformas och förändras kontextuellt i mellanmänskliga relationer.
Gagnon och Simon delar upp de sexuella manusen i tre olika delar där dessa är kulturella, interpersonella samt intrapsykiska. De kulturella scenarierna går ut på att vi på en mer samhällelig och kollektiv nivå är styrda av normer för vad som anses vara sexuellt acceptabelt samt hur vi ska tolka och agera i olika sexuella situationer. De styrande faktorerna är bland annat lagar, regler, religiösa instanser och media (Markle 2008, s. 47). De kulturella delarna av sexuella manus går att översätta till kollektivets gemensamma värderingar om sex och sexualitet och vilka förväntningar det omgivande samhället har på sexualitet (Gagnon & Simon 1986, s. 98; Gagnon & Simon 1984, s. 53). I sådana kulturella sammanhang tilldelas män och kvinnor olika manus som de förväntas förhålla sig till. Exempelvis tenderar mäns manus att vara inriktade på att män anses vara och bör vara de som tar initiativ till sex samt har en högre sexualdrift än kvinnor, medan kvinnors manus handlar om att kvinnor anses ha och bör ha större behov av att knyta känslomässiga band samt vara till för att tillfredsställa mannens behov och begär. I motsatt till de kulturella scenarierna handlar de intrapsykiska manusen om normer och värderingar på individnivå och speglar individens egna fantasier och begär vad gäller sexualitet. Mellan de kulturella och intrapsykiska manusen hamnar de interpersonella manusen, som verkar i den konkreta situationen i interaktion med andra. De interpersonella manusen handlar om individens sätt att samspela mellan de kulturella scenarierna, men även sina egna intrapsykiska manus. Med andra ord innebär det hur en person i interaktion med andra anpassar sig utefter samhällets förväntningar i kontrast till sina egna begär och fantasier (Marshall 2018, s. 4).
I samhället tilldelas män och kvinnor olika sexuella manus då de anses tillhöra olika sociala och könade positioner. Mäns manus handlar om att de oftast strävar efter att ha flera sexuella partners där sex oftast utförs för nöjes skull, men att män även känner en större sexlust samt är oförmögna att kontrollera sin sexualdrift. Kvinnors sexuella manus å andra sidan handlar om
att de förväntas vara styrda av känslor där de är passiva i sökandet efter en sexuell partner och istället för att ta egna initiativ ska vänta på att bli förförda av en manlig partner. Kvinnor förväntas oftast tillfredsställa mannens begär samt vara deras emotionella stöd (Markle 2008, s. 47).
4 Metod
I denna del presenteras val av vetenskapsteoretisk ansats, förförståelse, datainsamlingsmetod, urval och överväganden, genomförande av datainsamling, analysmetod, forskningsetiska överväganden, arbetsfördelning samt metoddiskussion. Vi har fått anpassa vår studie och vårt tillvägagångssätt utefter rådande samhällssituation där spridningen av Covid-19 lett till att Folkhälsomyndigheten uppmanat till en social distansering (Folkhälsomyndigheten 2020). Vårt planerade tillvägagångssätt var att fysiskt träffa intervjupersonerna men då smittspridningen av Covid-19 är hög valde vi att följa rådande rekommendationer att övergå till digitala former av intervjuer och genomföra dem via internet med hjälp av videomötesprogrammet Zoom.
4.1 Vetenskapsteoretisk ansats
Vår studie utgår från en socialkonstruktivistisk ansats. Utgångspunkten inom socialkonstruktivismen är att all kunskap och den verklighet vi känner till uppstår i interaktion med andra. Huvudfokus ligger på de språkliga sociala interaktionerna där vår verklighetsuppfattning bildas i de språkliga relationerna. Det som vi uppfattar som vår verklighet är därmed ett resultat av ett mellanmänskligt samspel (Jönson 2010, ss. 17-18). Det är de dominerande diskurserna som råder i samhället som vi själva har skapat som speglar vår syn på kunskap och vår verklighet. Därmed finns ingen sann verklighet utan verkligheten är mångfacetterad och beroende av den som betraktar den (Dalen 2015, s. 18; Thomassen 2007, ss. 205-206). Således är genus ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv en produkt av det mellanmänskliga samspelet. Socialkonstruktivismen utgår även från ett kritiskt perspektiv som ifrågasätter vår verklighet och den kunskap som vi ser som sann för att kunna nå förändring (Fäldt & Kullberg 2012, ss. 144-145).
4.1.1 Motivering av vetenskapsteoretisk ansats
Mot bakgrund av uppsatsens syfte, att undersöka professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp, samt frågeställningarna om hur genus kommer i uttryck i de professionellas syn anser vi att den socialkonstruktivistiska ansatsen är den mest lämpliga att utgå ifrån. Detta
eftersom synen på b.la. kön, genus samt sexualitet utifrån socialkonstruktivismen är konstruerat i interaktion med andra individer vilket gör det lättare att förstå varför synen på flickor som begår sexuella övergrepp kan skilja sig gentemot pojkar. Vidare går det även utifrån socialkonstruktivismen att kritisera och problematisera den rådande synen på kön, genus och sexualitet genom att vara medveten om att det vi ser som verklighet är i själva verket konstruerat i sociala sammanhang (Fäldt & Kullberg 2012, ss. 144-145).
4.2 Förförståelse och påverkan på materialet
Forskarens förförståelse för ett ämne är enligt Holme och Solvang (2012, s. 151) grundat dels i den kunskap de erfarit under sin utbildning samt deras egna förutfattade meningar rörande ämnet. Vår första kontakt med ämnet flickor som begår sexuella övergrepp var under en föreläsning om barn som utsatts för misshandel med universitetslektor Cecilia Kjellgren på Linnéuniversitetet. När vi diskuterade vad vår C-uppsats skulle handla om tyckte vi båda att flickor som begår sexuella övergrepp var ett spännande och intressant ämne. Detta då vi inte hade någon tidigare kunskap om ämnet samt att vi båda fastnade för just flickor som förövare, då vi inte trodde att flickor begick sexuella övergrepp i den mån de gör utan att det främst var pojkar som var förövare. Vi gick in i uppsatsen med dessa förutfattade meningar men även med en vilja och nyfikenhet att förstå ämnet bättre. Under uppsatsens gång har vi varit öppna för den kunskap vi mött och genom att vara medvetna om våra fördomar har vi försökt att inte låtit våra förutfattade meningar påverka vårt material.
4.3 Metod för datainsamling
Då syftet med uppsatsen är att undersöka professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp valde vi att använda oss av en kvalitativ metod genom att utföra en vinjettstudie med kompletterande fokusgruppsintervjuer. En kvalitativ metod har som huvudfokus att söka förståelse för världen utifrån olika synvinklar och där en central föreställning om kunskap är att den konstrueras genom interaktion mellan två eller fler personer (Kvale & Brinkmann 2014, ss. 17-18, 47). En av fördelarna med kvalitativ metod är att den ger möjlighet till en helhetsförståelse av det som undersöks då intervjupersonerna har möjlighet att tala friare och även kan ge mer fördjupande svar genom att följdfrågor ställs. Att bearbetningen av empirin kan ta längre tid och att vi som intervjuare kan påverka intervjuresultaten är några av metodens nackdelar. Inom kvalitativa intervjuer kan det även hända att de intervjuade ger de svar som de tror att den som intervjuar vill höra vilket kan påverka resultatet (Larsen 2009, s. 27). Vi hanterade metodens nackdelar genom att vi strukturerade upp vårt efterarbete för att få en
helhetsbild av materialet samt att vi under intervjuerna inte tog en ledande roll utan lät intervjupersonerna föra talan. Genom att ställa kritiska följdfrågor kunde vi få en mer nyanserad bild av intervjupersonernas svar.
Som tidigare nämnts genomfördes intervjuerna med hjälp av videomötesprogrammet Zoom. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 190) är en fördel med datorstödda intervjuer att vi inte behöver begränsa oss till intervjupersoner som är geografiskt nära utan med hjälp av internet kan vi komma i kontakt med personer i andra städer som kan delta i vår studie. Nackdelen är dock avsaknaden av fysisk närvaro mellan deltagarna som Halkier (2010, ss. 62-64) menar kan påverka dynamiken inom gruppen då deltagarna går miste om varandras kroppsspråk. Vi var medvetna om att gruppdynamiken under intervjuerna kunde påverkas då deltagarna inte fysiskt träffade varandra men vi ansåg att datorstödda intervjuer var tillämpbara på vår studie då deltagarna kunde se och höra varandra via Zoom.
4.3.1 Vinjettstudie
För att skapa en större förståelse för de professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp utformade vi två vinjetter. Enligt Egelund (2008, ss. 136-137) är en vinjettstudie passande när en vill undersöka attityder och värderingar inom vissa grupper. Genom att vi konstruerade korta berättelser, så kallade vinjetter, som är anpassade utifrån vårt syfte kunde vi undersöka de professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp. Intervjupersonerna fick självständigt reflektera och argumentera kring ämnet i relation till ett fiktivt ärende som var verklighetstroget. Kullberg och Brunnberg (2007, s. 177) tar upp hur vinjetter hjälper till att sätta frågan som ska undersökas i ett sammanhang då intervjupersonerna får realistiska berättelser att utgå ifrån vilket bidrar till att svaren blir mer tillförlitliga då de intervjuade genom vinjetterna har något konkret att relatera till. Vidare är en möjlighet med vinjettstudier att man genom dessa fiktiva berättelser kan avdramatisera känsliga ämnen som sexuella övergrepp då de intervjuade svarar hur de tycker och tänker kring hypotetiska fall utan att behöva blotta hur de agerat i verkliga fall och därmed inte behöver känna sig utpekade (Kullberg & Brunnberg 2007, ss. 177-178).
4.3.2 Fokusgruppsintervju
Fokusgruppsintervjuer används när man vill komma åt människors erfarenheter och föreställningar relaterat till ett specifikt ämne. Detta görs genom att samla en mindre grupp människor som har någonting gemensamt för att diskutera ett förutbestämt ämne. Den gemensamma nämnaren för våra intervjupersoner var att de i sitt dagliga arbete på olika sätt
möter barn och unga med olika problematik. Syftet med en fokusgruppsintervju är att med så lite inflytande som möjligt försöka få fram de intervjuades åsikter kring ett specifikt ämne (Yin 2015, ss. 144-145). Fördelarna med fokusgruppsintervjuer som datainsamlingsmetod är att den stimulerar till flera olika resonemang och diskussioner kring det givna ämnet. Därmed kan fokusgruppsintervjuer bidra till att flera olika perspektiv kommer med då varje enskild intervjuperson beskriver sin syn på det givna ämnet, och utifrån detta bildas diskussioner. Eftersom vi utgår från en socialkonstruktivistisk ansats lämpade sig fokusgruppsintervjuer väldigt bra då de grundar sig på en förståelse av världen som ett resultat av ett mellanmänskligt samspel (Dahlin-Ivanoff 2015, ss. 82-83). En risk med denna typ av datainsamlingsmetod är att några av intervjupersonerna kan ta mycket plats där resten av gruppen hamnar i skymundan (Yin 2015, s. 145). Detta är dock något som vi under intervjusituationen var lyhörda inför och försökte motverka genom att vi bland annat fördelade ordet till alla och var lyhörda inte enbart för vad som sades under intervjun, utan också hur och av vem det sades.
Enligt Halkier (2010, s. 32) styr studien och ämnets känslighet hur många fokusgrupper och respondenter som ska ingå i studien. Vi valde att ha två fokusgrupper med fyra respondenter i vardera då vi ansåg att detta var tillräckligt för att med hjälp av vinjetterna få fram empirin. Detta med hänsyn till ämnets känsliga natur samt att fler fokusgrupper med ett större antal respondenter kunde påverka vår möjlighet att grundligt bearbeta materialet. När vi skapade våra fokusgrupper valde vi att kategorisera våra intervjupersoner utifrån vilket yrkesfält de arbetar inom och inte vilken profession de tillhör. Detta då vi inte ville begränsa oss till enbart de som har socionom- och lärarexamen, utan vi var intresserade av professionella som jobbar med barn och unga och deras syn på flickor som begår sexuella övergrepp. Vi har därav använt oss av renodlade fokusgrupper där lärare och socialarbetare fått medverka i varsin grupp för att på så sätt underlätta en diskussion utifrån det yrkesfält de arbetar inom (Bryman 2011, ss. 453-456).
4.3.3 Utformning av vinjetter och intervjuguide
Vi valde att utforma våra vinjetter utifrån principen “allt annat lika” som går ut på att vinjetterna är i princip identiska, men där endast en variabel skiljer dem åt. I vårt fall skapade vi två vinjetter (se bilaga 1 och 2) där förövarens kön var den åtskiljande variabeln. Karaktärerna i vinjetterna är två barn i åldrarna 10 och 12, där det äldsta barnet förgriper sig sexuellt på det yngsta. I ena vinjetten är förövaren en flicka och i den andra är förövaren en pojke. Vi valde att inte skriva fram vilket kön offret har i de båda vinjetterna då vi ville att intervjupersonerna själva skulle reflektera om det var en skillnad på övergreppen beroende på offrets kön. Genom
att konstruera vinjetterna på det här sättet kunde vi undersöka vilken roll genus har i de professionellas syn på flickor som förövare samt vilka föreställningar och normer som är kopplade till deras synsätt (Kullberg & Brunnberg 2007, s. 185). Vid konstruktionen av vinjetterna utgick vi från Jergebys (1999) fyra grundkriterier som går ut på att vinjetten ska vara verklighetstrogen, logisk, lätt att förstå och följa samt ha en röd tråd. För att ta reda på om våra vinjetter uppfyllde dessa grundkriterier valde vi att skicka dem för påsyn till en expert inom området sexuella övergrepp bland barn och unga samt till vår handledare.
Inför fokusgruppsintervjuerna utformade vi en semistrukturerad intervjuguide (se bilaga 3) med ett antal frågor som vi ville få svar på som samtidigt skulle ge intervjupersonerna stor möjlighet att associera och tala fritt relaterat det givna ämnet. Frågorna berörde vinjetternas innehåll och utifrån vårt syfte och frågeställningar utformade vi tre teman som vi skapade frågor utefter. Dessa teman var syn på flickor och pojkar som förövare, genus samt konsekvenser. Genom att först skapa teman och sen utifrån dem skapa frågor kunde vi försäkra oss om att vi fick med de områden vi var intresserade utav, samtidigt som intervjupersonerna kunde diskutera fritt utifrån sina egna perspektiv (Bryman 2011, s. 419; Kylén 2004, s. 19).
4.4 Urval och överväganden
Eftersom vårt syfte och frågeställningar berör professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp valde vi att söka efter intervjupersoner som på olika sätt inom sitt yrkesområde arbetar med barn och unga. Vi sökte inte aktivt efter professionella som har erfarenhet av barn och unga som begår sexuella övergrepp utan professionella som har olika erfarenheter av att arbeta med barn och unga. Detta då vi var intresserade av att undersöka synen på de professionella som barnen möter i första hand och inte experter inom området. De professionella som rekryterades för intervju var fyra lärare samt fyra socialarbetare. Då vi valde både lärare och socialarbetare med olika erfarenheter besatt de skiftande kunskaper, attityder och föreställningar relaterat problemet flickor som begår sexuella övergrepp.
I processen att få tag på intervjupersoner använde vi oss av ett bekvämlighetsurval samt ett snöbollsurval. Bekvämlighetsurvalet innebär enligt Jacobsen (2012, s. 227) att forskaren använder sig av personer som är enklast för hen att få tag i. Detta gjorde vi genom att vi tog kontakt med våra före detta lärare samt bekanta som arbetar inom det sociala arbetets fält. Vi publicerade även ett inlägg i Facebookgruppen ”Socionom” där vi redogjorde för syftet av vår studie samt beskrev att vi önskade få kontakt med socialarbetare som arbetar med barn och unga. Fördelen med ett bekvämlighetsurval är att det är en effektiv och tidsbesparande metod
vilket lämpade oss bra då vi hade en begränsad tidsplan som vi var tvungna att förhålla oss till. Nackdelen med ett sådant urval är enligt Bryman (2011, s. 194) att det kan bli svårt att applicera resultatet på alla professionella då de som medverkat i studien är de personer som var tillgängliga för forskaren och kan därmed inte representera en hel profession. För att få en blandning av våra intervjupersoner använde vi oss även av ett snöbollsurval. Fördelarna med ett snöbollsurval är att vi med hjälp av intervjupersonernas kontaktnät kunde nå fler personer som besatt den erfarenhet vi sökte. Metodens nackdel skulle kunna vara att endast personer med liknande social bakgrund med liknande värderingar hittas vilket försvårar möjligheten att få ett så mångfacetterat material. (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s. 41). För att undvika detta ansåg vi att en kombination av ett bekvämlighetsurval och ett snöbollsurval var passande då vi kunde få en blandad grupp som hade olika erfarenheter av arbetet med barn och unga.
4.5 Genomförande av datainsamling
Samtliga av våra fokusgruppsintervjuer genomfördes via videomötesprogrammet Zoom där deltagarna fick en inbjudan till ett Zoom-möte vi skapat. Två dagar innan intervjuerna mailade vi ut vinjetterna till våra intervjupersoner så att de skulle vara förberedda inför intervjuerna. Första fokusgruppsintervjun hölls med socialarbetarna och dagen därpå hölls den andra fokusgruppsintervjun med lärarna. Dagen innan intervjun med socialarbetarna meddelade en av socialarbetarna att hon hade fått förhinder och därmed inte kunde medverka vid vår studie. Vi försökte hitta en ersättare genom att ta kontakt med andra socialarbetare via olika Facebookgrupper, men ingen kunde ställa upp på så kort varsel. Vi är medvetna om att detta möjligtvis påverkat dynamiken i första fokusgruppsintervjun samt att vi kan ha missat värdefull kunskap då det endast blev tre socialarbetare, men vi resonerade att de socialarbetare vi hade och deras diskussioner kunde ge oss tillräckligt material.
Båda intervjuerna varade i drygt en timme vardera. Samtliga intervjupersoner deltog med videoupptagning vilket underlättade för dem att se och läsa av viktiga delar i varandras kroppsspråk. Intervjuerna började med att alla deltagare presenterade sig själva och sedan redogjorde vi för studiens syfte. Därefter läste vi upp en vinjett i taget. Då vi mailat ut vinjetterna innan intervjun hade samtliga intervjupersoner vinjetterna framför sig så att de lättare skulle hänga med i texten samt för att de skulle kunna gå tillbaka till dem om de behövde. Innan vi började ställa våra förberedda intervjufrågor lät vi de intervjuade fritt reflektera och diskutera kring deras tankar om vinjetterna. Vi höll oss till vår semistrukturerade intervjuguide för att få svar på våra frågor, men vi gav samtidigt de intervjuade genomgående möjlighet att
fritt tala om det givna ämnet. Vi hade på förhand bestämt att vi gemensamt skulle ansvara för intervjuerna och om intressanta diskussioner uppkom ställde vi båda följdfrågor som ledde till vidare diskussioner. En viktig del av datainsamlingen var att båda fokusgruppsintervjuerna spelades in med både ljud och videoupptagning, detta efter samtycke. Efter att båda intervjuerna avklarats började vi transkribera dem. Vi transkriberade en intervju var och detta gjordes ordagrant i enlighet med Back och Berterös (2019, s. 169) resonemang.
4.6 Analysmetod
För att lättare ta sig an och bilda sig en uppfattning av det material som samlats in och kunna få svar på sina frågeställningar är analys av materialet nödvändig. Att analysera handlar om att förenkla ens material (Larsen 2009, s. 59). Det finns olika metoder att använda sig av vid analys av kvalitativ empiri. Den analysmetod som vi ansåg vara mest lämplig för analysering av våra transkriberade intervjuer var en innehållsanalys. Syftet med en innehållsanalys är att förenkla samt berika det material som samlats in för att sedan kunna sätta den i ett större sammanhang för att komma åt innehållsliga aspekter av det som sagts. Detta görs genom att empirin delas in i teman och kategorier. Vid tematisering av empirin delas det in i olika teman som berör samma saker.
De teman som vi i förhand sorterade utifrån med hjälp av vår intervjuguide var syn på flickor och pojkar som förövare, genus samt konsekvenser. När tematiseringen gjorts är nästa steg i innehållsanalysen att kategorisera empirin genom att gruppera olika teman för att strukturera upp texten (Jacobsen 2010, ss. 141-142, 146). Då vi i våra intervjuer utgick från en intervjuguide med redan förutbestämda teman har vi enligt Jacobsen (2010, s. 147) redan gjort en grundläggande kategorisering. Trots att vi hade bestämda teman på förhand behöll vi en öppenhet gentemot vårt material för att se om andra teman dök upp under analysens gång. Vi skrev ner de teman som vi hittade och fyllde sedan dessa med citat som passade varje tema. Dessa teman har sedan kommit att användas i vår bearbetning av resultat och analys av empirin. Att kategorisera det insamlade materialet är nödvändigt för att kunna jämföra olika texter och hitta likheter/skillnader mellan olika intervjuer och därmed för att kunna dra slutsatser av resultaten.
4.7 Forskningsetiska överväganden
Då forskningen med tiden fått en mer betydelsefull position i dagens samhälle har mer ansvar lagts på forskaren att ta hänsyn till och reflektera över de människor som deltar i, samt mot de
som indirekt påverkas av forskningen. Som uppsatsförfattare kommer vi i kontakt med yrkesutövande människor när vi intresserar oss för professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp. Det är i interaktionen med andra som frågor om forskningsetik uppstår och som vi uppsatsförfattare måste förhålla oss till (Vetenskapsrådet 2017, s. 8). Vi ställdes inför ett forskningsetiskt övervägande när vi skulle göra vårt urval till studien. Barn och unga anses vara en sårbar grupp där maktrelationen mellan forskare och barn är asymmetrisk, det finns även vissa restriktioner för hur forskning om denna grupp ska bedrivas (Andersson & Swärd 2008, s. 238; Svensson & Ahrne 2015, ss. 28-29, 71). Vi bestämde därför tidigt att vi inte skulle intervjua barn och unga med hänsyn till deras utsatta position, ämnets känslighet och uppsatsens egna begränsningar. Mot bakgrund av dessa forskningsetiska överväganden ansåg vi det vara mer lämpligt att intervjua professionella om deras syn på flickor som begår sexuella övergrepp, en aspekt av ämnet som dessutom visade sig vara lite beforskad.
Att intervjua vuxna är dock inte fritt från forskningsetiska överväganden. Då vi spelade in och transkriberade intervjuerna var det viktigt att vi fick ett informerat samtycke av intervjupersonerna, då forskning inte får genomföras utan ett uttryckt samtycke från de berörda som ingår i studien. De intervjuade informerades även om syftet med vår forskning samt på vilket sätt den kommer att användas. Det var även viktigt att vi tillförsäkrade intervjupersonernas konfidentialitet, vilket innebär att deras personuppgifter samt den information som de lämnade ut förvarades på ett säkert sätt och behandlades med anonymitet (Dalen 2015, ss. 25-27). Detta gjorde vi genom att ge intervjupersonerna fingerade namn i resultat och analysdelen samt att vi inte delade med oss av varken inspelningarna eller transkriberingarna med intervjupersonernas riktiga namn. Det är endast vår handledare som tagit del av våra transkriptioner och då utan intervjupersonernas riktiga namn.
4.8 Arbetsfördelning
Vi har båda två ansvarat för och skrivit största delen av uppsatsen tillsammans. För att tidseffektivisera arbetet delade vi upp vissa delar men läste kontinuerligt igenom varandras texter och gav konstruktiv feedback. Båda har varit involverade och skrivit inledningen. Bearbetningen av den tidigare forskningen delades upp mellan oss men båda har skrivit sammanfattningen av den. Vi delade även upp teorikapitlet där Louise skrev om genus och Mona om sexuella manus. Metodkapitlet var båda med och skrev fram och båda ansvarade och varit delaktiga i framställandet av vinjetterna samt fokusgruppsintervjuerna. Transkriberingen av intervjuerna delades upp och Mona transkriberade intervjun med lärarna och Louise
transkriberade intervjun med socialarbetarna. Vi gick sedan igenom transkriberingarna för att tillsammans arbeta fram resultat och analys samt slutdiskussionen. Vi har under uppsatsens gång delat upp arbetet jämlikt och båda har tagit ansvar för sina respektive delar samt uppsatsen som helhet. Samarbetet mellan oss har fungerat bra och vi har kunnat komplettera varandra genom uppsatsen.
4.9 Metoddiskussion
För att nå uppsatsens syfte har vi använt oss av en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av en vinjettstudie med kompletterande fokusgruppsintervjuer. Vi upplevde att vinjetterna var hjälpsamma då samtliga deltagare beskrev att vinjetterna var verklighetstrogna och därmed bidrog till att diskussioner mellan de professionella uppkom samt att det skapade en gemensam upplevelse när vi läste upp vinjetterna. En nackdel som vi upplevde med vinjetterna var att de i viss mån begränsade diskussionerna då den avgörande faktorn som skiljde de åt var förövarens kön. Detta bidrog till att andra faktorer som exempelvis ålder inte diskuterades i lika stor omfattning, men som kan ha spelat en roll i de professionellas syn på flickor som förövare. Vi anser därav att vi kan ha missat intressanta aspekter som kunnat vara av betydelse för de professionellas syn på flickor som förövare, men på grund av uppsatsens tidsbegränsningar kunde vi inte ta hänsyn till fler än en aspekt.
Trots att vi på förhand hade bestämt att det enda som skulle skilja vinjetterna åt var förövarens kön upplevde vi inte att vinjetterna hindrade diskussioner kring kön och genus hos intervjupersonerna, utan snarare att det underlättade då de hade något konkret att förhålla sig till. Vi valde att berätta för intervjupersonerna att syftet med uppsatsen var att studera deras syn på flickor som begår sexuella övergrepp och var tydliga med att vi ville veta deras förhållningssätt utifrån förövarens kön. Detta då vi inte ville vinkla uppsatsens syfte genom att utesluta det.
Att vi valde fokusgruppsintervjuer i kombination med vinjetter visade sig vara väldigt användbart då det naturligt uppkom diskussioner kring ämnet som kunde varit svårare att uppnå om vi hade haft enskilda intervjuer. Vi upplevde inte att vår semistrukturerade intervjuguide var ett hinder för våra intervjupersoner att prata fritt kring ämnet. Detta då vi använde intervjuguiden som ett verktyg för att försäkra oss att vi fick med de aspekter av ämnet vi var ute efter. Intervjupersonerna diskuterade främst fritt och vi använde intervjufrågorna som ett sätt att styra in samtalet på andra aspekter som vi ville ha svar på. Dahlin-Ivanoff (2015, ss. 82-83) tar upp hur fokusgruppsintervjuer stimulerar till flera olika resonemang och diskussioner
kring det givna ämnet och därmed kan bidra till flera olika perspektiv. Då vi inte träffade våra intervjupersoner fysiskt var videomötesprogrammet Zoom ett bra hjälpmedel då vi både kunde se och höra våra intervjupersoner vilket underlättade diskussionerna och intervjun som helhet. I vår andra fokusgruppsintervju med lärarna satt tre lärare tillsammans medan den fjärde satt själv. Det här upplevde vi påverkade gruppdynamiken samt diskussionsklimatet då de tre lärarna tog mer plats under intervjun än den fjärde, vilket troligtvis påverkat den empirin vi fått ut av lärarna. Vi försökte motverka detta genom att låta den fjärde läraren komma in mer i diskussionerna och lät lärarna svara på vissa av våra frågor i turordning. Vi är medvetna om att gruppdynamiken och diskussionerna mellan intervjupersonerna troligtvis hade varit annorlunda ifall deltagarna satt tillsammans eller var för sig, men på grund av rådande omständigheter med Covid-19 kunde vi inte påverka fokusgruppsintervjuns konstellation.
Under intervjuerna framgick det att en lärare och en socialarbetare hade erfarenhet av barn eller unga som begått sexuella övergrepp. Dock ansåg alla intervjupersoner att deras kunskaper om flickor som begår sexuella övergrepp var bristfälliga och ville ha mer kunskap om ämnet. I intervjuerna kom intervjupersonerna, som hade erfarenhet av barn och unga som begår sexuella övergrepp, med andra perspektiv och diskussioner relaterat till ämnet. De professionella som inte hade erfarenhet kunde med hjälp av vinjetterna samt med hjälp av de andras erfarenheter reflektera och diskutera kring det givna ämnet. Vi anser inte att det var en nackdel att två av de intervjuade hade erfarenheter av barn och unga som begår sexuella övergrepp, utan det möjliggjorde att det blev mer djupgående diskussioner.
Bryman (2011, s. 369) diskuterar hur det kan vara svårt att generalisera resultat från en kvalitativ studie. I vår studie har vi totalt intervjuat sju professionella vilket inte kan representera alla yrkesverksamma som arbetar med barn och unga. Däremot kan våra resultat generaliseras utifrån våra teorier och de teoretiska slutsatser som redovisats. När vi kopplar vårt resultat med teorier och tidigare forskning så sätts vårt resultat i en större kontext och kan därmed generaliseras utifrån det.
5 Resultat och analys
I följande avsnitt kommer resultaten från de två fokusgruppsintervjuerna som ligger till grund för studien att presenteras. Dessa kommer i sin tur analyseras med hjälp av den tidigare forskningen samt utifrån teori om genus och det teoretiska begreppet sexuella manus. Resultatet av intervjuerna kommer att presenteras utifrån våra teman syn på flickor och pojkar som
förövare, genus samt konsekvenser. Dessa teman är knutna till vårt syfte som är att undersöka professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp samt våra frågeställningar:
• Vilken syn har professionella på flickor som begår sexuella övergrepp?
• Kommer genus till uttryck i professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp och i så fall hur?
• Vilka konsekvenser får de professionellas syn på genus och sexualitet för deras arbete med barns och ungas utsatthet av sexuella övergrepp?
För att tillförsäkra intervjupersonernas konfidentialitet kommer vi att presentera dem med fingerade namn. I vår första fokusgruppsintervju med socialarbetarna benämns intervjupersonerna som Julia, Linnea och Sandra. Lärarna i den andra fokusgruppsintervjun benämns som Mikael, Roger, Lisbeth och Olivia. Vi har i våra vinjetter (se bilaga 1 och 2) utgått från principen “allt annat lika” där den åtskiljande variabeln varit förövarens kön. I vinjetterna är karaktärerna två barn i åldrarna 10 och 12, där det äldsta barnet förgriper sig sexuellt på det yngsta. Genomgående i intervjuerna har fokus legat på de professionellas diskussioner och tankar om sexuella övergrepp i relation till förövarens kön för att kunna få reda på vilken syn de har på flickor som förövare samt vilka konsekvenser detta kan medföra i arbetet med unga förövare samt dess offer.
5.1 Syn på flickor och pojkar som förövare
Vid presentation av vinjetterna diskuterades det bland de professionella huruvida handlingarna som begicks i vinjetterna överhuvudtaget kan ses som sexuella övergrepp. Synen på vad ett sexuellt övergrepp är skilde sig åt bland de professionella med hänvisning till barnens unga ålder samt kön. Majoriteten av de professionella ansåg att handlingarna som begicks i vinjetterna klassades som sexuella övergrepp, men de två manliga lärarna diskuterade ifall sexuella handlingar som begås av barn och unga inte bara kan ses som en del av deras nyfikenhet och lek. Läraren Mikael resonerade hur 12 år är en låg ålder för någon att begå sexuella övergrepp och definierade själv sexuella övergrepp som en medveten och upprepad handling vars syfte är att kränka, där den som utsätter ska befinna sig i ett överläge och ha en större maktposition i förhållande till den utsatte. De intervjuade ansåg att det var svårt att avgöra vart gränsen för ett sexuellt övergrepp mellan barn och unga gick.
”12 låter ju som en låg ålder för någon som begår sexuella övergrepp. I min värld känns det som väldigt tidigt att vara så framåt och hänsynslös eller hur man ska uttrycka det” (Mikael, lärare)
Vid diskussionen om den första vinjetten där det är en flicka som begår övergreppet försökte samtliga professionella hitta en förklaring till flickans beteende och argumenterade för att flickor som begår sexuella övergrepp förmodligen har ett trauma bakom sig. I första fokusgruppsintervjun hade samtliga socialarbetare ett mer nyfiket och undersökande förhållningssätt då de var mer benägna att vilja förstå och förklara flickans beteende då de såg hennes handling som ett utåtagerande beteende som kan grundas i ett eventuellt eget upplevt trauma. Samtliga intervjupersoner lyfte även att de har lättare att se flickor som offer istället för möjliga förövare och hur de hade reagerat mer om förövaren var en flicka och offret en pojke då det bryter mot patriarkala strukturer och förutfattade meningar om vad som anses vara manligt och kvinnligt.
“[...] man börjar med en gång reflektera kring att hennes beteende, liksom vad är orsaken till det mer? Har hon varit utsatt för trauma själv? Varför, hon blir, vad ska man säga, uttrycker sig grovt och man börjar analysera liksom. Eller jag gör det i alla fall. Och det är väl också det här att man är fast i normerna även om man inte vill det” (Linnéa, socialarbetare)
“[...] man tänker lätt att det är en tjej som är offer också, det intressant där att man har svårt att tänka inte bara flickor eller kvinnor som förövare men män och pojkar som offer, att det är liksom svårare att man lätt tänker att Kim är en flicka i båda scenarierna” (Julia, socialarbetare)
I kontrast till att försöka hitta en förklaring till flickors beteende diskuterades pojkars beteende vara något strukturellt betingat och kopplat till en samhällsproblematik där det är mer normaliserat att pojkar och män begår sexuella övergrepp. De två manliga lärarna ansåg att sexuella övergrepp som begås av pojkar som mer trovärdiga då det är mer vanligt förekommande att pojkar är förövare och flickor offer. Samtliga av de professionella beskrev att de hade svårare att se pojkar som offer. Att pojkar begår sexuella övergrepp försöktes inte förklaras med att de bar på något trauma eller att de själva varit utsatta för sexuella övergrepp utan mer att de gör det i syfte att nå egen sexuell tillfredsställelse eller för att de vill visa upp sig för sina vänner. I första fokusgruppen diskuterade socialarbetarna hur deras bemötande gentemot pojkar som begår sexuella övergrepp inte hade varit lika analytiskt då det är så vanligt förekommande att pojkar/män begår övergrepp.
