Slutsats

Denna studie har funnit stöd för samtliga tre hypoteser som antog att det fanns ett samband mellan CFO:ns personliga egenskaper och den totala mängden frivillig rapportering, vilket också stöds av upper echelon theory (Hambrick & Mason, 1984). Detta stödjer även de resonemang som förts kring de observerbara personliga egenskapernas påverkan på de psykologiska personliga egenskaperna, vilka i sin tur påverkar beslutsfattandet och den frivilliga rapporteringen i enlighet med vad som illustrerades i figur 1. Den enda hypotes i studien som antog ett samband med en kategori av vikt som inte förkastades var hypotes 3d. Studien finner alltså stöd för att CFO:er med högre utbildningsnivå bidrar positivt till företagens rapportering av frivillig finansiell information. Detta kan antas bero på att den etiska medvetenheten ökar med utbildningsnivån, vilket i sin tur ökar kvaliteten i den finansiella informationen och det ger incitament för företagen att avge en större mängd frivillig rapportering i enlighet med legitimitetsteorin (Dowling & Pfeffer, 1975) och signalteorin (Spence, 1973). Sammantaget kan konstateras att managers personliga egenskaper har en större påverkan på den totala mängden frivillig rapportering än på vilka kategorier av information som läggs vikt vid.

Samtliga åtta hypoteser som prövade CEO:ns personliga egenskaper fick förkastas i denna studie. Det finns dock en risk att resultaten i denna studie avseende CEO:ns personliga egenskapers påverkan på den frivilliga rapporteringen är missvisande enligt resonemangen under avsnitten kön (7.1.1) och utbildning (7.1.3). CFO:erna i studien påverkas inte av samma problem med könsfördelning och koncentration av utbildningsnivå som CEO:erna i studien. Detta kan vara en bidragande orsak till att vissa hypoteser avseende CFO:ns personliga egenskapers påverkan på den frivilliga rapporteringen inte behövde förkastas, medan samtliga hypoteser avseende CEO:ns personliga egenskapers påverkan förkastades. Detta indikerar att CFO:ns personliga egenskaper har en större påverkan på den frivilliga rapporteringen än CEO:ns personliga egenskaper har. Att dra för stora slutsatser kring detta kan dock bli missvisande på grund av resonemanget ovan. Faktum kvarstår dock att samtliga fyra hypoteser, av studiens totalt 12 hypoteser, som inte kunde förkastas behandlade CFO:ns personliga egenskapers påverkan på den frivilliga rapporteringen.

Regressionsanalyserna visade på flera andra samband än de som formulerats i hypoteserna. Bland annat visade resultaten av de extra modellerna ytterligare stöd för att företag med kvinnliga CFO:er redovisar en större mängd frivillig information än företag med manliga CFO:er. Som nämnt kan anledningen till detta påvisade samband vara att kvinnor har en högre riskaversion än män har. Som resonerat ovan antas högre riskaversion generera ett behov av att uppfylla intressenternas krav på transparens (Freeman & Reed, 1983) och att uppnå legitimitet (Dowling & Pfeffer, 1975), vilket kan uppnås genom att avge en större mängd frivillig rapportering. Flera samband kunde observeras avseende managers utbildningsnivå, dessa var dock motsägelsefulla. Slutsatsen kan dock dras att managers utbildningsnivå har en påverkan på de beslut som fattas kring frivillig rapportering i enlighet med upper echelon theory (Hambrick & Mason, 1984). Utbildningsnivå kan baserat på studiens resultat också kopplas till samtliga tre psykologiska personliga egenskaper som diskuterats i studien, riskaversion, självsäkerhet och etisk medvetenhet, för att förklara de motsatta samband som regressionsanalyserna visade på. I de extra regressionsanalyserna visades på flera samband mellan CEO:ns personliga egenskaper och frivillig rapportering, vilket inte var fallet i modellerna som prövade studiens hypoteser. Dessa samband kan vara av intresse för framtida studier att utforska vidare.

Resultatet av modellen som prövade påverkan på den totala mängden frivillig rapportering där variablerna som mätte de personliga egenskaperna exkluderades hade endast marginellt sämre justerad förklaringsgrad jämfört med modellen som inkluderade studiens alla variabler. Dock var den justerade förklaringsgraden de facto lägre vilket innebär att de personliga egenskaperna bidrar med viss förklaring till variationen i den frivilliga rapporteringen. Dock kan slutsatsen dras att de personliga egenskaperna som studerades i denna studie endast har en marginell påverkan på den frivilliga rapporteringen då skillnaden

mellan de justerade förklaringsgraderna var liten. Detta bekräftades även av modellen som endast prövade de personliga egenskaperna, där kontrollvariablerna exkluderades, vilken gav studiens sämsta justerade förklaringsgrad. Baserat på detta kan det konstateras att studiens kontrollvariabler, men kanske framförallt bransch, storlek och lönsamhet som genomgående uppvisade starkast korrelationer, har en stor påverkan på företagens frivilliga rapportering. Vidare kan därför slutsatsen dras att den institutionella teorin (DiMaggio & Powell, 1983), legitimitetsteorin (Dowling & Pfeffer, 1975), agentteorin (Jensen & Meckling, 1976), PAT (Watts & Zimmerman, 1978), intressentteorin (Freeman & Reed, 1983) och signalteorin (Spence, 1973) bättre förklarar vad som påverkar den frivilliga rapporteringen än vad upper echelon theory (Hambrick & Mason, 1984) gör.

Avslutningsvis var utbildningsnivå den observerbara personliga egenskap som uppvisade flest samband med frivillig rapportering sett till studiens samtliga modeller, sambanden var dock inte konsekventa utan visade på både positiv och negativ påverkan. Även managers kön visade på flera samband med frivillig rapportering, och de samband mellan kvinnliga managers och frivillig rapportering som var signifikanta var alltid positiva. En slutsats som kan dras av denna studie är därför att kvinnliga CFO:er bidrar positivt till företagens frivilliga rapportering, både totalt sett och avseende hållbarhetsinformation samt finansiell information. Managers personliga egenskaper konstateras också ha en större påverkan på den totala mängden frivillig rapportering än på vilka kategorier av frivillig information som läggs vikt vid. Dessutom indikerar resultaten att CFO:ers personliga egenskaper har en större påverkan på den frivilliga rapporteringen än CEO:ers personliga egenskaper har. Samtidigt kan också slutsatsen dras att de personliga egenskapernas påverkan på den frivilliga rapporteringen endast är marginell och att företagens branschtillhörighet, lönsamhet och storlek i större utsträckning verkar kunna förklara variationen i den frivilliga rapporteringen.