I denna del av uppsatsen kommer jag diskutera metod och resultat av studien samt relatera dessa till syfte och forskningsfrågor, för att senare återkoppla resultatet till tidigare forskning samt lärandeteorierna.
5.1 Metoddiskussion
Eftersom denna studie är begränsad till fyra pedagogers och ett 20-tal elevers åsikter är resultatet inte generaliserbart. Dock ligger värdet i denna studie just i att de skildrar sina upplevelser och erfarenheter samt att materialet är detaljerat och ger många nyanser av sociala situationer. När data samlas in genom intervjuer kan en del brister förekomma. De tolkningar som gjorts av intervjuerna är mina egna och de hade kanske kunnat tolkas annorlunda av någon annan. Denscombe (1998) påpekar att forskarens identitet, bakgrund och egna övertygelser spelar en stor roll i redogörelsen av analysen av data. För att minimera denna risk har jag varit noga med att resonera kring olika tolkningar av insamlade data och även dragit paralleller till tidigare forskning. Val av plats samt tidpunkt för intervjuerna gjordes av informanterna så att de skulle känna trygghet under intervjun. För att tydligare kunna belysa frågan hur datorn används på ett kreativt sätt, hade jag kunnat göra fler observationer under lektionstid. Detta hade kunnat vara ytterligare en dimension i uppsatsen och i kombination med pedagogernas egna berättelser om upplevelser och erfarenheter hade det bidragit till ännu bredare perspektiv av analysen.
I några avseenden tycks pedagogerna ha glömt belysa aspekter i undervisningen där datorn varit viktig. Det kan vara moment som de uppfattar som självklara och därför inte är medvetna om dem. Till exempel när eleverna på musiklektionen använder datorprogrammet ”Garageband” för att skapa egen musik eller spela in låtidéer tillsammans. Dessa blir för en utomstående observator lättare att uppmärksamma.
5.2 Resultatdiskussion
Det framgår tydligt i denna studie att datorimplementering medför förändringar i undervisningen. Att datorimplementering är en process som tar tid intygar både eleverna och pedagogerna. Lärarna påpekar svårigheter med att skapa nya läromiljöer och att det tar tid och resurser att skapa förutsättningar för dessa läroprocesser. En sådan konkret situation är när en pedagog beskriver brist på elektroniska läromedel. Jag tror att dessa läromedel kommer att finnas inom snar framtid eftersom fler och fler kommuner börjar använda datorer i sina klassrum och med större efterfrågan kommer även utbudet att öka. Datorn och internet är sedan länge en naturlig del av samhället, tekniken är här för att stanna och skolan bör följa med i samma riktning. Eleverna och pedagogerna i min studie välkomnar den nya tekniken och arbetar aktivt för att utveckla nya spännande läromiljöer och arbetsprocesser även om det finns svårigheter och hinder på vägen. Datorn är inte någon garanti att elevernas resultat förbättras menar Tallvik (2008), utan det handlar om vilka läroprocesser som skapas med datorns hjälp och om dessa processer ger ny och fördjupad kunskap. Att den digitala utvecklingen automatiskt gör att eleverna blir mer aktiva producenter istället för passiva konsumenter av kunskap är ingen självklarhet, utan pedagogerna måste ha ett engagemang och en vilja att utveckla lärosituationerna, men också möjlighet till fortbildning. Även Tallvik (2008) betonar vikten av fortbildning. Pedagoger som implementerar En-till-En metoden ska ha kompetens att använda tekniken för eget bruk men bör också ha utbildning hur datorn kan användas didaktiskt för att planera och genomföra lektioner och genomgångar.
Elevernas åsikter är att datorerna är praktiskt fördelaktiga på flera sätt, bland annat att de enkelt kan redigera texter, presentera sina arbeten på flera och mer varierande sätt samt att allting finns samlat på ett och samma ställe. Under mina fältstudier har jag observerat flera spännande projekt. I ett av dem arbetade eleverna med temat etik och moral och presenterade arbetet i form av små kortfilmer. Dessa var väldigt varierande med inslag av både dramatik och komedi. Det första jag slogs av var engagemanget
och kreativiteten hos eleverna men även diskussionerna som följde efter filmvisningen. I dessa fall har pedagogerna tydligt omdefinierat lärandet där teknologin möjliggjort nya skapande processer som tidigare inte varit möjliga, t ex verktyg för visualisering av narrativa och strukturella aspekter av texter vilket kan jämföras med vad Puentedura (2009) belyser i sin forskning. Vid ett annat tillfälle fick eleverna en uppgift de senare skulle presentera muntligt inför klassen. En av eleverna kände sig orolig inför detta moment och valde då att videofilma sin presentation på datorn. När lektionen skulle börja frågade hon mig om det gick bra att vi visade hennes arbete på projektorn eftersom hon inte ville stå framför hela klassen. Detta är ett tydligt exempel på hur en elev med datorns hjälp blir mer kreativ och lösningsfokuserad. Enligt den sociokulturella lärandeteorin ser man eleven som en reflekterande individ och eleven blir motiverad när denne ställs inför problem. Eleven tar emot informationen, tolkar och kopplar ihop den med tidigare erfarenheter, senare organiseras denna kunskap om och skapar ny förståelse (Dysthe 2003).
En annan skillnad som är viktigt att lyfta fram är att läroboken har fått en mindre central roll i undervisningen och att eleverna fått fler inlämningsuppgifter, detta intygar även pedagogerna. Lärarrollen har förskjutits till att mer av en handledare snarare än en förmedlare av kunskap. Även Vygotskij (1995) betonade vikten av interaktionen mellan pedagogen och eleven, han menar att skolan har varit alltför intresserad av att pröva elevernas befintliga kunskapsnivå istället för att intressera sig för vad eleven kan lära sig med stöttning och vägledning från läraren. Ett sådant samspel främjar lärandet. Dessutom får kunskap enligt det sociokulturella
perspektivet olika skepnad beroende på vem det är som lär sig eftersom kunskapen
vävs ihop med de tidigare erfarenheterna (Dysthe 1996). Detta är även någonting som jag kommer ta med mig i min framtida roll som pedagog, att låta eleverna skapa sin egen kunskap aktivt snarare än att vara passiva informationsmottagare.
I min studie framkommer att över hälften av eleverna använder datorn till annat än skolarbete minst en gång per lektion. Detta ser jag som en av de största nackdelarna
med En-till-En metoden. Även pedagogerna har påpekat problemet med off-tasking som kortfattat innebär att eleverna istället för skolarbete går in på sociala medier, spelsidor och dylikt (Hammer 2010). En konsekvens av detta är att pedagogen ber eleverna att lägga undan datorn och använda papper och penna. Pedagogerna påpekar också att eleverna måste lära sig att ta ansvar och lära sig att datorn är ett arbetsredskap på lektionerna. Problemet med off-tasking, eller att elever gör annat än skolarbete på lektionerna har förekommit även innan datorerna fanns, fast då skrev man kanske lappar, klottrade på bänken och dylikt. Vi kanske inte kan förvänta oss att alla elever är 100 % procent fokuserade under alla lektioner. En annan förklaring är att det bara är en träningssak, att eleverna med tiden lär sig använda datorn som ett arbetsredskap och ta mer ansvar. Pedagogerna påpekar att problemen med off-tasking är större i årskurs 6-7 än i 8-9.
Fördelen är den att om en elev har missat en lektion eller ett delmoment ska det finnas förutsättningar att ta igen det på något sätt. Detta underlättas avsevärt med den digitala plattformen Schoolsoft där eleverna kan ta reda på vad de missat under sin frånvaro. Ett väldigt smidigt sätt att få med eleverna som inte kan vara i skolan pga sjukdom är att exempelvis fotografera tankekartan som läraren ritat på tavlan och ladda upp den på Schoolsoft tillsammans med Powerpoint presentationen samt delmålet i ett specifikt arbetsområde. I Tallviks (2008) studie framkommer det att pedagogerna upplever att undervisningen inte förändrats avsevärt i och med En-till-En metoden, däremot använder pedagogerna en skolplattform liksom skolan där jag gjorde min studie.
Jag är av den uppfattningen att digital kompetens kommer vara ett grundläggande krav i elevernas framtida yrkesliv. Samhället digitaliseras allt mer och alla måste vi bli bättre på att gallra överflödig information annars är risken stor att vi drunknar i den. Palfrey (2010) belyser också fenomenet ”Information Overload” där effekten tydligast syns i medias rubriker om varningssignaler kring spel och Internetberoende. Under denna resa har jag fått upp ögonen för många fördelar med datoranvändandet i
undervisningen. Den formativa bedömningen underlättas avsevärt eftersom en elev enkelt kan redigera en text i efterhand hur många gånger som helst. Även samarbeten med andra får en annan innebörd när ett dokument med enkelhet kan skickas och editeras. Lärande sker inte isolerat i den enskilda individens huvud, utan genom kommunikation och samspel med andra människor. Att kommunicera är att bli sociokulturell och kommunikativa processer är förutsättningar för att lärande och utveckling ska kunna ske (Dysthe, 2003). Möjligheterna att kommunicera har med datorernas hjälp underlättats och effektiviserats. Det svåra för eleverna kommer även i fortsättningen att vara att lära sig använda datorn som ett arbetsverktyg när de är i skolan eftersom en dator öppnar upp så oändligt många underhållningskanaler.
En reflektion som jag gjorde när jag skrev om tidigare forskning kring En-till-En metoden var att pedagogerna på skolan var mycket pålästa kring denna metod och jag kände igen många av deras påståenden i tidigare forskning som till exempel: "Skriva sig till läsning..." och "off-taking". En annan aspekt till att pedagogerna är mycket positivt inställda till En-till-En metoden är att de medvetet valt att jobba på skolan.
5.3 Framtida forskning
Den forskningen som finns idag är i hög grad fokuserad på utvärdering av olika En- till-En projekt. En framtida forskningsfråga skulle kunna fokusera på två likvärdiga skolor där en av dessa arbetar datorintegrerat och den andra jobbar traditionellt, för att försöka se om det finns skillnader i elevernas måluppfyllelse, meritvärde, studieresultat, engagemang, stressnivåer och till exempel kreativitet.