Slutsats

Frågorna jag ställde var:

• Hur kan man använda dramapedagogik för att eleverna ska få insikt i hur

det yttre påverkar möjligheterna att kommunicera med andra och hur man blir bemött?

• Vilka dramapedagogiska tekniker är lämpliga att använda i ett projekt som

detta?

När jag funderade på hur jag skulle använda dramapedagogik för att lära eleverna socia- lisationsteorier blev det naturligt att hämta inspiration från dramapedagoger som på ett nyskapande sätt har visat hur man kan använda drama i undervisningen. När man ska åskådliggöra hur människor förhåller sig till varandra (socialisation) så menar Johnstone att status är ett grundläggande begrepp. Vi började därför med övningar som praktiskt visade hur status varierar beroende på en persons kroppsspråk, mimik, röst mm. Johns- tone hävdar att i ett rollspel är det viktigt för deltagarna att veta vilken status de har i förhållande till varandra för att veta hur de ska bete sig i rollspelet. Enligt Johnstone är det även viktigt för människans alla relationer hur olika människors status uppfattas av andra. I sagor och lekar är förändring av status ett viktigt inslag för att göra berättelserna och lekarna intressanta.

När eleverna kände sig trygga med de dramapedagogiska övningarna i klassrummet ville jag prova på Boals idé om teater i offentligheten. Han fann att genom att spela tea- ter i det offentliga rummet kunde en större terapeutisk effekt uppnås på deltagarna. Jag lät därför eleverna gå ut och sälja gräddbullar genom dörrknackning och de fick också gå ut och möta människor i offentliga miljöer som affärer, torg, bibliotek mm. De fick då ikläda sig låg- och högstatusroller för att de skulle bli medvetna om hur de blev be- mötta beroende på status. Boal vill framförallt förändra människan politiskt men jag tror att hans teknik lämpar sig väl för att hjälpa människor att få insikt om sig själva. Det finns dramapedagoger som har utvecklat hans idéer så att de lämpar sig att använda i skolsituationer t ex har Katrin Byréus på ett konkret sätt visat hur värderingsövningar och forumspel kan vara lämpliga dramapedagogiska redskap i klassrummet.

Jag vill även understryka vikten av att fortlöpande diskutera känslor och upplevelser under hela processen. Det kan bli starka känslomässiga reaktioner från eleverna när de får ägna sig åt rollspel och dramapedagogiska övningar och som ledare måste man där- för hela tiden vara uppmärksam på hur eleverna reagerar.

De dramapedagogiska tekniker som jag har arbetat med under projektet har fungerat väl eftersom de gav önskvärda resultat i form av att eleverna blev mer självsäkra, medvetna om statusroller och deras betydelse. Enkäten varken stödjer eller stjälper mig i dessa tankar men däremot bekräftar intervjuerna och observationerna dem. Detta är första gången jag har arbetat med dramapedagogik i det offentliga rummet och jag har verkli- gen förstått vilken stark psykologisk effekt detta har på deltagarna jämfört med om man bara spelar inom klassrummet. Just därför tror jag att det är viktigt att vara försiktig när eleverna får gå ut och spela roller i offentligheten. Ledaren måste vara uppmärksam och följa upp elevernas handlande och välmående. Vi måste vara medvetna om att både Johnstone och Boal arbetade med vuxna människor som frivilligt deltog i deras övning- ar medan barn och ungdomar inte kan ta ansvar och riktigt förstå vad de ger sig in på, de är därför på ett annat sätt utlämnade till ledaren godtycke.

• Vad tycker eleverna om dessa dramapedagogiska tekniker?

Eleverna var enligt intervjuer och observationer överlag mycket positiva till projektet. Enkäten gav däremot inget tydligt svar på denna fråga. Antingen har det inte skett nå- gon förändring eller också är frågan så luddigt ställd att jag inte har fått ett relevant svar.

• Vilka problem kan uppstå när man arbetar med dessa dramapedagogiska

tekniker?

Vad finns det för nackdelar och problem med att arbeta med denna dramapedagogiska teknik? Man kan inte förneka att det har tagit en hel del extra tid att förbereda lektio- nerna och annat praktiskt arbete runt omkring som t ex att inhandla och distribuera 41 paket gräddbullar. Vi hade, vilket vi i efterhand tyckte var dumt, inte med oss gräddbul- larna från början utan tog bara upp beställningar. Därför fick jag ägna någon eftermid- dag åt att dela ut gräddbullar. Fördelen med att inte ha gräddbullarna med sig är att kö- parna tvingades bedöma om de kunde lita på att säljarna skulle leverera.

Ett problem som jag ser kan uppstå, men som inte uppkom, är att låta flickor klä sig så utmanande att de själva, föräldrar eller andra tycker att det kan bli anstötligt eller för- nedrande. Jag tror därför inte att man kan ge eleverna full frihet att klä sig hur som helst. Jag la märke till att en del ”kaxiga” elever hade lite svårt att iklä sig rollerna. Där- för är det viktigt att man har praktiska övningar i rollspel i klassrummet så att man mär- ker att alla känner sig trygga i sina nya roller. Jag såg också till att de, under rollspels- uppdragen, var ute och arbetade i grupper för att de skulle kunna diskutera och få stöd av gruppen. Jag bad eleverna efter varje gång de hade varit ute att de skulle de samlas och diskutera sina upplevelser. Dessa samtal skulle också skriftligen dokumenteras dels för att jag skulle kunna ta del av allas upplevelser och dels för att få eleverna att reflek- tera över sina erfarenheter.

Ett annat problem är att det är svårt att kontrollera om eleverna är aktiva och deltagande när de är ute på stan. Det finns ju alltid de som smiter undan och överlämnar till andra att göra arbetet. För att komma åt problemet bad jag grupperna i efterhand att redogöra för vem som hade gjort vad. Jag följde även med en grupp per tillfälle ut på stan. Jag tror att det skulle ha varit bra med fler rollspelsövningar för att göra eleverna ännu mera

trygga i sin gestaltning. Jag har märkt att när man ”leker” teater med skolelever frågar alla vem de ska vara och sedan går de omkring och ”spelar sin roll”. Detta ger en statisk stämning. Om man istället talar om för eleverna att de ska tänka sig in i vad den rollfi- gur de spelar vill, blir spelet mer dynamiskt. Boal (1979) ”Det grundläggande begreppet för skådespelaren är inte rollens ´vara´ utan dess ´vilja´”( s. 75).

• Vad i det här projektet kan jag ta med mig i mitt fortsatta arbete som lära-

re?

Framförallt har jag förstått att utvärdering och statistisk bearbetning av liknande projekt är en mer komplicerad vetenskap än vad jag trodde.

En viktig lärdom är att man kan använda dramapedagogik i ämnen där man normalt inte brukar använda drama. En annan lärdom är att noggrann planering är en förutsättning för ett lyckat projekt och som ofta är fallet så tar det alltid mer tid än vad man tror. Jag var vid uppstarten av projektet fokuserad på att lära eleverna socialisationsteorier men fann att en av de mer positiva effekterna av projektet blev att sammanhållningen och samarbetsförmågan i klassen har blivit bättre. Trots att det tog betydligt mer tid än vad jag hade förväntat mig så har den positiva responsen från eleverna gjort att jag gärna ägnar mig åt liknande projekt i framtiden.