Vi har under arbetets gång sett och kan enas om att bilderbokens definition har klargjorts i uppsatsen men även att det har visats på vilket sätt den fungerar. Bilderboken beståndsdelar är det visuella och det verbala tecknet och kommunicerar på dessa två nivåer. Vi har sett hur olika forskare kategoriserar denna breda, av information, fält som de flesta utav dem är eniga om att samspelet mellan text och bild arbetar flätande med varandra och är expanderande. Vi har uppfattat hur bilderboken under åren har utvecklats till ett väldigt intressant medium som döljer mycket mer en bara text och bild. Tidiga verk har bidragit till att skapa bilderbo- ken till vad den är idag. Arbeten av tidigare slag, som till exempel egyptierna skapade och även mer konkreta verk som Orbis Pictus (1685) och Der Struwwelpeter (1845) har stått som mall för den trimediala, dagens, genuina bilderbok. Teknikens viktiga framsteg och utveck- ling har också bidragit till att skapa denna särskilda kategori som av andra länder inte ses på samma sätt. Särskilt utvecklingen av boktryckarkonsten och litografin har varit betydelsefulla för bilderboken. Vi har även sett hur tidigt förekommelsen av ordet bilderbok gjorde entré och därmed etablerade sin mark. Tidigt framträdde också det dubbla tilltalet, ännu en före- teelse i bilderboken som är av stor betydelse och intresse. Människan och dess konstnärliga, skapande egenskap utgjorde att utvecklingen gick framåt och flera tolkningar kunde göras inom bilderbokssammanhanget. Personer som Caldecott, Nicholson, och många fler, bidrog till bilderbokens text och bild relation som idag har blivit en viktig del av bilderboken, om inte den viktigaste. Det är den som gör bilderboken så speciell; det och även bläddringens lysande funktion som bildar bilderbokens helhet. Vi har sett att personer, till exempel Bea- trix Potter, så sent som på 1900-talets början spela en roll av vikt för stora namn som Walt Disneys. Semiotiken har hjälpt oss att se att hela vår värld egentligen består av en mängd tecken som vi har lärt oss och präglat vår uppfattning om saker och ting, och som bildar vårt liv och vår vardag men också att det finns tecken som är okända för oss eftersom vi inte har åstadkommit erfarenheten, både konventionella och ikoniska, vilka används flitigt i bilder-
bokens struktur och existens. Bilderbokens två funktioner har vi också sett och applicerat på analyserna. Vi har sett hur texten står mestadels för det berättande och att bilden står för det beskrivande. Tillsammans viras dem samman i ett oändligt flöde av information och utveckling. Frågeställningen som ledde undersökningen var hur text och bild samspelar i bilderböck- er som Pettson tältar och Vem ska trösta knyttet? och genomfördes genom en semiotisk analys och tillämpning av relevant teori. Resultatet blev mycket intressant, mycket mer än förväntat.
Pettson tältar, skilde sig markant med Vem ska trösta knyttet? när det gäller deras manér. Nordqvist använder sig av naturtrogna färger. Ett träd har gröna blad, i motsats till Jansson som har avbildat växters blad som till exempel blå. Pettson tältar innehåller många olika färger och en otrolig detaljrikedom tillsammans i kontrast med Vem ska trösta knyttet? som använder sig av enkla former och färger. Båda bilderböckerna utspelar sig i någon sorts fantasivärld men på olika nivåer. I Vem ska trösta knyttet? finns det en helt och hållet påhittad värld av Jansson som inte visar någon riktig människofigur i tillvaron. Det är enbart påhittade gestal- ter som tar form bara om de syns på bild. Miljöerna är mestadels inte naturtrogna som till exempel ett rosa hav, blåa blad, röda stenar, en måne som liknar en sol etcetera. I Pettson tältar finns det en värld där människor kan prata med djur och att djur besitter en människointel- ligens. Miljöerna ser naturtrogna vid första anblicken men sedan märker man till exempel krusbär större än äpplen eller kantareller med människokroppar och skägg och så vidare.
Analyserna har visat att Nordqvist gör bruk av verbal nonsens i bilden med alla syllepser han visar i jämförelse med Jansson som använder verbal nonsens i orden. Vi har sett att båda bilderböcker uppfyller fullkomligt de tre kategorier av Nikolajeva; att de är kompletterande, ”expanderade” eller ”förstärkande” och ”kontrapunktiska”. De är helt olika men ändå lika i detta avseende. En intressant likhet mellan dessa är då knyttet på första sidan försöker få bort mörkret som skrämde honom så mycket genom att tända alla lampor han hade. Findus upplevde nästan samma sak när han var inne i tältet ensam i mörkret och ville ha sällskap av någon för att han var alldeles för rädd i mörkret för att vara ensam. Gäddan skrämde Findus, mårran skrämde knyttet.
En större skillnad de bilderböckerna emellan är skriftspråket och stilen. Nordqvist skriv- er berättande som i en vanlig modern bok. Det finns en som berättar och informationen ges mestadels genom dialog mellan parterna. Texten är datorskriven. Dessutom berättas berät- telsen i imperfekt, precis som i Vem ska trösta knyttet? Men inte då dialogen sker, för då är den i presens självklart. I Vem ska trösta knyttet? ser vi att Jansson skriver med handstil och även i vers- och rimform. Det ser nästan ut som en saga, om inte helt och hållet.
Båda bilderböcker är av samma format, det vill säga lika stora som ett A4 blad. Och på båda tillämpas samma tre kategorier av Nikolajeva och vi ser även att genom att de gör det uppfyller dem Rhedins trimediala fenomen som innebar att bilderboken som ett komplett medium leds av texten, bilden och bläddrandet, den genuina bilderboken. Dessa bilder- böcker uppfyller dessa moment till fullo men, som vi har sett, på två olika sätt och inriktnin- gar. De har båda en komplex modalitet som visar sig av de olika tolkningar man kan göra, verklighetstrogna eller metaforiska. Därför är dessa bilderböcker två skilda, olika men ändå
lika mästerverk som är värda att analyseras.
Som jag nämnde i inledningen har jag velat besvara frågan hur text och bild samspelar i bilderböcker och angripit ämnet genom en semiotisk analys av två bilderböcker, Pettson tältar och Vem ska trösta knyttet? Resultatet av det blev en mycket intressant teori om textens roll och bildens roll i bilderboken. Att applicera och tillämpa den i en semiotisk analys visade sig vara produktiv därför att det har gett tillbaka mer än förväntat. Pettson tältar och Vem ska trösta knyttet? är bilder- böcker som passar in i Nikolajevas och Rhedins kategorier och med hjälp av dem och semiotiken har dessa dolda och synliga budskap, som vi har sett i analysen, avslöjats. Analyserna visade att en bilderbok inte bara är en bilderbok utan ett verk värt en uppsats. Kommunikationen sker på en nivå som slår alla förkunskaper. Det jag inte förväntade mig var att få fram så fylliga analyser som både liknar varandra och skiljer sig från varandra. Jag har alltså kommit fram till att samspe- let mellan text och bild i bilderböckerna sker mycket aktivt, mycket interaktivt och fruktbart på djupet. Skulle jag läsa dessa bilderböcker igen finner jag garanterat nya aspekter, ny förståelse, nya uppfattningar och nya detaljer som fyller helheten. Men det återstår att se hur bilderboken i fram- tiden kommer att se ut och med vilka fastställda grunder, förutsättningar och teorier de kommer att analyseras och undersökas med.