6 Avslutande analys och slutsats
6.4 Slutsats och avslutning
Allmänhetens tillit till rättsordningen bör ses som synnerligen central. Man måste kunna lita på att meddelat domslut är slutgiltigt, både vad gäller skuldfrågan och påföljdsfrågan. Detta utgör grunden för den negativa rättskraftens funktion. Utan en sådan funktion, riskerar allmänhetens förtroende gentemot rättsordningen helt att gå förlorat, vilket inte kan anses önskvärt. Det är tydligt att denna tillit går förlorad om domstolarna tillåts uttala sig, och i viss mån pröva den enskildes skuld efter att dennes oskuld lagligen fastställts. När domslut meddelats, måste därför avgörandet ses som slutgiltigt, både beträffande skuldfrågan och påföljdsfrågan.
I slutändan får det heller inte glömmas bort att det är människor prövningarna handlar om. Några enstaka rader i en dom kan förändra den enskildes liv. Denne befinner sig således i en mycket påfrestande och utsatt situation och förtjänar att bemötas med sympati. Allt för ofta tycks allmänheten glömma bort att det är en medmänniska åtalet riktas mot. En medmänniska som mycket väl kan vara oskyldig. Därav förtjänar denne att bemötas med respekt för sitt människovärde, inte trots att denne är misstänkt för brott, utan just på grund av att denne är misstänkt för brott. Det är på dessa värdegrunder vår rättsordning vilar och det är dessa värdegrunder som måste upprätthållas.
Syftet med framställningen var att utreda huruvida brottmålsdomens negativa rättskraft, utöver nytt åtal för samma gärning, även hindrar domstolen från att uttala sig om den enskildes skuld, efter att dennes oskuld lagligen fastställts genom en lagakraftvunnen dom. Svaret på denna fråga är ja. Det har, i enlighet med det ovan anförda, i framställningen kunnat visas att avvisningsregeln, grundat på de ändamålsöverväganden som legat till grund för den negativa rättskraftens funktion, utöver nytt åtal för samma gärning, även förhindrar domstolen att uttala sig om den enskildes skuld, efter att dennes oskuld lagligen fastställts. En sådan extensiv tolkning av stadgandet är inte helt given. Sett till att den innebär ett utökat skydd för den enskilde måste det dock ses som förenligt med kravet på rättstrygghet och rättssäkerhet inom rättsordningen. Därutöver, hindrar rättskraften inte bara nytt åtal och uttalanden om den enskildes skuld så som den kommit till uttryck i åklagarens gärningsbeskrivning. Synen på samma gärning innebär att även sådana kringliggande omständigheter, som genom justering av åtalet hade kunnat göras gällande mot den tilltalade, träffas av domens rättskraft. Ur ett rättskraftshänseende utgör därför ansvar för mord genom såväl strikt gärningsmannaskap som utvidgat gärningsmannaskap och ansvar genom medverkan, samma gärning. Det spelar således ingen roll i vilka termer domstolarna resonerar. Det handlande TR och HovR företagit mot H.G. i prövningen mot E.A., har åsidosatt de värdegrunder den negativa rättskraften vilar på. Agerandet är därav anmärkningsvärt och bör kritiseras, främst ur ett rättskraftshänseende, men även utifrån oskuldspresumtionen.
49
Källförteckning
Litteratur
Asp, Petter, Ulväng, Magnus & Jareborg, Nils, Kriminalrättens grunder, 2 uppl., Iustus Förlag AB, Uppsala, 2013 [cit. Asp m.fl.].
Bernitz, Ulf, Carlsson, Mia, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Magnusson Sjöberg, Cecilia, Seipel, Peter, Warling-Nerep, Wiweka & Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt: Juristens källmaterial och arbetsmetoder, 14 uppl., Wolters Kluwer Sverige AB, Stockholm, 2017 [cit. Bernitz, m.fl.].
Eckhoff, Torstein, Rettskraft, Johan Grundt Tanum Förlag, Oslo, 1945 [cit. Eckhoff].
Ekelöf, Per Olof, Andersson, Simon, Bellander, Henrik, Bylund, Torleif, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång III, 8 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2018 [cit. Rättegång III].
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång II, 9 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2015 [cit. Rättegång II].
Fitger, Peter & Mellqvist, Mikael, Domstolsprocessen: En kommentar till rättegångsbalken, 2 uppl., Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2002 [cit. Fitger & Mellqvist].
Gärde, Natanael, Engströmer, Thore, Strandberg, Tore & Söderlund, Erik, Nya rättegångsbalken jämte lagen om dess införande, P.A. Norstedt & Söners Förlag AB, Stockholm, 1949 [cit. Gärde, m.fl.].
Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod, Nääv, Maria & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, 2 uppl., Studentlitteratur AB, Lund, 2018 [cit. Kleineman].
Lindell, Bengt (red), Eklund, Hans, Asp, Petter & Andersson, Torbjörn, Straffprocessen, Iustus Förlag AB, Uppsala, 2005 [cit. Lindell].
Nordh, Roberth, Praktisk process II: Processens ram i brottmål, 3 uppl., Iustus Förlag AB, Uppsala, 2012 [cit. Nordh].
Olivecrona, Karl, Rättegången i brottmål enligt RB, 3 uppl., P.A. Norstedt & Söners Förlag AB, Stockholm, 1968 [cit. Olivecrona].
Robberstad, Anne, Rettskraft, Fagbokforlaget Vigmostad & Bjørke AS, Oslo, 2006 [cit. Robberstad].
Welamson, Lars, Om brottmålsdomens rättskraft, AB Nordiska bokhandeln, Stockholm, 1949 [cit. Welamson].
50 Övrig litteratur
Danelius, Hans, Europadomstolens domar – tredje kvartalet 2000, SvJT 2000 s. 825 [cit. Danelius, SvJT 2000].
Edelstam, Gunilla, En rättvis rättegång? – Rättsliga synpunkter på återkallandet av två läkarlegitimationer, SvJT 2000 s. 398 [cit. Edelstam, SvJT 2000].
Ekelöf, Per Olof, Om talan i brottmål: Några tankar kring ett rättsfall, SvJT 1954 s. 353 [cit. Ekelöf, SvJT 1954].
Ekström, Allan, Vardagens processrätt, SvJT 1961 s. 382 [cit. Ekström, SvJT 1961]. Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004 s. 1 [cit. Jareborg, SvJT 2004]. Olivecrona, Karl, Några rättsfall om ändring av åtal och om res iudicata i brottmål, SvJT 1957 s. 1 [cit. Olivecrona, SvJT 1957].
Welamson, Lars, Svensk rättspraxis: Civil- och straffprocessrätt 1963-1967, SvJT 1969 s. 918 [cit. Welamson, SvJT 1969].
Offentligt tryck
Propositioner
NJA II 1943:1 Den nya rättegångsbalken [cit. NJA II 1943:1].
Prop. 1986/87:89 om ett reformerat tingsrättsförfarande [cit. Prop. 1986/87:89].
Statens offentliga utredningar
SOU 1938:43 Processlagberedningen förslag till rättegångsbalk I [cit. SOU 1938:43]. SOU 1938:44 Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk II [cit. SOU 1938:44].
Rättsfall
Högsta domstolen NJA 1956 s. 700. NJA 1968 s. 345. NJA 1974 s. 454 NJA 1980 s. 686. NJA 1987 s. 61. NJA 1987 s. 194.51 NJA 2003 s. 486. NJA 2010 s. 505. NJA 2013 s. 7. Hovrätterna RH 1995:126. Opublicerade rättsfall
Högsta domstolens dom den 25 mars 2015 i mål nr B 4653-14.
Svea hovrätts avd 01 dom den 16 augusti 2011 i mål nr B 5575-11. Svea hovrätts avd 08 dom den 5 mars 2015 i mål nr B 11137-14.
Södertörns tingsrätts dom den 15 juni 2011 i mål nr B 9261-10. Södertörns tingsrätts dom den 14 november 2014 i mål nr B 8323-11.
Utländska rättsfall
Sekanina v. Austria, judgement of 25 August, 1993, European Court of Human Rights. Allenet de Ribemont v. France, judgement of 10 February, 1995, European Court of Human Rights.
Mattoccia v. Italy, judgement of 25 July, 2000, European Court of Human Rights. Fischer v. Austria, judgement of 29 May, 2001, European Court of Human Rights. Vassilios Stavropoulos v. Greece, judgement of 27 September, 2007, European Court of Human Rights.
Vulakh and others v. Russia, judgement of 10 January, 2012, European Court of Human Rights.
Konventioner och författningar
Konventioner
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2010/C 83/02). Protokoll nr 7 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
52 Författningar
Rättegångsbalken (1942:740).
Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Utländska författningar
Lov om rettergangsmåten i straffesaker (nr 25/1981).
Elektroniska källor
Nationalencyklopedin, rättsdogmatik.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/rättsdogmatik (hämtad 2018-09-17) [cit. Nationalencyklopedin, rättsdogmatik].