Slutsats  och  diskussion

I vår studie ville vi utifrån självbiografiska berättelser beskriva och förstå hur individer i vuxen ålder upplevt omsorgssvikt under uppväxten, samt hur de hanterat omsorgssvikten. För att kunna uppnå detta fick vi först beskriva författarnas upplevelser av att växa upp med en psykiskt eller socialt funktionsnedsatt förälder, vilket vår första frågeställning fokuserar på.

Vi kan urskilja att beskrivningarna av att växa upp med en psykiskt eller socialt

funktionsnedsatt förälder lett till omsorgssvikt för författarna. Omsorgssvikten i självbiografierna beskrivs som omfattande och innefattar mångfacetterade beskrivningar av fysisk och psykisk misshandel, vanvård och försummelse. Majoriteten av författarna beskrev genomgående fysisk och psykisk misshandel och dessa kategorier är också de mest framträdande. Den fysiska misshandeln beskrivs i biografierna främst genom slag med händer samt sparkar, men också med hjälp av diverse föremål. Författarna beskriver den psykiska misshandeln som en bestraffningsmetod. Därtill kan vi även urskilja att det kontinuerligt förekommer psykisk misshandel då föräldrarna förmedlar till författarna att de är värdelösa och oälskade. Kategorierna vanvård och försummelse är också vanligt förekommande. Framförallt är det bristen på mat och emotionell närhet som urskiljs inom dessa kategorier. Sammanfattningsvis kan vi se att omsorgssvikten i vissa fall blir en omedveten följd av förälderns oförmåga och okunskap, men i andra fall blir omsorgssvikten medveten och riktad.

Den andra frågeställningen handlar om hur författarna hanterat upplevelsen av eventuell omsorgssvikt. Vad som går att urskilja är att samtliga författare använt olika strategier för att hantera uppväxten med omsorgssvikt. Strategierna ser olika ut beroende på situationens omfång och struktur, dock är det främst kopplade till att minska hot, lösa problem eller kontrollera känslor. Vissa av strategierna tillämpas i samband med en specifik situation.

Andra strategier används mer generellt för att bemästra omsorgssvikten under uppväxten, oberoende av situation eller vilket behov som försummas. Vi kan se att många av strategierna som förekommer i anslutning till att skaffa fram mat. I dessa fall är strategierna oftast kopplade till andra vuxna eller barn som indirekt eller direkt hjälper författarna att få tillgång till mat. Författarna hanterar också omsorgssvikten genom att tänka på positiva aspekter i situationer som känns svåra. Därtill förekommer även strategier som knyts till andliga aspekter.

Den tredje och sista frågeställningen handlar om vilka konsekvenser omsorgssvikten bidragit till. Vi kan se att författarna i samband med omsorgssvikt ofta beskriver vilka konsekvenser det medför. Vissa av dessa konsekvenser beskrivs uppstå redan under barndomen medan andra beskrivs uppkomma först i vuxen ålder. En framträdande konsekvens som vi kan urskilja är att samtliga författare hemlighåller sin situation. Detta grundar sig främst kring rädslan för vad som ska hända om föräldrarna får kännedom om att de berättat. Dock uttrycks anledningen till hemlighållandet också i vissa fall vara rädsla för vad som ska hända med

författaren själv om någon får veta. Bristande självförtroende utgör också en konsekvens av omsorgssvikt som både är befintlig i barndomen samtidigt som den i vissa fall förekommer först i vuxen ålder. Slutligen upplever författarna ensamhet som en följd av omsorgssvikt.

Ensamheten beskrivs bidra till att författarna känner ett behov av ett socialt nätverk utanför familjen, för att kunna ventilera, få stöd och bekräftelse.

Vad vi också kan urskilja är att samtliga författare har minst en förälder med psykisk och/eller social funktionsnedsättning. Förälderns problematik beskrivs som en avgörande orsak till uppkomsten av omsorgssvikt. Hindberg (2001, s. 26) betonar också att barn till föräldrar med missbruksproblematik, psykisk sjukdom och funktionsnedsättning löper ökad risk att utsättas för omsorgssvikt.

Att använda omsorgssvikt som analytisk utgångspunkt kräver också sin redogörelse. Vi insåg redan under läsandet av självbiografierna att det var svårt att särskilja kategorierna. Många av de meningsbärande enheterna som valdes ut passade in på flera av omsorgssviktens kategorier. Kategoriseringar av materialet utgjorde således svårigheter som också kan ha bidragit till att vi inte uppmärksammat intressanta aspekter, då de fallit utanför omsorgssviktens kategorier. En annan aspekt som vi också vill återknyta till är diskussionen kring innebörden av att använda självbiografier som metod för datainsamling. Vi har under genomförandet av studien varit medvetna om att självbiografierna vi använt bygger på författarnas tolkningar. Vidare är vi också medvetna om att självbiografierna endast presenterar författarnas perspektiv på sin uppväxt. Vilket gör att vi stundtals ställt oss frågan:

hur hade händelserna i självbiografierna skildrats om någon annan i familjen beskrev dem?

Detta resonemang utesluter inte att författarna talar sanning, men det synliggör komplexiteten i att endast ta del av ett perspektiv av en berättelse.

Avslutningsvis har samtliga författare beskrivit upplevelser av omsorgssvikt i högre eller mindre grad. Samtliga författare beskriver också att de genom olika strategier lyckats ta sig igenom svåra uppväxtförhållanden. Vilka bestående konsekvenser som omsorgssvikten bidragit till för författarna är inget vi kan uttala oss om. Men vad vi kan konstatera är att samtliga författar exponerats för omfattande riskfaktorer genom föräldrarnas problematik.

Samtliga författare måste också haft en närvaro av egna skyddsfaktorer, då de lyckats utstå exceptionella situationer med livet i behåll.