Examensarbete
Barnen som inte fanns
En kvalitativ studie baserad på självbiografier med fokus på individers upplevelse av omsorgssvikt
Författare: Jessica Göransson &
Sara Sundberg
Abstract
Author: Jessica Göransson & Sara Sundberg
Title: The invisible children - A qualitative study based on autobiographies focusing on individuals' experience of neglect [Translated title]
Supervisor: Andreas Johansson Assessor: Kristina Gustafsson
The aim of this study was to describe and understand how individuals in adulthood experienced a childhood with neglect, and how they handled neglect. In order to reach the perspective of the individuals who grew up with neglect, we chose to use autobiographical books as our empirical material. The criteria the autobiographies had to meet in order to fall within the scope of this study was that the biographies had to display the experience of neglect during childhood, and thereto the books had to be written by individuals who themselves experienced neglect. Based on the aim of this study we sought answers to three questions: How do the individuals describe their upbringing with a mentally or socially disabled parent? How have the individuals coped with the neglect they’ve been exposed to?
What consequences have the neglect supposedly led to? The findings of this study show that the extent to which the individuals experienced neglect were profound and comprising. Most prominent in the material was physical and mental abuse. For survival the individuals used different strategies to master the different situations they were subjected to. The strategies the individuals described were most often used to provide food, confirmation and to keep emotions in check. Furthermore the individuals described that the neglect and abuse led to various consequences, some that were prominent during childhood others not until the individuals reached adulthood.
Keywords: neglect, physical and mental abuse, malpractice, children of dysfunctional parents Nyckelord: barn som far illa, omsorgssvikt, försummelse, vanvård, fysisk misshandel, psykisk misshandel
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till författarna av självbiografierna, denna uppsats hade varit omöjlig att genomföra utan er. Vi vill förutom författarna till självbiografierna även uppmärksamma alla andra barn som far eller farit illa. Ert mod, er resiliens och er otroliga ork att fortsätta kämpa och aldrig ge upp är minst sagt anmärkningsvärd. Att sedan ta sig igenom svåra uppväxtförhållande och dela med sig till andra kräver också sitt tillkännagivande. Era berättelser och upplevelser är otroligt viktiga, inte bara för examensarbete i synnerhet, utan för att det synliggör ett socialt problem i allmänhet.
Vi tackar också klasskamrater för diskussioner på biblioteket och nödvändiga fikapauser.
Slutligen ett tack till vår handledare, Andreas Johansson, för kritiska ögon.
Jag menar inte att man ska låtsas som om det aldrig hänt, utan bara sluta använda det som en utgångspunkt för allt negativt, tråkigt eller svårt som man möter under livets promenad. Jag vill inte ha min uppväxt sittandes som ett ok på mina axlar resten av livet. Jag vill gå vidare. (Gustafsson 2006, s. 255)
Jessica & Sara
Växjö 2015Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Problemformulering 1
1.2 Syfte 2
1.3 Frågeställningar 2
1.4 Bakgrund 2
1.4.1 Barn till föräldrar med psykisk eller social funktionsnedsättning 2
1.4.2 Aktuell lagstiftning & styrdokument 3
1.4.3 Begreppsdefinitioner 4
2. Tidigare forskning 5
2.1 Nationella intervjustudier 5
2.2 Internationella intervjustudier 7
2.3 Vårt bidrag 8
3. Analytiska verktyg 9
3.1 Omsorgssvikt som begrepp 9
3.2 Copingteori 9
4. Metod 11
4.1 Vetenskapsteoretisk ansats 11
4.1.1 Förförståelse 12
4.2 Val av datainsamlingsmetod 12
4.3 Urval & tillvägagångssätt 13
4.3.1 Självbiografier 14
4.4 Metoddiskussion 14
4.5 Metodologiska övervägande 15
4.6 Analysmetod 16
4.7 Validitet & reliabilitet 16
4.8 Etiska övervägande 17
5. Resultat & analys 18
5.1 Fysisk misshandel 18
5.1.1 Beskrivningar 18
5.1.2 Strategier 21
5.2 Psykisk misshandel 24
5.2.1 Beskrivningar 24
5.2.2 Strategier 28
5.3 Vanvård 30
5.3.1 Beskrivningar 30
5.3.2 Strategier 33
5.4 Försummelse 35
5.4.1 Beskrivningar 35
5.4.2 Strategier 37
5.5 Omsorgssviktens konsekvenser 39
5.5.1 Beskrivningar 39
5.5.2 Strategier 42
6. Avslutning 42
6.1 Slutsats och diskussion 42
6.2 Avslutande diskussion 45
7. Referenser 46
8. Bilagor
8.1 Bilaga 1
1. Inledning
1.1 Problemformulering
När föräldrar eller andra vuxna i familjen har allvarliga svårigheter påverkas hela familjen.
Missbruk, allvarlig sjukdom eller skada, psykisk ohälsa, psykisk funktionsnedsättning, våld och dödsfall får alltid konsekvenser för de anhöriga – i större eller mindre grad.
(Socialstyrelsen 2013, s. 9).
Socialstyrelsen (2013, s. 9) belyser i ovanstående citat att barn till en psykiskt eller socialt funktionsnedsatt förälder riskerar att fara illa till följd av förälderns problematik.
Omsorgssvikt är ett samlingsbegrepp som används för att beteckna barn som far illa och utsatta barn (Hindberg 2001, s. 52). Barn till föräldrar med en funktionsnedsättning riskerar att utsättas för omsorgssvikt. Ett barn som utsätts för omsorgssvikt får inte sina grundläggande behov tillgodosedda. Forskning visar att omsorgssvikt under uppväxten kan leda till allvarliga psykiska konsekvenser för utsatta barn (Lindblad 2013 & Tillfält, Eriksson
& Brunnberg 2011). Beskrivningar av psykiska konsekvenser i form av depression, självskadebeteende och beteendestörningar förekommer (ibid).
Omsorgssvikt blir också synligt då lagar samt konventioner som gäller i Sverige inte efterföljs. Barnkonventionen är ett rättsligt bindande kontrakt som antogs i Sverige år 1989.
Konventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn som enligt Mattsson (2010, s.5) betonar alla barns rätt att få växa upp i en familjär miljö präglad av kärlek och respekt. När föräldrars föräldraförmåga brister kan det leda till att barnens behov av kärlek, trygghet och samhörighet inte tillgodoses (Mattsson 2010, s. 28).
Barn till föräldrar med psykiska eller sociala funktionsnedsättningar påverkas alltså mer eller mindre av förälderns problematik. På vilket sätt barnen påverkas beror på problemets art och omfattning, men även på hur problemet hanteras av föräldern. Vidare beror det också på barnets egen förmåga att hantera svårigheter, barnets ålder samt egen sårbarhet (Socialstyrelsen, 2013, s. 19). Detta innebär att eventuella negativa upplevelser och konsekvenser av omsorgssvikt påverkas både av risk- och skyddsfaktorer (Socialstyrelsen 2013, s. 55). Ovanstående resonemang visar att upplevelsen av omsorgssvikt kan få olika konsekvenser beroende på de risk- och skyddsfaktorer som barnet har. Detta innebär att två barn trots liknande uppväxtförhållande kan få olikartade utfall.
Mycket av den tidigare forskning som finns har genomförts med intervjuer och fokuserat på barns upplevelser. Vuxnas skildringar är betydligt mindre förkommande och än mindre vuxnas skildringar i självbiografier. Därför ville vi med utgångspunkt i begreppet omsorgssvikt studera hur individer upplevt samt hanterat en uppväxt med en psykiskt eller socialt funktionsnedsatt förälder. Att ta del av självbiografier av vuxnas skildringar bidrar till att vi belyser två perspektiv av omsorgssvikt som inte är lika förkunnade inom forskning.
1.2 Syfte
Syftet är att utifrån självbiografiska berättelser beskriva och förstå hur individer i vuxen ålder upplevt omsorgssvikt under uppväxten, samt hur de hanterat omsorgssvikten.
1.3 Frågeställningar
§ Hur beskriver individerna upplevelsen av att växa upp med en psykiskt eller socialt funktionsnedsatt förälder?
§ Hur beskriver individerna att de har hanterat upplevelsen av eventuell omsorgssvikt?
§ Vilka konsekvenser påstås omsorgssvikten bidragit till?
1.4 Bakgrund
I detta bakgrundsavsnitt har vi valt att kortfattat redogöra för andelen barn som växer upp med en psykiskt eller socialt funktionsnedsatt förälder, detta för att belysa problematikens omfattning. Vi har också valt att inkludera några lagar och styrdokument då dessa är väsentliga inom ämnet omsorgssvikt. Slutligen redogör vi för studiens centrala begrepp genom att kortfattat beskriva deras innebörd samt på vilket sätt de används i studien.
1.4.1 Barn till föräldrar med psykisk eller social funktionsnedsättning
I Sverige är föräldrars missbruk av alkohol eller narkotika den vanligaste orsaken till att barn omhändertas. Trots denna statistik växer de flesta barn till missbrukare upp i sina familjer. En anledning till detta är att familjens missbruksproblematik ofta hemlighålls och når därför inte ut till omgivningen (Socialstyrelsen 2013, s. 35). Därmed finns det ett stort mörkertal av barn som växer upp med missbrukande föräldrar. Gällande barn till föräldrar med psykisk sjukdom har drygt två procent av alla barn i Sverige minst en förälder med diagnos från psykiatriskslutenvård. Dock finns det största antalet patienter med psykisk ohälsa inom öppenvården, vilket gör att andelen barn som växer upp med en förälder med psykisk ohälsa är betydligt högre (Socialstyrelsen 2013, ss. 38-40). Vidare finns det ingen statistik på hur många barn i Sverige som lever med en utvecklingsstörd förälder. Lindblad (2013, s. 21) indikerar dock att cirka 0,21 % av födda barn föds till kvinnor med utvecklingsstörning varje år. Detta innebär att det finns runt 4050 barn (i ålder 0-18 år) i Sverige som har en mamma med utvecklingsstörning. Dock poängteras att dessa uppskattningar troligtvis är underskattningar eftersom endast diagnostiserade mödrar ligger till grund för undersökningen och inga fäder (Lindblad 2013, s. 21).
1.4.2 Aktuell lagstiftning & styrdokument
Den lagstiftning och den konvention som vi valt att redovisa nedan utgör några av de lagar och konventioner som föräldrar i Sverige enligt lag ska följa. I förhållande till vår studie och ämnet är dessa lagar aktuella, då det är nedanstående lagar och konventioner som föräldrar bryter mot när de utsätter sitt barn för omsorgssvikt. Lagarna och konventionerna är upprättade för att förhindra att barn far illa, men trots detta är det många barn som inte får sina behov tillgodosedda.
Föräldrabalken behandlar rättsförhållandet mellan förälder och barn. Föräldrabalkens sjätte kapitel inkluderar lagar om vårdnad, boende och umgänge för barn. 6 kap. 1§ FB utger följande:
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. (SFS 1949:381)
Vidare står det i 6 kap. 1§ st. 2 FB att:
Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1§ blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. (SFS 1949:381)
Barnkonventionen är FN:s konvention om barns rättigheter. Konventionen innehåller bestämmelser som är bindande för de länder som valt att ansluta sig. Sverige ratificerade
Barnkonventionen efter ett beslut i riksdagen 1990 och ska därmed göra sitt yttersta för att följa barnkonventionens bestämmelser om barns rättigheter. Barnkonventionen bygger på fyra grundteman som särskilt ska beaktas vid frågor som rör barn, dessa är följande: alla barn ska ha lika värde och samma rättigheter, barnets bästa ska beaktas vid alla beslut, barn har rätt till liv och utveckling samt att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad (Barnkonventionen 2009). Barnens lika värde och samma rättigheter utgår ifrån en juridisk aspekt som menar att detta ska ske oberoende av bland annat föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, etnicitet, handikapp, sociala ursprung samt ställning i övrigt. Principen om barnets bästa grundar sig på två aspekter, dels att alla barn är lika värda samt att barn behöver stöd och skydd på grund av sin sårbarhet. Alla rättigheter i konventionen ska vägledas av bestämmelsen att alla barn har rätt till liv och utveckling. Slutligen tillförsäkrar konventionen att det barn som kan bilda och utrycka åsikter fritt ska få göra det (ibid).
1.4.3 Begreppsdefinitioner
Begreppen psykisk eller social funktionsnedsättning, föräldraförmåga och barns grundläggande behov används genomgående i detta examensarbete. Vi har därför valt att kortfattat redogöra för begreppens betydelse samt hur det tolkas i förhållande till vår studie.
Därtill redogör vi kort för med vilka termer vi kommer benämna författarna till självbiografierna i resultat och analys samt slutdiskussion.
Vi har valt att använda psykisk eller social funktionsnedsättning som samlingsbegrepp för den problematik som förekommer i vårt insamlade material. Den problematik som vi har inkluderat i begreppet är missbruksproblematik, psykisk sjukdom samt utvecklingsstörning.
Begreppet har valts för att underlätta skrivandet då föräldern ofta har multipla problematiker, vilket gör de svåra att särskilja. Med psykisk funktionsnedsättning menar vi allvarliga och långvariga psykiska besvär som medför funktionshinder, exempelvis utvecklingsstörning.
Med social funktionsnedsättning menar vi intellektuella eller sociala begräsningar som orsakar funktionshinder, exempelvis missbruksproblematik.
Begreppet föräldraförmåga innebär förälderns förmåga att tillgodose sitt barns grundläggande behov samt förmågan att stödja sitt barns utveckling. Vi använder begreppet i vår studie framförallt i anslutning till att föräldraförmågan brister. Det innebär således att föräldern inte har förmåga att tillgodose barnets grundläggande behov.
Begreppet barns grundläggande behov innefattar enligt Hindberg (2001, s.23) behoven skydd och omvårdnad, känslomässig anknytning under uppväxten samt trygghet. Skydd och omvårdnad inkluderar mat och dryck, sömn, kläder, hygien, tillsyn och omvårdnad vid sjukdom. Känslomässig anknytning innebär ett stark band mellan förälder och barn, vilket är betydelsefullt för barnets känslomässiga utveckling och välbefinnande. Föräldern ska också utgöra en trygghet för barnet som denna kan ty sig till och känna förtroende för.
När vi talar om de individer som upplevt omsorgssvikten vilket är huvudpersonerna i självbiografierna använder vi termen författarna eller benämner vi författarna med deras förnamn.
2. Tidigare forskning
Den tidigare forskning som redovisas nedan har vi sökt efter på databaser som Academic search elite och Libris. Då omsorgssvikt inte är ett internationellt förankrat begrepp har vi fått använda oss av andra beteckningar. Vi har använt sökord som: child neglect och child abuse.
Den forskning som vi sedan valt att inkludera i detta avsnitt är forskning som genomförts både nationellt och internationellt, detta för att få en bredare bild av omsorgssviktens karaktär och omfattning. Vidare har urvalet och avgränsningarna av tidigare forskning gjorts i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. Detta innebär att den forskning som inkluderats nedan fokuserar på barns upplevelser av att växa upp med en psykiskt eller socialt funktionsnedsatt förälder. Framförallt är det konsekvenserna av uppväxtsituationen som redovisas i forskningen. Åldern på medverkande barn i studierna varierar mellan 0-18år.
2.1 Nationella intervjustudier
I Sverige har intervjustudier genomförts vars generella syfte varit att undersöka barns upplevelser av att växa upp med en psykiskt eller socialt funktionsnedsatt förälder. Lindblads (2013) och Östmans (2008) studier visar att barn som växer upp med en förälder med psykisk eller social funktionsnedsättning löper ökad risk att utsättas för fysisk och psykisk misshandel under uppväxten. Östmans (2008) studie visar att en genomgående konsekvens av omsorgssvikt var att barnen valde att hemlighålla hemsituationen. Rädslan för att berätta för andra om situationen utgjordes av oro för hur utomstående skulle reagera på att de var barn
till föräldrar med en psykisk eller social funktionsnedsättning. Vidare menade barnen att andra individer skämtade om exempelvis alkoholister och kallade barn till alkoholister för öknamn, vilket var anledningar till att bibehålla hemligheten. Rädslan för att bli fråntagen från sin familj var också en rädsla som intervjupersonerna beskrev. Denna rädsla var en avgörande anledningen till att barnen bevarade familjehemligheten (Tinnfält et al. 2011).
Generellt har barnen som deltagit i intervjustudierna uttryckt ett behov av att ha ett socialt nätverk utanför familjen. Detta ansåg barnen var viktigt då de utryckte en önskan om att få prata med andra om både sig själv och sin situation med en funktionsnedsatt förälder (Östman 2008). Bristen på kommunikation i hemmet var också en bidragande faktor till att barnen kände behov av att skapa ett socialt nätverk. Detta i hopp om att nätverket delvis skulle fylla det behov av bekräftelse och kärlek som barnet kände/hade (Lindblad 2013). Barnen beskrev att deras vänner spelat en viktig roll under uppväxten och att samtal med dem om sin hemsituation varit betydelsefulla. Det nätverk som skolan bistod med ansåg barnen också hade en avgörande roll, då det ofta var skolans lärare samt sjuksköterskor som barnen hade kontinuerlig kontakt med. En annan viktig tillgång för barnen var andra stödpersoner såsom närstående eller syskon (Tinnfält et al. 2011). Vissa barn utryckte också stöttning och hjälp från frikyrkor som hade varit av betydelse för dem (Lindblad 2013).
Övriga konsekvenser som framkom i Lindblads (2013) och Tillfälts et al. (2011) studier var att vissa barn utvecklade utåtagerande- och rebelliskt beteende, självskadebeteende, depression och psykisk problematik till följd av förälderns problematik. Ensamhet var också något som många av barnen beskrev då barnen ansåg att den funktionsnedsatta föräldern upptog all uppmärksamhet. Många barn upplevde också att bristen på kommunikation i hemmet bidrog till att de blev utelämnade med sina egna tankar och känslor vilket också ökade känslor av ensamhet. Vidare beskrev barnen att omfattande ansvarstagande bidragit till stort lidande då de var tvungen att ta ansvar när ingen annan gjorde det (Östman 2008). Det omfattande ansvarstagandet diskuterades också i Lindblads (2013) studie och i dessa fall diskuterades denna aspekt som en positiv konsekvens av omsorgssvikt. Barnen menade då att ansvarstagande i ung ålder förbättrade deras förmåga till att ta ansvar, planera samt ta beslut.
En annan positiv konsekvens som diskuterades av barnen i studierna var att förälderns problematik och instabilitet gett dem en chans att mogna (Lindblad 2013 & Östman 2008).
Claezon (1996) har genomfört en studie vars syfte var att ge röst åt barn till narkotikamissbrukare samt att synliggöra deras uppväxt. Resultatet av studien visade att flera av barnen utvecklat olika strategier för att handskas med situationen. En strategi som diskuteras är lögnen. Barnen uttryckte att de under uppväxten ljugit för omgivningen för att dölja familjehemligheten, men även ljugit för sig själva. Att ljuga för sig själv diskuterades som en form av förnekelse. Vidare beskrev barnen betydelsen av kontroll och hur det relaterades till förmågan att klara av påfrestande situationer. Kontrollbehovet uttrycktes av barnen som ett sätt att överleva samtidigt som kontrollen också gynnade familjen.
Familjeförhållandena upplevdes oförutsägbara och genom att studera händelser, vilket bidrog till kontroll upplevde barnen att de kunde undvika oenigheter samt bråk. Barnen uttryckte också en strategi som innebar att söka mening i negativa situationer. Att uppleva livet som meningsfullt ansågs vara en avgörande aspekt för överlevnad.
2.2 Internationella intervjustudier
I England respektive Australien har två olika studier genomförts vars syfte varit att undersöka och förstå hur barn känt inför att ha varit anhörigvårdare till sin förälder med psykisk eller social funktionsnedsättning (Moore, McArthur & Noble-Carr 2011 & O´Dell et al. 2010).
Dessa studier är av relevans för vår studie främst för att föräldrars oförmåga till att ta hand om sig själva och sin familj kan resultera i att barnen utsättas för omsorgssvikt. O´Dell et al.
(2010) studie visade att majoriteten av barnen som vårdade sin förälder upplevde en onormal barndom. Vidare upplevde de saknad av att inte kunna engagera sig i fritidsaktiviteter och de var även rädda för att förlora vänner då de var tvungna att vara hemma. Barnen uttryckte i båda studierna att de konstant kände ansvar för förälderns säkerhet och välbefinnande, samt att de kände skyldighet att hjälpa till hemma. Att hjälpa till hemma innebar exempelvis att barnen gav föräldern emotionellt stöd, hjälpte föräldern med hygien, bidrog till hushållets ekonomi eller genomförde hushållssysslor som matlagning och städning (Moore et al. 2011 &
O´Dell et al. 2010). Barnen i Moore et al. (2011) studie beskrev negativa aspekter av att behöva vårda sin förälder. Bristen på emotionellt stöd och omsorg från föräldrarna var framträdande i barnens berättelser och flertalet saknade förälder - barn rollen och relationen.
Majoriteten av barnen uttryckte vidare att deras situation med en förälder med psykisk eller social funktionsnedsättning bidragit till utvecklandet av dålig självkänsla, bristande förtroende och begränsat hopp om framtiden (Moore et al. 2011). Dock uttryckte barnen vissa positiva konsekvenser såsom ökad förmåga till ansvarstagande, struktur och beslutsfattande. En del
barn uttryckte kärlek till föräldern och värderade relation högt och andra ansåg att den vårdande rollen bidragit till en bättre relation (Moore et al. 2011 & O´Dell et al. 2010).
En kanadensisk studie har genomförts med fokus på hur barn som växt upp med en psykiskt eller socialt funktionsnedsatt förälder använt sig av copingstrategier för att hantera situationen. Framförallt har det varit betydelsefullt för barnen att utveckla strategier som hjälpt dem att bibehålla rytmen i föräldra- och barn relationen. Strategierna delades in i två olika steg, där det första steget handlade om att barnet övervakade sin förälder för att urskilja mönster i beteendet. Det andra steget innebar vidare att barnen anpassade sitt eget beteende efter hur de uppfattade att förälderns beteende såg ut. Genom att hitta mönster mellan förälderns och barnets beteende ansåg barnen att de lättare klarade av vardagslivet med föräldern. Barnen gjorde justeringar i miljön, sitt handlande samt beteende för att så långt som möjligt kunna möta föräldern och därmed minimera funktionsnedsättningens följdeffekter. En annan strategi som var vanligt förekommande för barnen var att hålla ett säkert avstånd till föräldern under de perioder som funktionsnedsättningen framträdde tydligt. Under dessa perioder försökte barnen aktivt finna mönster för att utläsa hur förälderns mående såg ut dag för dag och anpassa sig själv efter det (Mordoch & Hall 2008).
2.3 Vårt bidrag
Det som skiljer den tidigare forskning vi nämnt ovan från vår studie är att vi inhämtat vårt empiriska material ur självbiografiska berättelser. Dessa berättelser är författade av vuxna individer som beskriver sin uppväxt med omsorgssvikt. Den tidigare forskningens empiri utgörs enbart av intervjuer med barn och unga som upplevde omsorgssvikt vid intervjutillfällena. Dessutom fokuserar ovanstående tidigare forskning främst på vilka konsekvenser som omsorgssvikten bidragit till. Vår studie bidrar till förståelse kring omsorgssvikten som helhet. Detta genom att vi i ett första skede beskriver individernas upplevelser av omsorgssvikten. Sedan redovisar vi hur de hanterat omsorgssvikten och slutligen vilka konsekvenser det medfört. Genom att använda självbiografier som empiri och ta del av vuxnas skildringar istället för barns belyser vi också en annan sida av omsorgssvikt, som inte är lika utbredd inom forskningsfältet. På så vis kan nya sidor av omsorgssvikten identifieras, vilket också bidrar till en bredare bild av omsorgssviktens struktur, omfattning och hanterbarhet.
3. Analytiska verktyg
Teorier och begrepp kan användas för att beskriva och förstå ett visst fenomen eller problem.
Omsorgssvikt är ett grundläggande och genomgående begrepp i vår studie och vi har därför också valt att använda omsorgssvikt som analytiskt begrepp. Enligt Hindberg (2001, s. 26) innebär omsorgssvikt i korthet att föräldern inte kan tillgodose eller urskilja barnets grundläggande behov. Vi använder oss även av copingteori för att förstå och analysera inhämtat material. Enligt Lazarus och Folkman (1984, s. 141) innebär coping strategier som används för att bemästra påfrestningar en individ utsätts för. Detta innebär vidare att de reaktioner en individ vidtar för att bemästra, tolerera eller reducera såväl mentala som beteendemässiga påfrestningar kallas för coping (ibid).
3.1 Omsorgssvikt som begrepp
Enligt Hindberg (2001, s. 26) innebär begreppet omsorgssvikt att föräldern inte förstår eller urskiljer barnets behov i tillräcklig grad, eller inte kan sörja för den fysiska och psykiska näring samt det skydd som barnet behöver. Vidare innebär detta att barnet far illa på grund av förälderns beteende och sviktande omsorg. Omsorgssvikt indelas vanligtvis i fem kategorier vilka är fysisk misshandel, psykisk misshandel, sexuella övergrepp, vanvård och försummelse.
För vidare definition av varje kategori se (bilaga 1). Begreppet omsorgssvikt har tjänat som grundpelare genom hela studien vilket innebär att omsorgssviktens fem kategorier också använts som utgångspunkt i studiens resultat- och analysdel.
3.2 Copingteori
Några av ursprungsteoretikerna till copingteorin är Lazarus och Folkman (1984) och enligt dem omfattas copingteori av två olika strategier. Dessa strategier är probleminriktad- och emotionellt inriktad copingstrategi. Probleminriktad coping är målinriktad och konkret.
Denna typ av coping innefattar strategier individer kan använda för att fatta beslut, planera, lösa konflikter samt samla in information. Detta för att kunna handskas med och lösa problem som orsakar stress samt hindrar individen från att uppfylla uppsatta mål (ibid, ss. 152-152).
Lennéer-Axelson (2010, ss. 75-76) diskuterar också probleminriktad coping och poängterar betydelsen av förmågan att kunna balansera sina yttre/problemlösande samt inre/emotionella strategier. En balans mellan dessa faktorer är en förutsättning för att kunna agera konstruktivt
i pressade situationer. Därtill är balansen mellan inre och yttre problemlösande strategier en avgörande aspekt för individers förmåga till känsloreglering.
Lazarus och Folkman (1984, ss. 150-152) menar att emotionellt inriktad coping istället handlar om att individen omvandlar upplevelsen istället för själva problemet/situationen.
Detta för att tackla situationen, minska obehag och dämpa känslor. Den här strategin ses som nödvändig när det gäller dilemman som inte kan förändras, för att individen ska orka genomlida exceptionella situationer. Individen kan också förminska hotet genom att omvärdera det, exempelvis genom att intala sig själv att situationen kunde varit mycket värre i förhållande till vad den faktisk är.
Emotionellt inriktad coping samt probleminriktad coping har upplevts som alltför omfattande och bristande för att beskriva olika copingsstrategier. En ytterligare coping utvecklades därför av Folkman och Moskowitz (2000). Denna typ av coping kalls för meningsbaserad coping.
Denna coping innebär att individen hittar strategier för att söka och finna positiva aspekter och positiv mening i det som individen utsätts för. Denna form av coping handlar vidare om att hitta ett mentalt positivt tillstånd trots horribla upplevelser. Strategiernas ursprungssyfte är alltså både att se de positiva aspekterna av det vardagliga livet samt omvärdera det negativa till något positivt.
Folkman och Moskowitz (2004) diskuterar religiös coping. Intresset för religiös coping har sitt ursprung i att religion anses ha stor betydelse för hur individer hanterar pressade situationer. Individer använder religiös coping som hjälp för att uthärda och finna mening i svåra situationer. Vidare innebär religiös coping att individen tillförlitar sig på en kraft som går utöver individen. Den religiösa copingen kan vara av både positiv och negativ karaktär (ibid). Positiv religiös coping innebär att individen har en trygg relation till Gud och tror och anser att det finns en mening med livet. Negativ religiös coping utgörs istället av en otrygg relation till gud och av en religiös kamp i sökandet efter mening.
Vi valde att komplettera Lazarus och Folkmans (1984) och Folkman och Moskowitz (2004) copingteori genom att inkludera aspekter som Brattberg (2008) diskuterar. Detta för att få en uppdaterad samt bredare bild av copingteori. Brattberg (2008, s. 42) beskriver undvikandestrategier vilket innebär att individen förnekar och distanserar sig från problemet.
Denna form av strategi är vanligt förekommande i okontrollerbara situationer och när
individen inte vågar möta problemet. Brattberg (2008, s. 36) beskriver också passiv samt aktiv coping. Passiv coping är omedvetna och automatiska processer hos individen som syftar till att skydda individen från skada. Individen handskas inte medvetet med situationen och passiv coping anses vara destruktiv då den används för att undvika problem istället för att möta dem.
Aktiv coping innebär istället att individen medvetet och flexibelt väljer copingstrategi för att klara av situationer, exempelvis genom planering och målorienterad coping. Brattberg (2008, s. 37) poängterar vidare att individers copingförmåga utvecklas redan i barndomen.
Copingförmåga innebär individens förmåga att hantera och komma igen efter påfrestande händelser. Efter att förmågan grundlagts under barndomen är den stabil så länge individen inte gör något för att utveckla den (ibid). Det är först när individen hamnar i en påfrestande situation som copingförmågan testas. När individer tar sig ur en kris stärks också copingförmågan. Vidare innebär detta att lyckade copingerfarenheter förbättrar anpassningsförmågan ytterligare.
4. Metod
4.1 Vetenskapsteoretisk ansats
Hermeneutik beskrivs som läran om tolkning och förståelse, och omfattar bland annat tolkning av litterära verk (Thomassen 2007, s. 45). Vi ansåg därmed att en hermeneutisk vetenskapsteoretisk ansats var aktuell som utgångspunkt för vår studie, då studien bygger på förståelse och tolkning av självbiografier. Självbiografiska författare har som alla individer uppfattningar om sin egen identitet, om vem de anser sig vara eller vill vara, samt om samhället. Deras uppfattning om verkligheten är deras tolkning vilket innebär att forskare som studerar litterära verk tolkar och söker förståelse i något som redan är tolkningar. Detta kallas inom hermeneutiken för dubbel hermeneutik (Gilje & Grimen 2007, ss. 175-176). Detta innebar att vi genom självbiografierna tolkade författarnas tolkningar. Under denna process var vi medvetna om att författarnas tolkningar varken var sanna eller felaktiga, utan utgjorde endast deras tolkning av verkligheten. Gilje och Grimen (2007, ss. 179 - 185) diskuterar också att en hermeneutisk grundtanke är att något förstås utifrån betraktarens bakgrund samt förutsättningar. Detta innebär att vi som forskare inte helt förutsättningslöst tolkar utvalda biografier utan vår egen förförståelse. Denna förförståelse menar författarna dock är nödvändig för forskare då den lägger grund för undersökningens riktning, samt för vad forskarna anser är det viktiga och betydelsefulla att lägga fokus på.
4.1.1 Förförståelse
Förförståelse är den kunskap och erfarenhet som forskaren har inom forskningsämnet sedan tidigare. Genom att medvetengöra den förförståelse som finns kan arbetet underlättas och eventuella omedvetna förvrängningar av resultatet undvikas (Thomassen 2007, ss. 36-37).
Forskarens förförståelse kan leda tanken fel men är oftast en tillgång för forskaren då allt vi upplever, hör, tänker och ser bygger på en tidigare intagen kunskap och erfarenheter (Thurén 2007, ss. 58-61). Vi har båda förförståelse i form av teoretisk kunskap inom ämnet erhållen genom aktuell socionomutbildning. Därtill har vi yrkeserfarenhet av arbete med barn som far illa. Den erfarenhet vi har utgörs främst av arbete med barn och familjer som varit i behov av hjälp. I dessa fall har familjeproblematiken varierat i förhållande till omfattning och struktur.
Vi var medvetna om att vår förförståelse fanns och försökte därmed använda den som en tillgång i arbetsprocessen. Medvetenheten bidrog också till att vi minskade risken för undermedvetna felaktiga skildringar som annars eventuellt uppstått.
4.2 Val av datainsamlingsmetod
Studiens främsta fokus var att beskriva och förstå de beforskades upplevelser och inte att kartlägga specifika orsakssamband. För att kunna uppnå studiens syfte valde vi därför att genomföra en studie av kvalitativ karaktär. Kvalitativ forskning används enligt Levin (2008, s. 38) vid strävan efter förståelse istället för förklaring. Svensson och Ahrne (2011, ss. 16-17) menar att vid användandet av kvalitativa metoder kommer forskaren ofta nära de miljöer och människor som forskningen handlar om. Vidare innebär det att den som forskar får en direkt kunskap om de som är föremål för forskningen, vilket kan vara en stor fördel. Vi valde att tillämpa kvalitativ metod i vår studie för att komma så nära upplevelsen av omsorgssvikt som möjligt. Nackdelen med att välja en kvalitativ metod är dock att metoden inte bidrar till ett generaliserbart beräknande resultat, utan fokuserar på fenomen som inte går att räkna det vill säga känslor, upplevelser med mera (Svensson & Ahrne 2011, s.12). En annan negativ aspekt är enligt Bryman (2011, s. 371) att studiens trovärdighet inte kan mätas i siffror. Vidare valde vi att inhämta data ur självbiografier då dessa bygger på individers berättelser och beskrivningar av upplevelser och erfarenheter inom vårt valda undersökningsämne. Öberg (2011, s. 69) menar att biografiforskning är en relevant metod om syftet är förståelse för individers subjektiva tolkning av livet. Vi ansåg att denna metod för datainsamling kunde hjälpa oss att uppnå syftet att utifrån självbiografiska berättelser beskriva och förstå hur
individer i vuxen ålder upplevt omsorgssvikt under uppväxten, samt hur de hanterat omsorgssvikten.
För att underlätta insamlandet av empiri från valda självbiografier utarbetade vi en tabell över omsorgssviktens fem kategorier se (bilaga 1). Inom varje kategori har vi kort definierat kategorin och sedan presenterat ett par exempel inom varje. Detta gjorde vi för att avgränsa oss, samt för att underlätta läsandet och lättare identifiera omsorgssvikten i självbiografierna.
Vad som också bör tilläggas är att tabellen (bilaga 1) är vår egen konstruktion och den fångar inte alla exempel inom varje kategori och inte heller alla definitioner av omsorgssvikt.
4.3 Urval & tillvägagångssätt
Studiens syfte och dess frågeställningar styr vilken urvalsmetod som är lämplig att använda (Öberg 2011, s. 61). För att få ett urval som kunde besvara studiens aktuella frågeställningar tillämpade vi ett strategiskt urval. Målsättningen med ett strategiskt urval är att med relativt få individer få ett så informationsrikt urval som möjligt (ibid). Det strategiska urvalet innebar att vi valde ut självbiografier som vi ansåg var av relevans för vårt valda ämne, syfte och frågeställningar. De självbiografier som var aktuella i urvalsprocessen skulle uppfylla två kriterier. Det första kriteriet var att biografin skulle ta upp upplevelsen av omsorgssvikt under uppväxten. Det andra kriteriet var att böckerna skulle vara författade av de individer som själva upplevt omsorgssvikten. Detta för att vi ville nå individernas egna beskrivningar och inte någon annans tolkning av deras beskrivningar. Vidare valde vi att inte definiera någon ålder på de individer som var föremål för studien, då vi såg svårigheter i att avgränsa upplevelsen av omsorgssvikt till specifik ålder. Detta då omsorgssvikt kan förekomma under hela eller delar av uppväxten och åldern kan variera.
Självbiografierna sökte vi efter på litterära databaser exempelvis Libris. Sökord var;
omsorgssvikt, bristande omsorg, försummelse, föräldrar + psykisk sjukdom och föräldrar + missbruk. Slutligen valdes sex självbiografier ut som vi sedan började läsa. Då vi snabbt insåg att två av självbiografierna inte uppfyllde de två kriterier vi nämnde ovan, uteslöt vi dessa böcker. Vi insåg också att den initiala urvalsmängden var för omfattande, vilket resulterade i att vi inte ersatte självbiografierna vi uteslöt. Detta innebar att den slutliga urvalsmängden blev fyra självbiografier då vi ansåg att detta var en överblickbar och överkomlig mängd i förhållande till tid och storlek på studien.
4.3.1 Självbiografier
I vår studie använde vi oss av fyra självbiografiska böcker som empiri. Vi valde att använda författarnas förnamn i resultat och analys för att underlätta för läsaren. Vi valde också att presentera en kort beskrivning av varje bok för att läsaren i stora drag ska få en bild av varje författare.
David: Pojken som kallades Det är en bok skriven av Dave Pelzer. Boken skildrar Daves uppväxt med en psykiskt sjuk moder. Från fyra års ålder blev Dave vanvårdad och systematiskt misshandlad av sin mor. Dave exkluderas från ett liv med sin familj och tvingades bo ensam i familjens garage tills han vid 12 års ålder omhändertogs.
Ethel: Flickan som inte fick finnas är skriven av Ethel G. Ericsson. Boken handlar om Ethels första 13 levnadsår. Ethels mamma led av nervösa besvär och missbrukade alkohol och tabletter. Ethels vardag var fylld med fysisk misshandel, hån och kränkningar. Ethel försökte så långt det var möjligt att hemlighålla situationen hemma, till den dag hon inte längre orkade och försökte ta sitt eget liv.
Sandra: Maskrosungen är författad av Sandra Gustafsson och handlar om hennes uppväxt med en psykiskt sjuk moder. Förutom den psykiska sjukdomen missbrukade Sandras mamma alkohol. Sandras pappa var också alkoholiserad och detta innebar att Sandra fick ta ansvar för sig själv. Sandras mamma pantsatte hennes saker för att ha råd med sitt missbruk vilket också resulterade i att det oftast var ont om mat i huset.
Lisbeth: Kärlek och stålull är Lisbeth Pippings bok som skildrar hennes uppväxt med en mamma med utvecklingsstörning och en svårt alkoholiserad pappa. Lisbeths barndom tillsammans med sina syskon var kärlekslös. Förutom en barndom utan kärlek präglades Lisbeths barndom av misär och bristande omsorg.
4.4 Metoddiskussion
Melberg (2008) använder självframställning som ett samlingsbegrepp för litterära verk så som exempelvis självbiografier och memoarer. Melberg (2008, s. 19-20) diskuterar hur de självbiografiska författarnas beskrivningar av sina egna upplevelser kan leda till upptäckter,
förändringar, tolkningar samt justeringar av händelser och känslor. Att berätta om sitt liv kan rentav fresta till att förändra, förstärka eller justera berättelser eller rentav uppfinna nya. Dock kan författaren likväl bekräfta livet, upplevelser samt känslor, i självframställningen.
I likhet med Melbergs (2008) resonemang angående självframställning ansåg vi att det var av vikt att resonera kring användandet av självbiografier. Frågan om vad det innebär eller kan innebära att som författare skriva för att förmedla och presentera, är något som vi ansåg behövde diskuteras. Vi menar inte att trovärdigheten behöver påverkas med utgångspunkt i ovanstående, men anser att det som forskare är viktigt att föra en diskussion om huruvida det kan vara en influerande faktor. Vi har exempelvis funderat kring om det kan påverka på så sätt att författaren överdriver en upplevelse för att förstärka eller markera det inträffade eller något i situationen. Liknande resonemang och diskussion har vi fört kring det faktum att författarna blickar tillbaka och skriver om upplevelser från sin barndom. Vad innebär det eller kan innebära att författaren skriver om händelser samt upplevelser som inträffat för flera år sedan? Den frågan finns det inget korrekt svar på men som ovanstående fråga är dess inverkan på trovärdigheten en intressant aspekt att föra ett resonemang kring. En annan nämnvärd aspekt är det faktum att en av självbiografierna ursprungligen är författad på engelska. Vi har tagit del av den svenska översättningen av biografin vilket innebär att vissa skildringar kan ha påverkats på grund av språkliga skillnader.
4.5 Metodologiska övervägande
Valet att använda självbiografiska berättelser i studien grundade sig på syftet att utifrån självbiografiska berättelser beskriva och förstå hur individer i vuxen ålder upplevt omsorgssvikt under uppväxten, samt hur de hanterat omsorgssvikten. Detta innebar dock att vi enbart har inkluderat författarnas perspektiv och tolkningar av sin uppväxt med en psykiskt eller socialt funktionsnedsatt förälder. Konsekvensen av detta blev att föräldrarna i familjerna inte inkluderades, vilket resulterade i att deras röst inte återgavs i vår studie. Detta anser vi var en stor nackdel och förmodligen en av studiens större brister. Ett övervägande av andra metoder har också gjorts. Intervjuer med barn till föräldrar med psykisk eller social funktionsnedsättning skulle vara en annan metod. Då skulle vi kunna nå barnens direkta upplevelser och därmed få en djupare förståelse. Vid intervjusituationer hade också möjligheten till att ställa följdfrågor funnits vilket ökat trovärdigheten av studien. Önskan om att nå dessa barn var stor, dock blev vi avrådda från universitetet då studiens nytta troligen
inte skulle överväga barnens eventuella skada av ett deltagande. Detta gjorde tillsammans med andra skäl att en intervjustudie med barnen inte blev möjlig för oss. Ett annat metodologiskt övervägande var att genomföra gruppintervjuer med professionella som möter utsatta barn och deras familjer. Detta övervägde vi men eftersom fokus då istället skulle hamna på professionellas upplevelser samt på organisationen och arbetssättet kring dessa individer kändes det inte aktuellt för vår studie.
4.6 Analysmetod
Vår studies analys har utgått från en kvalitativ innehållsanalys. Enligt Graneheim och Lundman (2004) används en kvalitativ innehållsanalys för att dra slutsatser om innehållet i olika litterära verk, exempelvis självbiografier eller artiklar. I ett första skeda läste bägge medförfattarna självbiografierna för att få en förståelse för självbiografiernas helhet. Till hjälp användes den utformade tabellen över omsorgssiktens olika kategorier och dess definitioner se (bilaga 1). Parallellt med läsningen identifierades omsorgssviktens kategorier i författarnas utsagor och kodades efter färg. De meningar och fraser som innehöll relevant information i förhållande till syfte och frågeställningar plockades sedan ut. Även omgivande text inkluderades för att bibehålla sammanhanget. Dessa meningar kallas enligt Graneheim och Lundman (2004) för meningsbärande enheter. När de meningsbärande enheterna plockats ut kortades de ner där behovet fanns vilket enligt Graneheim och Lundman (2004) kallas för kondensering. Därefter kodades och ordnades materialet efter omsorgssviktens kategorier och genomgående ytliga respektive underliggande teman kunde utläsas. Dessa teman återspeglade det mest centrala i självbiografierna. Utöver beskrivningarna av omsorgssvikt, plockades även strategier för att hantera omsorgssvikten ut. Övriga teman som inte var av relevans i förhållande till studiens syfte och frågeställningar plockades bort. Sedan bearbetades utvalda teman i studiens resultatdel.
4.7 Validitet & reliabilitet
Bryman (2011, s. 371) menar att vi som kvalitativa forskare inte kan mäta studiens eller metodens tillförlitlighet och trovärdighet i siffror. Det är enligt Bryman (2011) en av nackdelarna med att välja kvalitativ metod. Validitet inom kvalitativ metod handlar om att forskaren mäter det som var avsikten att mäta (Jönson 2010, s.13). Det vi har gjort för att styrka studiens validitet är att vi tydligt redogjort för den förförståelse som vi som forskare
har inom ämnet. Vi har även redogjort för urval av självbiografier och hur datainsamlingen gått till vilket redovisats längre upp i metodavsnittet. Vi har även redogjort för vilken analysmetod som använts och hur processen sett ut i bearbetandet av empirin. Studiens generaliserbarhet utgörs av om resultatet kan generaliseras till att gälla även andra situationer samt andra individer än dem som studerats (Bryman 1997, s. 47). Då vi har genomfört en studie som bygger på enstaka individers upplevelser och beskrivningar är generaliserbarheten i vår studie låg. Reliabilitet handlar istället om hur trovärdigt och pålitligt en studie är genomförd. Här handlar det både om i vilken utsträckning en studie är replikerbar, men även om huruvida samtliga medförfattare kommit överens om hur materialet ska tolkas (Bryman 2011, s. 352). Vi har försökt uppnå hög reliabilitet i vår studie genom att utforma en tydlig tabell som sedan använts vid genomgång av vårt material se (bilaga 1). Genom att vi båda använde samma tabell minskade vi risken för att studera åtskilda delar i materialet. Dessutom granskade vi sedan vårt insamlade material för att säkerställa att kategoriseringar samt teman var dem samma. Vi läste igenom och tolkade materialet var för sig för att sedan jämföra och diskutera med varandra. Vi jämförde även med fakta i form av vår tidigare forskning. Genom att jämföra berättelserna med fakta kan trovärdigheten öka (Öberg 2011, s. 69).
4.8 Etiska övervägande
Individer som medverkar i forskning ska skyddas enligt individskyddskravet.
Individskyddskravet innebär att deltagarna ska skyddas från kränkning och skada. Dock ska en avvägning mellan den eventuella skadan i relation till forskningens betydelse och nytta avgöra om forskning ska bedrivas. Anses forskningen vara av stor betydelse för samhället kan den bedrivas trots eventuell risk för individskada (Vetenskapsrådet 2011, s.18). I vår studie består datamaterialet av självbiografier som är komponerade av berörda individer samt publicerade, vilket innebär att samtycke redan lämnats då verken offentliggjorts. Detta innebär att författarna medvetet har valt att dela med sig av sina uppgifter i självbiografierna. Gilje och Grimen (2007, ss. 198-199) beskriver att när det insamlade datamaterialet ska analyseras och tolkas är det viktigt att som forskare vara medveten om att tolkningen baseras på egna erfarenheter, omdömen och förförståelse. Vidare innebär detta att tolkningen ska uppfattas som en tolkning och utgör därmed inte en absolut sanning. Vi erhöll ett objektivt förhållningssätt vid bearbetning av datamaterialet för att undvika förvrängning eller utlämning av väsentliga delar i självbiografierna. Detta gjorde vi genom att vi citerade och refererade på ett korrekt sätt och därmed undvek att förvränga eller förändra fakta vilket också ökar
studiens trovärdighet. Andersson och Swärd (2008, ss. 241-242) menar att forskare också har makten att kategorisera insamlat datamaterial. Forskning utgörs av benämningar samt samlingsnamn som exempelvis omsorgssvikt vilket är ett aktuellt begrepp i vår studie.
Författarna menar att det etiska övervägandet i detta fall handlar om att reflektera kring begrepp med respekt för individers integritet. I vårt fall innebar detta att vi reflekterade över att individerna som är föremål för vår studie kanske inte själva sett sig som en del i den kategori vi placerat de inom. Därtill bör tilläggas att användandet av självbiografier som datamaterial kan utgöra en risk då innebörden i datamaterialet kan misstolkas eftersom frågor inte kan ställas direkt till författarna.
5. Resultat & analys
Syftet med vår studie är att utifrån självbiografiska berättelser beskriva och förstå hur individer i vuxen ålder upplevt omsorgssvikt under uppväxten, samt hur de hanterat omsorgssvikten. Vid genomgång av självbiografierna urskilde vi att det var vissa kategorier inom omsorgssvikt som var mer framträdande än andra. Kategorin sexuella övergrepp identifierades inte i vår empiri vilket medfört att vi valt att utesluta denna kategori. Vi har delat in resultat och analys utefter omsorgssviktens fyra övriga kategorier. Inom varje kategori presenterar vi först författarnas beskrivningar av omsorgssvikt och sedan presenterar vi och analyserar de strategier som använts för att hantera omsorgssvikten. Avslutningsvis tar vi upp beskrivningar av omsorgssviktens konsekvenser samt diskuterar och analyserar vilka strategier som använts för att handskas med den samlade upplevelsen av omsorgssvikt.
5.1 Fysisk misshandel
5.1.1 Beskrivningar
Författarna av självbiografierna beskriver olika former av fysisk misshandel. Enligt tidigare forskning löper just barn till föräldrar med psykisk eller social funktionsnedsättning en ökad risk för att utsättas för våld och misshandel (Lindblad 2013, Östman 2008 & Tinnfält et al.
2011). I vårt material återfinns omfattande beskrivningar av fysisk misshandel och i många fall har misshandeln pågått under flera år. Den fysiska misshandeln har inte enbart varit koncentrerad till slag med händer/fötter, utan även genom föremål såsom mattpiskor, sopkvastar, knivar, eld samt diverse rengöringsmedel. Denna misshandel har förutom att
orsaka smärta även beskrivits som förnedrande och skrämmande. Nedan följer beskrivningar på denna form av misshandel. Ethel beskriver:
När första slaget med mattpiskaren träffar min stjärt tror jag att jag ska dö. Smärtan är olidlig. Jag biter mig i läppen så att den springer i blod för att jag inte ska skrika högt. Hon slår mig på stjärten och på baksidan av låren. (Ericsson 2007, s. 159)
Sandra beskriver:
[…] plötsligt slog hon mig, Rakt i ansiktet träffade hon, med baksidan av handen. Jag blev alldeles chockad. Visserligen hade jag fått några smällar och visst blev jag hunsad, men aldrig på det här sättet. [...] Hon började sparka mig. Jag blev först så paff att jag inte fick ur mig ett ljud, och när hon bara fortsatte och fortsatte lade jag mig i fosterställning med händerna runt huvudet medan hon stampade och sparkade på mig. (Gustafsson 2006, ss. 114- 115)
Denna misshandel är genomgående i materialet och Ethels och Sandras beskrivningar utgör några exempel på hur misshandel ser ut. David är dock den som beskriver den grövsta fysiska misshandeln. Vid ett tillfälle beskriver David att hans mamma är arg då han enligt henne lekt på gräsmattan utanför skolan på rasten. Detta är något som David förbjuds att göra. Enligt David själv har han inte gjort vad han anklagas för. Detta är dock inget som Davids mamma tar hänsyn till. David återberättar såhär:
”Du har gjort mitt liv till ett fullständigt helvete!” fräste Hon. ”Nu är det dags att jag visar dig hur helvetet ser ut!” Hon grep tag i armen på mig och höll den över lågan som fladdrade i brandgult och blått. Det såg ut som min hud exploderade av hettan. Jag kände lukten av svedda hår från min brända arm. Trots att jag försökte kämpa emot lyckades jag inte få Henne att släppa taget om min arm. Till sist föll jag till golvet på alla fyra och försökte blåsa kall luft på armen.”[…] Sedan beordrade Hon mig att klättra upp på spisen och lägga mig på lågorna så att Hon kunde se mig brinna. Jag vägrade, jag grät och jag bönade och bad.
(Pelzer 1995, ss. 36-37)
För David är detta vanligt förekommande, är det inte spisen som används vid misshandeln, så är det ett badkar med iskallt vatten, eller slag med sopkvasten eller någon annan metod hans mamma kommer på. David beskriver inte sin mamma som ångerfull utan snarare som någon som njuter av att se honom lida. I självbiografin beskriver David genomgående att han upplever att hans mamma ser våldshandlingarna som en lek.
Vidare beskrivs den fysiska misshandeln ofta som bestraffningsmetod men i vissa fall även som en följd av förälderns otillräcklighet och bristande föräldraförmåga.
Bestraffningsmetoderna varierar i grad beroende på förälderns humör och tillstånd.
Bestraffningsmetoderna beskriver Lisbeth på följande sätt:
Ibland är man så ledsen att det inte går att bli glad med en gång. Men då blir mamma sur och arg. Det är inte bra när mamma blir sur för då slår hon oss. Jag har lärt mig att inte vara ledsen så det syns. (Pipping 2010, s. 32)
Vid ett annat tillfälle får Lisbeth målarfärg på sig och beskriver:
Hon tar en bit stålull och doppar den i det heta vattnet. Sedan skrubbar hon mig med stålullen. Jag sitter i en evighet på köksbordet. Inte gråta, inte gråta. Trots att jag bara är fem år har jag lärt mig att min mamma inte tål barn som gråter. (Pipping 2010, s. 35)
Lisbeths beskrivningar visar att Lisbeth lärt sig att avläsa vilka känslouttryck som inte accepteras i sin mammas närhet. Det blir också tydligt att Lisbeth bestraffas om hon inte uppfyller det som hennes mamma önskar.
Vad som går att utläsa från författarnas beskrivningar är att misshandeln är riktad och den är oftast kopplad till någon tidigare händelse som föräldern anser de bör bestraffas för. Den fysiska misshandeln beskrivs ofta som en följd av att författarna inte gör som föräldern vill, eller inte uppnår de mål som föräldern sätter, eller om författarna inte utför den syssla föräldern givit dem på önskad tid. Vad som vanligen kännetecknar de sysslor som författarna tilldelas är deras orimlighet. Ett exempel på detta är att tiden för hur snabbt sysslan ska genomföras inte står i proportion till sysslans omfattning. I andra fall ska sysslan istället genomföras på en viss tid samtidigt som författaren utsätt för fysisk och/eller psykisk skada.
David berättar:
Hon beordrade mig att göra rent badrummet och jag skulle som vanligt vara klar inom en bestämd tid. Men nu ställde Hon in en spann med en blandning av ammoniak och klorin i badrummet och stängde dörren om mig.[...] När jag andades in ångorna sjönk jag samman och började spotta. Det kändes som det brann i lungorna. Efter några minuter var hela halsen blodig. (Pelzer 1995, s. 83)
Detta citat är ett exempel på att hushållssysslan som David tilldelas av sin mamma är ogenomförbar. En annan aspekt som kan urskiljas från skildringarna är att uppdraget syftar till att plåga David istället för att uppdraget ska bli genomfört. Ethel beskriver istället att hon testas av sin mamma exempelvis genom att mamman ler mot henne, om hon inte ler tillbaka blir hon slagen. Detta trots att hon vid tidigare tillfällen lett tillbaka och ändå tillfogats skada.
Ethel beskriver det såhär:
Mamma brukar testa mig på andra sätt också. Om hon ler och jag inte besvarar hennes leende (eftersom jag fick stryk förra gången när jag prövade den strategin) så kan hon rasa över det också. (Ericsson 2007, s. 11)
Ethels beskrivning i ovanstående citat visar att Ethels mamma är instabil i sitt föräldraskap.
Jämförelsevis förekommer diskussion kring föräldrars instabilitet också i Östmans (2008) intervjustudie. Både Ethel och barnen i studien beskriver att den psykiska funktionsnedsättningen har bidragit till att föräldraskapet blivit instabilt. Instabiliteten har orsakat upp- och nergångar som ansetts vara svåra att handskas med. Förälderns oberäkneliga, inkonsekventa och orimliga sätt att tänka och handla beskrivs utgöra stora svårigheter både i självbiografierna och i Östmans (2008) studie. Att denna upplevelse förekommer både i vårt material och i Östmans (2008) studie utgör inte någon generalisering. Dock vittnar det ändå om att upplevelser av instabilt föräldraskap förekommer samt orsakar problem för barnen.
5.1.2 Strategier
Beskrivningarna av den fysiska misshandel i självbiografierna är som tidigare nämnt omfattande, men vad som också är vanligt förekommande är olika tillvägagångssätt för att hantera misshandeln. För att exemplifiera citerar vi David:
”SMACK! Hon slår mig i ansiktet och jag dråsar i golvet. Jag aktar mig noga för att stå kvar och vänta på nästa slag. Av bister erfarenhet vet jag att Hon skulle uppfatta det som en trotshandling vilket innebär flera slag eller, värst av allt, ingen mat. (Pelzer 1995, s. 9)”
Davids beskrivning visar att han genom erfarenhet lärt sig hur han bäst handskas med misshandeln han utsätts för. I ovanstående citat skildrar David att om han står kvar och väntar på nästa slag så kommer konsekvenserna bli fler slag. Lennéer-Axelson (2010, s. 76) diskuterar att det krävs en balans mellan de inre emotionella och yttre problemfokuserade copingstrategierna för att kunna uppnå självkontroll. Förmågan att bemästra detta innebär vidare att individen handlar konstruktivt i påfrestande situationer. I detta fall bestämmer sig David för att inte stå kvar för att undanröja ytterligare slag. Han beskriver att han utför en kontrollerad och medveten handling för att undanröja problemet. Utifrån Lennéer-Axelssons (2010) resonemang kan Davids beskrivning tolkas som att han har förmågan att balansera inre emotionella och yttre problemfokuserade copingstrategier. Vilket innebär att David reglerar sina känslor för att kunna lösa problemet. Ethel beskriver också hur hon hantera misshandel:
Genom tystnad kan man göra mamma osäker! Så i bilen på väg till Vattuberget tar jag beslutet. Aldrig mer ska jag gråta, böna, eller be om förlåtelse. För den som är tyst gör ingen illa. Det är mina ord som gör att jag får stryk, eller ett leende vid fel tillfälle, eller en allvarlig min om jag egentligen förväntas le. En skygga kan man inte slå. Färden tar en timme och inte för en sekund viker jag med blicken. Nu är alla ord sagda. Nu ska mitt liv som stum ta sin början. (Ericsson 2007, s. 213)
I föregående citat synliggörs Ethels sätt att hantera situationer som hon befinner sig i.
Tystnaden blir Ethels strategi vilken hon hoppas kan hjälpa henne att undgå ytterligare misshandel. Enligt Lazarus och Folkmans (1984, ss. 150-152) kan denna typ av beteende kategoriseras som problemfokuserad coping, vilket innebär att fatta beslut för att lösa problem. Planen som Ethel skapar grundar sig på tidigare erfarenheter vilket hjälper henne att hantera den nuvarande situationen. Brattberg (2008, s. 41) diskuterar copingstrategier och menar att det är ett sätt att hantera situationen. Problemfokuserad coping handlar främst om att förändra situationen som individen står inför eller befinner sig i (ibid). Utifrån Ethels beskrivning urskiljs liknande syfte och strategin är därmed problemfokuserad.
Nedanstående citat är en fortsättning på händelseförloppet som beskrivs ovan, då Davids mamma utsätter honom för misshandel genom att bränna hans arm på spisen. För att David ska överleva den exceptionella situationen, beskriver han användandet av olika strategier:
”Plötsligt insåg jag att ju längre jag kunde förhindra att jag hamnade i lågorna, desto större chans hade jag att överleva. Jag visste att min bror Ron snart skulle komma hem från sitt scoutmöte, och jag visste att hon aldrig betedde sig såhär vanvettigt när någon annan var hemma. För att överleva var jag tvungen att vinna tid. Jag sneglade på köksklockan bakom mig. Sekundvisaren tycktes krypa fram. För at få Henne att komma av sig, började jag ställa ömkliga frågor. Detta gjorde Henne än mer rasande, och Hon lät slagen hagla över mig, i huvudet och på bröstet. Ju mer Hon slog, desto tydligare insåg jag att jag hade vunnit! Vad som helst var bättre än att brinna på spisen. (Pelzer 1995, s. 37)
En av strategierna som David beskriver är enligt Lazarus och Folkman (1984, ss. 152-153) problemfokuserade coping. Problemfokuserad coping är aktuell vid yttre problem och är målorienterad. David tillämpar strategin genom att upprätta ett mål och målet är att David ska ta sig igenom situationen. För att nå målet bestämmer sig David för att på alla tänkbara sätt vinna tid och därmed förhindra händelseförloppet. Detta är något som David lyckas med då hans bror slutligen kommer hem. David beskriver själv att han vinner eftersom han får sin mamma till att slå honom istället för att bränna honom. Denna beskrivning visar att David även använder meningsbaserad coping, vilket enligt Folkman och Moskowitz (2000) innebär
att individen finner positiva aspekter och omvärderar det negativa till något positivt. Vidare innebär det att individen söker ett mentalt positivt tillstånd för att bemästra situationen.
Följden av händelsen med gasspisen beskriver David blir signifikant, då han sekunder efter upplevelsen bestämmer sig för att aldrig ge upp. Han beskriver att han fortsättningsvis ska använda alla tänkbara metoder för att besegra sin mamma. David skildrar följande:
”Där jag stod ensam i det fuktiga mörka garaget visste jag för första gången att jag hade förmågan att överleva. Jag bestämde mig för att jag skulle använda varenda metod jag kunde komma på för att besegra Henne eller för att sinka Henne i Hennes vanvettiga besatthet. Jag visste att om jag ville leva, skulle jag bli tvungen att tänka framåt. Jag kunde inte längre tillåta mig att gråta som ett hjälplöst barn. För att överleva fick jag aldrig låta Henne besegra mig. Den dagen lovade jag mig själv dyrt och heligt att jag aldrig skulle ge den häxan tillfredställelsen att höra mig be Henne att sluta slå mig.” (Pelzer 1995, s. 38)
Detta löfte använder David fortsättningsvis för att uthärda misshandeln. Löftet beskriver David som ett sätt att finna orken att fortsätta, när han egentligen inte vill annat än att ge upp:
”Jag ville lägga mig ner och ge upp, men löftet som jag hade givit mig själv flera år tidigare fick mig att orka vidare. Jag ville visa Häxan att jag hellre dog än lät mig besegras, och jag var fast besluten att inte ge upp, inte ens inför döden.” (Pelzer 1995, ss. 71-72)
Om en individ vid upprepade tillfällen blir behandlad och tillsagd att inte duga kan detta enligt Brattberg (2008, s. 38) bidra till sämre copingförmåga. Detta då individens tankemönster påverkas av hur individen behandlas. David beskriver genomgående att han blir utsatt för fysisk misshandel, samt att hans mamma kontinuerligt förmedlar till honom att han inte duger. Detta skulle utifrån Brattbergs (2008) diskussion kunna innebära att Davids förmåga att hantera påfrestande situationer är nedsatt då hans tankemönster påverkats negativt. Dock antyder ovanstående citat men även självbiografin som helhet på att Davids copingförmåga är effektiv. Detta då David genomgående beskriver att han lyckas hantera svåra situationer.
I föregående avsnitt presenterade vi två citat där Lisbeth misshandlades av sin mamma.
Citaten innefattar även beskrivningar av hur Lisbeth hanterar detta. Beskrivningarna tyder på att Lisbeth lärt sig vilken typ av känslor som inte får komma till utryck då det gör hennes mamma upprörd. I dessa fall är det känslor av ledsamhet som inte får utryckas genom gråt.
Utifrån Lazarus och Folkmans (1984, ss. 150-152) resonemang kan beskrivningen tolkas som att Lisbeth använder sig av emotionellt inriktad coping för att handskas med de känslor som uppkommer i situationen hon utsätts för. Denna typ av coping används enligt Lazarus och
