Slutsats

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur monstering och våldtäktsmyter tog sig uttryck i Aftonbladet och Expressens rapportering om tre våldtäktsfall som involverade kända idrottsmän. Genom en kritisk diskursanalys har vi analyserat 30 nyhetsartiklar, 15 från Expressen och 15 från Aftonbladet. Vi använde oss av ett målstyrt urval där vi genom Media Retriever samlade in 10 artiklar per fall. När vi samlat in tillräckligt med material analyserade vi genom det genom kodning och tematisering för att hitta mönster gällande hur kvällstidningarna uttryckte sig angående Monstering och Våldtäktmyter vilket var studiens syfte.

Målet med studien var att besvara följande frågeställningar:

Hur uttrycks monstering i artiklar om kända idrottsmän misstänkta för våldtäkt?

Hur uttrycks våldtäktsmyter i artiklar om kända idrottsmän misstänkta för våldtäkt?

Svaret på vår första frågeställning var att monstering uttrycks främst genom namngivning. Genom att benämna de misstänkta som något unikt och ovanligt kunde de särskiljas från ”vanliga män”. I mindre grad men ändå signifikant uttrycktes monstering genom en språklig separation som främst genomfördes genom att koppla samman männen med exotiska eller luxuösa miljöer. Ett visst fokus lades även på det våldsamma och extrema i själva anklagelserna. Detta förekom främst i Sarfo-fallet. Att lägga fokus på det extrema fungerar även det som monstering då det uppmålar förövaren som särskilt våldsam eller avvikande och således kan skiljas från ”vanliga” män.

Vårt resultat pekar på att rapporteringen präglades av en patriarkal diskurs, genom monstering, där problemet med våldtäkt inte ses som ”män våldtar” vilket förhindrar att lösningen identifieras som ”stoppa män från att våldta”. Således blir funktionen av rapporteringen att den förhindrar samhällelig förändring.

Våldtäktsmyter tog sig uttryck genom en språklig separation mellan förövare och misstänkt våldtäkt. Detta gjordes främst genom ett utelämnande av agent när våldtäkten och de händelser som ledde fram till våldtäkten redogjordes för. Enligt våra teoretiska utgångspunkter fungerar detta som ett förminskande av anklagelsernas allvarlighet. Våldtäktsmyter uttrycktes även genom namngivning där benämningar som offer och förövare lyste med sin frånvaro. Effekten av att inte benämna idrottsmännen som förövare eller våldtäktsmän eller kvinnorna som offret eller våldtäktsoffret förringar allvarligheten i brottet.

7.2 Diskussion

Genomgående kunde vi se att männen som förekom i artiklarna var de som ägde något. Genom namngivning såg vi i alla tre fall att det bara var männen som innehade en roll förutom sitt kön, som idrottsman eller superstjärna. Återkommande var även betoningen av männens lyx eller på andra sätt exklusiva liv. De kvinnor som förekom i materialet däremot, de beskrevs endast som just kvinnan eller flickan. Kvinnorna tillskrevs inga andra epitet, ibland påpekades deras ålder men inte mer än så. Kvinnorna tillskrevs heller ingen lyx eller andra sorters exklusiva egendomar. Detta tolkar vi som uttryck för en patriarkal diskurs som uttrycker en könsordning där männen är överordnade kvinnor genom sin upphöjda status.

Att männen, till skillnad från kvinnorna, beskrivs som ägande av epitet och tillgångar ger även intrycket av att de har mer att förlora. En superstjärnas status som hjälte och förebild blir befläckad av våldtäktsanklagelser och detta kan i sin tur leda till ekonomiska konsekvenser. Men kvinnorna som inte tillskrevs några epitet eller tillgångar, vad hade de att förlora? Man behöver inte särskilt stor fantasi för att tänka sig att fall som de vi analyserat är psykiskt påfrestande för den anklagande men den aspekten utelämnades i alla artiklar utom en. Det var endast Kathryn Mayorga, den anklagande i Ronaldo-fallet som tillskrevs ett känslomässigt trauma. Dock skedde detta genom en citering av hennes egna uttalanden och var således inte av särskilt intresse för vår analys som fokuserade på vad tidningarna själva skrev. Betoningen

av exklusivitet kan i sin tur kopplas till en materialistisk diskurs där världsliga tillgångar framställs som mer värdefulla än psykisk hälsa.

En intressant aspekt av de återkommande variationer på namngivning vi fann i vår analys var att detta även förekom i tidigare forskning av Hedlund och Gylleus (2014). De undersökte just kvällstidningarnas framställning av våldtäkt men med fokus på nyhetsdelarna av kvällspressen. De fann att offer ofta namngavs utifrån ett visst attribut, som ”assistenten” eller ”19-åringen” vilket framställde offren som sårbara. Förövarna däremot framställdes utefter ursprung eller yrkesroll vilket la fokus på yttre omständigheter. Likheten i denna aspekt av resultaten mellan vår undersökning och Hedlund och Gylleus undersökning visar på att namngivning är ett återkommande mönster i rapporteringen om våldtäkt i svenska kvällspressen.

Även Nilssons forskning, från vilken vi hämtade begreppet monstering, undersökte den svenska kvällspressen men inte med fokus på sportsidorna. Förekomsten av monstering i vår undersökning visar även det på att detta är ett återkommande tema i den svenska kvällspressen och således ett reellt problem.

En förklaring till våra iakttagelser kan finnas i den diskursiva praktiken, alltså den delen av den tredimensionella modellen som ligger mellan social praktik och text. Det är i den diskursiva praktiken som texter produceras och konsumeras. När man undersöker den diskursiva praktiken fokuserar man på hur författare bygger på redan existerande diskurser för att bygga sin text. Genom att vi analyserat ett större urval av texter har även mönster i hur artiklar av detta slag utformas framkommit. Ser man till den tidigare forskningen i ämnet ser man även där hur sådant som monstering, våldtäktsmyter och namngivning förekommer vilket pekar på att dessa texter bygger vidare på en patriarkal diskurs.

Med tanke på att samtliga artiklar publicerades på respektive kvällstidnings sportsidor är det inte så konstigt om sportsliga aspekter av fallen ges särskilt utrymme. I vår analys har vi visat på flera exempel där detta däremot går till överdrift genom bland annat överlexikalisering där vissa ord används eller återkommer på ett överflödigt vis. Överlexikaliseringen visade då på de platser i texten som underliggande värderingar och idéer, det vill säga diskurser, gör sig synliga. I arbetet med att identifiera dessa diskursiva uttryck i texten var de verktyg för kritisk diskursanalys som presenterades av Hansen och Machin (2019) och Fairclough (2001) till stor

För att få en uppfattning om uppsatsens eventuella förtjänster för samhället är en kort återkoppling till våra teoretiska utgångspunkter nödvändig. En av teorierna som användes i arbetet var Faircloughs tredimensionella modell vilken bygger på en uppfattning om diskurser som verkande i tre nivåer: text, diskursiv praktik och social praktik. Det är i den sociala praktiken som diskurser omsätts till handling, detta gäller alltså även för de diskurser vi fann i vår analys.

Tidigare forskning (Bonnes 2013 och Silveirinha, Basílio Simões & Santos 2020) har även påpekat det ömsesidiga förhållandet mellan medias framställning av våldtäkt och allmänhetens uppfattning om våldtäkt. Genom granskningen av vilka diskurser som förekommer i rapporteringen om våldtäkt på kvällstidningarnas sportsidor, alltså textnivån, blir konsekvenserna för den sociala praktiken alltså av stort intresse, i synnerhet när det handlar om manliga idrottsstjärnor eftersom de i sin roll även ses som förebilder.

Som vi redogjorde för i inledningen av uppsatsen visar statistiken att våldtäkt ett stort samhällsproblem och att 97 procent av de som misstänks för sexualbrott är män. Om rapporteringen om våldtäktsfall som berör kända idrottsmän och förebilder präglas av en patriarkal diskurs får det effekter i den sociala praktiken. Andra män som har dessa idrottsmän som förebilder kan då få uppfattning om våldtäkt påverkad av patriarkala diskurser som de sedan går tillbaka till när de ska tolka andra fall av våldtäkt.

I denna studie har vi analyserat sammanlagt 30 nyhetsartiklar vilket vi ansåg var realistiskt utefter den tidsram vi hade för att utföra studien. Man kan diskutera om det är tillräckligt för att få fram en slutsats som verkligen ger en rättvis bild av hur Aftonbladet och Expressen utrycker sig gällande våldtäktsfall när det kommer sig till begreppen monstering och våldtäktmyter. Hade man analyserat flera nyhetsartiklar finns möjligheten att resultatet hade blivit annorlunda då vi eventuellt hade lokaliserat flera utmärkande teman.

Vad vår undersökning inte redogör för är den kontext inom vilken texten produceras. Vi kan inte med de metoder som använts i denna uppsats få reda på hur arbetsmiljön är på redaktionerna. Vissa av ordvalen eller vinkeln i texterna behöver inte grunda sig i journalistens

åsikter utan kan vara skrivna på direktiv från en person högre upp i tidningens hierarki. Tidspress är en annan aspekt som är intressant att diskutera. På ett sätt kan det göra att journalisten inte har tid att reflektera över de ordval som görs i texten. Samtidigt kan detta betyda att texten är mer skriven på en sorts ”autopilot” men om då texten innehåller sådant som monstering och våldtäktsmyter innebär det att denna ”autopilot” grundar sig på patriarkala diskurser. Det här skulle i så fall kunna ses som ett exempel på att diskurser inte behöver ta sig uttryck genom medvetna val utan lika gärna kan vara omedvetna val som ändå präglas av diskurser. Som vi redogjorde för i teorikapitlet fungerar diskurser som skapare av världsbilder. Världsbilder är ofta så djupt grundade i en person att de är svåra att ifrågasätta. Just i den aspekten ligger kanske den kritiska diskursanalysens främsta förtjänster då den ger oss verktyg för att blottlägga och ifrågasätta uppfattningar som annars ses som självklara.

I denna studie har vi lärt oss att insamling av material är mer tidskrävande än vad man tror. Eftersom mycket material sållas bort på grund av studiens syfte, metod och avgränsningar så krävs det att man får ändra sökord och söksträngar tills man hittar rätt och har fått ihop tillräckligt med material för att kunna genomföra en analys som uppnår studiens utnämnda mål. Likaså när det kommer till kodning och tematiseringen, det är ett arbete som tar tid att genomarbeta samtidigt som man som forskare måste vara mycket uppmärksam och noggrann. Under arbetet med kodning och tematisering lärde vi oss att man måste ha tålamod och inte förvänta sig allt för banbrytande upptäckter. Så med detta arbete i ryggen så har vi kommit underfund att vi skulle behövt planera vår arbetsgång bättre, vilket ger oss en lärdom om att många av arbetsdelarna tar längre tid än vad man tror och därför ha med oss det nästa gång vi gör ett liknande arbete.

Våldtäkt är ett väldigt debatterat ämne och något som dessvärre är vanligt förekommande. Det är ett samhällsproblem som ständigt återkommer i massmedia och eftersom tidigare forskning visat att allmänhetens uppfattning om våldtäkt och medias framställning om våldtäkt går hand i hand. Detta gör det intressant att undersöka hur media väljer att uttrycka sig kring ämnet och det finns många olika infallsvinklar man kan studera vilket vi kommer gå in på in avsnittet nedanför som går in på framtida forskning.