Stjärnan misstänkt för våldtäkt – en kritisk diskursanalys av framställningen av våldtäkt på kvällstidningarnas sportsidor

Institutionen för informatik och media

C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap Framlagd HT 2020

Stjärnan misstänkt för våldtäkt –

en kritisk diskursanalys av framställningen av våldtäkt på

kvällstidningarnas sportsidor

Abstract

This paper examines the Swedish tabloid press coverage of three rape case allegations where the accused was a high-profile sport star. Critical discourse analysis was applied as the theoretical and methodological framework combined with the theoretical concepts of monstering and rape myths. The three cases we examined were the rape allegations against Cristiano Ronaldo, the rape allegations against three Swedish hockey players and the child rape case involving the Malmö FF player Kingsley Sarfo.

Monstering is a term used to describe the process in which the media portrays a rapist as a “monster” or “pervert”. By doing so the rapist is separated from “ordinary men”. If the problem is never identified as “men raping” then the solution can never be “stop men from raping”

Rape myths on the other hand, focuses on how media reports on rape creates and sustains stereotypic ideas about rape. Research have found that if the media writes about rape in a stereotypical way then this perception of rape will spread to the readers.

We found that monstering appeared regularly in each of the three cases mostly through naming and reference of the alleged perpetrators and the accusers. Rape myths also appeared in each of the three cases but to a lesser degree. Rape myths was prominent through a linguistic separation between the alleged rapist and the rape.

Our results also showed that a patriarchal discourse was prevalent in the reporting on rape in the Swedish tabloid press.

Keywords: Critical discourse analysis, feminist media studies, power structures,

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4

1.1 Problemformulering ... 5

1.2 Syfte och frågeställningar ... 6

1.3 Avgränsningar ... 6 1.4 Disposition ... 6 1.5 Centrala Begrepp ... 7 2. Bakgrund ... 9 2.1 Tre kronor-fallet ... 9 2.2 Ronaldo-fallet ... 10 2.3 Sarfo-fallet ... 10 3. Tidigare forskning ... 12

3.1 Rape in the news: on rape genres in Swedish news coverage ... 12

3.2 Gender and racial stereotyping in news coverage ... 13

3.3 Him Too? Cristiano Ronaldo and the News Coverage of a Rape Case Allegation ... 14

3.4 Framställningen av våldtäkt i svensk kvällspress ... 16

4. Teorier ... 17

4.1 Socialkonstruktionism... 17

4.2 Kritisk diskursanalys ... 18

4.3 Faircloughs tredimensionella modell ... 19

4.4 Analysverktyg ur tidigare forskning ... 22

4.4.1 Monstering ... 23

4.4.2 Våldtäktsmyter ... 24

5. Metod ... 27

5.1 Kritisk diskursanalys ... 27

5.3 Urval och Material ... 29

5.4 Materialinsamling ... 30

5.5 Validitet... 31

5.6 Etiska överväganden ... 32

6. Resultat och Analys ... 33

6.1 Namngivning... 33 6.1.1 Tre Kronor-fallet ... 33 6.1.2 Ronaldo-fallet ... 34 6.1.3 Sarfo-fallet ... 34 6.2 Språklig separation... 35 6.2.1 Tre kronor-fallet ... 36 6.2.2 Ronaldo–fallet ... 37 6.2.3 Sarfo–fallet ... 38

7. Slutsats, diskussion och framtida forskning... 39

7.1 Slutsats ... 39

7.3 Framtida forskning ... 44

Referenser ... 46

Tidningsartiklar via retriever ... 49

1. Inledning

Våldtäkt är ett problem globalt, såväl som i Sverige. Det sker dagligen. I staden som på landet. I parken, såväl som i hemmet. Våldtäktsoffer får men för livet samtidigt som förövare sällan ställs inför rätta. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (2020) anmäldes 8 820 våldtäkter i Sverige under 2019, en ökning med nio procent jämfört med föregående år. Våldtäkt är även ett brott som visat sig vara svårt att förhindra eller fälla någon för. Under 2019 var det endast 15 procent av samtliga anmälda våldtäkter som uppklarades. Av de anmälda våldtäkterna 2019 utgjordes 7 940 av våldtäkt mot kvinnor eller flickor och 97 procent av de som misstänkts för sexualbrott är män.

Politiska förslag på hur våldtäkter ska förhindras är ständigt återkommande i den politiska debatten och vissa förändringar i lagstiftningen har gjorts. Bland annat har definitionen av vad våldtäkt är breddats genom den nya samtyckeslagen och straffen för våldtäkt och grov våldtäkt har skärpts (Expressen 2019). Men enligt statistiken från Brottsförebyggande rådet (2020) kvarstår problemet. I november 2016 presenterade regeringen en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor (Skr. 2016/17:10). Bland de förebyggande strategierna märks ett eftertryck på behovet av att sprida kunskap om sådant som sexism och maskulinitetsnormer. Detta inriktade sig på institutioner kopplade till staten som skola, kriminalvård och socialtjänst.

Sexism och maskulinitetsnormer förekommer även på andra håll och sprids genom språket. En plats där språket har en stor roll är i våra tidningar och där språk förekommer finns även risken att sexism och destruktiva maskulinitetsnormer sprids. Tidningar har även en stor räckvidd och de idéer som förmedlas genom dem har alltså potential att påverka och influera ett stort antal läsare. Hos dessa läsare kan dessa idéer sedan omvandlas till handling.

Denna uppsats kommer att utföra en feministisk mediestudie av rapporteringen i Sveriges två största kvällstidningar om våldtäktsfall där kända idrottsmän är inblandade. Sportsidorna i de svenska kvällstidningarna bjuder oftast på sorglös läsning om det senaste som hänt de största idrottsstjärnorna. Men hur behandlas en person som ena dagen ses som en idol och andra dagen som misstänkt våldtäktsman?

1.1 Problemformulering

Med rollen som professionell idrottsman kommer även ansvaret av att vara en förebild för främst barn och ungdomar som själva drömmer om en framtid inom idrotten. När dessa idrottsmän misstänks för brott blir det därför intressant att undersöka vilka uppfattningar om brottet som förmedlas genom media. Tidigare forskning har även visat att det finns ett ömsesidigt förhållande mellan medias framställning av våldtäkt och den allmänna uppfattningen om våldtäkt (Bonnes 2013). Därför är det viktigt att analysera just hur medias framställning av våldtäkt ser ut.

Tidigare forskning om framställandet av våldtäkt i media har visat att speciellt när det gäller kända män som våldtar beskrivs de antingen som oskyldiga eller, om de anses skyldiga, som avvikande från andra män (Nilsson 2019). Denna avvikelse målas upp genom så kallad Monstering vilket syftar på att förövaren beskrivs som pervers eller ett monster och därav avvikande från andra män. Gabriella Nilsson menar att om problemet aldrig beskrivs som “män våldtar” kan lösningen aldrig bli “män måste sluta våldta” (2019). Således kan samhällelig förändring aldrig uppnås. Detta problem blir synnerligen intressant när det handlar om kända idrottsmän och förebilder.

Våldtäktsmyter är ytterligare ett centralt begrepp för denna uppsats. Det syftar på föreställningar och idéer om våldtäkt vilka resulterar i skuldbeläggning av offret och förminskning av förövarens roll. Våldtäktsmyter får precis som monstering effekten att det motverkar samhällelig förändring.

Undersökningen kommer genomföras som en kritisk diskursanalys. Detta för att den kritiska diskursanalysen har som mål att blottlägga de maktstrukturer som ofta inte framkommer vid en första anblick. Detta kan vara skillnader mellan män och kvinnor, olika etniciteter och samhällsklasser. I de fall som denna uppsats kommer granska är alla de misstänkta eller fällda förövarna män som kan sägas ha eller haft en hög status inom sportvärlden.

De tre fallen som granskas skiljer sig från varandra när det gäller vem förövaren är samt var och när de ägde rum. Detta är ett medvetet val för att undersöka om exempelvis idrottsmännens ursprung påverkar hur de och deras misstänkta brott gestaltas av Aftonbladet och Expressen.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur monstering och våldtäktsmyter tar sig uttryck i Aftonbladet och Expressens rapportering om tre våldtäktsfall som involverar kända idrottsmän.

Följande frågeställningar har utformats för att vägleda arbetet:

Hur uttrycks monstering i artiklar om kända idrottsmän misstänkta för våldtäkt?

Hur uttrycks våldtäktsmyter i artiklar om kända idrottsmän misstänkta för våldtäkt?

1.3 Avgränsningar

I den här studien har vi valt att avgränsa oss till nyhetsartiklar från Aftonbladet och Expressen eftersom de är Sveriges största kvällstidningar och även innefattar två av Sveriges största sportsidor. Med tanke på tidningarnas storlek så genererar det i många läsare och vidare har inverkan på konsumtionen av nyheter av hur våldtäktsfall gestaltas. Med tanke på deras utsträckning kan tidningarna möjligen även ge en viss bild av den allmänna uppfattningen om våldtäkt.

1.4 Disposition

Uppsatsen introduceras med ett bakgrundskapitel som presenterar de tre olika fallen som studien ska granska. Första fallet handlar om tre hockeystjärnor, det andra fallet handlar om fotbollsproffset Cristiano Ronaldo och det tredje fallet om den allsvenska fotbollsspelaren Kingsley Sarfo. Därefter följer kapitel 3 som avhandlar tidigare forskning relaterad till vår studie. Vidare redogör kapitel 4 det teoretiska ramverket som studien kommer använda under analysen. I kapitel 5 presenteras studiens metod och material och behandlar även studiens kodning och tematisering, urval, materialinsamling, validitet och avslutas med etiska överväganden. I kapitel 6 presenteras studiens resultat och analysdel. Slutligen kommer kapitel

7 redogöra slutsatser och diskussion för vår studie och avslutningsvis förevisa hur potentiell framtida forskning skulle kunna vara gynnsam inom detta område.

1.5 Centrala Begrepp

Makt – Makt är ett centralt begrepp inom den kritiska diskursanalysen vars syfte brukar beskrivas som att blottlägga de maktstrukturer som uttrycks genom diskurser. Mullet (2018) skriver att makt eller ”en persons förmåga att i ett socialt sammanhang uppnå sin egen vilja trots andras motstånd” (egen översättning) är centralt i den kritiska diskursanalysen. Vidare skriver Mullet (2018) att makt ofta är institutionaliserat och hierarkiskt organiserat; mindre grupper av en maktelit har särskilda roller i antagandet av makt.

Sammanlänkat med maktkonceptet är även dominans, eller maktmissbruk, som innebär en grupps kontroll över en annan. Detta kan innebära en grupps kontroll över vilka handlingar och ideologier som är acceptabla inom diskursen. Utövandet av makt influerar kunskap, världsuppfattningar, ideologier, normer och värderingar och den kritiska diskursanalysens söker att identifiera hur dessa uttrycks (Mullet 2018). Inom såväl kritisk diskursanalys som i denna uppsats är den lingvistiska manifestationen av makt av särskilt intresse. Genom en kritisk diskursanalys av den typ vi redogör för i kommande kapitel kan de diskurser och således maktstrukturer som finns i texter identifieras. Syftet med att göra detta beskrivs av Winther Jörgensen och Phillips (2000) som att ”bidra till social förändring i riktning mot mer jämlika maktförhållanden i kommunikationsprocesserna och samhället som helhet”.

Patriarkal diskurs – Patriarkala diskurser är återkommande i denna uppsats men för att definiera vad som egentligen menas med det är en definition av patriarkat och patriarkala ideologier nödvändig. Patriarkat förklaras av Lena Gemzöe (2008) som ”ett samhälleligt system som bygger på mäns dominans över kvinnor”. Diskurser ses som ett uttryck för, och grundat i, ideologier. Susan H. Philips (2014) skriver att patriarkala ideologier inte behöver grunda sig i att män ses som överordnade kvinnor ur ett biologiskt perspektiv. Likt Gemzöe

menar Philips att det grundläggande är att det inom den patriarkala ideologin finns en uppfattning om att män har, eller bör ha, en makt eller auktoritet över kvinnor.

Vår användning av patriarkal diskurs i denna uppsats grundar sig alltså i denna förståelse av patriarkat och patriarkal ideologi.

2. Bakgrund

För att läsaren ska få en översikt och förståelse för vår forskning presenteras i detta kapitel en kort sammanfattning av de tre olika fallen som utgör uppsatsens tre olika fallstudier. De tre fall som arbetet utgår ifrån i kronologisk ordning och för enkelhetens skull har vi valt att kalla de tre fallen för Tre kronor-fallet, Ronaldo-fallet och Sarfo-fallet.

2.1 Tre kronor-fallet

Tre kronor-fallet inträffade i samband med Sweden Hockey Games som gick av stapeln i februari 2005 i Stockholm. Efter att strax efter ett på natten ha checkat in på hotellet Scandic Park bestämmer sig Tre Kronor-spelarna Kristian Huselius, Andreas Lilja och Henrik Tallinder för att besöka nattklubben The Lab på Stureplan. På The Lab träffar hockeyspelarna en 22-årig kvinna som sedan följer med till spelarhotellet. Den 22-åriga kvinnan uppgav senare att hon var mycket berusad när hon träffade hockeyspelarna och att hon inte minns något av vad som hänt under natten. Hon uppgav dessutom att hon blivit sexuellt utnyttjad av alla tre spelare samt att det skulle ha pågått under flera timmar (Aftonbladet, 2005).

På morgonen lämnar kvinnan hotellrummet och åker kort därefter till Huddinge sjukhus för att undersöka om hon blivit drogad under natten. I samband med sjukhusbesöket meddelar hon att hon blivit utsatt för våldtäkt. Polisen kontaktas för att göra en anmälan och de tre hockeyspelarna kallas in på förhör där spelarna berättar sin version av vad som hänt, nämligen att de haft sex med kvinnan men att hon var med på det. Efter förhöret beslutar åklagaren att släppa hockeyspelarna och dagen efter beslutar åklagaren Henrik Rasmusson att lägga ner förundersökningen mot hockeyspelarna. Eftersom media fått information om att en anmälan om våldtäkt förekommit, väljer hockeyspelarna att hålla en presskonferens där de meddelar att de inte kommer spela något mer i Sweden Hockey Games (Aftonbladet, 2005).

2.2 Ronaldo-fallet

Cristiano Ronaldo är en portugisisk fotbollsspelare i den italienska klubben Juventus samt i det portugisiska landslaget där han även är lagkapten. Han är ansedd som en av världens bästa fotbollsspelare genom tiderna och har vunnit Ballon d’Or, priset som världens bästa spelare, fem gånger(Wikipedia, 2020). Våldtäktsanklagelserna mot Cristiano Ronaldo tog sin början i Las Vegas 2009 då en kvinna anmälde att hon utsatts för våldtäkt på ett hotell i Las Vegas. Kvinnan uppgav varken var i Las Vegas våldtäkten skett eller vem som utsatt henne för den och fallet läggs därför ner (Holmberg, 2018).

Den 14:e april 2017 uppmärksammas dock fallet i den tyska tidningen Der Spiegel. De skriver att Cristiano Ronaldo ska ha betalat en kvinna 275 000 dollar för att hålla tyst om vad hon menar var en våldtäkt på ett hotell i Las Vegas (Johansson, 2018). Ronaldo själv avfärdade uppgifterna som ”journalistisk fiktion” (Johansson, 2018). Der Spiegels publicering får viss uppmärksamhet men det är inte förrän i september 2018 då kvinnan kliver fram med sitt riktiga namn, Kathryn Mayorga, som historien får ordentligt fäste. Der Spiegel säger sig då också ha tillgång till dokument där Ronaldo själv erkänner att Mayorga vid tillfället för den misstänkta våldtäkten sagt “nej” och “stopp” flera gånger (Dagens Nyheter, 2018).Fallet får stor medial uppmärksamhet men utredningen kommer inte vidare och i juli 2019 meddelar amerikansk polis att fallet läggs ner.

Detta var inte första gången Ronaldo misstänks för våldtäkt. 2005 förhördes Ronaldo och hans kusin av Scotland Yard efter att de anklagats för att ha våldtagit två kvinnor. Utredningen lades dock ner i brist på bevis (BBC, 2005).

2.3 Sarfo-fallet

Kingsley Sarfo är en ghanansk fotbollsspelare som mellan 2013 och 2018 spelade i Sverige. Under den allsvenska säsongen 2017 blev Sarfo uppmärksammad som en av de främsta unga spelarna i ligan och mottog i maj samma år priset som Månadens spelare i Allsvenskan. Efter en framgångsrik säsongsinledning i IK Sirius värvades han under sommaren 2017 till Malmö FF och presenterades av klubben den 22 juni (Wikipedia, 2020).

Sarfo hann inte spela många matcher för sin nya klubb innan han i september samma år anhölls misstänkt för våldtäkt mot barn (Ölander, 2017). Efter häktningsförhandlingar ändrades brottsrubriceringen till sexuellt utnyttjande av barn och Sarfo släpptes. I slutet av januari 2018 uppdagades dock nya fall och Sarfo häktades återigen. Den åttonde juli 2018 kom slutligen domen då Sarfo dömdes till två år och åtta månaders fängelse samt utvisning för två fall av våldtäkt mot barn. I samband med domen meddelade Malmö FF att Sarfo fått sparken från klubben (Aftonbladet 2018). Sarfo släpptes ur svenskt fängelse i slutet av 2019 och skrev i september 2020 på för den cypriotiska klubben Olympiakos Nicosia (Upsala Nya Tidning 2020).

3. Tidigare forskning

I följande kapitel presenteras relevant forskning för uppsatsen och forskningsområdet, samt fungerar som grund för vår egen undersökning. I synnerhet Gabriella Nilssons forskning om framställandet av våldtäkt i svensk kvällspress samt Stephanie Bonnes undersökning av våldtäktsmyter i sydafrikansk press kommer utgöra en viktig del i vår förståelse av forskningsfältet samt i utformandet av studiens teoretiska ramverk.

3.1 Rape in the news: on rape genres in Swedish news coverage

I Rape in the news: on rape genres in Swedish news coverage analyserade Gabriella Nilsson (2019) narrativen kring våldtäkt i Expressen mellan 1990 och 2015. Målet med detta var enligt Nilsson att upptäcka meningen och funktionen av olika genrer inom journalistik som rör ämnet våldtäkt och vilka samhälleliga konsekvenser dessa kan ge.

Nilsson kom fram till att narrativen som förekommer i artiklar om våldtäkt är skiftande, vilka hon delade upp och analyserade i fyra genrer: the celebrity rape, the sex slavery rape, the suburb rape samt the lonely pervert rape varav den förstnämnda är mest intressant för denna uppsats eftersom idrottsmän kan kategoriseras som kändisar. Gemensamt för samtliga genrer var att de på olika sätt döljer patriarkala strukturer och identifierar problemet som något annat än ”män våldtar”. Nilsson menar att eftersom problemet aldrig identifieras som ”män våldtar” kan lösningen aldrig bli ”stoppa män från att våldta”. Istället producerar de olika genrerna narrativ som beskriver problemet som något annat.

Inom The celebrity rape eller kändisvåldtäkten (egen översättning) identifierade Nilsson två utmärkande narrativ vars funktion blir att de döljer patriarkala strukturer. Det första narrativet gick ut på att gärningsmannen beskrevs som pervers eller ett slags monster genom så kallad ”Monstering”. Detta särskiljer gärningsmännen från ”vanliga män” och begränsar problemet till att endast handla om avvikande män. Det andra narrativet byggde på ett ifrågasättande av offret och själva våldtäkten. Nilsson skriver att kändisvåldtäkten i synnerhet innan #MeToo-rörelsen kännetecknades av ett ställningstagande för den anklagade kändisen och ett behov av att bevara den ikoniska bilden av vissa människor intakt.

Ytterligare menar Nilsson att kändisvåldtäkten är starkt präglad av ojämlikhet, inte bara när det gäller kön utan även klass, ras och ålder. Exempelvis beskrevs våldtäktsanklagelserna mot skivbolagsdirektören Billy Butt som ”den eländiga historien om godsägaren och pigan” vilket tyder på en vilja att särskilja den anklagade från de anklagande i termer om klass och makt.

Gabriella Nilsson diskuterar vidare hur nyhetsbevakningen inte nödvändigtvis redogör för nyheter där det förekommer något nytt utan istället har som mål att producera continuing news eller som vi kommer kalla det fortlöpande nyheter. Gabriella menar alltså att tidningar och nyhetssidor använder sig av fortlöpande nyheter i våldtäktsfall för att utöka publikens intresse, bygga på nyheten och således öka försäljningen. Tar man kändisvåldtäkt som ett exempel så har man ett tydligt exempel på hur medier applicerar våldtäktsfallet med begreppet kändis för att kunna bygga på nyheten och möjliggöra fortsatt rapportering angående det specifika våldtäktsfallet.

3.2 Gender and racial stereotyping in news coverage

I Gender and racial stereotyping in news coverage (2013) genomförde Stephanie Bonnes en kritisk diskursanalys av rapporteringen om våldtäkt i den sydafrikanska tidningen Grocott’s Mail. I synnerhet är det Bonnes teoretiska utgångspunkter om våldtäktsmyter som är av intresse för vår uppsats vilket vi även återkommer till i teorikapitlet.

Bonnes presenterar begreppet våldtäktsmyter (rape myths) som föreställningar och idéer om våldtäkt vilka trivialiserar våldtäkter, föreslår att våldtäkt bara inträffar i särskilda kontexter, skuldbelägger offret eller förminskar förövarens skuld. Dessa föreställningar bidrar till en stereotypifiering av förövare och offer utefter klass, kön, ålder och ras. Bonnes menar att media ofta förstärker våldtäktsmyter genom att inte betona betydelsen av våldtäktsmannen i våldtäktsfall. Våldtäktsmannens betydelse förminskas ofta via en humanisering av förövaren genom att läsaren ges en detaljerad bild av förövarens liv. Denna humanisering ger bilden av att förövaren är en god person som inte skulle kunna våldta någon. Detta förekommer även i artikeln Him Too? Cristiano Ronaldo and the News Coverage of a Rape Case Allegation (2020) vilken vi redogör för nedan. Där framkom det att Cristiano Ronaldos roll som nationalhjälte,

flerbarnsfar och fotbollsproffs ofta betonades i portugisisk media när våldtäktsanklagelserna behandlades.

Ytterligare ett exempel på våldtäktsmyter är man/kvinna-dikotomin vilken presenterar män som våldsamma och oförmögna att kontrollera sin lust samtidigt som kvinnor framställs som passiva, sårbara och svaga. Detta kan förstärka patriarkala strukturer genom att kvinnor framställs som behövande av manligt skydd och således förstärks bilden av kvinnor som underlägsna.

Bonnes menar att den bild av våldtäkt som förmedlas av media påverkar och formar den allmänna uppfattningen om våldtäkt. Således blir allmänhetens uppfattning om våldtäkt förvriden om bilden som förmedlas av media präglas av våldtäktsmyter. Våldtäktsmyter får även konsekvenser, i synnerhet för offret då de får folk att ifrågasätta legitimiteten i våldtäktsfall. Bonnes skriver att våldtäktsmyter i media förstärker patriarkala strukturer därför att de förstärker tron på våldtäktsmyter hos de som redan tror på dem, samtidigt som de lär ut dem till de som inte gör det.

3.3 Him Too? Cristiano Ronaldo and the News Coverage of a Rape Case

Allegation

I Him Too? Cristiano Ronaldo and the News Coverage of a Rape Case Allegation (2020) undersökte Maria João Silveirinha, Rita Basílio Simões och Thâmara Santos den portugisiska medierapporteringen om Ronaldos misstänkta våldtäkt ur ett feministiskt perspektiv. Undersökningen är liknar Nilssons som vi redogjort för ovan men utmärker sig i sitt fokus på Ronaldofallet och hur hans roll som nationalhjälte påverkat rapporteringen. Undersökningen var intressant eftersom den behandlade ett av fallen som vår uppsats analyserar men i en portugisisk kontext. På så vis är den intressant för att få en blick över forskningsfältet samt som underlag för en jämförande diskussion.

Den teoretiska utgångspunkten för analysen var medias roll i utformningen av våldtäktsmyter och målet för analysen var att granska hur maktstrukturer och våldtäktsmyter artikulerades i urvalet av nyhetsartiklar. Metoden som användes för att analysera detta var en kritisk tematisk

analys. Denna analys resulterade i 10 underteman som sammanfattades i tre mer övergripande kritiska teman som tillsammans belyste förhållandet mellan nyhetsdiskurser, maktstrukturer och ideologier. Dessa tre teman var: avfärdande av anklagelser, neutralisering av sexuell viktimisering och betoning av anklagelsernas allvarlighet (egen övers.).

Under det övergripande temat avfärdande av anklagelser placerades det vanligast förekommande undertemat Ronaldo är oskyldig, vilket förekom i en fjärdedel av artiklarna. Ytterligare ett vanligt förekommande undertema för att avfärda anklagelserna var Ronaldos status. Här betonades Ronaldos roll som nationalhjälte vilket sågs som oförenligt med rollen som våldtäktsman. Det övergripande temat neutralisering av sexuell viktimisering förekom i en tredjedel av urvalet. Författarna menar att neutralisering av sexuell viktimisering oftast sker genom att det sexuella våldets nyhetsvärde nedtonas och att fokus istället läggs på detaljer i fallet. Detta kan vara sådant som uttalanden från advokater eller eventuella konsekvenser av anklagelserna.

Det tredje övergripande temat betoning av anklagelsernas allvarlighet förekom inte lika ofta. Författarna skriver att de patriarkala strukturer som möjliggör ett rättfärdigande av förövaren och upprätthållande av “offer-hora-dikotomin” bara kan motverkas genom en ansvarstagande rapportering av våldtäktsanklagelser. De definierade en ansvarstagande rapportering som gestaltande av våldtäkt som våld mot kvinnor, avvisande av skuldbeläggande och sexualisering av den anklagande samt ett undvikande av rapportering som förstärker könsstereotyper. Denna typ av rapportering förekom endast i 15 procent av artiklarna.

Författarna kom fram till att nyhetsartiklarna generellt ignorerade kontextualisering, genusaspekter och maktförhållandet mellan den anklagande och den portugisiska atleten. Rapporteringen var mestadels händelsebaserad, fokuserad på kontroversiella anklagelser som beskrevs utifrån en juridisk diskurs eller fokuserad på eventuella ekonomiska konsekvenser för klubben Ronaldo spelar för. Författarna tolkade sitt resultat som att den upphöjda auran kring en världskänd fotbollsspelare kan äventyra en seriös och etisk rapportering av våldtäktsanklagelser och således (re)producera våldtäktsmyter. För att göra en koppling till Nilssons arbete återkommer här synen på den anklagade som avvikande från andra män samt skiftet av fokus från sexuellt våld och mot utstickande detaljer i fallet.

3.4 Framställningen av våldtäkt i svensk kvällspress

I Framställningen av våldtäkt i svensk kvällspress av Mimmi Hedlund och Matilda Gylleus (2014) granskades kvällspressens framställning av våldtäkt och är alltså närliggande vår studie. Studien genomförde en idé- och ideologikritisk textanalys av 15 artiklar från 2012 ur Aftonbladet och Expressen. Resultaten visade att offer och förövare ofta framställs på ett kategoriskt sätt genom att de namnges utifrån ett visst attribut. Bland offren återfanns exempelvis namngivningar som: “assistenten” och “19-åringen”. Detta gjorde att offren i stor utsträckning framställdes stereotypiskt sårbara och hjälplösa. Förövarna å andra sidan definieras ofta utifrån vissa attribut som exempelvis ursprung eller yrkesroll. Författarna menar att detta gör att mindre fokus läggs på själva brottet men mer på yttre faktorer och omständigheter. Det framkom även att förövarna i större utsträckning fick komma till tals än offren vilket Hedlund och Gylleus menar kan leda till att offrets version hamnar i skymundan av förövarens.

Hedlund och Gylleus avslutar med att efterfråga mer forskning på hur idrottsmän misstänkta eller dömda för brott mot kvinnor framställs i kvällspressen. Detta för att de i sin materialgenomgång fann att idrottsmännen på sportsidorna mestadels hyllades för förmågan att prestera idrottsligt trots tidigare lagbrott. Vår förhoppning är att vår uppsats kan täcka denna forskningslucka och inspirera till vidare forskning i ämnet.

4. Teorier

I följande kapitel redogörs de teoretiska utgångspunkter som kommer ligga som grund för analysen och det empiriska materialet. Till att börja med framställs Socialkonstruktionismens fyra premisser enligt Vivien Burr. Därefter presenteras kritisk diskursanalys, Faircloughs tredimensionella modell och slutligen monstering och våldtäktsmyter utifrån den tidigare forskning som redogjorts i tidigare kapitel.

4.1 Socialkonstruktionism

Den kritiska diskursanalysen som kommer användas i denna uppsats bygger på en socialkonstruktionistisk grund. Socialkonstruktionismen är en gemensam beteckning på en rad skiftande teorier om kultur och samhälle som är svåra att enhetligt karaktärisera. Vivien Burr identifierar dock fyra premisser som binder ihop fältet och som även den kritiska diskursanalysen bygger på, vilka Winther Jörgensen och Philips presenterar i Diskursanalys som teori och metod (2000, s 11–12):

• Kritisk inställning till objektiv kunskap.

Verkligheten är bara tillgänglig för oss genom våra kategorier. Vår kunskap och världsbild är inte en spegling av verkligheten utan en produkt av våra sätt att kategorisera världen.

● Historisk och kulturell specificitet

Vår kunskap om och syn på världen är kulturellt och historiskt präglade, specifika och kontingenta. Vår världsbild hade i en annan miljö kunnat vara annorlunda och den kan även förändras över tid. Socialkonstruktionismen bygger således på en antiessentialistisk världssyn: den sociala världen konstrueras diskursivt samt socialt och är inte på förhand bestämd.

● Samband mellan kunskap och sociala processer

Kunskap framkommer i social interaktion där även gemensamma sanningar byggs upp och en kamp mellan vad som är sant och falskt pågår.

En bestämd världsbild medför att vissa handlingar blir naturliga samtidigt som andra blir oacceptabla. Den sociala konstruktionen av kunskap får därmed verkliga sociala konsekvenser.

4.2 Kritisk diskursanalys

I denna uppsats använder vi oss av kritisk diskursanalys både som teori och metod. Den teoretiska delen kommer vi redogöra för i detta avsnitt och den metodologiska delen i nästkommande kapitel.

Till att börja med är en definition av vad en diskurs är nödvändig. Inom kritisk diskursanalys ses de större idéer och tankesätt som kommuniceras av en text som diskurser. Dessa diskurser ses på ett socialkonstruktionistiskt sätt som modeller av världen och inte som perfekta avspeglingar av den (Hansen och Machin, 2019, 118). Generellt sett är målet för kritisk forskning, och således kritisk diskursanalys, att utforska och kartlägga maktstrukturer i samhället samt utifrån normkritiskt perspektiv kritisera dessa och peka på möjlig social förändring (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Inom den kritiska diskursanalysen poängteras språkets roll i den sociala konstruktionen av världen och samhällsproblem. Språk och diskurser bygger således vår verklighetsuppfattning. Vi använder diskurser som verktyg för att koda vad vi upplever till en enhetlig bild vi kan förstå. Men detta behöver inte alls stämma överens med den reella verkligheten eller hur andra upplever verkligheten.

Den teoretiska aspekten av kritisk diskursanalys bygger på att texter har en underliggande mening samt ses som en social handling. Texten kan ses dels som en produkt av befintliga diskurser, dels som skapare av nya. Vad som skiljer den kritiska diskursanalysen mot annan diskursanalys är dess betoning av språket som ett maktmedel kopplat till ideologi och sociokulturell förändring (Bryman 2011, s 483).

Syftet med diskursteorin är att skapa en uppfattning av det sociala genom diskursiv konstruktion, där nästan alla sociala företeelser kan analyseras genom diskursanalytiska redskap (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Eftersom diskursteorins fokus är väldigt

omfattande så anses den passande som teoretisk grund för diverse socialkonstruktionistiska utgångspunkter till diskursanalysen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Det centrala i diskursteorin är att sociala fenomen aldrig är fullbordade eller kompletta och kan därför kan dess betydelse aldrig preciseras, vilket resulterar i en debatt som aldrig tar slut.

Huvudfokus för analysen kommer som tidigare nämnt att vara de ordval som görs i texten. Med detta menas inte att alla ord går att analysera. Det man som kritisk diskursanalytiker fokuserar på är de ord som har ett alternativ. Exempelvis om en person benämns som en muslimsk man finns det flera andra sätt denna person hade kunnat gestaltats (tvåbarnspappa, snickare, svensk man) och just detta ordval menar man inom den kritiska diskursanalysen bygger på värderingar, idéer och ideologi. Som tidigare nämnt är ett syfte med kritisk diskursanalys att blottlägga dolda maktstrukturer. Dolda maktstrukturer är ett brett begrepp men de maktstrukturer vi kommer fokusera på i denna uppsats är patriarkala strukturer,

Den kritiska diskursanalysen erbjuder flertalet användbara verktyg för att analysera texter samtidigt som den har vissa brister. I många fall är det inte säkert att resultaten faktiskt säger något nytt som inte skulle kunnat framkomma med en vanlig närläsning. Förutom den tidigare nämnda problematiken med det uttalade syftet finns även risken att forskaren drar för stora slutsatser av sitt resultat. Att en händelse eller person beskrivs av en journalist på ett visst sätt behöver inte vara grundat i journalistens ideologiska ståndpunkter. Detta kan istället bero på yttre omständigheter som tidspress, redaktionella bestämmelser eller marknadstänk, aspekter som den kritiska diskursanalysen inte tar hänsyn till.

4.3 Faircloughs tredimensionella modell

Faircloughs tredimensionella modell är ett analytiskt ramverk för diskurser som huvudsakligen används när man avhandlar empirisk forskning om samhälle och kommunikation. (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 74) Faircloughs modell har mycket gemensamt med andra diskursanalytiska teorier men utmärker sig på vissa sätt, bland annat genom den tredimensionella modellen. Enligt Faircloughs tredimensionella modell har diskurser tre samverkande nivåer: text (lingvistiska val), diskursiv praktik (produktionen och konsumtionen

av en text) och social praktik I denna uppsats kommer vi huvudsakligen fokusera på textnivån men som vi nämnde ovan är alla tre nivåer kooperativa.

Enligt Fairclough så är vartenda tillfälle av språkbruk en kommunikativ händelse som innefattar tre dimensioner. (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 74). Första nivån är text och kan bestå av skrift, tal eller bild. Den inriktar sig på den språkliga konstruktionen i texten och använder sig framförallt av ett antal huvudbegrepp som kommer vi kommer gå igenom längre ner i detta kapitel. Mellannivån av den tredimensionella modellen är den diskursiva praktiken. Den innefattar producerandet och konsumerandet av diskurser och avser att förmedla textens ändamål till läsaren (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 74). Analysen av den diskursiva praktiken fokuserar på hur texter bygger på redan existerande diskurser för att skapa en text och hur läsaren använder redan existerande diskurser i sin läsning och tolkning av texten (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 75).

Den sociala praktiken är den nivån där diskurser omsätts till handling och man vill förbinda textnivån med diskursiva praktiken för att se textens samhörighet. Det är i den här nivån dessa förverkligas vilket påverkar allt ifrån politiska beslut till vardagliga beteenden. Exempelvis bär diskurser på specifika världsbilder där en viss typ av handlande ses som kulturellt acceptabla och andra inte.

Figur 1 (Winther Jörgensen & Phillips, 2000)

I analysen av textnivån ligger fokus på de ordval som förekommer i texten. Winther Jorgensen och Philips (2000), Hansen och Machin (2019) samt Fairclough (1992) presenterar specifika begrepp vi kommer använda oss av i analysen: transitivitet, modalitet, namngivning, överlexikalisering och tematisering.

Med transitivitet menas hur processer och händelser förbinds, eller inte förbinds, med subjekt och objekt. För att illustrera detta kan vi ta satsen: “30 poliser avskedades igår”. Här används en passiv form och agenten, den som tog beslutet att avskeda poliserna, utelämnas. Avskedandet framstår här som ett slags naturfenomen utan någon agent. Agenten fråntas alltså ansvaret genom att vikten läggs på effekterna och bortser från de handlingar som ledde fram till avskedandet. Ett närliggande begrepp som även det tonar ner agency är nominalisering där ett substantiv ersätter processen “det var många avskedanden på polisen” (Winther Jörgensen, Philips 2000).

Modalitet fokuserar på talarens grad av instämmande i en sats och den modalitet som väljs får konsekvenser för diskursens konstruktion av sociala relationer och kunskaps- och betydelsessystem (Winther Jörgensen, Philips 2000). En typ av modalitet är sanning. Satsen “Snus leder till cancer” framställer kunskapen som sann medan “snus kan leda till cancer” uttrycker en mindre grad av säkerhet.

Tematisering innebär att man vill upptäcka mönster som kan kopplas till förbindelser där något kan placeras. Fairclough menar att användningen av ord är av stor vikt då orden kan påvisa vilken maktställning som kan skapas och även eventuella osämjor om diskursen. (Fairclough, 1992, s. 236). Man vill alltså via textens ordval finna återkommande mönster som sedan kan skapa teman där det går att analysera textens etos och vem som egentligen styr texten.

När man undersöker namngivning tittar man närmare på hur olika aktörer benämns. Hur personer namnges har stor inverkan på hur de betraktas av läsaren (Hansen & Machin, 2019, s.125). Namngivning gör det möjligt att placera personer i roller och belyser vissa aspekter av en person och utelämnar andra. Dessutom påverkar namngivningen hur vi ser på personens handlande. I Bonnes (2013) forskning framkom att en förövare sällan fick benämningen våldtäktsman eller misstänkt våldtäktsman. Istället användes benämningar som mannen, pojkarna eller den anklagade. Bonnes menar att när våldtäktsman eller misstänkt våldtäktsman inte används hamnar våldtäktsmannens roll i skymundan.

Överlexikalisering sker när det är ett överflöd av vissa ord och deras synonymer eller när saker eller personer ges överflödiga beskrivningar. Hansen och Machin (2019) skriver att detta normalt sett är ett bevis på att något är problematiskt eller av ideologiskt värde. ”Kvinnlig professor” är ett enkelt exempel på just detta.

4.4 Analysverktyg ur tidigare forskning

Som tidigare nämnt är den kritiska diskursanalysen ett användbart verktyg för att synliggöra dolda maktstrukturer, vilket även innefattar patriarkala strukturer. (Nationalencyklopedin u.å) skriver att ”inom samhällsvetenskapen är patriarkat en allmän benämning på sociala system inom vilka kvinnor är underordnade män”. De skriver även att våldtäkt kan ses som former av manligt förtryck och en effekt av en patriarkal struktur (Nationalencyklopedin u.å). Nedan presenteras och redogörs för monstering och våldtäktsmyter, vilka kan ha effekten att de stärker patriarkala strukturer.

4.4.1 Monstering

För att besvara vår första forskningsfråga, Hur uttrycks monstering i artiklar om kända idrottsmän misstänkta för våldtäkt, definieras utefter Nilssons (2019) arbete här vad monstering innebär.

Inom forskning om nyhetsrapportering kring våldtäktsfall benämns processen där våldtäktsmannen beskrivs som säregen och avvikande, således särskild från ”vanliga män”, som monstering. Nilsson (2019) menar att effekten av monstering blir att det producerar narrativ och identifierar problem som gömmer patriarkala strukturer. Förenklat sett kan lösningen inte bli ”stoppa män från att våldta” om inte problemet beskrivs som ”män våldtar”. På så sätt förhindrar monstering att verklig samhällelig förändring kan ske och våldtäkter förhindras.

Nilsson (2019) skriver att monstering kan göras på ett flertal olika sätt. Ett exempel är att fokus läggs på det extrema i själva våldtäktsakten, som överdrivet våld, eller om det förekommit flera fall av samma förövare över längre tid. Vanligt förekommande är även att referera till det avvikande hos förövaren genom offrets eller gamla bekantas, till exempel klasskamraters, beskrivning med betoning på vad som skiljer förövaren från andra män. Nilsson poängterar dock att det avvikande inte alltid behöver vara extremt när det gäller monstering. I sådana fall saknas andra verktyg för monstering än att porträttera förövaren genom stereotypiska kategorier utifrån klass, etnicitet eller ras (Nilsson, 2019).

Aldridge skriver att inom tabloidpressens värld ”there are only monsters and the rest” (1995, 671). Detta tolkar vi som att nyanserade beskrivningar av brottslingar inte säljer några tidningar. Därav söker tabloidpressen medvetet efter monster men när andra beskrivningar uppkommer uppstår ett dilemma. För att exemplifiera detta använder Nilsson fallet med Hagamannen som uppfattades som nästintill för normal, det vill säga precis som andra män. Vid det tillfället valde tidningarna att fokusera på hans ”onaturligt små fötter”. I vissa fall, i synnerhet när kändisar är inblandade, är det istället en kamp mellan monstering och de-monstering som genererar nyheter. Detta sker ofta genom att en närstående till förövaren uttalar sig om normaliteten hos förövaren.

Sammanfattningsvis går monstering ut på att skilja förövaren från andra män. I vår uppsats kommer vi att granska hur vårt urval av artiklar förhåller sig till detta med hjälp av diskursanalysens verktyg för analys av ordval.

4.4.2 Våldtäktsmyter

För vår andra forskningsfråga Hur uttrycks våldtäktsmyter i artiklar om kända idrottsmän misstänkta för våldtäkt? definieras här vad våldtäktsmyter är baserat på Stephanie Bonnes artikel Gender and racial stereotyping in news coverage (2013). Våldtäktsmyters förekomst i urvalet av artiklar kommer precis som monstering att analyseras med hjälp av den kritiska diskursanalysens verktyg för analys av ordval.

Våldtäktsmyter ses som ett samlingsbegrepp för föreställningar och idéer om våldtäkt som förringar allvarligheten i brottet. I likhet med Fairclough menar Bonnes att hur ett ämne framställs i media påverkar den allmänna uppfattningen om ämnet. Detta gäller även för våldtäktsmyter vilka skapar, speglar och bibehåller stereotypiska uppfattningar om våldtäkt som medverkar till upprätthållandet av patriarkala strukturer (Bonnes, 2013). Precis som monstering tar sig våldtäktsmyter uttryck på flera sätt. Bonnes delar upp våldtäktsmyter i tre delar: våldtäktsmyter rörande offret, våldtäktsmyter rörande förövaren och förminskande av förövarens roll (egen översättning). Gemensamt för samtliga delar är att de på olika sätt förminskar allvarligheten i brottet. De som vi kommer använda oss av är våldtäktsmyter rörande offret samt förminskande av förövarens roll.

Våldtäktsmyter rörande offret tar sig uttryck på flera sätt. Till att börja med beskrivs ett kvinnligt våldtäktsoffer i media oftast som antingen ”jungfru”, ”fallen ängel” eller ”hora”. Bonnes skriver att även i fall där offrets oskyldighet är bevisad måste hon fortsätta försvara sin oskyldighet för att inte bli kategoriserad som en hora. Om inte annat bevisats menas ofta att offret får skylla sig själv på grund av hennes beteende, kläder, sexuella historia eller yrke. Genom att användandet av denna kategorisering ställer man sig bakom ett synsätt där en kvinna måste undvika aktiviteter som att klä sig på ett visst sätt, vara promiskuös eller dricka större mängder alkohol för att inte bli våldtagen. Bonnes (2013) menar att när en kvinna inte undviker dessa beskrivs hon i media ofta som en hora vilket föreslår att hon får skylla sig själv om hon blir våldtagen. En kvinna som gör något av tidigare nämnda aktiviteter uppfattas som någon

som alltid går med på att ha sex. Därför måste hon alltså ljuga om hon säger sig ha blivit våldtagen (Bonnes, 2013).

När en kvinna däremot undviker alla de tidigare nämnda aktiviteterna och vidtar alla ”rätta försiktighetsåtgärder” framställs hon som en ”ansvarstagande kvinna”. När en sådan kvinna utsätts för våldtäkt beskrivs hon däremot som en ”fallen ängel” eller ett ”förtjänande offer” (Hengehold, 2001, se Bonnes, 2013). Ytterligare ett exempel på våldtäktsmyter är man/kvinna-dikotomin vilken presenterar män som våldsamma och oförmögna att kontrollera sin lust samtidigt som kvinnor framställs som passiva, sårbara och svaga. Detta kan förstärka patriarkala strukturer genom att kvinnor framställs som behövande av manligt skydd vilket förstärker en uppfattning av kvinnor som underlägsna.

Våldtäktsmyter i media som befäster patriarkala strukturer förekommer även genom en förminskning av förövarens roll. Detta kan göras antingen genom en humanisering av förövaren, skapandet av en språklig separation mellan förövaren och våldtäkten eller genom att lägga skulden på yttre faktorer. Våldtäktsmannens betydelse förminskas ofta via en humanisering av förövaren där läsaren ges en detaljerad bild av förövarens liv. Denna humanisering ger bilden av att förövaren är en god person som inte skulle kunna våldta någon. Detta förekommer även i tidigare nämnd forskning, Him too? Cristiano Ronaldo and the News Coverage of a Rape Case Allegation (2019), där det framkom att Cristiano Ronaldos roll som nationalhjälte, flerbarnsfar och fotbollsproffs ofta betonades i portugisisk media när våldtäktsanklagelserna behandlades. På så sätt framställdes Ronaldo som någon som inte skulle våldta någon.

Bonnes menar att en språklig separation mellan förövare och brott oftast sker genom användandet av antingen statistik där våldtäktsmannen osynliggörs, eller genom användandet av passiv form vilket hör samman med tidigare nämnda analysverktyg transitivitet. Från sin egen forskning tar Bonnes (2013) upp exempel på artiklar om våldtäkt där själva ordet våldtäkt inte nämns vilket förminskar brottets allvarlighet.

När skulden läggs på yttre faktorer fokuserar media oftast på droger. Droger eller alkohol kan försämra beslutsförmågan hos både förövare och offer vilket lägger en dimma över frågan om samtycke. Fokuseringen på substanser förminskar förövarens roll samtidigt som det framkallar

tvivel på offrets anklagelser. Bonnes skriver att offrets berusning ofta är den enda detaljen om offret som ges vilket de-humaniserar offret och drar fokus från förövarens skuld.

Bonnes framställning av våldtäktsmyter kan verka så bred att den omfattar alla möjliga vinklar ett våldtäktsfall kan rapporteras på men generellt sett syftar den på en rapportering om våldtäkt som lägger fokus på saker som egentligen inte rör fallet. Som vi tidigare nämnt kan detta vara sådant som en betoning av offrets kläder vilket då kan tolkas som en viss klädstil ”inbjuder till sex”. En rapportering som inte lägger vikt på yttre faktorer utan fokuserar på just själva våldtäkten görs sig inte heller skyldig till spridandet av våldtäktsmyter.

5. Metod

I detta kapitel redovisas den metod vi valt för denna studie. Sedan går vi igenom det material vi använt, vilket urval och vårt tillvägagångssätt för hur vi samlade in materialet. Därefter diskuteras studiens validitet och reliabilitet och slutligen redogörs för de etiska övervägande vi varit tvungna att ta hänsyn till i vår studie.

Denna uppsats har formen av en kvalitativ multipel fallstudie där vi använder oss av kritisk diskursanalys för att analysera nyhetsartiklar rörande tre misstänkta våldtäktsfall där kända idrottsmän anklagats. Som ram för detta arbete kommer vi använda oss av de riktlinjer som presenteras av Hansen och Machin i Media and communication research methods (2019) samt av Fairclough i Methods of critical discourse analysis (2001). Huvudfokus för analysen kommer som tidigare nämnt att vara de ordval som görs i texten i förhållande till begreppen monstering och våldtäktsmyter.

5.1 Kritisk diskursanalys

Kritisk diskursanalys är en kvalitativ metod för att undersöka hur mening konstrueras i tal och skrift. Genom en kritisk diskursanalys kan de åsikter och värderingar som ligger bakom orden och som inte är uppenbara vid en enkel genomläsning upptäckas. I denna studie kommer vi fokusera på den första nivån av Fairclough tredimensionella analysmodell som är den lingvistiska textanalysen. Det är i texten och bredare sett språket som diskurser och ideologier tydligast gör sig synliga (Hansen och Machin, 2019, 120). Övriga delar av Faircloughs tredimensionella modell kommer att fungera som utgångspunkt för diskussionen i kapitlet Slutsats, diskussion och framtida forskning.

Som ramverk för analysen kommer vi applicera våra forskningsfrågor, kompletterade med underfrågor baserade på genomgången av monstering och våldtäktsmyter i teoridelen. Frågorna som vägleder analysen är följande:

Hur uttrycks monstering i artiklar om kända idrottsmän misstänkta för våldtäkt? ● Beskrivs den anklagade som avvikande?

● Hur beskrivs den misstänkta våldtäkten?

Hur uttrycks våldtäktsmyter i artiklar om kända idrottsmän misstänkta för våldtäkt? ● Hur beskrivs offrets person?

● Hur beskrivs offrets aktiviteter/ sambandet mellan offret och brottet? ● Hur beskrivs förövarens person?

● Hur beskrivs sambandet mellan förövare och brott?

Efter en första genomläsning av materialet kommer vi att sålla bort de artiklar som inte berör vårt ämne eller på annat sätt inte är relevanta att studera. Sedan genomförs en närläsning och kodning av materialet som sedan tematiseras.

5.2 Kodning och tematisering

Här beskrivs hur vår kritiska diskursanalys av textnivån i den tredimensionella modellen, det vill säga artiklarna, kommer att sammanställas i hanterbara teman. Utformningen av vår analys utgår från den metod för kodning och tematisering som presenteras i Introduktion till samhällsvetenskaplig analys (Hjerm, Lindgren & Nilsson, 2014) som kallas “the constant comparative method”. Hjerm, Lindgren och Nilsson (2014) skriver att namnet refererar “till hur forskaren i analysprocessen ständigt jämför de mönster som han eller hon hittills har hittat med nya data som bearbetas, och också med tidigare forskning på området samt med sina teoretiska perspektiv”. Denna metod kommer endast att användas som en ram för sammanställandet av de uttryck för monstering och våldtäktsmyter som förekommer i materialet till teman. Förenklat sett har detta arbete tre nivåer:

1. Reduktion av data (kodning) 2. Presentation av data (tematisering) 3. Slutsatser och verifiering (summering)

Arbetet följer nödvändigtvis inte strikt denna struktur uppifrån och ner utan kodning, tematisering och summering sker parallellt och växelvis genom hela arbetet.

Den första nivån handlar om att hitta mönster i materialet och reducera dessa mönster till hanterbara koder med målet att i slutändan identifiera de mest centrala dragen i materialet (Hjerm, Lindgren & Nilsson, 2014). Eftersom kvalitativ forskning till naturen är iterativ utformas koderna utefter vad vi finner i materialet och kan ändras under arbetets gång. När vi nått en mättnad i kodningen kommer våra utarbetade koder att ordnas in i lämpliga teman utefter mönster i kodningen. Tematiseringen kommer att redogöras för i resultatdelen och fungera som utgångspunkt för vår analys och våra slutsatser.

5.3 Urval och Material

Till vår studie har tagit fram 30 nyhetsartiklar där det är 10per fall. 15 artiklar hämtades från Aftonbladet och 15 från Expressen. Vi har valt att avgränsa oss till Aftonbladet och Expressens sportsidor eftersom de är två av Sveriges största nyhetstidningar vilket innebär att de når ut till ett stort antal människor som kan influeras av innehållet. Vi har valt att avgränsa oss till artiklar och sållat bort krönikor, ledare och andra varianter för på bästa sätt kunna utföra en så rättvis analys som möjligt. I vårt insamlade material sållades även artiklar som nästintill bara bestod av citat bort eftersom de blir irrelevanta när vi gör en kritisk diskursanalys eftersom vi inte vill analysera citat från enskilda aktörer utan undersöka om det finns eventuella gömda åsikter i artiklarnas språk. Vi är medvetna att dessa tre olika fall är svåra att jämföra då de innefattar olika tidsperioder, olika idrottsmän, olika medieintresse (exempelvis är det skillnad på Ronaldo som är världskänd och Sarfo som mest är känd inom Sverige). Men huvudfokus ligger i att undersöka vilka diskurser som används i Aftonbladet och Expressens nyhetsartiklar gällande rapporteringen kring dessa fall och genomskåda hur artiklarna uttrycker monstering respektive våldtäktsmyter, vilket är våra frågeställningar.

Vi har använt oss av ett målstyrt urval där urvalet väljs ut med utgångspunkten att kunna göra en kritisk diskursanalys på nyhetsartiklar om tre fall där kända idrottsmän är anklagade för våldtäkt (Bryman, 2011). Vi kan inte använda oss av slumpmässigt urval eller någon annan urvalsmetod eftersom vi är beroende av ett specifikt material för att kunna genomföra vår studie. Med tanke på att vi valt ut artiklarna själva så finns det en risk att vårt insamlade material inte redogör för alla aspekter i frågan. Vi har valt att avgränsa vår studie till från det att fallen

blev uppmärksammade i svensk media och ett år framåt, Tre kronor fallet 2005, Ronaldo fallet 2018och Sarfo fallet 2017.

Valet av de tre fall vi undersöker grundar sig i flera faktorer. Till att börja med är det tre fall som fått stor medial uppmärksamhet i Sverige och således genererat ett stort antal artiklar att analysera. Alla de anklagade idrottsmännen är dessutom kända personer inom sportvärlden. De tre fallen skiljer sig däremot åt i när de inträffade och vem den anklagade är. Vår tanke med detta är att resultatet således kan ge en bredare och mer översiktlig bild av kvällstidningarnas rapportering om fall som dessa men även som utgångspunkt för en jämförelse av rapporteringen över tid. Det finns andra liknande fall men med tanke på arbetets omfattning har vi valt att endast fokusera på dessa tre.

I och med att det är tre olika fall som ägt rum i olika tidsperioder så kan det ha betydelse på hur texten och ordvalen är konstruerade och formulerade. Nilsson (2019) som gjort en liknande undersökning påpekar att kvällstidningar som dessa kan antas lägga extra tyngd på bevakning av våldtäkt. Dessutom är det värt att poängtera att den bilden som framkommer i kvällstidningar, vilken kan vara mer sensationell, inte behöver överensstämma med bilden som förmedlas i andra tidningar.

5.4 Materialinsamling

Det insamlade materialet hämtades genom Mediearkivet retriever där specifika sökord användes för de olika fallen. Media Retriever är en databas som samlar samtlig svensk tryckt press samt artiklar publicerade på tidningars webbsidor. Sökningarna gjordes flera gånger och förfinades allt eftersom när vi såg mönster i vilka ord som förekom och vilka som inte förekom. Detta var nödvändigt eftersom de misstänkta våldtäktsmännen ofta inte benämndes med namn och det misstänkta brottet kan benämnas på olika sätt. Eftersom dessa fall inträffade i olika tidsperioder fanns det varierande mycket material på respektive fall. Samtliga sökningar begränsades till Aftonbladet och Expressen samt deras respektive sportsidor.

För artiklar om Sarfo-fallet användes följande söksträng: våldtäkt AND (Sarfo OR MFF-spelar* OR misstänkt OR förundersökning). Sökningen begränsades till artiklar publicerade

innan sista oktober 2018 och resulterade i 1 297 träffar som sorterades med senaste först. Artiklarna sträckte sig mellan första oktober 2017 och 29 augusti 2018

För artiklar om Tre kronor - fallet användes följande söksträng: “Huselius” AND “Lilja” AND “Tallinder”. Vi valde att söka på de tre spelarnas efternamn eftersom de offentliggjordes direkt när historien nådde pressen. Sökningen begränsades till träffar efter 10 februari 2005. Sökningen resulterade i 269 träffar och sorterades med äldsta publiceringsdatum först. 10 artiklar valdes ut för analys.

För artiklar om Ronaldo - fallet användes följande söksträng: “Ronaldo” AND (“Mayorga” OR våldt* OR las vegas OR förlikning). Vi valde att söka på Ronaldo och kvinnans namn då händelsen blivit världskänd och dessa sökord var tillräckliga. Sökningen begränsades till artiklar som publiceras från 2017-04-01. Sökningen resulterade i 114 träffar.

5.5 Validitet

Validitet är ett av det svåraste och möjligen det mest centrala problemet när det kommer till empirisk samhällsvetenskap (Esaiasson, 2017, sid 58). När man pratar om validitet i forskning så vill man försäkra om studien undersöker det som det som studien säger att den ska undersöka i frågeställningarna. Det är vanligt att frågorna och problemen uttrycks genom den teoretiska nivån under tiden undersökningarna verkställs på den operationella nivån. (Esaiasson, 2017, sid 58). Är man inte uppmärksam när man utför sin studie finns risken att man inte håller en röd tråd, vilket i sin tur kan påverka studiens resultat och ge felaktiga slutsatser i relation till sina frågeställningar.

Därför har vi varit noggranna när vi gjorde vår kodning och tematisering. Vi arbetade igenom kodningen ett flertal gånger för att säkerställa att vi inte missat något och gick igenom tematiseringen åtskilliga gånger för att även där säkerhetsställa att vi noggrant analyserat och funnit de teman som vårt insamlade material påvisat. När vi arbetat med vår studie har vi ständigt haft våra teoretiska utgångspunkter i åtanke för att kunna upprätthålla en röd tråd genom hela forskningen för att försäkra om att vi undersöker det som våra frågeställningar

indikerar. För att ge större validitet till vår studie har vi klivit in i en forskarroll och genomgående strävat efter att vara så transparenta som möjligt. Eftersom vi valt att använda oss av kritisk diskursanalys, där man går in med målet att synliggöra ojämlika maktförhållanden, är det av största vikt att vi är transparenta eftersom vi inte kan vara opartiska gentemot det material vi arbetar med. Vi har även redovisat studiens olika delar tydligt så att forskningen kan upprepas.

5.6 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet har format 8 generella riktlinjer som omfattar god forskningsetik. I dessa riktlinjer ingår bland annat att tala sanning i sin forskning, redovisa metoder och resultat, att hålla god ordning på sin forskning och att granska och redovisa utgångspunkterna för sin studie. (Vetenskapsrådet, 2017, s. 8) Dessa punkter har vi följt strikt under hela arbetet för att ge vår studie transparens och validitet. I och med att denna studie använder sig av en kritisk diskursanalys är det väldigt viktigt att vi genomgående upprätthåller transparens i vår studie och talar sanning om vår forskning och inte försöker fabricera resultat som inte finns. Detta kommer vi göra genom att uppvisa en tydlig och noggrann dokumentering av arbetet samt genom att tydligt befästa vår analys i valda metoder, tidigare forskning, teoretiska utgångspunkter och redovisa dessa noggrant.

De artiklarna som vi analyserat är offentliga och publicerade för allmänheten vilket innebär att vi kan gå ut med fullständiga namn och inte behöver anonymisera huvudpersonerna i fallen. Eftersom vi använt oss av kritisk diskursanalys som metod så finns det en risk att man överanalyserar texten och skapar föreställningar som inte existerar. Därför har vi varit noga med att inte dra för stora slutsatser av smågrejer utan det vi analyserar ska vara väl förankrat i materialet.

Kommenterad [TE1]: Upprepning i slutet, gå igenom om tid finns

6. Resultat och Analys

I detta kapitel presenteras resultatet från vår analys av tidningsartiklar rörande de tre fallen. Kapitlet är uppdelat efter de teman vi utformat från kodningen av materialet. Varje tema inleds med en kort förklaring av vad det innebär och vilka aspekter det innefattar. De teman som formerats utifrån kodningsprocessen är följande: namngivning och språklig separation. Resultatet kommer sedan att diskuteras i det efterföljande kapitlet Slutsats och diskussion där resultatet diskuteras utefter våra teoretiska utgångspunkter och jämföras med tidigare forskning.

6.1 Namngivning

Det tema som var vanligast förekommande i samtliga analyserade texter var namngivning. Det syftar på antingen hur personer namnges och refereras till, eller om det förekommer överlexikalisering. Hur någon namnges grundar sig alltid i ett ordval och inom kritisk diskursanalys ses valet av vissa ord som ideologisk styrda. Hur en person namnges i en text kan ha en stor effekt på hur den personen uppfattas av läsaren (Hansen & Machin 2019, s 125). I detta fall påverkar namngivningen hur förövare och offer i misstänkta våldtäktsfall betraktas. Framförallt kan namngivningen fungera som monstering samt bidra till utvecklandet av våldtäktsmyter.

6.1.1 Tre Kronor-fallet

I Tre Kronor-fallet var namnen på de misstänkta känt redan från det att våldtäktsanklagelserna nådde media. Trots det benämndes Huselius, Lilja och Tallinder på ett flertal olika sätt, alla kopplade till deras yrke som hockeyproffs. Benämningar som ”Tre stjärnspelare” (Aftonbladet 2005) och ”NHL-miljonärerna Kristian Huselius, Andreas Lilja och Henrik Tallinder” (Expressen 2005) var ständigt återkommande och förekom ofta i olika former i samma artikel. Samtidigt finns det flera andra sätt att namnge eller referera till de tre männen, varav ”de tre männen” bara är ett exempel. Att benämna deras professionella roll eller status tillsammans med deras namn är ett tydligt exempel på överlexikalisering.

Detta eftertryck på deras professionella roller tolkade vi som ett sätt att skilja hockeyspelarna från ”vanliga män”, en del av monstering där problemet framstår som något annat än att ”män våldtar”.

Noterbart är även att de inte benämns som ”misstänkta våldtäktsmän” i någon av de artiklar vi analyserat. Trots att denna benämning kan vara hård att använda i ett tidigt skede av utredningen skapar det totala uteslutandet en distans mellan de misstänkta männen och det misstänkta brottet. Kvinnan som anmälde våldtäkten benämns genomgående som ”kvinnan”, ”den 22-åriga kvinnan” eller liknande, aldrig som offret vilket även det skapar en distans mellan ”kvinnan” och händelsen.

6.1.2 Ronaldo-fallet

Även Cristiano Ronaldos namn publicerades redan från början av rapporteringen om det misstänkta våldtäktsfallet. Det förekommer även här ett visst eftertryck på Ronaldos idrottsliga status men inte i lika hög grad som i Tre Kronor-fallet. Han benämns mestadels genom sitt namn men även som ”superstjärnan” eller liknande. Sett som uttryck av monstering gör hans status som en av världens kändaste idrottare honom redan från början särskild från andra män, det behövs inga omskrivningar för att läsaren ska förstå det. Därav blir det svårt att beskriva detta som en aktiv monstering genom namngivning.

Kvinnan i det här fallet får mer medialt utrymme än i de andra fallen. Hon benämns till en början som ”kvinnan”. Efter att hon valt att gå ut med sitt riktiga namn, Kathryn Mayorga, är det hon kallas i de flesta artiklarna. Inte heller hon kallas någon gång för ”offer”.

6.1.3 Sarfo-fallet

Innan Kingsley Sarfo dömdes publicerades inte hans namn. Istället benämndes även han utifrån sin sportsliga roll, mestadels som ”fotbollsspelaren”, ”MFF-spelaren”, ”allsvensk fotbollsstjärna” eller liknande. Till skillnad från de andra två fallen förekommer benämningen ”mannen” i flertalet artiklar, men det föregås varje gång av en benämning utifrån sportslig roll. Därav förekommer vissa tendenser av monstering genom namngivning även här, om än i något mindre grad.

Inte heller Sarfo tilldelades benämningen ”våldtäktsmannen” trots att han dömts. Ett talande exempel kommer från Aftonbladets artikel Sarfo, 23 dömdes för barnvåldtäkt: ”Från att vara en mångmiljonvärvning i Malmö FF är han i dag en dömd brottsling utan fotbollskontrakt.”

(2018). Detta är ett tydligt exempel på ett förmildrande ordval där andra alternativ finns, exempelvis ”en dömd våldtäktsman”. Undvikandet av rätt benämning tvingar in en distansering mellan våldtäktsman och våldtäkten vilket kan kopplas samman med en våldtäktsdiskurs som bygger på våldtäktsmyter.

I detta fall förekom flera offer men samtliga är nästintill osynliga i artiklarna. Offret nämns nästan bara i samband med beskrivningen av brottet och då som ”offret”, ”målsägande”, ”flickan” eller ”barnet” oftast tillsammans med att hon var under 15 år när våldtäkten ägde rum. Sett till monstering påpekar detta benämnande det extrema i våldtäkten eftersom offret är minderårig och förövaren således extrem i sitt brott. Samtidigt skapar detta nästan helt uteslutande av offer ur rapporteringen en distans mellan brott och offer. Detta kan dock kopplas till fallets känsliga natur och viljan att försvara offret från medial uppmärksamhet.

Sammanfattningsvis framkom ett tydligt mönster i hur artiklarna benämnde männen utefter deras professionella roll. Detta pekar på att fokus lades på det utstickande hos männen, det som särskiljer dem från andra män. Detta tyder på att rapporteringen präglas av monstering, en patriarkal diskurs där våldtäkt endast ses som något som begås av avvikande män vilket tar fokus från det verkliga problemet. Vidare framställer detta männen som ägare eller innehavare av en roll till skillnad från kvinnorna som endast framställs utefter deras kön och ålder vilket även det kan koppas till en patriarkal diskurs där mannen är överordnad kvinnan.

Det framkom även att användandet av benämningen ”våldtäktsman” eller ”misstänkt våldtäktsman” saknas helt i samtliga artiklar. Även användandet av ”offret” saknas i majoriteten av analyserade artiklar. Detta skapar en distans mellan förövare, offer och brott som får effekten att brottets allvarlighet förminskas. Således kan det bidra till spridning av förvrängda uppfattningar om våldtäkt, våldtäktsmyter.

6.2 Språklig separation

Detta tema innefattar två typer av språklig separation, det som bidrar till monstering, och det som bidrar till (re)producerandet av våldtäktsmyter. Formulerandet av detta tema har inspirerats av Bonnes (2013) forskning om våldtäktsmyter. Vi menar att det även kan fungera som ett begrepp för att beskriva hur monstering sker genom en separering mellan våldtäktsmän