Språklig separation

Detta tema innefattar två typer av språklig separation, det som bidrar till monstering, och det som bidrar till (re)producerandet av våldtäktsmyter. Formulerandet av detta tema har inspirerats av Bonnes (2013) forskning om våldtäktsmyter. Vi menar att det även kan fungera som ett begrepp för att beskriva hur monstering sker genom en separering mellan våldtäktsmän

och ”vanliga män”. I frågan om våldtäktsmyter fokuserar vi i denna del på hur offer och förövare språkligt förbinds eller inte förbinds med brottet. När det gäller monstering fokuserar vi här på om och hur männen skiljs från ”vanliga män”

Nedan redogörs för vilka typer av språklig separation vi identifierat i varje fall. Efter genomgången av samtliga fall följer en sammanfattning.

6.2.1 Tre kronor-fallet

Frågan om agens, vem som agerar och får saker att hända, är en sak som har stor betydelse för hur en händelse betraktas. För att undersöka detta tittade vi närmare på hur och om transitivitet och nominalisering förekom i artiklarna. När händelseförloppet redogjordes märkte vi att transitiviteten präglades av en passiv form. I en artikel som beskriver hur männen träffade kvinnan står det ”Kristian Huselius, Andreas Lilja och Henrik Tallinder fick kontakt med kvinnan på nattklubben The Lab vid Stureplan i Stockholm” (Expressen 2005). I användandet av ”fick kontakt” finns ingen agent, istället framstår det som ett slags fenomen.

I en annan artikel i Aftonbladet (2005) går det att läsa:

På tisdagskvällen besökte en 21-årig kvinna inneklubben The Lab i centrala Stockholm. Tidningen Metro skriver att hon därefter, på onsdagen, vaknade upp på Stockholmshotellet Scandic Park dit svenska ishockeylandslaget hade anlänt under tisdagskvällen.

I det här fallet saknas hockeyspelarnas del i händelseförloppet helt. Bonnes (2013) skriver att språklig separation mellan förövare och brott, som i detta exempel, fungerar som förminskande av allvarligheten i händelsen. Istället är det kvinnan som agerade när hon ”besökte” och ”vaknade upp”. Ett annat exempel är återfinns i Expressens (2005) rapportering: ”I ett rum på spelarhotellet Scandic Park hamnade 21-åringen sedan ensam med NHL-stjärnorna”. Här är åter agenten passiv då kvinnan bara hamnar på hotellet.

I flera artiklar benämns att kvinnan besökte klubben själv, att hon druckit och säger sig ha blivit drogad eftersom hon har stora minnesluckor från kvällen. Aftonbladet (2005) skriver att en av ”grabbarna” träffar en ”påtagligt berusad kvinna som börjar flirta med honom”. Därefter beskrivs hur spelaren frågar om hon vill följa med till hans hotellrum varpå ”kvinnan svarar omedelbart ja” (Aftonbladet 2005). Användandet av ”påtagligt” och ”omedelbart” tolkar vi som överlexikalisering eftersom dessa ord inte behövs för att beskriva händelsen.

För att koppla detta till våldtäktsmyter stämmer den här beskrivningen in på den delen av våldtäktsmyter där kvinnor som beter sig på sådant vis, ses som någon som alltid går med på att ha sex. Eller som pappan till en av spelarna säger i en artikel ”en lyckosökerska” (Expressen 2005). När denna roll accentueras öppnar den upp för att kvinnans historia betvivlas. Att männen skulle ha varit berusade nämns inte alls i artiklarna. Detta gör att deras historia, till skillnad från kvinnans framställs som mer sann.

I analysen förekom att de tre ishockeyspelarna även sattes i exklusiva sammanhang som ”globens is” eller på ”lyxhotellet” i rapporteringen av den misstänkta våldtäkten. När spelarna kopplas till unika, exklusiva sammanhang som dessa kan det fungera som separerande från andra män, alltså monstering.

6.2.2 Ronaldo–fallet

I detta fall fann vi ett återkommande fokus på luxuösa miljöer och dyra nöjen. ”Våldtog kvinnan i lyxhotellets svit” går det till exempel att läsa i en rubrik (Expressen 2005). I en annan artikel redogörs hur mycket ”lyxsviten” kostade per natt och även att notan för Ronaldos bord på klubben landade ”på 150 000 kronor där det dracks stora mängder champagne” (Aftonbladet 2005). Även att Ronaldo sägs ha haft 16 flickvänner på sex år poängteras vilket inte har något med fallet att göra egentligen. Istället fungerar detta som ett uppmålande av Ronaldo som en extrem person. En person som haft så många flickvänner på bara ett par år och kan betala så mycket under en utekväll är enkel att särskilja från ”vanliga män”.

I frågan om agens förbinds Ronaldo med övergreppet på ett tydligare sätt än männen i Tre Kronor-fallet. Expressen (2005) skriver exempelvis

”Därefter ska Ronaldo, enligt kvinnans, berättelse, ha följt efter henne när hon bytte om, tagit tag i henne och tvingat ner henne på sängen. Där ska våldtäkten ha fullbordats.”.

Här är det tydligt att det är Ronaldo som agerar hela vägen fram till sista meningen. I meningen där själva ordet våldtäkt skrivs ut utelämnas agenten. Även om det i sammanhanget kan verka uppenbart att det är Ronaldo som ska ha våldtagit kvinnan bygger utelämnandet av agent på ordval av journalisten.

6.2.3 Sarfo–fallet

I Sarfo-fallet behandlas flera olika fall av våldtäkt mot barn vilket i sig pekar på fallet som extremt. Vi fann däremot inte att journalisterna behandlade denna aspekt med särskilt eftertryck. De få ställen där tecken på monstering ändå förekom var det genom betoningen av vissa aspekter av förövarens person eller av vissa aspekter av fallen. Ett exempel är att han ska ha haft ett flertal olika Facebook-konton varav ”minst ett är privat” (Expressen 2017). Överlag ger inte rapporteringen om Sarfo-fallet återkommande uttryck för monstering sett till språklig separation.

Sarfo-fallet präglas av ett juridiskt språk som mestadels refererar till den rättsliga delen av fallet. Det vill säga saker som vad som sker i utredningen och vilken brottsrubricering som gäller för tillfället. En intressant aspekt var journalisternas val av modalitet, grad av instämmande. I samtliga fall föreföll journalisterna använda sig av ett försiktigt språkbruk där uppgifter ständigt hänvisades till som ”enligt kvinnan ska...”. I detta fall blir det därför intressant att se vad som händer med modaliteten när en dom har fallit vilket är fallet i två av de artiklar vi analyserat. I den ena artikeln skrevs att Sarfo döms för två fall av våldtäkt ”som ska ha skett i september...” (Aftonbladet 2018). I den andra artikeln står det dels att ”åklagaren hävdade” samt att våldtäkterna ”skulle ha ägt rum dels i en lägenhet...” (Aftonbladet 2018). Trots att dom i fallet alltså verkställts används fortfarande en försiktig, tveksam modalitet som kan kopplas till våldtäktsmyter på det sätt att det öppnar upp för tvivel kring om det ens ägt rum.

Sammanfattningsvis förekommer det i Tre Kronor-fallet och Ronaldo-fallet språklig separering mellan den misstänkta våldtäkten och de misstänkta förövarna. I båda nämnda fall förmedlas även en bild av idrottsmännen som annat än ”vanliga män” baserad på yttre omständigheter som lyx eller exklusiva miljöer. Detta tolkade vi som ett uttryck för monstering. Även här framkommer en patriarkal diskurs som framställer män som ägare av ekonomiskt kapital och således överordnade kvinnor som inte tillskrivs några egendomar. Gemensamt för de båda nämnda fallen var även avskiljandet mellan förövare och den misstänkta våldtäkten, främst genom utelämnandet av agent, vilket tolkas som ett uttryck av våldtäktsmyter.

I Sarfo-fallet förekom inga återkommande tecken på monstering genom språklig separation. Däremot var en neutral modalitet tydlig även efter att dom fallit vilket kan fungera som förminskande av fallets allvarlighet och därav medverkande till spridning av våldtäktsmyter.