Slutsats

Att undersöka religionskunskapens texter har varit det huvudsakliga syftet med denna uppsats, dels för att undersöka vilket externt textmaterial läroboksförfattare tillför sina läroböcker, dels för att undersöka vilka texter lärare använder sig av i undervisningen. Analysen av läroböckerna visade stora skillnader i hur mycket läroboksförfattarna låter annat textmaterial tala, dvs. texter som inte är läroboksförfattarnas ord utan som är lånat material. I denna undersökning är Söka svar: religionskunskap kurs 1 & 2 av författarduon Mattsson Flennegård och Eriksson den lärobok som lånar in olika texter i störst grad. I varje kapitel och på så gott som varannan sida finns utdrag eller hänvisningar till texter av olika slag: religiösa urkunder, reportage, debattartiklar, krönikor, dikter, skönlitteratur och antologier. Texterna har en så pass framträdande position i kapitlen att de blir en självklar del av lärobokens innehåll. Samtidigt skapas en flerstämmighet där fler personer än bara läroboksförfattarna kommer till tals. De många texterna visar på författarnas insikt att det knappast går att framställa en korrekt bild av en specifik religion. Istället krävs att fler röster kommer fram i läroboken. Undersökningen visade att avsnitten om etik och om sekulära livsåskådningar innehöll det mesta av lärobokens externa textmaterial. En möjlig förklaring till detta är att det är lättare att hitta och sammankoppla texter till ovanstående teman, något som också informanten Eva nämner i intervjun; att diskutera aktuella etiska dilemman kan med fördel utföras med tidningsartiklar.

Alms lärobok Religionskunskap för gymnasiet. Kurs 1. står i kontrast till ovan nämnda bok. Tillgången på externt textmaterial är avsevärt mindre i Alms lärobok; här finns inga artiklar, skönlitterära texter eller utdrag från andra genrer. Däremot ligger den intertextuella tyngdpunkten på urkunder. Kanske är Alm av den uppfattningen att eleven ska få möjlighet att tolka religionernas källmaterial utan några mellanhänder, som Lena Roos uttryckte det i sin artikel. Vidare visade analysen på ett ofta snedvridet urval av urkunder till följd av ett etnocentriskt, västerländskt perspektiv då kristendom och flera bibelutdrag stod i centrum,

medan Koranen och texter från österländska religioner återges i mycket låg grad eller inte alls. Jag anser att det finns skäl att både förvånas och förfäras över det faktum att en lärobok inte framställer religioner på samma villkor och jag hade gärna sett en jämn representation av urkunder i de olika kapitlen. Om fler urkunder, eller texter som kretsar kring den personliga upplevelsen av religion, funnits i läroboken så kanske det hade bidragit till ökad förståelse för andra kulturer om eleverna själva fått läsa källtexterna på vilka religionerna vilar.

Utifrån ett intertextuellt perspektiv har det varit mest intressant att studera Söka svar. I den läroboken fanns ett flertal intertexter och förhållandet till andra författare och andra texter var alltså påtagligt. Som redogjordes för i litteraturgenomgången innefattar begreppet intertextualitet en mängd olika sorters beroenden och förhållanden, men tydligast i Söka svar var de direkta citaten och utdragen från texter som urkunder, skönlitteratur och sakprosa. Men intertextualitet handlar också om litterära traditioner och sett från den aspekten kan man påstå att även Alms Religionskunskap för gymnasiet. Kurs 1. har tydliga intertextuella förhållanden. Främst handlar det om förhållanden till tidigare religionsläroböcker som, liksom Alms lärobok, kännetecknas av få utomstående texter förutom urkunder. Med andra ord har Alms lärobok ett traditionellt innehåll.

Resultaten från läromedelsanalysen pekar också på författarnas olika syn på kunskap. Söka

svar är flerstämmig och ger mer nyanserade framställningar av religioner till följd av de

många texterna. Samtidigt är författarnas förhållningssätt till litteratur, det vill säga deras syn på texter och hur de kan användas i en undervisningssituation, öppet och positivt eftersom texter av olika slag används som naturliga källor till kunskap. En mer positivistisk och statisk syn på kunskap blir tydlig i Religionskunskap för gymnasiet. Kurs 1. eftersom lärobokens innehåll skrivs fram med författarens egna ord. Detta kan i förlängningen betraktas som en obestridbar ”sanning” för eleverna. Examensarbetet som skulle kretsa kring texter och textanvändning i religionskunskap kom senare i hög grad att även handla om kunskapssyn och ämnessyn.

Intervjuerna med lärarna visade på en medvetenhet om vilka styrkor och problem läromedel i religionskunskap för med sig. Läroboken är praktisk eftersom det väsentligaste finns skrivet däri och eleverna känner sig trygga i att ha en lärobok till hands. Däremot använder lärarna sällan läroboken i undervisningen eftersom man har funnit felaktigheter i innehållet på grund av författarnas intention att ge en förenklad bild av religionernas komplexitet. Det visar på Johan Wickströms tanke att alla texter är problematiska för någon

eller några.54 _{Jag anser att det också visar på vikten av att lärare väljer ”rätt” läromedel till sin}

undervisning, något som kan göras genom noggrann läsning av läroböckers innehåll. Samtidigt pekar intervjuerna på en uppfinningsrikedom: båda lärarna tillför texter från olika genrer på olika sätt i sin undervisning. Därmed visar dessa lärare att det knappast finns någon begränsning om vilka texter som faktiskt kan användas. Lärarna visar att de flesta texter kan brukas inom ramen för religionsundervisningen, det enda som krävs är god förtrogenhet med sitt ämne och att man är insatt i aktuella samhällsfrågor. Över lag har lärarna, för att anspela på Johan Wickströms ord, ett vidgat perspektiv på vilka texter som kan användas i undervisningen.