Slutsats

En initial slutats av denna studie är att det finns få oberoende studier kopplade till hur de nationella proven i svenska på gymnasiet mynnar ut i olika utvecklingsarbeten. Majoriteten av de studier jag funnit är utförda på uppdrag av, och publicerade av, de som äger processerna kring de nationella proven – nämligen Skolverket. Detta kan medföra en, per definition, begränsad insyn för den intresserade. Även då jag inte hittade några uppenbara exempel på partiskhet blir det ändå viktigt att, av akademiska skäl, belysa det faktum att myndigheten som äger proven och beställaren av utredningarna ofta är samma myndighet.

En slutats gällande vilka analys- och utvecklingsarbeten de nationella proven i svenska mynnar ut i är att det verkar variera från skola till skola. Majoriteten av tillfrågade

informanter som arbetat med de nationella proven i svenska på gymnasiet uppger att de inte tagit del av några faktiska utvecklingsarbeten kopplade till proven. De som väl gjort det uppger att dessa utvecklingsarbeten ofta är rotade i problem som skolan eller den enskilde läraren identifierat – där de nationella proven kan tänkas lösa dessa problem. Några exempel på detta är undervisning, bedömning och betygssättning inom svenskämnet. Även kollegialt lärande med en mer samlad förståelse för hur olika kunskapskrav ska tolkas och mätas är ett område som utvecklingsarbeten kopplade till de nationella proven kan tänkas lösa.

Informanten på huvudmannanivå bekräftar att han informerar skolledning på olika skolor om brister som framkommit efter att resultatanalyser av de nationella proven är klara och att det sedan är upp till rektorerna att utveckla verksamheten. Det blir därför en slutsats att huruvida de nationella proven ligger till grund för olika utvecklingsarbeten, och vad dessa i sådant fall innefattar ute på skolorna, beror på vad rektorerna och lärarna tycker är viktigt att fokusera på.

Ytterligare en slutsats är att lärare som arbetar med de nationella proven i svenska riskerar att hamna i en fallgrop där man fokuserar för mycket på att undervisa för framgång med de nationella proven - vilket informanten på huvudmannanivå kungör. Som Borgström (2012, s. 3) påpekar ska de nationella proven i svenska stödja bedömningen, men exakt vilken

betydelse provbetygen får för kursbetygen är tolkningsbart. Betygen som sätts på de

nationella proven riskerar ta för stor plats i svenskkursernas kursbetyg, vilket utvecklaren på nationell nivå påpekar. En annan slutsats i relation till detta är att lärare kan bli för utlämnade med bedömning av de nationella proven och att detta både kan skapa stress och minska

34

kvaliteten i bedömningen av proven. Att svensklärarna får den tid de behöver för att göra professionella bedömningar av proven är något som utvecklaren på nationell nivå ser som viktigt. De nationella proven kan bli en övermäktig uppgift för den enskilde svenskläraren att klara av, om hen inte får ett adekvat stöd av skolledning och övrig personal vid behov. Detta stöd kan komma i form av mer tid åt att arbete med proven, sambedömning och kollegialt lärande, samt andra utvecklingsarbeten som ämnar öka lärarens kompetens.

Då varken informanten på huvudmannanivå eller informanten på nationell nivå sett några klara följdeffekter av att proven uteblivit två år i rad blir en slutats att det är för tidigt att säga exakt vilken inverkan det faktum att proven ställts in två år i rad haft på det svenska

skolsystemet. Fröberg Lahti (2020) visar på att fjärr- och distansundervisning faktiskt påverkat svenskundervisningen, och det är rimligt att då anta att bortfallet av de nationella proven även haft någon slags inverkan på svenskundervisningen – även om vad exakt denna inverkan för nuvarande är för tidigt att säga något om. Som utvecklaren på nationell nivå nämner så kan det faktiskt vara så att vissa skolor genomfört delar av proven under våren 2021 trots att de ställdes in. Detta efter att materialet publicerats som, så kallat,

bedömningsstöd. En slutsats blir därför att det behövs distans och perspektiv till tiden vi befinner oss i för att dra några konkreta slutsatser om hur bortfallet av de nationella proven i allmänhet, svenska i synnerhet, påverkat Skolsverige.

En slutats gällande provens användbarhet och effektivitet är att forskningen kring detta är delad. Korp (2006), Tengberg (Hedman, 2019), Gustafsson & Erickson (2018) m.fl. ser uppenbara brister i provens utformning och vad de faktiskt mäter. Harris, Smith & Harris (2011) ser standardiserade test i allmänhet som ett bristfälligt mätinstrument i sig. Däremot framgår det att en majoritet av informanterna på enhetsnivå har en tillit till de nationella proven i svenskas tillförlitlighet och att de faktiskt är användbara för utvecklingsarbeten – även om majoriteten inte deltagit i några sådana. Denna tillit får betraktas som delad av informanten på huvudmannanivå och informanten på nationell nivå. En klar majoritet av informanterna som arbetat med de nationella proven i svenska på enhetsnivå delar åsikten att de nationella proven hjälpt dem i deras arbeten. Detta bekräftar att syftet med att proven ska vara fortbildande och hjälpa svensklärarna i deras arbeten, som utvecklaren på nationell nivå talar om, realiserats – om än i begränsad utsträckning.

En sista slutsats för denna studie är att huruvida de nationella proven i svenska bidrar till skolutveckling på gymnasial nivå, huvudmannanivå eller nationell nivå beror på en rad faktorer: Forskningen kring proven, lärare och andras pedagogers tilltro till att proven är

35

värdefulla mätinstrument, organisatoriska förutsättningar och direktiv, kollegialt samarbete och samsyn, tid till utvecklingsarbeten och uppföljning av dem. Det är således upp till min huvudman, min rektor, mina kollegor och mig själv som lärare. Det finns verktyg för att generera statistik automatiskt, men den skolutveckling den kan bidra till är långt ifrån

automatiskt genererad. Det krävs vilja, tydliga direktiv, struktur och ett samspel mellan dessa tre organisatoriska nivåer för att utveckla skolverksamheten i någon vidare mening. Det blir i och med denna studie uppenbart för mig att dessa tre organisatoriska nivåer utgör olika kugghjul i ett stort maskineri som måste samspela med precision för att nå framgång. De nationella proven i svenska kan vara en del i den ekvationen, men inte ens min egen

svenskundervisning kommer gynnas av proven om jag inte stannar upp och reflekterar över vad tidigare års provresultat kan tänkas säga om min egen undervisning. För mig och mina svensklärarkollegor krävs det rimligtvis att vi vågar stanna upp analysera vad våra elevers resultat på de nationella proven faktiskt säger om den pedagogik och ämnesdidaktik vi använder oss av – för att kunna utveckla den i huvud taget. Jag tror jag börjar där.