I tabellen över tillämpade huvudmodeller för idiomöversättningar i både 1Q84/sv och Auto/Fri (se kapitel 4.3), fick jag ett kvantitativt resultat som stärker mitt antagande att målspråksanpassade idiom, d.v.s. idiom som exempelvis översatts med förklarande normaluttryck förekommer mer frekvent än främmandegörande och ordagranna
idiomöversättningar. Idiomen som översatts med förklarande normaluttryck utgjorde 80 % av exemplen i 1Q84/sv, samt 70 % av exemplen i Auto/Fri. Anledningen kan hävdas vara att den exocentriska betydelsen av ett idiom som är uppbyggt av koncept eller element som är
främmande för målspråkets mottagare, förmedlas mest effektivt på detta sätt.
Dock förvånades jag över faktumet att ett så litet antal av originalidiomen i mitt urval var översatta i form av idiom med motsvarande pragmatiska betydelser i målspråket (13 % i 1Q84, respektive 6,5 % i Auto/Fri). Baserat på analysen av de idiom som inkluderats i kapitel 4, förefaller detta bero på exempelvis: syntaktisk eller kontextuell begränsning, avsaknad av motsvarande svenska idiom i det givna sammanhanget, eller att översättaren inte har tillämpat en strategi där bevarande av idiomatiska uttryck har spelat en central roll. Det går även att spekulera i att vissa idiomatiska uttryck kan anses ålderdomliga, slitna eller onaturliga i vissa fall, vilket möjligtvis kan ha varit en bidragande orsak till att översättaren valt att återge idiomet i form av ett förklarande uttryck istället.
I översättningsstrategierna för de idiom som inte uteslutet är bundna till japansk kultur, går det att uttyda ett samband. Utav alla 60 exempel fann jag fyra idiomatiska uttryck som inte enbart används inom japansk språkkultur, utan förekommer också i svenskan, nämligen: ”kisa med ögonen” (jfr exempel 1.a – f, kapitel 4.4), ”slickar varandras sår” (jfr exempel 14, kapitel 4.1), ”rynka på ögonbrynen” (jfr exempel 4, kapitel 4.2) och ”ha/få eld i baken” (jfr exempel 13, kapitel 4.2). Tre av fyra (med undantag för ”ha/få eld i baken) var översatta ordagrant. Detta indikerar att idiom som inte kräver någon förklarande översättning för att förmedla idiomets pragmatiska/exocentriska betydelse till mottagaren, tenderar att översättas ordagrant. En annan tendens jag fann särskilt intressant, vilken jag inte hade förväntat mig vara så framträdande enligt min hypotes, var omfånget av den kontextuella influensen i de
idiomöversättningar som jag undersökt. Det visade sig finnas många fall där kontexten, d.v.s. berättelsens situation i anslutning till idiomen, kan hävdas vara en styrande faktor för hur idiom översätts. En systematisk översättning av idiom (oavsett kontext) kan riskera att betydelsen blir missvisande, eller att översättningen misslyckas med att förmedla idiomets kontextrelaterade nyans. Idiomet 目を細める, me o hosomeru, med den semantiska betydelsen kisa med ögonen/knipa ihop ögonen, exemplifierar detta väl i och med att den pragmatiska betydelsen skiljer sig så mycket mellan japanskt och svenskt språkbruk (se kapitel 4.4, exempel 1.a – f). Dessutom har idiomet flera betydelser i de båda språken; något som blir tydligt först i anslutning till idiomets givna kontext. Översättningen av idiomet 気の毒, ki no doku, med den pragmatiska betydelsen ”vad tråkigt att höra” (jfr exempel 2 och 7, kapitel 4.1) har översatts både till ”jag är ledsen” och ”tyvärr”. Den sistnämnda
översättningen kan påstås vara annorlunda för att förmedla den ironiska tonen i karaktärens handlande. Idiomet 頭に来る, atama ni kuru, med den pragmatiska betydelsen ”bli arg” (se exempel 24, kapitel 4.2), har i detta fall översatts till ”hade han svårare att komma över”. Här är idiomet översatt i jämförelse med ilskan som beskrivs i föregående mening, vilket tydligt visar att översättningen har styrts av berättelsens kontext.
Vad gäller översättarnas individuella översättningsstrategier för idiomatiska uttryck, tenderar Emond att förhålla sig till en mer källtrogen strategi med konsekventa översättningar för återkommande idiom, medan Vargös strategi förefaller vara friare och mindre konsekvent, i och med att skiftande översättningar för samma idiom förekommer oftare. Tilläggsvis saknas idiomöversättningar i 17 % (fem av trettio) av idiomen som valts ut från Auto i Vargös
översättning (se kapitel 4.3). Detta indikerar att översättningsstrategier för idiom kan skilja sig relativt mycket beroende på olika översättares personliga tolkningar och berättarstilar. Personligen anser jag dock att översättningen så långt som möjligt bör inkludera
originalverkets innehåll, för att minimera risken att delar av författarens berättarstil försvinner i processen. En gemensam nämnare i idiomöversättningarna för både Emond och Vargö är dock att merparten av de kulturbundna idiomen som valts ut från 1Q84/jp och Auto har översatts med en domesticerande strategi, i synnerhet med förklarande normaluttryck. Avslutningsvis vill jag tillägga att det skulle vara intressant att undersöka hur stor skillnaden är mellan olika översättares subjektiva tolkningar av tvetydiga idiom, vars betydelser definieras först i samband med idiomens aktuella kontext (exempelvis: kisa med ögonen). En sådan undersökning skulle vara genomförbar om två olika översättningar av samma verk användes som underlag, vilket kan vara ett förslag för framtida forskning inom översättningsvetenskap.
Sammanfattning
Denna uppsats består huvudsakligen av en deskriptiv analys av översättningsstrategier som använts av Vibeke Emond i den svenska översättningen (1Q84) av Murakami Harukis roman 1Q84 Ichi-kyū-hachi-yon, och Lars Vargös översättning (Auto/Fri) av Kirino Natsuos roman アウト (Auto) .251 Fokus ligger på problemlösningsprocessen i översättningen av idiomatiska uttryck – som sällan har några givna översättningsmotsvarigheter i målspråket som de omsätts till. För att undersöka hur idiomen har översatts på ett konkret sätt, har jag valt att tillämpa Rune Ingos tre huvudmodeller framlagda i Konsten att översätta, vilka är specifikt
konstruerade för att behandla översättningar av idiom.252 Resultaten presenteras i form av en lista som består av 30 idiomöversättningar av vardera översättare, där varje idiom analyseras separat. Dessa jämförs sedan för att dra slutsatser av hur översättningsproblematiken av idiomatiska uttryck (ofta kulturbundna) löses i praktiken, samt vilka strategier som tenderar att förekomma för att lyckas med detta.
De kvantitativa resultaten visar att målspråksanpassad idiomöversättning med
normalförklarande uttryck, är den mest förekommande översättningsstrategin för de idiom (över en tredjedel) som undersökts i båda romanerna. I nästan en femtedel av de idiom som undersökts i Vargös översättning av Auto har översättningen av dessa utelämnats, vilket indikerar att utelämning också är en förekommande strategi för idiomöversättningar.
Analysen av översättarnas enskilda idiomöversättningar antyder att det är komplicerat att översätta ett idiom med ett idiom. Förmodligen beror detta på svårigheten i att finna ett motsvarande idiom i målspråket som både pragmatiskt och kontextuellt kan förmedla originalidiomets innehåll på ett lyckat sätt.
I jämförelseprocessen av de båda översättarnas strategier förefaller Emond vara
konsekvent i översättningen av återkommande idiom, medan Vargö tenderar att vara friare och mindre konsekvent i och med att olika översättningar görs av återkommande idiom. Resultaten visar även att kontext är en viktig faktor för hur översättningsproblematik gällande idiom löses.
251 Murakami, Haruki, 1Q84. Bok 1. (översättning: Emond, Vibeke) Stockholm: Norstedt, 2011. Murakami, Haruki, 1Q84 Ichi-kyū-hachi-yon. Bok 1, Tōkyō: Shinchōsha, 2009.
Kirino, Natsuo, アウト (Auto). Bok 1, Tōkyō: Kōdansha, 1997. Auto [ut] är uttalet av det engelska lånordet: out.
Kirino, Natsuo, Fri (översättning: Vargö, Lars), Malmö: Bra böcker, 2007.
Litteraturförteckning
Garrison, Jeff, Kimiya, Kayoko, Wallace, George och Masahiko Goshi, Dictionary of Basic Japanese Idioms, Tokyo: Kodansha International Ltd, 2002.
Hasegawa, Yoko, The Routledge course in Japanese translation, Milton Park, Abingdon, Oxon: Routledge, 2012.
Haspelmath, Martin och Sims, Andrea D., Understanding Morphology. 2 uppl. London: Hodder education, 2010.
Ingo, Rune, Konsten att översätta: översättandets praktik och didaktik, Lund: Studentlitteratur, 2007.
Kirino, Natsuo (桐野夏生), Auto アウト[Ut]. Bok 1. Tōkyō: Kōdansha, 1997, s. 7-91, 226, 294, 305, 323, 324.
Kirino, Natsuo, Fri (översättning: Vargö, Lars), Malmö: Bra böcker, 2007, s. 7-68, 161, 206, 214, 226.
Munday, Jeremy, Introducing translation studies: theories and applications. 3 uppl. London: Routledge,
Murakami, Haruki (村上春樹), 1Q84 Ichi-kyū-hachi-yon. Bok 1, Tōkyō: Shinchōsha, 2009, s. 11-133, 183, 354.
Murakami, Haruki, 1Q84. Bok 1. (översättning: Emond, Vibeke) Stockholm: Norstedt, 2011, s. 9-88, 119, 229.
Nationalencyklopedin. http://www.ne.se 2015.
Nida, Eugene, Principles of Correspondence. I The Translation Studies Reader, Venuti, Lawrence (red.), London: Routledge, 2012. E-bok.
Oxford Dictionaries. http://www.oxforddictionaries.com 2015. Svenska Akademiens ordbok. http://www.saob.se 2015.
Van Valin, Robert D., An introduction to syntax, Cambridge: Cambridge University Press, 2001.