I detta avsnitt diskuterar och reflekterar vi kring studiens resultat. Vidare presenteras studiens generaliseringsanspråk. Slutligen presenteras förslag på vad framtida forskning bör fokusera på. Syftet med studien är att förstå vilka strategier biståndshandläggare har och använder för att möta gruppen äldre med psykisk ohälsa.
Vår första forskningsfråga handlar om vilka förutsättningar det finns inom organisationen för att bemöta psykisk ohälsa hos brukare. Flera
biståndshandläggare lyfter att det finns ett mörkertal kring psykisk ohälsa hos äldre. Samtidigt ser vi ett mönster i hur de beskriver insatser som främst fokuserar på brukares fysiska behov – detta trots att många också har psykiska behov. Bilden av en äldreomsorg som främst fokuserar på fysisk hälsa och demenstillstånd växer fram under intervjuerna. Studien visar att merparten av biståndshandläggarna saknar tydliga riktlinjer inriktade på äldre med psykisk ohälsa och att de önskar mer utbildning inom ämnet.
Biståndshandläggarna har ett handlingsutrymme som tillåts genom kravet på att följa organisationen, vilket ställer krav på improvisation och sunt förnuft. Biståndshandläggarnas strategier är ett sätt att hantera otydliga eller icke existerande riktlinjer gällande äldre med psykisk ohälsa.
Vår andra forskningsfråga handlar om hur biståndshandläggare hanterar de behov hos äldre med psykisk ohälsa som inte ryms inom organisationens ramar. Studien visar att biståndshandläggare anser att de har ett stort handlingsutrymme och att de ibland använder det för att gå utanför
riktlinjerna. Så länge som ett beslut kan motiveras kan hen vara flexibel med insatserna och hur de ska utformas. Detta gäller dock bara till en viss del; trots att insatserna går att anpassa går det inte att dra det hur långt som helst. Detta beror bland annat på begränsningar i hemtjänstens utförande i och med att de har många brukarbesök tätt efter varandra. Det kan även ta lång tid för dem att ta sig till en brukare som exempelvis larmar på grund av ångest vilket gör att det inte finns någon bra lösning i dagsläget för att möta denna typ av problematik.
Vår studie visar också att insatserna inte alltid motsvarar brukaren egentliga behov och att det ofta blir en kompromiss när det kommer till psykisk ohälsa. Detta kan bland annat jämföras med hur bedömningssamtalet mellan
biståndshandläggaren och den äldre hålls utifrån redan fastställda insatser. Vidare kan insatser förhandlas om eller bort. Vi hoppas att vår studie kan användas i praktiken för att lyfta problematiken kring bland annat
åldersbestämda psykiatriinsatser; brukare riskerar att hamna mellan stolarna då de inte får den hjälp de behöver när de inte omfattas av psykiatriinsatser. Vi tänker oss även att studien kan användas för att ta upp diskussionen om SoL-insatsers och rutiners utformning för att på ett bättre sätt kunna möta äldre med psykiska behov.
Vår empiri visar strategier som biståndshandläggare använder för att hantera gruppen äldre med psykisk ohälsa; dessa sträcker sig från att guida den enskilde till andra professioner till att själv försöka stötta klienten. Även om empirin pekar på flera olika aspekter är vi överlag överraskade av hur drivna och insatta biståndshandläggarna är kring att hjälpa och stötta äldre med psykisk ohälsa; detta trots att empirin också visar att det sällan finns tydliga riktlinjer kring hur psykisk ohälsa ska eller bör bemötas. Våra erfarenheter från praktiken var att biståndshandläggarna visade viss osäkerhet vid rutiner kring psykisk ohälsa. Detta har visat sig att inte stämma, men att ärenden ändå kräver mer finkänslighet. Kopplat till urvalet trodde vi att
nyutexaminerade skulle ha en större “radar” för psykisk ohälsa. Detta har visat sig inte stämma överens med våra respondenter; vissa förknippar sig med organisationen och andra använder sina egna resurser för att hjälpa den äldre. Vi har funnit exempel där biståndshandläggarnas autonomityp går från autonom till beroende, men vi upplever att de trots detta anstränger sig för den enskildes bästa. Vi tror att graden av autonomi präglas av flera aspekter, exempelvis av vilka parter som är iblandade i ärendet. Vi har också sett att biståndshandläggaren kan röra sig mellan olika grader av autonomi.
Generaliserbarhet handlar om i vilken utsträckning studiens resultat kan gälla en större grupp än just den undersökta gruppen. Eftersom studien är gjord i en liten omfattning med endast sju intervjuade biståndshandläggare är generaliserbarheten för studien begränsad. Syftet med studien är inte heller att komma fram till ett resultat som går att generalisera.
Det är dock möjligt att göra en analytisk generalisering utifrån en
intervjuundersökning. Den ska luta sig mot kontextuella beskrivningar och omfattar forskarens argument för generaliserbarheten; detta gör att läsaren kan bedöma om studiens resultat kan generaliseras till andra situationer. Vi tänker oss därför att läsaren av denna studie får använda sig av vår framskrivna process för att på egen hand generalisera resultatet till liknande
sammanhang. Gräsrotsbyråkrati kompletterat med autonomityper som teoretiskt perspektiv bidrar till kunskap om biståndshandläggares
handlingsutrymme. Studien skildrar hur biståndshandläggare arbetar för att möta och stödja brukare med psykisk ohälsa samt hur deras
handlingsutrymme påverkas av kunskap, tid, resurser och organisationens riktlinjer. Därmed stöds valda teorier av studiens resultat.
Det finns en lucka i forskningen när det kommer till äldre med psykisk ohälsa. Biståndshandläggaren kan spela en viktig roll när det kommer till att uppmärksamma psykosociala behov hos äldre personer. Vår studie visar bland annat att de insatser som finns att tillgå ibland blir en kompromiss då de inte matchar den enskildes behov i den utsträckning som skulle behövas. Studien är dock gjord utifrån biståndshandläggarens perspektiv, varpå framtida forskning bör fokusera på liknande frågeställningar men utifrån ett brukarperspektiv. Forskningen bör bland annat ställa frågor om upplevelsen av biståndshandläggningsprocessen och de insatser som går att ansöka om, detta för att förstå brukarens upplevelser av hur den psykiska ohälsan hanteras av biståndshandläggaren och organisationen.
Referenser
Agevall, Lena (red.) (2000). Det goda mötet: etik och bemötande: några erfarenheter från FoU-cirklar. Växjö: FoU-Kronoberg
Ahrne, Göran. & Svensson, Peter. (2015). Kvalitativa metoder i
samhällsvetenskapen. I Ahrne, Göran & Svensson, Peter. (red.) Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber, ss. 1-15.
Askborgs kommun (2020). Att bo på
äldreboende.
https://www.askborg.se/omsorg--hjalp/aldre/att-bo-pa-aldreboende/) [Hämtad 2020-04-24] Denna källa har modifierats för att garantera konfidentialitet, önskas information får det begäras ut av berörd part.
Björkköpings kommun (2019). Äldreomsorgens värdighetsgarantier. https://www.bjorkkopingskommun.se/omsorg-och-stod/aldreomsorg-och-senior/vardighetsgarantier/ [Hämtad 2020-03-19] Denna källa har modifierats för att garantera konfidentialitet, önskas information får det begäras ut av berörd part.
Bryman, Alan. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. 3. uppl., Stockholm: Liber.
Djukanovic, Ingrid. (2017). Depression in older people – Prevalence and preventive intervention. Diss. Växjö: Linnaeus Univsersity, ISBN: 978-91-88357-56-4
Dunér, Anna. & Nordström, Monica. (2005). Biståndshandläggningens villkor och dilemman: inom äldre- och handikappomsorg. Lund: Studentlitteratur.
Dunér, Anna. & Nordström, Monica. (2010). The desire for control: Negotiating the arrangement of help for older people in Sweden. Journal of Aging Studies, 24(4), ss. 241–247. doi: 10.1016/j.jaging. 2010.05.004
Ekbergs kommun (2020). Äldreomsorg. https://ekberg.se/sidor/stod-och-omsorg/aldreomsorg.html [Hämtad 2020-04-24] Denna källa har modifierats för att garantera konfidentialitet, önskas information får det begäras ut av berörd part.
Evans, Tony. & Harris, John. (2004). Street-level bureaucracy, social work and the (exaggerated) death of discretion. British journal of social work. 34, ss. 871-895. DOI: 10.1093/bjsw/bch106
Folkhälsomyndigheten (2019). Vad är psykisk hälsa?
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/vad-ar-psykisk-halsa/ [Hämtad 2020-03-06]
Hobfoll, Stevan. (2011). Conversations of resource caravans and engaged settings. Journal of Occupational and Organizational Psycology. 84(1), 116-122, ISSN: 09631798
Johansson, Roine. (2007). Vid byråkratins gränser: om handlingsfrihetens organisatoriska begränsningar i klientrelaterat arbete. 3. uppl. Lund: Arkiv
Jönson, Håkan. & Harnett, Tove. (2015). Socialt arbete med äldre. Stockholm: Natur & Kultur.
Kvale, Steinar. & Brinkmann, Svend. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Lipsky, Michae. (2010). Street-level bureaucracy: dilemmas of the individual in public services. 30th anniversary expanded ed. New York: Russell Sage Foundation.
Lönnholmens kommun (2019). Värdighetsgarantier inom äldreomsorgen.
https://www.lonnholmenskommun.se/stod-omsorg/Aldreomsorg/Vardighetsgarantier/ [Hämtad 2020-03-19] Denna källa har modifierats för att garantera konfidentialitet, önskas information får det begäras ut av berörd part.
McCrae, Niall., Murray, Joseph., Banerjee, Soumik., Huxley,
Peter., Bhugra, Dinesh., Tylee, Andre., MacDonald, Andrew. (2005). ‘They'r e all depressed, aren't they?’ A qualitative study of social care workers and depression in older adults. Aging & Mental Health, 9(6), ss.508–
516. doi: 10.1080/13607860500193765
Olaison, Anna. (2009). Negotiating needs: processing older persons as home care recipients in gerontological social work
practices. Diss. Linköping: Linköpings Universitet. URN: urn:nbn:se:liu:div a-15968
Pilvikens kommun (2020). Äldre och andra i behov av
stöd. https://www.pilviken.se/omsorg-och-hjalp/aldre-och-andra-i-behov-av-stod.html [Hämtad 2020-04-23] Denna källa har modifierats för att garantera konfidentialitet, önskas information får det begäras ut av berörd part.
SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet
människor. Stockholm: Utbildningsdepartementet
Skoog, Ingemar., Waern, Margda., Sigström, Robert. & Bucht, Gösta. (2017). Ångest och depression hos äldre. Stockholm: Forte, 17(8), ISSN 2001-4287.
Svensson, Kerstin., Johansson, Eva. & Laanemets, Leili. (2018). Handlingsutrymme – utmaningar i sociat arbete. Stockholm: Natur & Kultur.
Thomassen, Magdalene. (2007). Vetenskap, kunskap och praxis: introduktion till vetenskapsfilosofi. Malmö: Gleerups utbildning
Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed [Elektronisk resurs]. (Reviderad utgåva). Stockholm: Vetenskapsrådet.
WHO (2018). Mental health: strengthening our response. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/mental-health-strengthening-our-response [Hämtad 2020-03-06]
Yin, Robert. K. (2013). Kvalitativ forskning från start till mål. Lund: Studentlitteratur.
Bilagor
Bilaga 1 Följebrev