Slutsatser 39

5.4.1 Vilka läsinlärningsmetoder är vanligast förekommande i aktuell litteratur och vad går dessa metoder ut på?

I den litteratur jag tagit del av som redogör för olika läsinlärningsmetoder visade det sig att det finns två större läsinlärningsmetoder, den syntetiska och analytiska metoden. Kortfattat innebär den syntetiska metoden att elever lär sig läsa genom gå från delen till helheten, vilket innebär att eleverna lär sig en bokstav och dess bokstavsljud i taget för att sedan sammanljuda flera bokstavsljud. I den analytiska metoden sker inlärningen i omvänd riktning. Läsinläraren går där från helheten till delen genom att först lära sig ord som ordbilder och sedermera bryta ned dessa ord till olika bokstavsljud. När jag läste på om dessa metoder framkom det att övriga läsinlärningsmetoder är varianter av dessa. Efter att ha redogjort för dessa två metoder skrev jag sedan om ytterligare tre, nämligen Wittingmetoden, LTG-metoden och Att skriva sig till läsning. Dessa metoder valdes ut då de, tillsammans med den syntetiska och analytiska metoden, var vanligast förekommande i den litteratur jag tagit del av. Sammanfattningsvis innebär Wittingmetoden, som skapades av Maja Witting, att elever lär sig läsa genom flertalet bestämda steg där eleverna först lär sig flera bokstavsljud som sedan sammanljudas. Dessa sammanljudningar ska eleverna därefter associera till ord eller delar av ord vilket i sin tur leder till att de är redo att ta sig an sin första läsning och skrivning. LTG-metoden, skapad av Ulrika Leimar, innebär kortfattat att elever lär sig läsa genom att tillsammans i klassen skapa texter utifrån gemensamma referensramar. Klassen pratar då om en gemensam upplevelse, vilket läraren sedan nedskriver. Läraren delar därefter upp texten och delar sedan ut olika textstycken som eleverna får arbeta med efter sin individuella nivå. Den sista metoden, Att skriva sig till läsning, innebär att eleverna parvis får lära sig läsa genom att skriva på datorer. Läsinlärningen börjar då redan i förskoleklassen då eleverna först ”skriver” genom att trycka på tangenterna hur som helst. Efter ett tag ska eleverna med hjälp av lärarnas omskrivningar bland annat lära sig skriva sina egna namn för att sedan skriva sagor. Detta leder till att eleverna lär sig alla bokstäver och flera ord vilket i sin tur innebär att eleverna lärt sig läsa.

5.4.2 Hur arbetar fyra lärare i en skola i mellersta Sverige med läsinlärning? Vilken/vilka läsinlärningsmetoder används och varför väljer lärarna dessa?

I intervjupersonernas uttalanden framkom det att läsglädje och läsförståelse är viktiga komponenter när elever ska lära sig läsa. Det visade sig även att lärarna använde flera olika läsinlärningsmetoder vid arbete med elevers läsinlärning. Lärarna motiverade mixen av flera metoder på det faktum att ingen enskild läsinlärningsmetod kan anses var den bästa, då samtliga metoder både har för- och nackdelar. En annan anledning till att flera metoder

användes var att alla elever är olika och därmed lär sig på flera olika sätt. Då flera av lärarna inte kunde namnge de läsinlärningsmetoder de använde i sin undervisning fick jag tolka deras beskrivningar av sina arbetssätt. Utifrån dessa beskrivningar kunde jag konstatera att samtliga lärare använder eller relativt nyligen har använt den syntetiska läsinlärningsmetoden. Lärarna gick grundligt igenom en ny bokstav per vecka och gick på så sätt från delen till helheten. Användandet av syntetiska metoden motiverade lärarna med att eleverna lär sig samtliga bokstavsljud vilket sedermera underlättar avkodningen av ord. Utöver den syntetiska metoden använde en av lärarna även den analytiska metoden, där eleverna fick lära sig känna igen vissa ord som ordbilder. Läraren motiverade detta metodval när hon förklarade att elever snabbt lär sig läsa ord vilket i sin tur leder till att de kan läsa längre texter. Utifrån lärarnas beskrivningar kunde jag även urskilja delar från en tredje läsinlärningsmetod, LTG-metoden. Lärarna brukade nämligen tillsammans med eleverna prata om ett ämne och sedan skriva en gemensam text om detta. Genom detta arbetssätt fick eleverna se hur talspråk blir till

skriftspråk, förklarade en av lärarna. Det framkom även att tre av lärarna arbetade med andra läsinlärningsmetoder än de fem metoder jag redogjort för i detta arbete. En av lärarna

arbetade med Bornholmsmodellen, där barn genom olika lekar skaffar sig en större språklig medvetenhet. Läraren motiverade detta val med att dennes elever, som går i förskoleklassen, måste få en bild av att det är kul att lära sig läsa. Två av lärarna arbetade med Kiwiböcker tagna från Kiwimetoden. Lärarna förklarade och motiverade användningen av dessa böcker med att dess många bilder både hjälper eleverna att klara av läsningen samtidigt som glädjen och känslan att kunna läsa infinner sig.

5.4.3 Arbetar lärarna på skolan med samma metod/metoder även med lässvaga elever?

Utifrån lärarnas uttalanden konstaterade jag att flera av lärarna använde samma

läsinlärningsmetoder med lässvaga elever som med resten av klassen. Istället för att använda andra metoder för lässvaga elever fick de extraanpassningar inom samma metod. En av dessa lärare använde dock, enligt min tolkning, extraanpassningar tagna från en annan

läsinlärningsmetod. Det var även en av de intervjuade lärarna som varken använde andra metoder eller några extraanpassningar, då eleverna i dennes förskoleklass inte hade några kunskapskrav att nå upp till.