Val av läsinlärningsmetoder 27

Här presenterar jag vilka läsinlärningsmetoder eller arbetssätt lärarna använde sig av, dess för- och nackdelar samt vilka andra metoder lärarna kände till. Jag har valt att dela in denna kategori i dessa fem teman: Ingen enskild utvald metod, En bokstav i taget, Helordsmetoden,

Gemensamt skapade texter och Övriga metoder.

4.3.1 Ingen enskild utvald metod

Under intervjuerna framkom det att ingen av lärarna enbart arbetar utefter en enskild

läsinlärningsmetod. Användandet av flera metoder förklarar lärarna beror på att det inte finns något konkret som visar på att en enskild metod är den bästa. Istället prövar sig lärarna fram genom att använda sig av en mix av flera metoder då alla elever är unika och behöver olika sätt för att lära sig. Följande tre citat visar på detta:

Använder du någon läsinlärningsmetod när du arbetar med läsinlärning i din klass?

Lärare C: Ja… inte sådär att jag skulle välja att ”nu tar jag den här metoden” och sedan bara följa den, det har jag faktiskt aldrig gjort. Men man blandar flera metoder liksom.

Lärare A: Idag är det ju så att det inte är nått direkt som är rätt eller fel utan det är mer vad man tycker och så. Man får pröva sig fram tills man finner de metoder som passar sina elever, för alla elever är ju olika.

Lärare B: Ja det är ju första gången som jag tar en etta från början och jag har väl inte riktigt haft klart för mig vilka metoder jag ska använda utan jag har provat mig fram med flera metoder.

4.3.2. En bokstav i taget

När det samtalades om frågorna om val av läsinlärningsmetoder, dess för- och nackdelar samt kännedom om andra metoder framkom det att tre av de fyra lärarna inte kunde säga vilka läsinlärningsmetoder de använde sig av. De kunde helt enkelt inte namnen på dem. Istället förklarade de sitt arbetssätt. Det visade sig att samtliga lärare använder eller har använt sig av ett arbetssätt som går ut på att elever lär sig varje bokstav för sig. Eleverna lär sig då

bokstävernas namn, bokstavsljud, utseende samt att de övar på att lyssna var i ord som bokstavsljudet hörs. En av lärarna kallade denna metod för ljudmetoden. Följande citat förklarar lärarnas arbetssätt:

Lärare A: Vi har en bokstav i veckan där vi går igenom till exempel A och då ska de spåra bokstaven och träna på den. De ska lyssna på bokstaven i olika ord. Det är viktigt att man får eleverna att tänka ”hur låter bokstaven?”, det är för att lära dom det här med ljudningen så småningom. Att kunna sätta ihop delarna till en helhet.

Lärare C: Här arbetar vi mycket ljud för ljud, att man ljudar sig fram till orden. Den metoden använde jag också mycket när jag arbetade i Finland. Först bokstaven, sen ljud sen det hela.

Lärare D: När jag var lärare i en etta så arbetade jag med en bokstav i taget. Vi gick igenom en ny bokstav varje vecka, alla elever fick säga ett ord som började på den bokstaven som jag sedan skrev på en särskild plats på tavlan. Sen arbetade de med att forma bokstäverna och så fick de lyssna efter var i ord som bokstavsljudet förekom.

Lärare B: Jag har jobbat mycket med ljudmetoden eller vad man ska säga, att man lär sig alla bokstävers ljud och så även vad bokstäverna heter såklart.

Fördelarna med detta arbetssätt menade lärarna är att eleverna tillslut har lärt sig alla

bokstavsljud och att de då kan sätta ihop dessa till kortare ord. Detta sätt att läsa kan dock bli problematiskt när det blir längre ord. Om läsaren inte automatiserar sin läsning kan läsaren då

vid ordets slut ha glömt bort vad ordet inleddes med för bokstäver, vilket då kan ses som en nackdel med detta arbetssätt menar en av lärarna.

4.3.3. Helordsmetoden

Två av lärarna förklarade att de även använde ett arbetssätt som innebar att eleverna får lära sig vissa helord. En av lärarna kallade detta för helordsmetoden. Lärarna förklarade att vissa ord då läses som helord och eleverna lär sig att känna igen orden som ordbilder vilket leder till att de inte behöver ljuda fram dessa ord vid läsning. De orden eleverna lär sig som ordbilder är sådana som de redan är bekanta med. I följande citat pratar en av lärarna om sitt arbetssätt:

Lärare B: Jag har även jobbat med helordsmetoden också, att eleverna lär sig avkoda ett ord som är viktigt, till exempel han, hon, en, ett, och, såna viktiga bindord kan man säga. De ord vi arbetar med en vecka brukar jag sätta upp på tavlan och så brukar jag be eleverna att inleda varje lektionspass med att läsa orden för sig själva och även att jag då väljer ut en elev varje gång som jag lyssnar på också. Och så blandar jag orden så de aldrig står i samma ordning så de inte bara lär sig ordningen på orden på tavlan.

Lärare C förklarar varför hon använder sig av helord i sin undervisning:

Lärare C: Förutom att vi går igenom bokstav för bokstav så läser vi även ord som helhet för jag har märkt att vissa elever… det är mer naturligt för vissa att känna igen ord och de lär sig på så sätt.

Vidare menar dessa lärare att fördelen med denna metod är att läsningen går snabbare då eleverna avkodar ord istället för varje bokstav för sig. På så sätt kan de läsa längre ord och längre texter. Nackdelen är dock, enligt dessa lärare, att helordsläsandet kan leda till att elever inte kan avläsa nya, obekanta ord. Såhär förklarar lärare C detta:

Lärare C: Jag tycker dock det är viktigt att alla kan de här ljud för ljud så de inte bara ser helord, för det finns ord som de aldrig ens kan gissa vad det är om de inte kan läsa ljud för ljud och då måste de kunna bruka det sättet att läsa.

De andra två lärarna som inte använde sig av denna metod kände däremot till metodens arbetssätt.

4.3.4 Gemensamt skapade texter

Tre av de intervjuade lärarna talade om ett arbetssätt som två av dem använder i sin klass medan den tredje hade gjort det på en tidigare arbetsplats. Arbetssättet innebar att lärarna skapade en gemensam text tillsammans med eleverna. De texter de skapar ska då utgå ifrån något som eleverna kan känna igen. Lärare A belyser detta i följande citat:

Lärare A: Vi brukar forska om djur och sedan skapa en gemensam text om djuret tillsammans i klassen. Då är ju barnen med och ser att det vi pratar om kan skrivas ner, talspråk blir till skriftspråk, att man ser den där kopplingen, att det finns en mening med att skriva. Det viktiga är att det blir deras text.

Även den andre läraren, som idag använder arbetssättet, arbetade med att skapa texter om djur. Denna lärare skapade dock även gemensamma texter efter att klassen varit iväg på olika utflykter. Läraren menade att detta arbetssätt är en läsinlärningsmetod men att hon inte kan namnet på den. Läraren förklarade vidare att man enligt den metoden kan klippa isär

meningar från den gemensamt skapade texten till mindre delar som varje elev sedan arbetar med. Dock påpekade läraren att hon bara använder de första delarna av metoden, det vill säga samtal om en gemensam upplevelse och sedan skapande av en gemensam text. Läraren som tidigare arbetade på detta vis förklarade sitt arbetssätt såhär:

Lärare C: Tidigare arbetade jag med att skriva egna sagor tillsammans i klassen. Samtidigt som eleverna säger så skriver jag sagan och då förstår de att texten jag skriver är deras ord. Sen så skriver jag ut texten och kan sen dela upp den i mindre delar. Tanken är då att man går från helheten, en hel saga, och att det är elevernas ord jag skriver. Sen kan de gå till ord i texten och tillslut bara bokstäver.

4.3.5. Övriga metoder

Under intervjuerna framkom det att två av lärarna använde sig av läseböcker från en

läsinlärningsmetod de kallade för Kiwimetoden. De kallade dessa böcker för kiwiböcker och förklarade att dessa böcker användes som läsläxa. Lärarna var noggranna med att förklara att de inte använder sig av hela metoden utan enbart dess läseböcker. Såhär förklarade lärare B metoden:

Lärare B: Alltså det handlar ju egentligen om att man ska läsa bilder från början, att man lär sig tyda bilder. Men jag använder inte kiwimetoden utan jag använder bara kiwiböckerna till läsläxa men själva metoden har jag liksom

inte gått djupare in på, men jag vet att man använder storböcker och att man läser den i grupp.

Lärare C berättar om arbetet med kiwiböckerna som läsläxa:

Lärare C: Det finns olika svårighetsnivåer på böckerna, ett till tolv. Det är bra eftersom eleverna är så blandade i sin utveckling. Vissa som kan mycket är uppe på tio, elva, tolv, den nivån. De som har det lite svårare har lättare nivåer. Böckerna har många bilder så bilderna hjälper dig vid läsningen så eleverna kan gissa vad det står när de inte kan avläsa orden.

Fördelarna med denna typ av läseböcker menar en av lärarna är att eleverna kan klara av att ”läsa” en hel bok fastän de egentligen gissar utifrån de tillhörande bilderna. Läraren menar att det på så sätt skapas en positiv känsla hos eleverna, att de tror på sin läsförmåga och tycker det är roligt att läsa. Den andra läraren såg dock detta gissningsläsande som ett problem. Läraren förklarade detta såhär:

Lärare B: En nackdel med att vi använder kiwiböcker som läsläxor är att vissa elever är väldigt visuella och kan titta på bilder och se vad det står utan att ens behöva kolla på själva texten. På det sättet kan det vara svårt för mig att veta om eleven kan läsa ordet i andra sammanhang utan bilder som hjälpmedel. Det visade sig även att lärare D, som arbetar i förskoleklassen, arbetade efter en läsinlärningsmetod som heter Bornholmsmodellen. Läraren förklarade att det är första gången hon arbetar med denna metod och följande citat belyser metodens upplägg:

Lärare D: Bornholmsmodellen handlar om att kunna rimma, att kunna se likheter i ljudet mellan olika ord. Sen handlar det också om att kunna säga vilket ljud som låter i början på ord och vilka ljud som låter i slutet på ord. Vi klappar också olika stavelser för att veta att ord är uppdelade i olika delar. I det stora hela lär sig eleverna hur språket är uppbyggt genom lekar, utan att behöva känna krav på att känna igen bokstäver från texter.

Vidare menade läraren att metoden gynnar alla elever, både de som redan kan läsa och de som inte alls kan det, då metoden på ett roligt sätt hjälper eleverna att skapa en större språkmedvetenhet. I och med att metoden är utvecklande för alla menar läraren att metoden inte har några nackdelar, förutom att hon själv som lärare skulle kunna sätta sig in ännu mer i metodens upplägg.