Det psykiska våldet som kvinnor i våldsutsatta, nära relationer utsätts för kan i dagsläget beak- tas inom ramen för brottet grov kvinnofridskränkning 4 kap. 4a § BrB. Utrymmet inom bestäm- melsen 4 kap. 4a § BrB för att beakta det psykiska våldet är dock begränsat. Efter genomgång av förarbeten, lagkommentarer, praxis samt doktrin angående bestämmelsen 4 kap. 4a § BrB kan konstateras att det psykiska våldet delvis framkommer, men inte i den omfattning som statistik visar att det ser ut i praktiken.
Vid införandet av bestämmelsen grov kvinnofridskränkning konstaterade kommissionen att det värsta för kvinnor som lever eller har levt i våldsutsatta, nära relationer var och är den ständiga psykiska nedbrytningen.109 Trots kommissionens konstaterade är det fortfarande inte möjligt att döma till ansvar för grov kvinnofridskränkning i fall där gärningsmannen utsatt den målsä- gande kvinnan för endast psykiskt våld. Efter genomgång av rättspraxis på området har det visat sig att det även krävs att gärningsmannen har utsatt den målsägande kvinnan för fysiskt eller sexuellt våld för att döma till ansvar för grov kvinnofridskränkning. Det psykiska våldet kan enbart beaktas inom ramen för brottet grov kvinnofridskränkning om annat typ av våld, som exempelvis sexuellt- eller fysiskt våld, har förekommit.
Det finns dock en möjlighet att beakta det psykiska våldet inom ramen för brottet grov kvinno- fridskränkning om det kan bevisas att det föreligger en misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB. Det saknas rättspraxis angående psykiskt våld som har bedömts som misshandel, vilket troligtvis beror på det högt ställda beviskravet på att misshandeln ska ha bidragit till en medicinsk påvis- bar effekt och omfattas av gärningspersonens uppsåt.110
Ett av de främsta motargumenten för att beakta det psykiska våldet inom ramen för bestämmel- sen grov kvinnofridskränkning är konformitetsprincipen. Det måste finnas förutsebarhet för vilka handlingar eller beteenden som är straffbelagda. Det finns mängder av handlingar och beteenden som utgör psykiskt våld i en viss kontext men som utgör en kärlekshandling i en annan kontext. Det är domstolens uppgift att avgöra vad en handling eller ett beteende typiskt sett kan anses syfta till.111 Domstolen kan beakta det psykiska våldet inom ramen för bestäm- melsen 4 kap. 4a § BrB genom att utreda huruvida handlingen varit ägnad att allvarligt skada personens självkänsla. Det framgår av regeringens proposition 1997/98: 55 Kvinnofrid s. 81 vilka gärningar som typiskt sett ska anses vara ägnade att allvarligt skada en annan persons självkänsla, vilka bland annat är att mannen försöker skaffa sig kontroll och att kvinnan. Vad som framgår av rättspraxis på området våld i nära relationer är att domstolen inte fokuserar på huruvida mannen försöker skaffa sig kontroll utan snarare huruvida den våldsutsatta kvinnan varit utelämnad till mannen eller inte. I RH 2004:48 utsattes en kvinna för psykiskt våld av sin närstående man. Kvinnan hade dock haft ett ekonomiskt övertag och båda parterna hade varit
109 SOU 1995:60 Kvinnofrid.
110 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid, s. 76. 111 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid, s. 133–134.
delaktiga i konfrontationer angående en långdragen skilsmässoprocess. Svea hovrätt konstate- rade med hänsyn till omständigheterna att kvinnan inte varit utlämnad till mannen och därmed var det psykiska våldet inte ägnat att allvarligt skada kvinnans självkänsla. Domstolen dömde därmed inte till ansvar för grov kvinnofridskränkning.
Det fanns dock en skiljaktig mening i RH 2004:48 som vid bedömningen fokuserade på att mannens huvudsakliga syfte med gärningarna var att kontrollera kvinnan. I den skiljaktiga me- ningen diskuterades inte överhuvudtaget huruvida kvinnan gjort motstånd eller haft ett ekono- miskt övertag, vilket inte bör vara av vikt, eller relevant, vid bedömningen.
Om ett brottsoffer gör motstånd eller helt enkelt inte är ett ”idealoffer” tenderar domstolarna att bedöma gärningarna som utgör psykiskt våld att inte vara ägnade att allvarligt skada brottsoff- rets självkänsla. Svea hovrätts dom med målnummer B 8261–01 är ett exempel på när den våldsutsatta kvinnan genom verbala och fysiska utbrott gjort motstånd mot gärningsmannens våld. Domstolen konstaterade på grund av kvinnans motstånd att hon därmed provocerat gär- ningsmannen till att utföra våldet varför gärningarna inte kunde anses utgöra ett led i en uppre- pad kränkning av kvinnans integritet och att gärningarna därmed inte varit ägnade att allvarligt skada kvinnans självkänsla.
NJA 2003 s. 144 är också ett rättsfall som styrker tesen om att vad domstolen fokuserar på vid bedömningen av grov kvinnofridskränkning, vilket är huruvida kvinnan varit underlägsen man- nen eller inte. I NJA 2003 s. 144 saknade kvinnan socialt nätverk och mannen hade inte hjälpt kvinnan att skaffa det. Kvinnan skulle därmed ses som utlämnad till mannen varför de krän- kande gärningarna som mannen hade utsatt kvinnan för varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Det hade delvis förekommit fysiskt våld med framförallt psykiskt och NJA 2003 s. 144 blir därmed ett ledande fall när det kommer till psykiskt våld i nära relationer.
Kvinnor som gör motstånd eller på annat sätt inte är underlägsna gärningsmannen anses av domstolen därmed tåla psykiskt våld i större utsträckning och deras självkänsla tar således inte skada lika enkelt som andra kvinnors. Den bilden av hur ett idealoffer ser ut eller beter sig har funnits inom juridiken länge. Ett exempel är SOU 1992:84 där kommissionen framförde att prostituerade kvinnors integritet skadades i mindre utsträckning av att bli våldtagna än vad kvinnors integritet i allmänhet skadas.
Det framgår vidare av SOU 2011:85 att det är den utsatta personens hela situation som ska beaktas vid bedömningen av om gärningar varit ägnade att allvarligt skada personens själv- känsla. De exempel på vad som bör beaktas i bedömning har alla med målsägandes underläg- senhet gentemot gärningsmannen att göra. De exempel som framgår är bland annat om över- greppen ägt rum i hemmet (en plats där man normalt sett ska kunna känna sig trygg), om gär- ningarna haft förnedrande inslag, målsägandens sociala utsatthet, beroendeförhållande till gär- ningsmannen och fysiska underlägsenhet. Omständigheter som att brottsoffret varit mycket
yngre än gärningsmannen eller att gärningarna har skett i närvaro av egna eller gemensamma barn hade också haft betydelse för bedömningen.112
När det kommer till frågan om det finns någon möjlighet att straffrättsligt, utöver 4 kap. 4a § BrB, på annat sätt beakta psykiskt våld finns det ett flertal straffrättsliga principer att förhålla sig till. Ett sätt att beakta det psykiska våldet utöver bestämmelsen 4 kap. 4a § BrB skulle kunna vara att kriminalisera det psykiska våldet särskilt. Den främsta principen som talar emot krimi- nalisering är dock ultima ratio principen som innebär att kriminalisering bör utgöra den sista vägen.113 Det skulle dessutom vara svårt att kriminalisera psykiskt våld eftersom det i sådana fall skulle vara nödvändigt att ange vad som typiskt sett anses utgöra psykiskt våld. Det kan vara problematiskt att ange vad som typiskt sett anses utgöra psykiskt våld eftersom det ofta beror på handlingens kontext.
En annan möjlighet att beakta det psykiska våldet utöver 4 kap. 4a § BrB skulle kunna vara att beakta gärningsmannens subjektiva inställning till handlingen samt handlingens särskilda kon- text. Vad som kan vara problematiskt är dock att konformitetsprincipen kan komma att inskrän- kas och därmed förutsebarheten.
Det skulle också vara möjligt att utvidga definitionen av misshandel och sjukdomsbegreppet i 3 kap. 5 § BrB i enlighet med 6 kap. 1 § FB, artikel 19 Barnkonventionen och 2 § LVU som alla har vidare definitioner av vad psykiskt våld är. Om en utvidgning av definitionen av miss- handel och sjukdomsbegreppet enligt 3 kap. 5 § BrB skulle göras kvarstår dock vissa bevissvå- righeter. Bevissvårigheterna hänför sig till att bevisa det faktum att det föreligger adekvat kau- salitet mellan gärningsmannens misshandel och målsägandens psykiska lidande.
Ett annat sätt att straffrättsligt beakta det psykiska våldet utöver 4 kap. 4a § BrB hade varit att införa en ny bestämmelse om psykisk kvinnofridskränkning. Vad som talar för en sådan be- stämmelse är att den skulle ta sikte på ett klandervärt beteende och ett stort samhällsproblem.114 Den straffrättsliga princip som också talar för en ny bestämmelse är humanitetsprincipen som tar sikte på upprättelse för brottsoffret. Vad som dock talar emot en ny bestämmelse om psykisk kvinnofridskränkning är legalitetsprincipen, likhetsprincipen och konformitetsprincipen. Som tidigare har konstaterats kan det dessutom kvarstå bevissvårigheter trots en ny bestämmelse, vilket kan medföra att bestämmelsen blir svårtillämpad.
Det finns sammanfattningsvis både möjligheter och begränsningar när det kommer till att be- akta det psykiska våldet inom- och utanför bestämmelsen grov kvinnofridskränkning. Det skulle vara intressant att närmare utreda hur en ny bestämmelse om psykisk kvinnofridskränk- ning skulle utformas men är ett stort ämne som därför faller utanför den här uppsatsen. Det är möjligt att konstatera att det är ett samhällsproblem att kvinnor utsätts för våld, och särskilt
112 SOU 2011:85 Fridskränkningsbrotten och egenmäktighet med barn, s. 81.
113 Asp P., Ulväng M. och Jareborg N., Kriminalrättens grunder, Iustus förlag AB, andra upplagan, Uppsala
2013, s. 33.
114 Brottsförebyggande rådet, Våld i nära relationer, (https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottsty-
psykiskt våld, i nära relationer vilket bör uppmärksammas i högre utsträckning inom juridiken och straffrätten.
Källförteckning
LitteraturAndersson Malou, Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, Iustus Förlag AB, Uppsala 2016.
Asp Petter, Ulväng Magnus och Jareborg Nils, Kriminalrättens grunder, Iustus förlag AB, andra upp- lagan, Uppsala 2013.
Burman Monica, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor- Om straffrättens förmåga att producera jäm-
ställdhet, Iustus förlag, Uppsala 2007.
Diesen Christian och F. Diesen Eva, Övergrepp mot kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen, Norstedts Juridik, Visby 2009.
Eliasson Mona, Mäns våld mot kvinnor, Stockholm 1997. Heidenborg Marie, ”Vad bör straffas?”, SvJT 2013, s. 301.
Holmberg Carin och Enander Viveka, Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsproces-
ser, Studentlitteratur AB, Lund 2010.
Jareborg Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004/1. Jareborg Nils, Allmän Kriminalrätt, Stockholm 2001.
Korling Fredrik och Zamboni Mauro, Juridisk metodlära, Studentlitteratur AB, Lund 2013. Lindgren Magnus, Pettersson Karl-Åke och Hägglund Bo, Brottsoffer – Från teori till praktik, Jure CLN AB, Stockholm 2001.
Lundgren Eva, Våldets normaliseringsprocess och andra våldsförståelser, Roks, 2012. Strömberg Tore, Kring fyra rättegångstermer, SvJT 1994/879.
Ulväng Magnus, ”Straffbegreppet”, SvJT 2016, s. 221.
Elektroniskt material
Brottsförebyggande rådet, Våld i nära relationer, (https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brotts- typer/vald-i-nara-relationer.html), publicerad 2018-11-14.
Karnov, Clevesköld Lars, lagkommentar till 2 § LVU.
Kvinnofridslinjen, Psykiskt våld, (http://kvinnofridslinjen.se/lattlast/det-har-ar-kvinnofridslinjen/det-
har-ar-vald-mot-kvinnor/psykiskt-vald/), publicerad 2018-07-04.
Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK), Våld i nära relationer, (http://nck.uu.se/kunskapsban-
ken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/vald-i-nara-relationer/).
Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Våldets uttryck och mekanismer, (http://nck.uu.se/kunskaps-
banken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/valdets-uttryck-och-mekanismer/).
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Det normala våldet,
Stävenborg Annika, Samverkan mot våld, Processer i våldet, (http://www.valdmotnara.se/dusomjob- barmedfragan/omvaldinararelationer/valdinararelationer/processerival-
det.4.5c20c2d013b2d5c26a83b9.html), publicerad 2013-01-24.
Socialstyrelsen, (https://www.socialstyrelsen.se/valds-ochbrottsrelateradefragor/valdinararelat- ioner/valdsutovare/definition).
Socialstyrelsen, FREDA-beskrivning, (https://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-6-15). Zeteo, Lagkommentar till 3 kap. 5 § BrB.
Zeteo, lagkommentar till bestämmelsen 4 kap. 1 § BrB. Zeteo, lagkommentar till bestämmelsen 4 kap. 4a § BrB.
Offentligt tryck
Statens offentliga utredningar
SOU 1992:84 Ersättning för kränkning genom brott. SOU 1995:60 Kvinnofrid.
SOU 2011:85 Fridskränkningsbrotten och egenmäktighet med barn. SOU 2016:19 Barnkonventionen blir svensk lag.
Propositioner
Regeringens proposition 1992/93:141 Om ändring i brottsbalken m.m. Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid.
Regeringens proposition 1998/99:145 Ändring av fridskränkningsbrotten.
Regeringens proposition 2002/03:70 Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer.
Övrigt offentligt tryck
Brottsförebyggande rådets rapport 2014:8, Brott i nära relationer, en nationell kartläggning. FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, 1993.
Regeringens skrivelse 2011/12:3, Jämställdhetspolitikens inriktning 2011–2014 (U2011/3939/JÄM). Socialstyrelsens publikation, Dödsfallsutredningar 2016–2017, publicerad år 2018.
Socialstyrelsen, Våld – Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i
nära relationer, publicerad år 2016.
World Health Organization (WHO), WHO multi-country study on women’s health and domestic vio-
lence against women, publicerad år 2005. Rättsfall Högsta domstolen NJA 1999 s. 102. NJA II 1999 s. 420. NJA 2003 s. 144. NJA 2004 s. 97. NJA 2005 s. 712. NJA 2008 s. 1010.
Högsta domstolens dom i målnummer B 4452–18.
Hovrätten
RH 2003:11. RH 2004:48.
Svea hovrätts dom i målnummer B 8261–06. RH 2008:7.