Utifrån vår frågeställning hur mörker kan påverka individers uppfattning av en virtuell miljö kommer vi att dra slutsatser med hjälp av den insamlade data från online-enkäten. Vi kommer att dela upp våra frågor i två delar. Första delen fokuserar på slutsatser vi drar från respondenternas bakgrund och tidigare relation till mörker i allmänhet. Den andra delen fokuserar på frågor som är direkt kopplade till vår artefakt. Vi använder oss av två olika likertskalor, där den första skalan mäter upplevelsen obehag till välbehag, där 1 är obehag och 5 är välbehag. Den andra skalan mäter instämmer inte till instämmer helt, där 1 är instämmer inte och 5 är instämmer helt.
Den första frågan “Skulle du beskriva din relation till mörker som negativ?” som kan ses på Figur 18 fick ett medelvärde på 2.3 vilket indikerar att största delen av respondenterna inte anser att deras relation till mörker är negativ, vilket gör att de utför undersökningen med en neutral syn på mörker. Trots detta så rapporterade en större majoritet av respondenterna att de var mörkrädda som barn. Medelvärdet låg på 3.4 (se Figur 19) vilket är nära likgiltighet men lutar mer åt instämmer helt. Detta visar på hur individers relation till mörker förändras när de blir äldre och att mörker inte har lika negativ inverkan som när de var barn. Därefter kommer vi tillbaka till respondenternas relation till mörker i nutiden och frågar om hur de känner för att befinna sig utomhus i mörker. Denna fråga gav en högre medelvärde på 3.2 (se Figur 20) vilket är betydligt högre än första frågan. Detta kan bero på att de nu placeras i ett scenario där de befinner sig utomhus istället för att bara bedöma sin relation till mörker som ett abstrakt begrepp. En slutsats vi drog utifrån dessa medelvärden var att det är omständigheterna som fick folk att känna obehag istället för själva mörkret, vilket även diskuteras av Boomsma och Steg (2014). Sista frågan som fokuserade på respondenternas relation till mörker var “Får mörker dig att känna dig mer anonym?” (se Figur 21). Denna fråga ställdes för att se om det fanns individer som anser att de känner sig mer anonyma i mörker. Känner man sig anonym och osynlig i mörker kan man enligt Zhong, Bohns och Gino (2010) bli mer benägen till egoistiskt och oetiskt beteende, som vi diskuterar under kapitlet 2.1 Tidigare Forskning. I efterhand inser vi att denna fråga kanske inte var direkt applicerbar för att svara på vår frågeställning och detta resulterade i att vi inte fick någon användbara data.
De resterande frågorna i vår online-enkät fokuserade på vår artefakt. Vi började med frågan
“Hur får mörkret i bilden ovan dig att känna på en skala från obehag till välbehag?” (se Figur 22 & 23) som är en direkt koppling till vår frågeställning och väldigt avgörande för studiens utfall. Medelvärdet på denna fråga är 2.8 vilket innebär att majoriteten inte kände vare sig obehag eller välbehag utan de var närmare ett neutralt läge. Detta stämmer överens med vår tidigare hypotes om att svaren skulle luta åt att mörker väcker obehag men att artefakten kan framkalla likgiltighet i form av ett neutralt svar. Anledningen kan vara att studien utförs med hjälp av en virtuell miljö som kan vara svår för respondenten att relatera till då det inte är en verklig miljö. Nästa fråga var “Anser du att atmosfären i rummet känns obehaglig?” (se Figur 24) och här precis som frågan innan låg medelvärdet på 2.8 vilket även där innebär att respondenterna hade en mer neutral inställning till artefakten. Därefter kommer vi in på en fråga ifall ljussättningen i scenen känns naturlig, en fråga som gav ett medelvärde på 2.9 (se
Figur 25). Detta medelvärde innebär att respondenterna var nästan i ett helt neutralt läge där de varken anser ljussättningen vara naturligt eller onaturlig. Denna fråga ställdes för att kunna utesluta att scenens ljussättning blev ett störningsmoment. Slutsatsen för denna fråga blir att ljussättningen varken påverkar undersökningen positivt eller negativt då respondenterna var likgiltiga i sina svar.
Ämnet för de kommande två frågorna är upplevd säkerhet då detta är en viktig del för upplevelsen av mörker. Vi började med att fråga “Får mörkret i rummet dig att känna minskad säkerhet?” (se Figur 28) vilket gav ett medelvärde på 2.8. Detta tolkar vi som att majoriteten av respondenterna inte kände minskad säkerhet utan även här visade de en likgiltighet gentemot artefakten. Efter det ställde vi följdfrågan “Hade inomhusbelysning fått dig att känna ökad säkerhet?” (se Figur 29) vilket gav ett mycket högre medelvärde på 3.9 vilket betyder att respondenterna lutar mer åt att de instämmer med frågan. I kontrast till den föregående frågan kändes detta resultat väldigt intressant för oss då respondenterna gick från ett neutralt läge till att anse att en artificiell ljuskälla hade ökat deras upplevda säkerhet.
Färg är även en viktig faktor och en fråga som vi ville ställa för att se om vårt val att utesluta färger i artefakten kom att påverka respondenternas upplevelse negativt (se Figur 27).
Medelvärdet för denna fråga låg på 3.4 vilket innebär att det är närmare neutralt men lutar åt att de har påverkat respondenterna negativt. Detta kan bero på att scenen är i gråskala vilket enligt Kaya och Epps (2004) kan ha en negativ inverkan på människor då färgen gå kan relateras till känslor som sorg, depression, tristess, förvirring, trötthet, ensamhet, ilska och rädsla.
Slutligen kommer vi till frågor om formspråk där första frågan vi ställer är relaterad till den valda stilen realism och den andra fokuserar på formgivningen av våra föremål (se Figur 26 &
30). Anledningen till att vi ville veta om formgivningen kändes realistisk var för att ta reda på om vi lyckats uppnå en realistisk stil som är lättare att relatera till. Medelvärdet på denna fråga blev 4 vilket innebär att respondenterna ansåg att formgivningen kändes mestadels realistisk och med detta kan vi dra slutsatsen att artefakten upprätthöll en realistisk stil. Allra sist för frågorna med likertskalor ville vi ta reda på om formgivningen av föremålen i rummet väcker obehag, då vi är medvetna om att formspråk kan väcka olika typer av känslor beroende på om de har runda eller spetsiga konturer. Medelvärdet slutade på 1.8 vilket innebär att respondenterna inte kände något obehag baserat på formgivningen av våra föremål. Därav kan vi dra slutsatsen att formgivningen av artefakten kändes neutral och inte inger någon känsla av obehag.
Vi inkluderade även en öppen fråga i vår online-enkät “Beskriv med dina egna ord hur rummet i bilderna får dig att känna” där resultatet kan ses på Figur 31. Vi delade in respondenternas svar i kategorierna obehag, välbehag, neutral, feedback, ensamhet, trötthet och övrigt för att lättare kunna analysera svaren. Utifrån dessa nyckelord kunde vi se ett mönster i vad för känslor som var mest förekommande bland respondenterna. Känslan obehag rapporterades av majoriteten respondenter, därefter hade flertal respondenter en neutral inställning till artefakten. Vi anser att detta kan bero på både att undersökningen utfördes med en virtuell
miljö och påverkades starkt av avsaknaden av färg. Anledningen till detta är för att många av känslorna som respondenterna rapporterade stämmer överens med känslorna som Kaya och Epps (2004) påstod väckas av färgen grå.
5.4.1 Män och kvinnor
Eftersom stora delar av den tidigare forskningen särskilde män och kvinnor tyckte vi det var intressant att analysera medelvärdet för de olika grupperna. Vi var medvetna om att sociala normer kunde ha påverkat resultatet av vår studie och att sociala normer skapar fördomar om hur män och kvinnor förväntas agera i specifika situationer. Vi ville se om vår studie påvisade samma teorier som nämns i artiklarna under kapitlet 2.1 Tidigare Forskning att kvinnor är mer benägna att känna obehag i mörker än män (Lynch & Martins, 2015). Men i vår studie var skillnaden inte påtaglig då män och kvinnors medelvärden på de olika frågorna var antingen samma eller väldigt närliggande. Dock var majoriteten av våra respondenter män som kan ses i Figur 16, men eftersom vår studie inte har skillnaden i fokus så var detta inte ett problem. Vi ansåg däremot att det var intressant att se att skillnaden mellan män och kvinnor inte var så stor i vår studie trots att tidigare studier (Boomsma & Steg, 2014; Yadan et al., 2015; Lynch &
Martins, 2015) ansett detta.