Slutsatser om Susannes samlande

Susannes samlande av Madonnaföremål är något annorlunda i sin karaktär än de fall vi tittat tidigare på i denna undersökning, detta på grund av att Susannes passion för Madonna även har varit en metod att ta sig igenom en svår sjukdom. I Susannes fall är det svårt att hitta något från hennes barndom som skulle ligga till grund för hennes passion till samlandet. I detta fall är det snarare hennes sjukdom som är basen till den starka passionen för

112 _{Mailintervju med Susanne 6/3-10.}

113 _{W.Muensterberger - Collecting an unruly passion, s.230 ff.} 114

Madonnaföremål hon har i dag. Susannes samlande är en form av konsumtion, där

införskaffandet och ordnandet av föremålen blivit en metod att fokusera på något annat än sin sjukdom och bearbeta de känslor som fanns. Ytterligare en möjlig teori kring de drivande faktorerna bakom starten av Susannes samlande är att den stora trygghet hon hade i barndomen kan, under hennes sjukdomsperiod som fylldes av oklarheter och oväntade situationer, ha lett till rädsla att förlora tryggheten och samlandet blev ett sätt att försöka bibehålla den trygghet som fanns.

Susannes tidiga samlingar, som bestod av föremål som var mycket vanliga samlarobjekt för tiden, så som exempelvis Kittyböckerna och suddgummina, är alla tydliga exempel på marknadsmässigt skapade samlingar. Marknaden producerade en stor mängd av ett visst föremål i syfte just att locka till sig en viss målgrupp, i de här fallen barn och ungdomar. När det gäller Susannes senare samling, Madonnasamlingen, som i allra högsta grad är ett aktivt samlande än idag, har drivkraften bakom samlandet till viss del förändrats med åren. Från början var samlandet mer av marknadsmässig karaktär, vilket man kan se på det faktum att Susanne valde att samla på just Madonna, inte bara för de egenskaper hon gillade hos henne som person, utan även för att marknaden erbjöd ett brett fällt av föremål relaterade till den världsartist Madonna är. Susannes sätt att se på sin samling, ändrades emellertid efter diagnosen om cancer, varvid själva samlandet blev ett sätt att fokusera på något utanför sin sjukdom, vilket gav henne kraft att bekämpa sin sjukdom.115

Även om Susanne inte medvetet samlar på föremål relaterade till Madonna i hopp om att Madonnas egenskaper ska föras över till henne själv, vilket tidigare forskning talat en del om angående framför allt reliker, finns det ändå vissa aspekter i detta som är viktiga att belysa. Susanne nämner själv att hon uppskattar Madonnas egenskaper, samt att hon använde sitt samlande som hjälp att ta sig igenom sin sjukdom, vilket skulle kunna tyda på att hennes samling till viss del ändå finns som ett sätt att överföra några av Madonnas egenskaper till sig själv. Vidare kan man även ställa sig frågan, vem som inte till viss mån, önskar att man hade några av sin idols egenskaper? I en sådan situation som Susanne var i när hennes passion för Madonna var som starkas, kan det även tänkas vara extra viktigt att ha en stark förebild.116

115 _{Mailintervju med Susanne 6/3-10.} 116

När det gäller Susannes samling kan man även till viss del hävda att hon följer en trend. Då Madonna är en mycket stor artist än i dag, måste Madonnarelaterade föremål i allra högsta grad räknas som ”trendiga”, och således Susannes samling som trendföljande. Dock har det framkommit vid studien av Susannes samlande, att hennes samling till viss mån även formats av tillgänglighet och möjlighet. Detta grundar jag på det faktum att under de perioder hon inte hade så bra ekonomi, valde hon att rätta sitt samlande efter sina ekonomiska möjlighet och främst samlade det som fanns tillgängligt, det vill säga tidningsurklipp.117

För att återknyta till val av metod och avgränsning som är en av frågorna i frågeställningen, har jag efter studier av Susannes samlande funnit att hennes avgränsningar till stor del fått anpassa sig till hennes livssituation och ekonomiska möjlighet, men även att hon med åren blivit hårdare med sina kriterier. Anledningen till att Susannes samling idag har en striktare avgränsning, har med största sannolikhet med platsbristen att göra. När Susanne tidigare hade en mer öppen insamlingsprincip, samlade hon på det allra mesta relaterat till Madonna som hon kom över, vilket ledde till att hennes samling ökade snabbt i omfång. När hon idag, boendes med sin sambo och tre barn, insett att den yta och volym som finns i huset är mycket betydelsefull har hon således tvingats skapa hårdare kriterier för avgränsning. Numera ser hon inte alla Madonnaföremål hon kommer över som ett potentiellt objekt till sin samling, utan är ute efter mer unika och speciella föremål.118

Huruvida Susanne följer de nya avgränsningsprinciperna eller inte, råder det delade meningar om. Hon själv menar att hon följer dem så gott som alltid, medan hennes sambo tycker att hon inte alls gör det. Efter den inblick jag fått i Susannes samlande, kan jag dra slutsatsen att hon än idag älskar att samla på allt som har med Madonna att göra, och således även emellanåt lägger till ett objekt som kanske inte uppfyller de striktare reglerna. Dock har jag tydligt märkt att medvetenheten om platsbristen i huset finns hos henne ständigt, men som hon själv nämner, så vill hon inte att platsbrist ska avgöra vad hon ska samla på eller inte. Trots ändrade kriterier för avgränsning, tycks hennes metod ändå förbli den samma. Metoden, som inte är speciellt rationell, går ut på att ständigt hålla ögonen öppna efter nya föremål till sin samling. I och med de striktare kriterierna för avgränsning har dock Susanne ett mycket tydligt mål med sin samling – att skapa en samling med så många unika föremål som möjligt.119

117 _{Mailintervju med Susanne 6/3-10.} 118 _Ibid.

119