Vad är småelektronik?

3.2.1 Vad ingår i begreppet småelektronik?

Vår utgångspunkt för utredningen är producentansvaret för elut-rustning som regleras i förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning. Med småelektronik avser vi i denna utredning elek-tronik vars yttermått varken på längden, bredden eller djupet över-stiger 50 centimeter. Det är samma definition som i producentan-svarsförordningen används för kategorierna liten elutrustning respek-tive liten it- och telekommunikationsutrustning.

Förordningen om producentansvar för elutrustning delar in elut-rustning i följande kategorier:

1. temperaturregleringsutrustning 2. bildskärmar

3. lampor

4. stor elutrustning 5. liten elutrustning

6. liten it- och telekommunikationsutrustning.

Småelektronik finns främst i kategorierna 5. liten elutrustning och 6. liten it- och telekommunikationsutrustning. Exempel på liten el-utrustning är hushållsapparater som brödrostar och vattenkokare, apparater för hår- och kroppsvård, utrustning för återgivning av ljud och bild, verktyg, leksaker och sportutrustning. Liten it- och tele-kommunikationsutrustning kan exempelvis vara mobiltelefoner, bärbara datorer, routrar och mindre skrivare.

Småelektronik med en längd, bredd eller ett djup som inte över-stiger 50 cm förekommer även i kategori 2. bildskärmar och 3. lampor.

Småelektronik som faller under kategori två är till exempel LCD-fotoramar, läsplattor och mindre bildskärmar. I kategori tre ingår, låg-energilampor, lysrörslampor och LED-lampor som kan anses som småelektronik.

Glödlampor och belysningsarmaturer för hushåll omfattas av för-ordning (2000:208) om producentansvar för glödlampor och vissa belysningsarmaturer. Glödlampor omfattas varken av Europaparla-mentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE-direktivet) eller av förordningen om producentansvar för el-utrustning. Belysningsarmaturer omfattas dock av både WEEE-direktivet och förordningen om producentansvar för elutrustning.

Glödlampor har börjat fasas ut från marknaden.⁶ Utredningen ser därför inget behov att glödlampor ska omfattas av denna utredning.

I kommittédirektivet klargörs att batterier inte ska omfattas av utredningen. Anledningen till detta är att EU-direktivet som regle-rar batterier (direktiv 2006/66/EG) omförhandlas. Förhandlingarna pågår under 2021 när utredningen ska lämna sitt betänkande. Bat-terier som inte ingår som en del i en elektronisk produkt ingår därför inte bland de produkter som utreds.

6 Miljödepartementets promemoria, genomförande av reviderade EU-direktiv på avfalls-området: rapportering och miljösanktionsavgifter, dnr M2019/02091/R, s. 55–56.

3.2.2 Utredningen avgränsas till konsumentelutrustning I producentansvaret delas elutrustning upp i konsumentelutrustning och övrig utrustning, så kallad proffsutrustning. Med konsumentel-utrustning avses elkonsumentel-utrustning som vanligtvis används i privathushåll.

Även om elutrustningen är avsedd för yrkesmässig användning räknas den som konsumentelutrustning om det är en produkt som normalt används av privathushåll.

En bärbar dator räknas till exempel som konsumentelutrustning oavsett om den används på ett företag eller i ett hushåll. Övrig elutrustning eller så kallad proffsutrustning är därmed elutrustning som uteslutande har en yrkesmässig användning. Det är endast pro-ducenter av konsumentelutrustning som måste tillhöra ett insam-lingssystem, övriga producenter ansvarar själva för att samla in och ta hand om elavfallet.

Vi har i utredningen avgränsat oss till konsumentelutrustning.

Dels för att utredningsdirektivet har ett tydligt fokus på detta, till exempel genom de exempel på småelektronik som nämns; leksaker, datorer, mobiltelefoner och surfplattor. Eftersom konsumentelut-rustning i stor utsträckning används av privatpersoner blir det också mer avgörande hur insamlingen organiseras och vilka incitament som används.

3.2.3 Vad består småelektronik av?

Som framgår av föregående avsnitt består småelektronik av en mängd olika produkttyper med relativt skilda egenskaper och beståndsdelar.

Vissa produkttyper är relativt enkla konstruktioner som är sam-mansatta av delar i plast och metall. Fördelningen mellan metall och plast varierar för olika typer av produkter. Men plast och metall utgör ofta sammanlagt minst 80 procent av produktens vikt (CECED, odaterad).

I EU används cirka 2,6 miljoner ton plast i elektronik per år, i det ingår även annan elektronik än småelektronik. Det motsvarar drygt 5 procent av EU:s totala förbrukning av plast. Metallerna utgörs till stor del av stål, koppar och aluminium. (IVL, 2019).

Andra produkttyper innehåller mer avancerad elektronik i form av kretskort, kamera, minnen, skärm och batteri. De produkter som

ingår i begreppet informations- och kommunikationsteknologi⁷ (IKT) har oftast dessa beståndsdelar. Exempel på IKT som är små-elektronik är mobiltelefoner, surfplattor och bärbara datorer.

3.2.4 Vad består en mobiltelefon av?

En mobiltelefon består enligt El-kretsen (odaterad) huvudsakligen av följande beståndsdelar:

– kretskort – batteri – LCD-skärm – touch-screen

– frontpanel och bakstycke – konsol

– kamera – högtalare – mikrofon

– diverse knappar, sladdar och skruvar.

– Materialen i en mobiltelefon är vanligen följande:

Plast

En mobiltelefon består till stor andel (vikt %) av plast. Plasten utgör till stor del ett skyddande hölje och det är plastens isolerande och värmetåliga egenskaper som efterfrågas. Vanliga plastsorter är PVC och ABS.

Metaller

I mobiltelefoner och annan IKT ingår ett stort antal olika metaller.

Viktmässigt utgörs den största andelen av järn och stål. Andra metal-ler som är vanliga är koppar och aluminium. Ytterligare metalmetal-ler som

7 I denna utredning använder vi begreppet informations- och kommunikationsteknologi för att beskriva en grupp produkter framför allt bestående av mobiltelefoner, surfplattor och datorer. Vi skiljer detta från termen liten it- och telekommunikationsutrustning som defi-nierar en kategori av produkter enligt producentansvarsförordning.

ingår, men i betydligt mindre mängder, är nickel, krom, bly, silver, guld, tenn, kobolt, tungsten och gallium. Metallerna i en mobiltele-fon har följande funktioner:

– aluminium: hölje och LCD-skärm – gallium: halvledare, lysdioder (LED)

– guld: kretskort, kontakter, elektriska komponenter – indium: pekskärm, lysdioder

– järn: högtalare, mikrofoner, ramar med mera – kobolt: litiumjonbatterier, högtalare

– koppar: mikroelektriska komponenter, ledningar – litium: litiumjonbatterier

– nickel: signalskärmar, kondensatorer, batterier och mikrofoner – silver: kretskort, ledare och andra elektroniska komponenter – tenn: kameror, pekskärmar och andra elektroniska komponenter – tungsten: vibrationsmotorer, mikrofoner. (IVL, 2019).

Sällsynta jordartsmetaller

I mobiltelefoner och annan IKT ingår ett stort antal olika så kallade sällsynta jordartsmetaller. De sällsynta jordartsmetallerna är 17 till antalet. De utgörs av skandium och yttrium och de så kallade lantanoiderna. De används i små eller mycket små mängder men är avgörande för högteknologiska komponenter. Exempelvis ingår de i högtalarmagneter, vibrationsmotorer, skärmar, batterier och lasrar.

(IVL, 2019).

Mineraler och icke-metalliska material

En del mineraler och icke-metalliska material ingår i mobiltelefoner och annan IKT. Ett exempel är silikon som bland annat används som underlag för mikrochips och halvledare. Andra exempel är antimon, vismut, kobolt, fluor, magnesium och talk. För exempelvis isolering används keramiska material. (IVL, 2019).

Kritiska material

EU har listat 30 material vars tillgång bedömts som kritiska (det vill säga av avgörande betydelse) för vårt samhälles funktion. Det be-döms vara av strategisk betydelse att ha tillgång till dessa material.

Ekonomisk betydelse och försörjningsrisk är de två huvudparamet-rarna för bedömningen av vad som anses vara kritiskt. EU-kommis-sionen menar att det är nödvändigt att minska beroendet av råvaror från producenter utanför unionen och även att minska miljöpåver-kan. Problemet med en snabbt ökande global resursefterfrågan kan enligt EU-kommissionen hanteras genom minskad förbrukning och ökad återanvändning och återvinning av material. (EU-kommis-sionen, 2020a).

Med några få undantag används samtliga av dessa kritiska material, exempelvis kobolt, gallium, sällsynta jordartsmetaller och litium i elek-tronik (IVL, 2019).