Fram till denna punkt har analytiskt fokus riktats mot artiklarnas innehåll och den diskursiva praktik som artiklarna är en del av. I detta steg breddas analysen: Målsättningen är att relatera artiklarna och den diskursiva praktiken till deras omgivande samhälleliga kontext – alltså den sociala praktik inom vilken de kan tänkas ingå. I det här analyssteget ska den teoretiska referensramen tillämpas, för att på så vis kunna tolka och förstå relationen mellan text, diskurs och social praktik (Fairclough, 1992, s. 237; Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 90). Det finns inte utrymme att i den här delen av analysen kontextualisera varje detalj som identifierats i den textuella och diskursiva analysen. Fokus ligger snarare på övergripande trender i artiklarna och vad dessa kan säga om samhället och den sociala praktiken.
Jag menar att framställningen av Bensinupproret ramas in av en pågående social konflikt mellan stad och land. Denna konflikt genomsyrar materialet och tar sig uttryck genom de motstridiga diskurserna som utgör artiklarnas diskursiva praktik. Konflikten mellan stad och land har i sin tur sin grund i den regionala ojämlikhet som existerar i Sverige, och vars utveckling Enflo (2016) beskriver. Den regionala ojämlikheten kan betraktas som en social praktik som ramar in konflikten mellan stad och land, och därmed också framställningen av Bensinupproret. Den regionala ojämlikheten har diskursiva och icke-diskursiva element – de diskursiva: språkbruk som kan minska eller öka den regionala ojämlikheten, de icke-diskursiva: till exempel koncentration av den ekonomiska resurser i storstäderna och det faktum att många infrastruktursatsningar centreras kring dessa områden (se Enflo, 2016).
41
Jag ska börja med att förklara hur de tre identifierade diskurserna relaterar till den sociala praktiken och hur den sociala praktiken i sin tur påverkar diskurserna. Notera att jag har valt att utlämna den identifierade Gula västarna-diskursen från den här analysdimensionen. Valet att utelämna gula västarna-diskursen/intertextuella kedjan grundar sig på det faktum att jag saknar grundläggande kunskap om hur Gula västarna har framställts i media. Följaktligen blir det svårt att med visshet begripliggör hur en gula västarna-diskurs påverkar och relaterar till den sociala praktik som närvarar i framställningen av Bensinupproret.
Privilegiediskursen verkar genom att framställa Bensinupproret som en priviligierad grupp (män), som är förlegade och som behöver anpassa sig. I 5.2 relaterade jag denna insikt till studier i forskningsöversikten (se Eriksson, 2010; Lawler, 2012) som visat att arbetarklassen, och främst då den rurala arbetarklassen, ofta framställs på liknande vis i media. Jag menar att denna framställning av Bensinupproret, och hela landsbygden, som dels priviligierad dels förlegad förstärker den regional ojämlikheten. Landsbygdproblematik blir en fråga om enskilda individers karaktär och moral. Ta följande citat som exempel:
”Till exempel att bilarna blivit bränslesnålare, svenskarnas levnadsstandard har ökat rejält och att den del av inkomsten som vi lägger på bensin har minskat sedan år 2000. Om man inte kör en gammal amerikanare förstås. Sådana förekommer på Bensinupprorets filmsnuttar” (artikel 3).
Eftersom den svenska levnadsstandarden har ökat och bilarna har blivit bränslesnålare menar artikelförfattaren att medlemmarna i Bensinupproret har höga bränslekostnader då de kör gamla bilar. Genom att måla upp en bild av att utvecklingen i Sverige är ensidigt positiv – vi lägger mindre på bensin, har bättre bilar, bättre levnadsstandard – avlegitimiseras Bensinupprorets anspråk, samtidigt osynliggörs de problem som är förknippade med landsbygden (bilbundenhet, urholkning av service, ekonomisk svaghet gentemot den urbana befolkningen). Det sker en förflyttning av fokus från landsbygdens problematik, till fokus på privilegier och individers moral. I privilegiediskursen går det skönja inslag av den meritokratiska ideologi som enligt Lind (2020) genomsyrar naven och manageriella klassen, framför allt i framställningen av Bensinupprorets anhängare som förlegade och reaktionära.
Levande landsbygdsdiskursens fungerar som en motpol till privilegiediskursen. Denna diskurs producerar en positiv bild av livet på landsbygden, men samtidigt framställs landsbygden som hotad och urholkad (inte sällan av en oförstående elit i Stockholm). Genom levande landsbygdsdiskursen framställs Bensinupproret som ett symptom av den regionala
42
ojämlikheten och som en landsbygdsrörelse i konflikt med en storstadselit. Det går att argumentera för att denna diskurs bidrar till att belysa den regional ojämlikhet som finns i samhället – och att den därför kan bidra till att social förändring (se Winther Jorgensen & Phillips, 2000). Levande landsbygdsdiskursen manifesterar även populistiska inslag. Detta kan förstås i relation till vad Lind (2020, s. 132) skriver om att landsbygdens frustation ofta tar sig uttryck i populism. De populistiska inslagen kan även relateras till vad Bauman (1998) skriver om ökad polarisering som ett resultat av urholkningen av den platsbundna majoritetens lokalsamhällen.
Enligt denna tolkning manifesterar levande landsbygdsdiskursen och privilegiediskursen konflikten mellan urbana nav och landsbygd. Detta är en konflikt som enligt Lind (2020, s. 17– 28) beror på regional ojämlikhet och olika ekonomiska intressen mellan de klasser av människor som befolkar landsbygden och naven. Klimatet är en sådan politisk fråga som belyser olika ekonomiska intressen i konflikten mellan stad och land.
Just därför är det intressant att en klimatdiskurs kunde identifieras i det empiriska materialet. Eftersom klimatomställning är en fråga som belyser regional ojämlikhet ramas den också in av stad och land-konflikten. Detta märks i det empiriska materialet. Framställningen av Bensinupproret som klimatdiskursen bidrar till är splittrad och motsägelsefullt. Dels framställs Bensinupproret och dess anhängare som en motpol till det klimatmedvetna idealet, dels framställs Bensinupproret som en symbol för behovet av en klimatomställning som inte sker på landsbygdens bekostnad. Dessa två skilda framställningar representerar i grund och botten två olika ideologiska positioner. Där den ena kan tyckas representera den manageriella klassens syn på landsbygden som reaktionär, och den andra kan representera landsbygdens ekonomiska intresse av en klimatomställning som inte sker på dess bekostnad.
Insatt i ett bredare socialt sammanhang kan vi alltså se att Bensinupproret, genom tidningarnas användande av olika diskurser, blir framställt som två olika rörelser. Antingen som en rörelse som inte är engagerad i klimatfrågor, driver fel sorters frågor, har fel premisser, utgörs av män, och är reaktionära. Eller som en rörelse för en rättvis klimatomställning, för service på landsbygden, för levande landsbygd. Det är svårt att utifrån det analyserade materialet argumentera för att en framställning är mer dominant än en annan. Bensinupproret och dess anhängare framställs å ena sidan i nyhetsartiklar som indignerad rörelse och av vissa kolumnister som motorister, maskulina och bakåtsträvare. Å andra sidan humaniseras Bensinupproret och kopplas samman med en kamp för regional rättvisa genom till exempel val av intervjupersoner i nyhetsartiklarna och associationer av vissa kolumnister.
43
Min tolkning är att det som Enflo (2016) beskriver – regional ojämlikhet/utanförskap – präglar Sverige på ett sådant vis att det skapar olika sätt att tala om landsbygden, och om människorna som bor där. Jag har identifierat två av dess sätt (det finns säkert fler): Ett sätt att tala om som är i linje med den manageriella klassens/urbana navens syn på landsbygden som en belastning (se Lind, 2020, s. 117–118), och ett sätt som representerar landsbygdens intressen. Detta ska inte förstås som direkta ställningstaganden av media – att de explicit valt att framställa Bensinupproret på två skilda sätt – snarare är ett resultat av hur regional ojämlikhet och stad och land-konflikten implicit genomsyrar samhället. Den sociala konflikten påverkar således hur media ramar in och framställer Bensinupproret. Denna rörelse och dess anhängare blir genom framställningen bärare av olika egenskaper som hör ihop med synen på landsbygdsbefolkningen.
Den mediala framställningen är som tidigare nämnt splittrad. Vilket i sig kan vara ett tecken på samhällelig förändring, i och med att status quo i den bredare sociala praktiken utmanas (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 90). En aningen djärv tolkning av denna process är att den regionala ojämlikheten, och dess grund i nyliberala revolutionen, håller på att utmanas. Vilket enligt Lind (2020, s. 166–170) kan vara ett tecken på ett ökat stöd för så kallad demokratisk pluralism. Ett tydligare mer konkret exempel på denna utmaning av det rådande kan skönjas i det stora arbetarklass- och landsbygdsstöd som lämna-sidan hade i Brexit- omröstning. Där blev den rådande ordningen utmanad, delvis av en del av den brittiska befolkningen som lidit hårt av avindustrialisering och regional ojämlikhet (se till exempel Telfords och Wistows (2020) studie om rurala arbetarklassväljares stöd för Brexit). Min tolkning är att den regionala ojämlikheten inte utmanas direkt av Bensinupproret, utan snarare av den roll som Bensinupproret tillskrivs. Beskrivningen av Bensinupproret som en folkrörelse för landsbygden visar på det faktiska behovet av en sådan. Alltså, behovet av en social rörelse som har större anspråk än bara sänkta bensinskatter. En rörelse som faktiskt utmanar status quo och för en agenda för ökad demokratisering, folkligt inflytande och återuppbyggnad av service och arbetstillfällen på landsbygden.
5.4 Slutsatser
I detta avsnitt besvaras studiens forskningsfrågor utifrån de resultat som klarlagts i analyskapitlet. Syftet med denna studie har varit att kartlägga och analysera hur Bensinupproret framställts i tidningarna Expressen och Aftonbladet, med specifikt fokus på hur regional ojämlikhet manifesteras i framställningen.
44
Studien första forskningsfråga lyder: Hur framställs Bensinupproret och dess anhängare i
Aftonbladet och Expressen? I studien besvaras denna fråga både utifrån text- och diskursnivå.
På en textnivå fann studien att verb och adjektiv som signalerar indignation ofta används i samband med Bensinupproret, och i vissa fall framställs rörelsen och dess anhängare som bakåtsträvare (se 5.1.1). Ett vanligt antagande (främst i kolumner) är att Bensinupprorets anhängare till största del utgörs av män och att rörelsen är präglad av maskulinitet (se 5.1.4). Bensinupproret beskrivs som en folkrörelse, Facebookgrupp eller som protest/motståndsrörelse (se 5.1.2). Studien har även funnit att Bensinupprorets liknas vid och framställs som en svensk variant på Gula västarna (se 5.1.6). När Bensinupprorets egna anhängare intervjuas/uttalar sig kopplas deras engagemang ofta ihop med en ekonomisk problematik rörande svårigheterna att få ihop ett bilbundet liv på landsbygden med ökade bränslekostnader. Genom dessa framställningar humaniseras Bensinupproret (se 6.1.3, 6.1.4). I linje med uttalanden av anhängare framställs Bensinupproret som en rörelse vars syfte (sänkt bensinskatt) egentligen bara är ett symptom på större samhällsproblem som har att göra med landsbygdproblematik (se 5.1.6). På en mer övergripande diskursnivå går det, utifrån vad som har framkommit i textanalysen, skönja två dominerande framställningar av Bensinupproret: antingen representeras rörelsen och dess anhängare som bakåtsträvare, reaktionära, priviligierade och maskulina. Denna framställning hör ihop med en privilegiediskurs och delar av en klimatdiskurs som identifierats i materialet (se 5.2). Eller så framställs Bensinupproret som en rörelse för landsbygdens upprättelse, vilket manifesteras genom den diskurs som jag valt kalla ”levande landsbygd” (se 5.2). Sammantaget skapar detta en komplex framställning, vilket leder fram till nästa forskningsfråga:
I vilken mån och på vilket sätt manifesteras regional ojämlikhet i framställningen av Bensinupproret?
I analysen av det empiriska materialet har det framgått att regional ojämlikhet är den sociala praktik och samhällskontext som framställningen av Bensinupproret är sprungen ur. Det är den regionala ojämlikheten som ramar in framställningen av Bensinupproret. De två dominerande framställningarna kan tolkas som manifestationer av en konflikt mellan stad och land, som i sin tur är ett resultat av regional ojämlikhet. Denna konflikt tar sig uttryck genom den motsättning som finns mellan privilegiediskursen och levande landsbygdsdiskursen, och i de olika framställningar av landsbygden som dessa diskurser producerar och reproducerar (se 5.3). Detta kan tänkas spegla en större konflikt i samhället som rör fördelningen av resurser mellan
45
storstäder/urbana nav och landsbygd, och mellan de grupper/klasser som befolkar dessa områden (se Enflo, 2016; Lind, 2020).
Studiens sista avslutande forskningsfråga lyder: På vilket sätt aktualiserar framställningen av
Bensinupproret en djupare samhällskonflikt?
De två motsatta framställningarna av Bensinupproret och landsbygden i stort kan vara ett tecken på en vidare samhällskonflikt, som har sin grund i regional ojämlikhet. Genom att analysera diskursen om Bensinupproret har andra diskurser kunnat identifieras – diskurser som kan tänkas befinnas i konflikt med varandra. En sådan interdiskursiv blandning kan vara ett tecken på att den rådande ordningen i samhället utmanas (se Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 87). Vilket i så fall kan tolkas som att den regionala ojämlikheten och storstädernas ekonomiska dominans alltmer börjar utmanas. Bensinupprorets framväxt kan i sig vara ett tecken på detta, men även sättet som tidningarna delvis framställer Bensinupproret på – som utmanare av status quo.
6. Diskussion
I detta kapitel kommer ovanstående slutsatser diskuteras i relation till studiens vidare implikationer. Följaktligen kommer faktorer som studiens generaliserbarhet, brister, förtjänster och bidrag till forskningsfältet behandlas. Studiens slutsatser kommer även att relateras till resultaten från forskningsöversikten.
Som jag redogjorde för i ovanstående avsnitt har den här studien, utifrån en kritisk diskursanalytisk ansats, funnit två dominerande framställningar av Bensinupproret i Expressen och Aftonbladet. Den diskurs om Bensinupproret som studien (på basis av det analyserade materialet) har kartlagt är därför mångfacetterad. Diskursen om Bensinupproret relaterades – i linje med studiens syfte och den tredimensionella kritiska diskursanalysen – sedan till en viss samhällskontext och social praktik: Regional ojämlikhet.
Jag medveten om att begreppet regional ojämlikhet kan tolkas och förstås på olika sätt. Det finns till exempel regional ojämlikhet inom olika regioner – mellan städerna och den omkringliggande landsbygden. Det är även så att storstadsregionerna i sig är oerhört segregerade och ojämlika. Till exempel visar en rapport från LO (2016) att de ekonomiska klyftorna är som störst i Stockholmsregionen. Det går därför inte påstå att alla delar av storstadsregionerna gynnas av den pågående utvecklingen av samhället – storstäderna drar ifrån övriga delar av landet, men samtidigt drar de rikare delarna av städerna ifrån de fattigare delarna av städerna. Jag har utgått från Enflos (2016) rapport för att beskriva hur storstäderna på en
46
övergripande nivå gynnas av samhällsutvecklingen (steget till kunskapsekonomi; mer lönsamma arbetsmarknader i städerna). För att förstå denna utveckling fyller Linds (2020) teorier om urbana nav och landsbygd en viktig roll. I begreppet landsbygd (heartlands på engelska) räknar Lind även in omkringliggande förorter/förstäder som en del av landsbygden. Det är allokering av resurser till de urbana naven som gör att den regional ojämlikheten ökar. Vilket sker på bekostnad av de fattigare delarna av städerna och landsbygden i stort.
Utöver Lind (2020) används teorier från Bauman (1998) för att skapa förståelse kring relationen mellan stad och land i en globaliserad och nyliberal värld. Givet denna utvecklings komplexitet – globalisering, övergången till post-industriell ekonomi, urholkning av landsbygden, ökade inkomstklyftor – hade studien i stort tjänat på att inkludera fler teorier som belyser just dessa faktorer. I studiens teoretiska referensram saknas även teorier som förklarar mediers roll i producerandet och reproducerande av diskurser om ekonomisk ojämlikhet i allmänhet, och regional ojämlikhet i synnerhet. Denna aspekt utelämnades i brist på tid. Emellertid hade uppsatsen tjänat på teorier som belyser den funktion som media kan tjäna i upprätthållandet/ifrågasättande av en ojämlik social praktik.
Ytterligare en aspekt som är värd att belysa är funktionen som forskningsöversikten fyller i studien. Forskningsöversikten redogör för studier som undersöker hur arbetarklassen och så kallat ”vanligt folk” framställs i media. Ämnet för översikten valdes för att kunna få bättre förståelse kring den mediala representationen en viss klass/grupp. Artiklarna i forskningsöversikten visade vissa vanliga mönster i framställningen av arbetarklassen: denna klass porträtteras som omodern (Attfield, 2020; M. Eriksson, 2010; Lawler, 2012), den förlöjligas (G. Eriksson, 2015) och den osynliggörs (Jacobsson, 2018). I studiens analysdel (5.2) relateras delar av forskningsöversikten till identifierade diskurser i framställningen av Bensinupproret. I analysen av det empiriska materialets diskursiva sammanhang kunde jag skönja liknande mekanismer i framställningen av Bensinupproret som i representationen av arbetarklassen. Exempelvis fann jag i artiklarna en så kallad privilegiediskurs. Genom den framställs Bensinupproret som ömsom priviligierade, ömsom omodern/som bakåtsträvare. Jag fann även att Bensinupproret och dess anhängare förlöjligas, främst på basis av deras livsstil (köper västar på Biltema och Jula, kör gamla bilar, arga motormän, etcetera). Detta kan relateras till Erikssons (2015) studie om reality-tv, och det förlöjligande som där görs av arbetarklassens på basis av livsstil, konsumtion och smak. Detta betyder att vissa element i den mediala framställningen av arbetarklassen även går att skönja i representationen av en rörelse vars klasskomposition är oklar, men som främst kännetecknas av sin landsbygdsprägel.
47
Jag är medveten om att studiens resultat inte enkelt kan generaliseras. Studien hämtar sitt empiriska material från en specifik mediekälla: tidningsmedia. Det är även så att en specifik sorts tidning analyseras: Kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet. Det som i studien har undersökts är endast en del av framställningen av Bensinupproret i media. Hade till exempel dagstidningar och landsortstidningar ingått i urvalet hade en annan bild av Bensinupproret kunnat utkristalliserats. Samtidigt ställer inte kvalitativ forskningen samma krav på generaliserbara resultatet. Det är desto viktigare att forskningen uppvisar genomskinlighet – att alla moment förklaras och att tolkningarna är välmotiverade (se Bergström & Boréus, 2012, s. 406). Vidare har jag i studien försökt förstå det kontextuellt unika i just dessa två mediers framställning av Bensinupproret – alltså den aspekt av den social verkligheten som just Expressen och Aftonbladets framställning uttrycker. I den här strävan har jag försökt ge så detaljerade beskrivningar som möjligt (jmf. Bryman, 2011, s. 355).
Oavsett studiens brist på generaliserbarhet indikerar resultaten ändå något intressant. Framställningen av Bensinupproret är mångfacetterad – det går att skönja en interdiskursiv blandning som generar både positiva och negativa bilder av Bensinupproret. Samtidigt ramas denna framställning in av en större samhällskontext: regional ojämlikhet. Genom framställandet av Bensinupproret som en rörelse för en levande landsbygd går det skönja ett ifrågasättande av den regionala ojämlikheten i Sverige. Vilket i sig är ett intressant resultat: Enligt min tolkning indikerar det behovet av återuppbyggnad av service och arbetstillfällen på landsbygden. Samtidigt beskrivs Bensinupproret som en grupp bakåtsträvare, som inte är klimatmedvetna och är priviligierade. Detta går, som tidigare nämnt, i linje med vissa av resultaten från forskningsöversikten. Utifrån studiens teoretiska ansats, mer specifik Linds (2020) teorier om nav, landsbygd och den manageriella klassen, tolkade jag denna framställning av Bensinupproret som utslag av den meritokratiska ideologi som delvis präglar den manageriella klassens syn på landsbygden. Utifrån den meritokratiska ideologin framställs landsbygdens eftersatthet som ett resultat av människor som bor där – att de har gjort fel val och är på fel sätt. Denna individualisering av större strukturella problem som rör landsbygden kan tolkas som en del av en övergripande nyliberal diskurs/omdaning. Denna utveckling har även vissa av studierna i forskningsöversikten funnit, till exempel Eriksson (2015) och Jacobsson (2018). Individualisering av strukturella problem kan betraktas som ett sätt att osynliggöra ojämlikhet i samhället – både ojämlikhet som drabbar en specifik klass, eller specifika delar av landet.
48