Örebro University
School of Humanities, Education and Social Sciences Sociology
Arga motormän eller upprättelse för landsbygden?
- en kritisk diskursanalys av Expressens och Aftonbladets
framställning av Bensinupproret
Sociology, Second Cycle Independent project, 30 credits, 2021 Author: August Karlsson Supervisor: Rolf Lidskog
Abstract
During the spring of 2019, the Facebook group Bensinupproret (Gasoline Uprising) was created as an appeal against the increasing petrol price in Sweden. The Facebook group quickly grew to gather over 600 000 members. At the same time, the group became heavily reported and debated in media. It is the media representation of Bensinupproret that is the focus of this thesis. Previous research has shown that media tends to represent the working class and so called “ordinary people” in a deceptive way. For example, people from the working class often get depicted as unmodern and reactionary. Therefore, this study finds it interesting to see if similar elements are displayed in the representation of Bensinupproret. The aim of the study is to investigate how two Swedish newspapers, Aftonbladet and Expressen, represented Bensinupproret. By using critical discourse analysis, this study aims to chart the discourse around Bensinupproret, and followingly, to relate that discourse to the wider societal context – that being, the regional inequality in Sweden, and the urban/rural conflict that this inequality has enhanced. The analysis shows that the representation of Bensinupproret is multifaceted. On the one hand, Bensinupproret is depicted as a privileged, masculine, and unmodern group. On the other hand, Bensinupproret is represented as a movement for the right and restoration of the Swedish countryside. The main conclusion of the study is that is the rural/urban conflict affects that way that media portray the Bensinupproret, and the countryside at large.
Sammanfattning
Under våren 2019 startades Facebookgruppen Bensinupproret som ett upprop mot höga bränsleskatter. Gruppen samlade på kort tid över 600 000 medlemmar. Samtidigt blev gruppen omskriven och omdebatterad medialt. Denna studie fokuserar på den mediala framställningen av Bensinupproret. Tidigare forskning visar att medier tenderar att framställa arbetarklassen och så kallat ”vanligt folk” missvisande – till exempel skildras personer från arbetarklassen ofta som omoderna och reaktionära. Därför var det av intresse att se om liknande element gick att skönja i framställningen av Bensinupproret. Syftet är att undersöka hur detta fenomen framställs av tidningarna Expressen och Aftonbladet. Genom en kritisk diskursanalytisk ansats klarlägger studien en diskurs om Bensinupproret för att sedan relatera denna diskurs till den större samhällskontexten – den regionala ojämlikheten i Sverige, och den stad- och land-konflikt som denna ojämlikhet har gett upphov till. Analysen visar att bilden som kvällstidningarna producerar av Bensinupproret är splittrad. Å ena sidan framställs Bensinupproret som en priviligierad, maskulin och omodern grupp. Å andra sidan skildras Bensinupproret som en rörelse för en levande landsbygd. Den huvudsakliga slutsatsen som dras utifrån dessa resultat
är att konflikten mellan stad och land påverkar hur medier framställer Bensinupproret och landsbygden i stort.
Innehållsförteckning Abstract Sammanfattning 1. Inledning 1 1.1 Syfte 2 1.2 Bakgrund – Bensinupproret 2 1.3 Disposition 3 2. Forskningsöversikt 3
2.1. Forskningsöversikt – inledande reflektion 3 2.2 Forskningsöversikt - introduktion 3 2.2.1 Arbetarklassen som bakåtsträvande och omodern 5 2.2.2 Den osynliga arbetarklassen 8 2.2.3 Förlöjligande av arbetarklassen 9
2.3 Avslutande reflektion 10
3. Teoretisk referensram 10
3.1 Nya perspektiv på relationen mellan stad och land – urbana nav och landsbygd 10 3.2 Konfliktens orsaker och konsekvenser 11
3.3 Regional ojämlikhet 13
3.4 Vad betyder det här för min studie? 14
4. Metod och material 15
4.1 Kritisk diskursanalys 15
4.1.1 Textanalys 16
4.1.2 Diskursiv praktik 18
4.1.3 Social praktik 19
4.2 Material och urval 20
4.2.1 Tidningarna 20
4.2.2 Urval av artiklar 20
4.2.3 Kodning 22
4.3 Metod- och materialdiskussion 23 4.3.1 Validitet och reliabilitet 25
4.3.2 Etiska reflektioner 26
5. Analys 26
5.1 Textanalys 26
5.1.1 Hur är Bensinupproret och vad gör Bensinupproret 27
5.1.2 Vad är Bensinupproret? 28
5.1.3 Vad vill Bensinupproret och dess anhängare? 29 5.1.4 Vilka är BU och vilka får tala i texterna 30
5.1.5. Artikelförfattarens ställningstagande och normativitet 32 5.1.6 Artikelförfattarens associationer 33
5.2 Diskursiva praktiker 34
5.2.1 Sammanfattning och slutsatser – Diskursiv praktik 39
5.3 Social Praktik 40
5.4 Slutsatser 43
6. Diskussion 45
6.1 Diskussion – bidrag till forskningsfältet och framtida studier 48
Källförteckning 49
1
1. Inledning
I april 2019 skapades Bensinupproret 2.0 – en Facebookgrupp som på blott sex månader skulle växa till att bli en av Sveriges största, med över 600 000 medlemmar. Bensinupproret startades som en reaktion mot bensinpriset, som under våren 2019 kom att stiga till över 16 kronor litern. Gruppens medlemmar samlades runt kravet på sänkt bensinskatt. Under sommar/höst kom Bensinupproret att arrangera möten och demonstrationer (se Bensinupproret 2.0, 2020). Rörelsen blev under den här period omskriven och omdebatterad i media. Paralleller drog till Gula västarna – den franska proteströrelsen som i slutet av 2018 startades som ett Bensinuppror. Bensinupproret är en del av en större trend. Rörelser som Gula västarna och Bensinupproret är inte enkla att kategorisera – varken politiskt eller sociologiskt. Dessa rörelser belyser emellertid den ilskan som kan finnas i delar av befolkningen kring höga bensin- och dieselpriser. Sett ur ett större perspektiv säger dessa rörelser något om hur den ekonomiska och politiska utvecklingen har drabbat landsbygden.
En rapport av Enflo (2016) visar att den regional ojämlikheten har ökat i Sverige sedan 1980-talet. Glappet mellan de stora städerna och landsbygden har växt – en utveckling som har gynnat ekonomin i storstäderna, samtidigt som svenska landsbygdskommuner lider av avfolkning, bristande service och avsaknad av infrastruktursatsningar.
När det gäller hur rörelser som Bensinupproret uppfattas spelar medier en viktig roll. I sin roll som agendasättare kan media påverka vilka frågor som hamnar på den politiska dagordningen. Genom framställningen av en viss fråga, grupp eller företeelse kan medier påverka det allmänna medvetandet (Berglez & Nohrstedt, 2009, Kapitel 2). Medier har exempelvis en tendens att framställa vissa grupper och klasser missvisande. Till exempel har studier som undersöker hur arbetarklassen framställs i media funnit att arbetarklassen framställs stereotypiskt (som omoderna, löjeväckande, patologiska) (se tex. G. Eriksson, 2015; M. Eriksson, 2010; Lawler, 2012), och att personer från arbetarklassen osynliggörs i rapportering av viktiga samhällsfrågor (se Jacobsson, 2018). Bensinupproret är i sig en rörelse som har samlats kring kravet på lägre bensin- och dieselskatter. Genom den mediala framställningen kan Bensinupproret och dess anhängare emellertid bli tillskrivna andra åsikter och egenskaper – och därmed bli en symbol för något större.
Det som denna studie ämnar belysa är just den mediala framställningen av Bensinupproret. Detta ska göras genom att analysera hur Bensinupproret har representerats i tidningarna Expressen och Aftonbladet. Utifrån en förståelse för hur regional ojämlikhet påverkar Sverige,
2
kommer studiens resultat tolkas med hjälp av teorier som kan belyser regional ojämlikhet och konflikten mellan stad och land.
1.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur media framställer Bensinupproret och dess anhängare, med ett särskilt fokus på hur regional ojämlikhet manifesteras i framställningen. Detta ämnar jag göra genom att analysera artiklar i Aftonbladet och Expressen. Genom kritisk diskursanalys kommer mediematerialet analyseras för att kunna identifiera en diskurs om Bensinupproret och sedan relatera denna diskurs till dess samhällskontext. Jag väljer att fokusera på regional ojämlikhet just eftersom detta sociala fenomen är en del av trend som kan tänkas påverka den mediala framställningen av Bensinupproret.
Studiens syfte leder fram till följande forskningsfrågor:
• Hur framställs Bensinupproret och dess anhängare i Aftonbladet och Expressen? • I vilken mån och på vilket sätt manifesteras regional ojämlikhet i framställningen av
Bensinupproret?
• På vilket sätt aktualiserar framställningen av Bensinupproret en djupare samhällskonflikt?
1.2 Bakgrund – Bensinupproret
Bensinupproret 2.0 startades som en Facebookgrupp i april 2019 (Bensinupproret 2.0 eftersom
namnet Bensinupproret redan var taget; men hädanefter i studien kommer Bensinupproret användas som benämning för rörelsen). Facebookgruppen startades eftersom bensinpriset stigit till över 16 kronor per liter under våren 2019. Bensinupproret var på så vis tänkt som ett forum för personer som eftersträvade en sänkning av bränslepriserna.
Facebookgruppen växte snabbt. Ungefär en månad efter att gruppens startats hade den samlat över 200 000 medlemmar (Sköld, 2019). Som mest har Facebookgruppen haft över 600 000 medlemmar (Bensinupproret 2.0, 2020).
I takt med att Bensinupproret har växt har även rörelsen blivit mer organiserad. Bensinupproret har anordnat demonstrationer och även blivit inbjudna till Riksdagen. På hemsidan – bransleupproret.se – presenteras fem krav som rörelsen står bakom. Dessa handlar främst om en generell sänkning av drivmedels- och energiskatten. Men gruppen stödjer även offensiv satsning på svensk biodrivmedelsindustri (Bensinupproret 2.0, 2020).
Bensinupproret är – enligt sin egen beskrivning – en politisk obunden rörelse, utan ideologisk inriktning. På hemsidan förklaras detta på följande vis: ”Vi har ingen ideologi annat än att vi
3
vill förbättra folks möjligheter att leva och bo samt transportera sig på rättvisa villkor” (Bensinupproret 2.0, 2020). Bakom Bensinupproret står numera föreningen Uppror – en förening som finansieras av medlemsavgifter.
1.3 Disposition
Den här uppsatsen består av sex kapitel. Första kapitlet innehåller inledning, syfte och frågeställning, samt en kort redogörelse för Bensinupprorets framväxt. Kapitel två utgörs av en forskningsöversikt. Därefter följer kapitlet Teoretisk referensram – där presenteras studiens teoretiska ansats. Det fjärde kapitlet är en genomgång av studiens material- och metodval. I det femte kapitlet analyseras det empiriska material – detta kapitel avslutas med en redogörelse för studiens slutsatser utifrån forskningsfrågorna. I det sjätte och avslutande kapitlet diskuteras studiens tillvägagångssätt, analys och slutsatser.
2. Forskningsöversikt
Detta kapitel utgörs av en systematisk forskningsöversikt. Forskningsöversikten ämnar belysa relevant forskning om mediers framställning av arbetarklassen och så kallat ”vanligt folk”. En reflektion kring ämnet för forskningsöversikten följer i avsnittet under och i 2.3.
2.1. Forskningsöversikt – inledande reflektion
Det kan tyckas anmärkningsvärt att jag i forskningsöversikten analyserar studier som handlar om arbetarklass eller ”vanligt folk” i media, när min studie handlar om den mediala framställningen av Bensinupproret. Bensinupproret är inte enbart en rörelse för ”vanligt folk” eller arbetarklassen – men det är en rörelse som kan tänkas locka ”vanligt folk” och personer från arbetarklassen, främst de som är boende på landsbygden. Tanken bakom detta val av ämne för forskningsöversikten var att kunna se om vanligt förekommande framställningar av arbetarklass/vanligt folk i media även gör sig gällande i framställningen av Bensinupproret. Därför kan studier av mediers framställning av arbetarklassen även vara relevant för min studie om Bensinupproret. I efterhand har jag insett att Gula västarna kunde ha inkluderats som ett sökord. Studier om mediers framställning av Gula västarna hade hamnat närmare det som denna studie avser undersöka – i och med att de är rörelser som startades på liknande grunder. Under urvalsprocessen hade jag med sökord som ”populist movement”, men utan att få några träffar. Av den anledning togs beslutet att endast fokusera på arbetarklassen och vanligt folk i media. 2.2 Forskningsöversikt - introduktion
Fyra av fem artiklar som presenteras i detta kapitel har valts och analyserat efter systematiska sökningar i databasen Social Science Premium Collection. Utöver dessa har jag valt att inkludera en artikel – Erikssons studie från 2015 – som inte identifierats genom systematiska
4
sökningar. Denna artikel innehåller resultat som kan tänkas vara viktiga för min studie och för att mer detaljerat kunna kartlägga forskningsfältet.
Inför sökningarna i Social Science Premium Collection utvecklades en vägledande fråga: hur
framställs arbetarklassen och/eller ”vanligt folk” i media? Utifrån denna fråga formulerades
relevanta sökord. De slutliga sökorden som användes var följande: working class, ordinary people, media representation, media coverage.
Följande inkluderings- och exkluderingskriterier styrde urvalet av artiklar:
• Inkluderingskriterier: Peer review; Noft; Scholary journal; Article; English; 2010-2021. • Exkluderingkriterier: Studier med fokus på utvecklingsländer; studier med fokus på
specifika identitetskategorier, istället för ett brett fokus på klass.
Sökningen i Social Science Premium Collection gav 122 träffar. Efter sökningen påbörjades en urvalsprocess. I ett första steg läste jag artiklarnas titlar och gallrade bort de artiklar som föll utanför ramen för kriterierna. En hel del tid lades på denna utsortering. Drygt hundra artiklar gallrades bort på detta vis, vilket indikerar att min sökning inkluderade många artiklar som föll utanför ramen för forskningsöversiktens vägledande fråga.
I nästa steg valde jag ut 20 artiklar (som på basis av titlarna var relevanta), vars abstracts lästes. Åtta av dessa tycktes uppfylla kriterierna. Sedan läste jag artiklarnas inledning och slutsatser. Ytterligare fyra artiklar valdes då bort (främst för att de hade för smalt fokus på specifika segment av arbetarklassen). Kvar stod då fyra artiklar – dessa stämde överens med inkluderingskriterierna som vägledde urvalsprocessen. Som tidigare nämnt kompletteras dessa artiklar av en studie av Eriksson (2015) som inte identifieras genom systematiska sökningar. Därmed består forskningsöversikten av fem artiklar.
Artiklarna som jag ska presentera och analysera skiljer sig åt vad gäller ämne, metodologiskt tillvägagångsätt och geografiskt fokus – men det finns en liknande kärna som genomsyrar dem alla: Ett fokus på media och (arbetar)klass. Därmed kan studierna belysa olika aspekter av den breda frågan Hur framställs arbetarklassen och/eller ”vanligt folk” i media? Här under kommer en kortare presentation av studierna, sedan följer en utförlig analys av desamma.
I artikeln av Eriksson (2010) analyseras den svenska 1990-tals filmen Jägarna och framför allt medierapportering som följde efter filmen. Eriksson använder begreppet internal other för att beskriva hur filmen Jägarna och den mediala rapporteringen framställer den norrländska arbetarklassen och landsbygdsbefolkningen som omodern och bakåtsträvande – som ”de
5
andra”, främst i relation till den urbana medelklassen. Attfield (2020) gör en liknande slutsats i sin studie av arbetarklassens framställning i australiensisk mainstream media: Skildringen präglas av att arbetarklassen antingen osynliggörs eller porträtteras stereotypiskt som omodern och vit. I sin studie av brittisk media finner även Lawler (2012) att media ofta framställer den typiske arbetaren som vit – och därför priviligierad – med xenofobiska åsikter. Artikeln av Jacobsson (2018) har ett annorlunda fokus jämfört med de andra: i studien jämförs den mediala skildringen av Saab-konkursen 2011 med hur media framställde krisen i den svenska textilindustrin på 1970-talet. Fokus ligger på vilka aktörer som fanns representerade i rapporteringen och vilka narrativ media använde. Resultatet gör gällande att den mediala skildringen av Saab-krisen och nedläggningen av bilfabriken i Trollhättan präglades av ett osynliggörande av arbetarklassens perspektiv och företrädare. Rapporteringen byggde till stor del på uttalanden av olika experter inom ekonomi och näringsliv, samtidigt fann det en avsaknad av kritiska frågor. Under krisen i textilindustrin på 70-talet var medierapporteringen mer ifrågasättande gentemot industrins ledare och elit, samtidigt som fackliga representanter och vanliga arbetare fick göra sina röster hörda. I Erikssons (2015) artikel genomförs en multimodal kritisk diskursanalys av det svenska realtiy tv-programmet Ullared. Studien finner att ”vanligt folk”/personer från arbetarklassen förlöjligas och att deras shoppingvanor patologiseras i programmet. Enligt artikeln speglar detta program en större nyliberal diskurs inom vilken arbetarklassen hånas, och strukturella problem reduceras till att handla om faktorer som livsstil och moral.
I artiklarna undersöks alltså media i Sverige, Australien och Storbritannien – länder som uppvisar såväl likheter som skillnader. Länderna är till exempel medlemmar i OECD. I alla artiklarna används ett kvalitativt tillvägagångssätt: Olika typer av innehållsanalys/diskursanalys tillämpas i samtliga.
Tre av artiklarna – Attfield, 2020; Eriksson, 2010; Lawler, 2012 – lider av en bristfällig redogörelse för metod- och dataval. Det framgår inte hur material har valts/funnits eller hur själva analysen har gått till.
2.2.1 Arbetarklassen som bakåtsträvande och omodern
Lawler (2012) finner att den mediala framställningen av arbetare kännetecknas av en
problematisk vithet. Denna slutsats dras genom analyser av pressdiskussionerna som följde
BBC:s dokumentärserie från 2008, White Season. Frågan som vägledde dokumentärserien var: ”Is the white working class becoming invisible?” (Lawler, 2012, s. 411). Narrativet i serien är att den vita arbetarklassen har blivit alltmer betydelselös; att den identitet som tidigare
6
förknippats med brittiska arbetarklassen är under belägring och håller på att tyna bort. Anledningen till den vita arbetarklassens förfall antas vara att denna klass har svårt att passa in i multikulturellt samhälle (Lawler, 2012, s. 412). Serien gav upphov till debatt och diskussion i brittisk press – det är mot pressdiskussionen som Lawler riktar sitt analytiska fokus. Artikeln finner att den traditionella arbetarklassen, i serien och i diskussionen som följde, framställdes som anakronistisk. Enligt detta narrativ kännetecknas den traditionella arbetarklassen främst av sin vita hy, och denna ”vithet” har fått en negativ, problematisk klang. Den problematiska vitheten – som enligt medianarrativet är synonymt med reaktionära och rasistiska åsikter – blir tillskriven och påklistrad arbetarklassen. Den vita arbetarklassens vithet framställs återkommande som en del av det förflutna. De kännetecken som tillskrivs den vita arbetarklassen är motsatsen till den moderna progressivitet som kännetecknar den mediala framställningen av den liberala medelklassen (Lawler, 2012, s. 410, 411, 422).
Det finns en del beröringspunkter mellan Lawlers (2012) och Erikssons (2010) artiklar: båda studierna utgår från film/tv-serie och analyserar sedan debatten/diskussionerna som följde i pressen. Medan Lawler undersökte framställningen av den vita brittiska arbetarklassen, fokuserar Eriksson på framställningen av den norrländske arbetaren/landsbygdsmänniskan. Utgångspunkten för studien är filmen ”Jägarna” från 1996. Filmen handlar ett tjuvjagande jaktlag i en liten by i Norrlands inland och om polisen som börjar gräva i fallet. Männen i jaktlaget är rasistiska och misogyna, de går på bidrag samtidigt som tjuvjakten gör att de blir förmögna illegalt (M. Eriksson, 2010, s. 97, 98). Filmen analyseras, men framför allt undersöks hur filmen används i nyhetsmedia. Eriksson (2010, s. 100) visar hur filmens narrativ har anammats av media och tillåtits bli en sanningsenlig bild av livet på landsbygden i Norrland. Därmed tvinnas filmens verklighet ihop med den mediala framställningen – vilket resulterar i att befolkningen i Norrlands inland blir utmålad som bakåtsträvare, omoderna och xenofobiska (Eriksson, 2010, s. 99).
I studien används begreppen internal othering och internal orientalism för att förklara hur en viss del av befolkningen i ett land uppmålas som de andra i relation till resten av befolkningen. Den social konstruktionen av internal others bygger på fördomar och stereotyper och drabbar ofta befolkningen i regioner som kan upplevas som fjärran och lite exotiskt. För den urbana eliten i Sverige är det alltså det norrländska inlandet, och människorna som bor där, som är
internal others. Befolkningen i Norrlands inland påklistras särskilda egenskaper och åsikter:
rasism, misogyni, ett primitivt leverne, och aggressiv maskulinitet (Eriksson, 2010, s. 102, 103). Eriksson konkluderar genom att påpeka att filmen Jägarna och medienarrativet om Norrland är
7
en del av en större process, i vilken reella strukturella problem som avfolkning, arbetslöshet, bidragsberoende framställs som resultat av individuella val. Följaktligen reduceras klass till en fråga om egna val, vanor och kultur (Eriksson, 2010, s. 102).
Porträtterandet av arbetarklassen som omodern och bakåtsträvande är även ett centralt tema i Attfields (2020) studie av australiensisk media. Attfield (2020, s. 48) inleder med att poängtera att klass som begrepp sällan används i australiensisk media. Människor beskrivs som fattiga, utsatta, rasistiska, strävsamma – men sällan som arbetarklass. När människor från arbetarklass väl förekommer i media har framställning två inriktningar: antingen framställs arbetarklassen som strävsamma (en Battler) eller som ligister (en Bogan). Battler är ett begrepp som används för att beskriva den vanliga, hårt arbetande australiensaren. En battler kan även beskriva en småföretagare eller bonde – på så vis är termen delvis ”klasslös”. Ofta avses en kroppsarbetande (vit) man – en man av arbetarklassen (Attfield, 2020, s. 50, 51). Den andra dominanta arbetarklassgestaltning bygger på stereotypen Bogan. En Bogan är en slarver, ”white trash”, en bidragstagande vit, rasistisk, lantis. Människor som kan liknas vid en Bogan blir ofta demoniserade och hånade i media – och utmålas som en motpol till den urbana medelklassen (Attfield, 2020, s. 50–52). Värt att påpeka är att Attfield menar att dessa två stereotyper utgör de dominerande framställningar av australiensisk arbetarklass. Men ingen empiri presenteras för att påvisa att så faktiskt är fallet.
I studien analyseras även ett reportage om ojämlikhet som publicerades i den australiensiska versionen av tidningen Guardian under 2019. Attfield (2020, s. 57) finner att det i reportaget saknas fokus på klass. Fattigdomen representeras som en moralisk fråga – inte som ett resultat av det rådande ekonomisk systemet. I reportaget är att majoriteten av fattiga personer som skildras och intervjuas downwardly mobile persons från medelklassen – relativt välutbildade personer som är beroende av bidrag på grund av sjukdom, skilsmässa eller nedskärningar. Attfield (2020, s. 57) understryker att valet att basera ett reportage om ekonomisk ojämlikhet på medelklassens upplevelser är ett resultat av medelklass-centerismen som präglar en tidning som Guardian och journalisterna som arbetar där.
Studiens slutsats är att allt för få människor med arbetarklassbakgrund arbetar inom media. För att kunna ge en rättvis framställning av arbetarklassens behövs fler journalister och mediaarbetare med sådan klassbakgrund (Attfield, 2020, s. 58, 59).
8
2.2.2 Den osynliga arbetarklassen
Jacobssons (2018) studie har ett annat fokus. Studiens utgångspunkt är den mediala skildringen av två krisande svenska industrier/företag: Saab i början 2010-talet och textilindustrin under 1970-talet. Till skillnad från övriga artiklar redovisas metodval och tillvägagångssätt mer utförligt. Jacobsson utför en kritisk diskursanalys av 40 artiklar från 1977 och 51 artiklar från 2011. Tidningarna som analyseras är Dagens Nyheter och Aftonbladet.
I artikeln analyseras nyhetsmediers skildring av två kriser. Därmed riktas det analytiska fokuset inte direkt mot hur arbetarklassen framställs i media, utan snarare på själva krisen – hur den framställs, vilka aktörer som lyfts fram och vilka som får uttala sig. Jacobsson (2018) finner emellertid att arbetarklassens perspektiv och företrädare ignorerades i rapporteringen under Saab-krisen. Arbetare på Saabs fabrik förekom i endast sex artiklar – och då i mer känslomässiga inslag (som oroade eller ledsna). Deras utsagor ges inte samma tyngd som de ”sakliga” experternas eller representanterna för finanskapitalet (som får uttala sig i 48 av artiklarna). Således blir arbetarklassen partsinlagor, medan de marknadsorienterade experterna framställs som objektiva och sanningsenliga (Jacobsson, 2018, s. 111, 117). Skildringen är över lag av en tabloid karaktär: Det är fokus på intriger och konflikter bland företagseliten. Istället för att kontextualisera orsakerna bakom Saab-krisen stannar den mediala rapporteringen på en ytlig nivå; fokuset på konflikter inom företagseliten blir ett sätt för media att dramatisera krisen (Jacobsson, 2018, s. 121).
När det svenska textilföretaget Algot gick i konkurs år 1977 var den mediala skildringen radikalt annorlunda. Under denna kris fokuserade medier främst på arbetsmarknaden och konsekvenserna av förlorade arbetstillfällen. Media försökte att förklara krisens orsaker och bakgrund. Journalisterna ställde fler kritiska frågor gentemot företagsledarna. Fackliga representanter förekom oftare i artiklarna och deras utsagor framställdes som likvärdiga med företrädare för företagsledningens. Jacobsson (2018, s. 117, 121) menar att skildring av 1977 år kris är mer mångfacetterad, och därför mer rättvisande.
Jacobsson menar att förskjutningen som har skett i media mellan 1977 och 2011 till stor del kan förklaras med den allmänna nyliberalisering som har skett av samhället. Följande citat är en central slutsats från artikeln:
“It seems that the compact naturalization of neoliberal ideology today makes other alternatives and opposing voices that were possible during the coverage of the textile crisis to now be
9
perceived as politically radical and therefore beyond the scope of mainstream journalism.” (Jacobsson, 2018, s. 122).
Medieklimatet har blivit mer strömlinjeformat – och att lyfta arbetarklassens perspektiv anses därför vara för avvikande från den nyliberala ideologin.
2.2.3 Förlöjligande av arbetarklassen
Erikssons (2015) artikel identifierades inte genom systematiska sökningar. Jag hade kännedom om artikel sedan tidigare, och den finns med i översikten eftersom den belyser (för min studie) relevanta aspekter av ämnet arbetarklass/vanligt folk och media.
I artikeln analyseras reality-tv och framställningen av arbetarklassen i program inom den genren. Erikssons utgångspunkt är reality tv-serien Ullared. Serien är centrerad kring lågprisvaruhuset Gekås och kunder som ofta handlar där. I analysen av serien använder sig Eriksson (2015) av multimodal kritisk diskursanalys – det vill säga en form av kritisk diskursanalys där både lingvistiska- och visuella element analyseras. Denna studie lägger sitt analytiska fokus på just tv-mediet. Det är viktigt att ha i åtanke att min studie bygger på analys av tidningsmedia och att det finns en skillnad i hur de olika medierna är utformade och vilka det är som producerar innehåll.
Eriksson menar att arbetarklassen utsätts för ett förlöjligande i programmet. Framför allt skildras personer från arbetarklassen som patologiska i sitt sätt att shoppa. Den typiska Gekås-besökaren framställs som löjlig och med dålig smak. Oåterhållsam shopping skildras som en del av dessa personers livsstil. En så pass vanlig aktivitet som shopping görs i serien till underhållning, just för att shoppingen utförs av personer från arbetarklassen och att den tar plats på ett lågpriscentrum (Eriksson, 2015, s. 35).
En av studiens slutsatser är att program som Ullared är en del av en större nyliberal diskurs. Centralt i denna diskurs är konstruktionen av arbetarklassens livsstil som otidsenlig och patologisk. Sättet personer i serien shoppar skildras just som patologisk – och personer tillskrivs en tydlig arbetarklassidentitet. En identitet som är del av en arbetarklasskultur som framställs som komisk och löjlig (Eriksson, 2015, s. 34)
En svaghet gällande den här studiens bäring på medielandskapet i stort är att det endast är ett tv-program som analyseras. Analysen av tv-programmet ger ingen generell bild av hur arbetarklassen gestaltats i media. Värt att påpeka är dock att studien identifierar vissa diskursiva förändringar och kopplar dessa till en större nyliberal omdaning av samhället. På så vis är
10
studien intressant: den argumenterar för att programmet Ullared faktiskt speglar en större nyliberal diskurs som påverkar hela medielandskapet (se Eriksson, 2015, s. 35).
2.3 Avslutande reflektion
I detta kapitel har en systematisk forskningsöversikt genomförts, varvid fyra vetenskapliga artiklar har analyserats. Utöver den systematiska översikten innehåller detta kapitel även en analys av en artikel som inte identifierats på basis av systematiska sökningar. Denna artikel valdes för att den presenterar intressanta perspektiv på relationen mellan klass och media. Forskningsöversikten är relevant för min studie i bemärkelsen att den visar på vikten av att studera hur grupper representeras i medier. Artiklarna i forskningsöversikten redogör för hur en viss klass av människor framställs i media. Det är därav av intresse att se om liknande framställningar även gör sig gällande i Aftonbladets och Expressens rapportering om Bensinupproret – en rörelse som har en tydlig landsbygdprägel. I analysen (6.2 och 6.3) samt i diskussionskapitlet kommer jag knyta an till studierna i forskningsöversikten för att begripliggöra de diskursiva sammanhang som framställning av Bensinupproret kan tänkas vara en del av. Samt för att kunna se likheter och skillnader mellan resultaten från min studie och resultaten från studierna i forskningsöversikten. Studierna i forskningsöversikten fyller följaktligen en jämförande och kontextualiserande funktion i analysen av de diskursiva och samhälleliga sammanhang som påverkar framställningen av Bensinupproret.
3. Teoretisk referensram
Studiens teoretiska referensram utgörs av teorier som ämnar förklara och kontextualisera stad och land-konflikten. Den teoretiska referensramen har sin grund i den amerikanske historiken Michael Linds bok The new class war (2020) – och de begrepp som lanseras i boken för att karaktärisera en avgörande konflikt i vår tid: Konflikten mellan Hubs (hädanefter översatt med ”urbana nav”) och Heartlands (hädanefter översatta med ”landsbygd”; observera att det dock innefattar mindre/medelstora städer). Linds bok är till viss del är skriven utifrån en amerikansk kontext, emellertid är anspråket att rama in en generell samhällsutveckling i såväl USA som Västeuropa. För att kontextualisera stad och land-konflikten ytterligare vävs begrepp från Zygmunt Baumans bok Globalization: The human consequenses in. Slutligen presenteras statistik om regional ojämlikhet – detta i ett försök att förklara bakgrunden till stad och land-konflikten.
3.1 Nya perspektiv på relationen mellan stad och land – urbana nav och landsbygd Vad kännetecknar då de urbana naven och landsbygden och de människor som främst befolkar dessa områden? Och vad är konfliktens kärna? De urbana naven – storstädernas stadskärna –
11
befolkas huvudsakligen av den grupp som Lind (2020, s. 15–16) kallar managerial overclass (hädanefter benämnda som den manageriella klassen): en välutbildad och kosmopolitisk kategori av människor som till stor del jobbar inom ”high-end business and professional services”. Denna klass utgör, enligt Linds (2020, s. 7) något hårdragna beräkning 10–15% av befolkningen (i jämförbara länder i väst), och befinner i sig övre halvan av förmögenhetsstegen. Områdena runt om och mellan olika nav benämns som landsbygd (mindre städer, landsbygd och förorter). Dessa områden befolkas av människor som främst arbetar inom servicesektorn eller inom delar av industrin och varuproduktionen som inte flyttat till låglöneländer. Lind (2020, s. 12) erkänner att kategorisering av människor som befolkar de två områdena är aningen förenklad. Verkligheten är mer komplex än så, samtidigt har kategorisering sina förtjänster: Den pekar på att det krävs en mer raffinerad förståelse av relationen mellan klass, geografi och ekonomi för att begripa de sociala konfliktlinjerna i västerländska samhällen.
Konflikten mellan urbana nav och landsbygd har sin grund i ekonomiska intressekonflikter mellan människorna som befolkar de olika områdena. Lind (2020, s. 17) utvecklar sitt resonemang på följande vis:” Partisan geographic differences tend to be proxies for class conflicts, with the interest of the of the hub city overclasses and the heartland working classes colliding when it comes to environmental policies, trade, immigration, and values”. Den manageriella klassen i naven gynnas ekonomiskt av att ha en liberal inställning till frågor som handel och klimatåtgärder, för arbetarklassen på landsbygden gäller ofta det motsatta. Klimatåtgärder och regleringar, som till exempel höjda bränsleskatter, drabbar den bilbundna landsbygdsbefolkningen hårt, medan konsekvenserna för storstadsbefolkning knappt blir kännbara. Dessutom riskerar många arbetstillfällen på landsbygden gå förlorade när den fossila industrin ska fasas ut (Lind, 2020, s. 19). Klimatfrågan blottlägger intressekonflikten mellan grupperna. Samtidigt som den belyser behovet av att ta hänsyn landsbygdens intressen i en stundande klimatomställning.
3.2 Konfliktens orsaker och konsekvenser
Konflikten mellan människor i urbana nav och i landsbygd är påtaglig. Kanske är den också oundviklig: De två klassernas skilda geografiska förutsättningar och position i ekonomin skapar grogrund för intressekonflikter. Enligt Lind är problemet att den manageriella klassen under de senaste 30–40 åren har kommit att dominera politiken, ekonomin och kulturen, medan landsbygdens och arbetarklassens institutioner (till exempel fackförbund) har försvagats (Lind, 2020, s. 66).
12
Den manageriella klassens dominans har sin grund i vad Lind (2020, s. 47) kallar den nyliberala
revolutionen från ovan (the neoliberal revolution from above) som inträffade under 1970- och
1980-talet. Lind (2020, s. 48) definierar nyliberalism som en syntes mellan marknadsliberalism och en progressiv kulturell liberalism. Den nyliberala revolutionen ska i sig betraktas som kapitalets och elitens reaktion mot den expansiva välfärdspolitik som präglade västvärlden under perioden som följde andra världskriget (Lind, 2020, s. 48). I nyliberaliseringens spår har det följt politiska reformer som avregleringar och privatiseringar och även lättnader vad gäller företags möjligheter att förflytta industrier till låglöneländer. De ökade möjligheterna för företag att flytta sin produktion har medfört att fackförbunds förhandlingsmakt har minskat (Lind, 2020, s. 152–153). Samtidigt har en stor del av den ekonomiska, politiska och kulturella makten allokerats till de urbana naven. Genom den nyliberala ekonomiska omdaningen produceras ett samhälle inom vilket landsbygden urholkas och dess befolkning betraktas som förlorare. Linds (2020, s. 132) tes är att den försvagade landsbygden leder till ett uppsving för populistiska rörelser. Populistiska rörelser kan uppbåda engagemang och vinna stöd genom att kanalisera den ilska som finns bland landsbygdsbefolkningen, till exempel vad gäller avindustrialisering. Inte sällan riktas ilskan mot en påstådd elit. Problemet med den populistiska motreaktionen mot nyliberaliseringen är att den i grund och botten är reaktionär. Populistiska rörelser har sällan en egen positiv agenda för starka civilsamhällen, mindre klyftor och levande landsbygd. Populisterna definierar sig snarare i motsatt till etablissemanget. Följaktligen leder populistisk politik sällan till någon verklig förbättring för det stora folkflertalet (Lind, 2020, s. 83–88). Enligt Lind (2020, s. 147) är vägen framåt snarare demokratisk pluralism – vilket skulle innebära en mer jämn fördelning av inflytande, makt och resurser mellan de urbana naven och landsbygden, den manageriella klassen och arbetarklassen, eliten och majoritet. Exempel på vad som kan leda till bättre balans och fördelning är starkare fackförbund, återindustrialisering av landsbygden och mer nationellt självbestämmande (Lind, 2020, s. 147–150).
Landsbygdens försvagning och de urbana navens dominans resulterar i att människor på landsbygden blir bedömda som bördor och bakåtsträvare. Detta eftersom den manageriella klassen är tätt samflätad med en meritokratisk ideologi. Den meritokratiska ideologin erbjuder följande förklaring till landsbygdens eftersatthet: Det beror på att människorna inte har ansträngt sig tillräcklig och att de har kunskaper som inte lämpar sig för den nya kunskapsekonomin. På så vis blir regional ojämlikhet ett resultat av individuella tillkortakommande; att människor på landsbygden inte är beredda att anpassa sig (Lind, 2020, s. 117). När människor från landsbygden kanaliserar sin ilska och röstar på populistiska ledare
13
eller partier påklistras de, genom den manageriella klassens ideologiproduktion, xenofoba och reaktionära åsikter. På så vis kan landsbygdsbefolkningens krav på mer inflyttande och fördelning avfärdas på basis av deras påstått reaktionära åsikter (Lind, 2020, s. 91)
En föregångare till Linds idéer går att finna i sociologen Zygmunt Bauman bok Globalization (1998). Boken belyser hur liberaliseringen (vad Bauman kallar ”Great war of independence from space”) av västvärldens ekonomier från 1970-talet öppnade upp för en ökad globalisering, som i sin tur har gett upphov till konflikten mellan den nya mobila eliten och den platsbundna majoriteten (Bauman, 1998, s. 7–8). Den mobila elitens dominanta position i samhället har lett till ett ”progressive breakdown in communication” – en avskärmad elit som är oförmögen att förstå majoritetsbefolkningen (Bauman, 1998, s. 3). Elitens dominans och frigörande från tid och rum har uppstått som ett resultat av globaliseringen. Det fria flödet av kapital och information har gynnat den här klassen. De som har rätt kvalifikationer för att passa in i en globaliserad värld upplever vad Bauman (1998, s. 19) kallar för maktens nya viktlöshet. Elitens band till lokalsamhällena har kapats, de mötesplatser som förut fanns mellan klasser har upphört. Kvar finns en avskärmad mobil elit och en majoritetsbefolkning bunden till ett lokalsamhälle som blir alltmer urholkat. Detta resulterar i en samhällelig polarisering (Bauman, 1998, s. 18–22).
3.3 Regional ojämlikhet
Den här studiens ansats är att konflikten urbana nav och landsbygd har sin grund i så kallad regional ojämlikhet. En ojämlikhet som har ökat på grund av koncentrationen av makt och pengar kring de stora städerna. Frågan är då hur den regionala ojämlikheten ser ut i dagens Sverige? Statistiken som presenteras i detta avsnitt ska betraktas som ett försök att begripliggöra den utveckling som Lind och Bauman beskriver. Utvecklingen som belyses ramar in en samhällelig kontext till både nav och landsbygds-konflikten och Bensinupproret.
I en rapport från SNS analys undersöker Enflo (2016) den svenska regionala ojämlikhetens historia. Rapporten visar att klyftorna i det svenska samhället har ökat generellt sedan 1980-talet. Framför allt har de regionala skillnaderna i BNP och befolkningstäthet ökat mellan svenska regioner. Enligt Enflo (2016, s. 13) riskerar utvecklingen att leda till ett regionalt utanförskap som hotar sammanhållningen i samhället.
Den aktiva regionalpolitik som fördes under perioden 1945–1980 minskade både den generella- och den regionala ojämlikheten till historisk låga nivåer. Stommen i det svenska välfärdsbygget – solidarisk lönepolitik, aktiv industripolitik, och växande offentligsektor – ledde till att
14
klyftorna mellan grupper och regioner minskade. Efter 1980 har växande regionala klyftor varit en global trend. Denna trend har varit mer påtaglig i Sverige än i andra jämförbara länder (Enflo, 2016, s. 2). Den växande regionala ojämlikheten har lett till att Sverige idag har större regionala klyftor än Italien – ett land känt för sin regionala problematik. BNP per capita-glappet mellan rikaste regionen (Stockholm) och fattigaste regionen (Gotland) var 56% 2010. Samma glapp i Italien, mellan rikaste och fattigaste region, var vid samma period 44%. År 1980 var glappet mellan Stockholm och Gotland endast cirka 20% (Enflo, 2016, s. 3, 11).
Vad är då anledningen till den ökade regionala ojämlikheten? Enflo (2016, s. 11) pekar på att den huvudsakliga orsaken är att Stockholm drar ifrån övriga landet. Vilket antas beror på skiftet till kunskapsbaserad ekonomi. Sedan 1980-talet, och skiftet till kunskapsbaserad ekonomi, har storstäderna (främst Stockholm) alltmer kommit att betraktas som tillväxtmotorer. Det leder bland annat till att mer gynnsamma arbetsmarknader skapas i storstäderna, vilket lockar personer med ”rätt kompetens” från andra delar av landet. Skiftet till kunskapsekonomi leder på så vis till urholkning och polarisering av de regionala arbetsmarknaderna. Ett resultat av storstädernas ökade betydelse är att en stor del av infrastruktursatsningar sker där, på kostnad av liknande satsningar i övriga landet. Utvecklingen leder även till avfolkning av landsbygden: Från 1980 och framåt har befolkningen sjunkit i hälften av Sverige kommuner. Avfolkning leder till att landsbygdskommuner och regioner får svårare att upprätthålla samhällelig service, som skola och vård (Enflo, 2016, s. 11–13). Utvecklingen kan leda till att det skapas ett sorts regionalt utanförskap. Vilket i sin tur kan resultera i lägre nivåer av samanhållning i samhället och således risk för sociala konflikter (Enflo, 2016, s. 13)
Enflo berör emellertid inte faktorer som statens och politikens brott från den solidariska lönepolitiken, bristen på regionala omfördelning och avindustrialisering som potentiella orsaker bakom de ökade klyftorna. Därmed bör Linds (2020) och Baumans (1998) teorier relateras till denna statistik för bättre förståelse om ojämlikhetens orsaker.
3.4 Vad betyder det här för min studie?
På vilket sätt relaterar då dessa begrepp till min studie och frågeställning? På vilket sätt kan begreppen urbana nav och landsbygd (och den sociala konflikt som dessa begrepp ramar in), samt redogörandet för regional ojämlikhet i Sverige, bidra med förståelse kring frågan om mediers framställning av Bensinupproret och människorna som stödjer den rörelsen?
I Sverige och flera länder är den växande regionala ojämlikheten ett allt större problem, såväl socialt och ekonomisk som politiskt. Och medierna har en viktig roll i formandet av hur
15
allmänheten uppfattar sociala problem. Därför ämnar denna studie undersöka om det i artiklar om Bensinupproret går att finna spår av något större (regional ojämlikhet, social/ekonomisk konflikt mellan stad och land, arbetarklass/landsbygdsbefolkning och den manageriella klassen). Studiens teoretiska referensram fyller en viktig funktion för att kunna belysa dessa aspekter av framställningen av Bensinupproret. Slutsatser från Enflos (2016) rapport och begrepp från Lind (2020) och Bauman (1998) kommer i avsnitt 5.3 (analysen av social praktik) användas för att tolka, förstå och kontextualisera relationen mellan text, diskurs och de mer övergripande samhällsstrukturerna (regional ojämlik/konflikt mellan nav och landsbygd). Från Lind (2020) kommer följande begrepp nyttjas: nav/landsbygd, manageriell klass, meritokratisk ideologi, populism, demokratisk pluralism. Från Bauman nyttjas följande begrepp: polarisering och den platsbundna majoriteten. Huvuddelen av tillämpade begrepp/teorier är således hämtade från Lind. Begreppen från Lind och Bauman och slutsatserna från Enflos rapport bidrar till att skänka förståelse kring hur regional ojämlikhet och stad och land-konflikten manifesteras i framställningen av Bensinupproret.
4. Metod och material
I detta kapitel följer en redogörelse för studiens metodologiska ansats och urvalet av empiriskt material. Metoden som har använts är kritisk diskursanalys – i avsnittet under följer en redogörelse för de teoretiska och metodologiska grunderna i kritisk diskursanalys.
4.1 Kritisk diskursanalys
Den här studiens metodologiska ansats är influerad av den kritiska diskursanalys som förknippas med Norman Fairclough. Det som främst är kännetecknande för kritisk diskursanalys är synen på diskurs och språk: Diskurser, är enligt Fairclough, både konstituerande och konstituerad. Språket befinner sig således i ett dialektiskt förhållande med de större samhällsstrukturerna (Fairclough, 1992, s. 64). Diskurser är därför en del av en cirkulär process: Samhället och sociala praktiker formar en text (all form av språkbruk, tal som skrift), denna text formar i sin tur samhället och den sociala praktiken genom att påverka de som tar del av texten (Richardson, 2007, s. 37). Det enskilda användande av språkbruk (en kommunikativ händelse) och det omgivande samhället binds således samman av diskurser. Machin och Myer, vars verk är influerad av Faircloughs diskursanalys, definierar diskurs på följande vis: ”…the broader ideas communicated by a text” (2012, s. 20). Målsättning med den kritiska diskursanalysen är att identifiera dessa broader ideas – urskilja vilka diskurser som manifesteras genom text och sedan relatera denna diskurs till dess samhälleliga kontext (Machin & Mayr, 2012, s. 20). En central aspekt kritisk diskursanalys är att analysera och identifiera
16
makt och ideologier – hur ideologier och maktaspekter tar sig uttryck i text, men också hur ideologi och makt påverkar den sociala praktik som diskursen är en del av. Därmed är kritisk diskursanalys just ett kritiskt angreppssätt och metod. Genom ämnandet att belysa ojämlikhet kan insikt nås om orättvisor i samhället, och på så vis kan den kritiska diskursanalysen användas för samhällelig förändring (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 70–80).
Diskurs ska förstås som en form av kommunikativ händelse som verkar genom tre olika dimensioner (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 74):
• Som text: Alla typer av språkbruk • Som diskursiv praktik
• Som social praktik
Fairclough har utifrån de ovanstående tre dimensionerna utarbetat en tredimensionell analysmodell. Den tredimensionella modellen har använts som utgångspunkt i analysens av studiens empiriska material.
Värt att ha i åtanke är att Faircloughs modell, och de begrepp den innefattar är mycket komplex. Jag har därför, utifrån Faircloughs egna böcker och metodlitteratur som redogör för Fairclough, plockat ut de mest väsentliga och relevanta delarna för min studie. Här nedan följer en mer utförlig beskrivning av de tre analysdimensionerna, samt en redogörelse för hur jag har tillämpat dessa analysdimensioner i analysen av det empiriska materialet.
4.1.1 Textanalys
Enligt Fairclough (1992, s. 232) är det upp till diskursanalytikern själv att bestämma vilken av analysdimensionerna som ska analyseras initialt. Mitt beslut föll på att utföra textanalysen först. Följande citat av Richardson (2007, s. 37) underbygger mitt val: ”… it is best to start with the text itself, gradually building outwards to include more complex discursive and social practices”. På liknande sätt har jag resonerat: att börja med texter, för att sedan kunna analysera och förstå det stora (diskurs och social praktik). Det är genom analys av texters karaktär och egenskaper som det går att kartlägga hur diskurser tar sig konkreta uttryck. De återkommande mönster som påvisas i en textanalys lägger därmed grunden för hur hela det empiriska materialet (alla analyserade texter) ska tolkas på diskursiv och samhällelig nivå. Det är denna funktion som textanalysen tjänar (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 87). Det konkreta utförandet av textanalysen går ofta ut på att analysera specifika och återkommande ordval och beskrivningar, vad Machin och Myer (2012, s. 30) kallar för lexikalisk analys.
17
Det finns en uppsjö av olika analysverktyg att använda sig av för att genomföra en lexikalisk analys. Jag har använt mig av ett antal konkreta analysverktyg som presenteras av Machin och Myer (2012) och av Winther Jorgensen och Philips (2000). Valet föll på följande: Transitivitet,
individualisering och kollektivisering, förtigande, strukturella motsatser, normativitet och narrativ. Inom kritisk diskursanalys innebär transitivitet en analys av hur verb förbinds med
subjekt och objekt – vem som gör vad mot vem och hur (Winther Jorgensen & Philips, 1999, s. 87). I den här studien har den transititiva analysen tillämpats för att se vilka verb som i artiklarna karakteriserar Bensinupproret (se Machin & Mayr, 2012, s. 224). Individualisering innebär att deltagare i en text beskrivs som just individer och inte bara som del av ett kollektiv. Detta kan leda till en humanisering; att läsaren känner empati för individen i texten. Motsatsen till individualisering är kollektivisering, vilket kan resultera i att deltagaren i texten avhumaniseras (Machin & Mayr, 2012, s. 80). Jag har analyserat fall av individualisering och kollektivisering genom att undersöka i vilka fall enskilda anhängare till Bensinupproret får uttala sig i artiklarna, och i vilka fall dessa anhängare snarare kollektiviseras (som en grupp). Vid en analys av
förtigande (suppression) riktas fokus på mot de termer och detaljer som inte nämns av
textförfattaren (Machin & Mayr, 2012, s. 38–39). I den här studien har förtigande-analysen använts för att undersöka vad som inte nämns i samband med Bensinupproret (alltså de detaljer eller termer som utelämnas). Strukturella motsatser (structural oppositions) ska förstås som språkligt framställda motsatser – när ett begrepp sätts i motsatsförhållande med ett annat (Machin & Mayr (2012, s. 39) I analysen har strukturella motsatser använts för att se mot vilka begrepp/fenomen/egenskaper som Bensinupproret kontrasteras.
Analysverktygen Normativitet och narrativ har inte hämtats från metodlitteratur direkt kopplat till kritisk diskursanalys. Jag ansåg det emellertid viktigt att analysera vilka narrativ och liknelser som används i samband med Bensinupproret, och genom analys av normativitet se hur artikelförfattarna implicit och explicit tar ställningstagande för och emot Bensinupproret. Bergströms och Boréus (2012) kapitel om narrativanalys (kapitel 6) har varit vägledande i analysen av narrativ, liknelser och associationer. I analysen av narrativ var det av intresse att se om det i artiklarna dras kopplingar mellan Bensinupproret och andra sociala rörelser, och även om Bensinupprorets framväxt kopplas samman med samhällsutvecklingen (till exempel ökad regional ojämlikhet). I analysen av journalisternas normativitet har Carters (2018, s. 190) redogörande för begreppet var vägledande. Carter definierar implicit normativitet på följande vis: “When I talk about implicit normativity, I am referring to the presence of unstated or taken-for-granted assumptions about what is good or bad, right or wrong, required or not required”
18
(2018, s. 190). Frågan är om journalisterna, genom till exempel ordval och val av intervjupersoner, manifesterar sina egna normativa antaganden om rätt och fel? Blir den implicita normativiteten till ställningstaganden för eller emot Bensinupproret?
Inom kritisk diskursanalys är det vanligt att endast ett fåtal texter analyseras (se Janks, 1997). I en sådan analys, med ett icke omfångsrikt empiriskt material, blir det viktigare att utföra en detaljerad textanalys. I mitt fall skulle det bli för tidskrävande att på detaljnivå, mening för mening, analysera alla artiklar. Istället har en mer övergriplig textanalys utförts, där vissa komponenter av texterna har varit av större betydelse. Framför allt har ordval och dess konnotationer analyserats. Textanalysen presenteras utifrån ett antal rubriker och teman som har sin grund i studiens kodningsprocess. Analysen i sig utgår från citat/textutsagor från de analyserade artiklarna.
4.1.2 Diskursiv praktik
I det andra analyssteget utökas anspråken: Från analys av specifika ord och texter, till analys av texters diskursiva sammanhang. Således är det i detta steg som analysen vidgar sig från textanalys till diskursanalys (Richardson, 2007, s. 39). Två begrepp är centrala för analysen av diskursiva praktiker: intertextualitet och interdiskursivitet. Intertextualitet betecknar förhållandet mellan olika texter: hur en text bär spår av tidigare texter och i sin tur influerar framtida texter. Den intertextuella analysen kartlägger således hur en viss diskurs sprider sig från text till text (Fairclough, 1992, s. 232–234). Det går till exempel att identifiera en
intertextuell kedja, där ett visst citat, narrativ eller berättelse återkommer i flera texter. Det är
relevant att analyseras artiklarnas intertextualitet eftersom en text aldrig uppkommer i ett vakuum, utan måste förstås som en del i ett led av andra texter. Genom den intertextuella analysen kontextualiseras artiklarna i relation till varandra, vilket i sin tur kan ge en bild av artiklarnas diskursiva sammanhang (Fairclough, 1992, s. 232, 233; Richardson, 2007, s. 100) Den interdiskursiva analysen tillämpas för att kunna identifiera vilka diskurser som närvarar i en text. Det görs genom att lyfta ut så kallade diskursiva stickprov (discourse samples) ur texter. Stickproverna ska i sin tur kunna gå att härröra till en eller flera diskurstyper (Fairclough, 1992, s. 232). Enligt Winther Jorgensen och Philips (2000, s. 77) är hög interdiskursivitet (en blandning av flera olika diskurser) i texter ett tecken på att den rådande sociala ordningen utmanas eller är i förändring.
I min studie har den intertextuella analysen tillämpats för att identifiera tänkbara intertextuella kedjor – återkommande beskrivningar eller narrativ som återanvänds i flera av artiklarna. I den interdiskursiva analysen har jag ämnat urskilja och benämna diskurser som går att identifiera i
19
det empiriska materialet. Det har gjorts genom att reflektera kring vilka broader ideas som på en övergripande nivå ramar in artiklarna (se Machin & Mayr, 2012, s. 20). Även i detta steg används citat/textutsagor, i detta fall för att bevisa/stärka förekomsten av intertextuella kedjor och olika diskurser i artiklarna. För att ytterligare kunna belysa och kontextualisera förekomsten av intertextualitet och interdiskursivitet kommer resultaten från studiens forskningsöversikt användas som referenspunkt. Genom att relatera resultat från analysen av den diskursiva praktiken till forskningsöversikten går det att dra paralleller mellan identifierade diskurstyper/intertextuella kedjor i min studie och diskurser/vanliga framställningar som funnits i tidigare forskning. På så vis fyller resultaten från forskningsöversikten en funktion i analysen: genom att fungera som en referenspunkt från vilken paralleller kan dras.
4.1.3 Social praktik
I den tredje och mest övergripande analysdimensionen vidgas anspråken: från text och diskurs, till samhälle och social praktik. Målsättningen är att klarlägga och reflektera kring artiklarnas och den diskursiva praktikens tänkbara sociala praktik (Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s. 90). Här kan det vara bra att initialt definiera vad en social praktik är. Så här lyder Faircloughs (2003, s. 25) definition av begreppet:
“Social practices can be seen as articulations of different types of social element which are associated with particular areas of social life […]. The important point about social practices from the perspective of this book is that they articulate discourse (hence language) together with other non-discoursal social elements”.
En social praktik utgörs, enligt ovanstående definition av både diskursiva och icke-diskursiva element. De icke-diskursiva elementen är den materiella verklighet och de sociala relationer som befinner sig i ett dialektiskt förhållande med språket (diskursiva elementen). Den sociala praktiken bidrar på så vis till att forma att den materiella verkligheten, sociala relationerna och språket (Fairclough, 2003, s. 25)
Analysen av den sociala praktiken är svår att reducera till specifika begrepp och analysverktyg. Fairclough (1992, s. 237) menar att det generella målet med analysdimensionen är att specificera vad som karaktäriserar den sociala praktiken, och på så vis kunna förklara hur den diskursiva praktiken påverkar den sociala praktiken och vice versa.
I den här studien relateras den diskursiva praktiken till det som enlig mig utgör den sociala praktik som ramar in framställningen av Bensinupproret: regional ojämlikhet, och den sociala konflikt (stad mot land) som är ett resultat av regional ojämlikhet. I teoriavsnittet presenteras
20
teorier om stad och land-konflikten, samtidigt som en bakgrund ges till den regionala ojämlikheten i Sverige. I analysen av den sociala praktiken relateras den diskursiva praktiken till dessa teorier. På så vis ska avsnitt 4.3 om regional ojämlikhet i Sverige vara ett försök att kontextualisera vad som formar, och formas av, den diskursiva praktiken.
4.2 Material och urval
I nästkommande avsnitt följer en redogörelse för valet av studiens empiriska material samt urvals- och kodningsprocessen.
4.2.1 Tidningarna
Studiens empiriska material är hämtat från tidningar Aftonbladet och Expressen. Detta val ger möjligheter att kunna analysera ett material som har nått en stor läsarskara och som kan ha påverkat den allmänna uppfattningen om Bensinupproret. Aftonbladet och Expressen är så kallad kvällspress. Anledning till att just två kvällstidningar valdes var för att jag i ett tidigt stadium av urvalsprocessen upptäckte att dagspressen (i detta fall Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter) inte rapporterat särskilt mycket om Bensinupproret. Traditionellt sett är rapportering av nyheter i kvällstidningar av en mer sensationell karaktär (”Kvällstidning”, u.å.). Vilket är värt att ta i beaktande, i och med att det kan ha påverkat hur Bensinupproret har framställts.
Tidningarna har olika politiska profiler: Aftonbladets ledarsida, vars politiska chefredaktör tillsätts av LO, är oberoende socialdemokratisk, Expressen beskrivs som oberoende liberal. Aftonbladet ägs till 91% av norska mediekoncern Schibsted och resterande 9% ägs av LO (Om
Aftonbladet, 2020). Expressen ägs i sin tur av mediekoncern Bonnier (Välkommen till Expressen, 2017).
4.2.2 Urval av artiklar
För att finna artiklar om Bensinupproret som publicerats i Aftonbladet och Expressen användes databasen Retriever Mediearkivet. Jag beslutade i ett tidigt stadium att exkludera artiklar publicerade i tidningarnas ledar- och debattsektioner. Debattartiklar valdes bort eftersom det som uttrycks där inte nödvändigtvis är sådant som tidningar själva står bakom. Ledarartiklar valdes bort eftersom de är explicit politiska och presenterar åsikter som ofta är i linje med tidningens politiska profil. En annan anledning till att ledare- och debattartiklar valdes bort var för att reducera det totala antalet artiklar i urvalet.
Den typen av artiklar som inkluderades var nyhetsartiklar, reportage, intervjuer och kolumner. Nyhetsartiklar ska sträva efter att presentera nyheter på ett sakligt och objektivt vis (Mediekompass, 2018). Just därför är det intressant att analysera vad dessa typer av artiklar
21
kommunicerar i form av vanligt förekommande ord och implicita ställningstaganden. Reportage är mer av en berättande artikel. Ofta har artikelförfattaren varit på plats och följt en viss händelse (Mediekompass, 2018). I reportagen är det av intresse att se hur artikelförfattarna i det mer fria berättandet väljer att rama in Bensinupproret. Intervjuer kan ofta ingå i reportagen, men en intervju kan också presenteras i form av kortare notis. Jag fann det intressant att analysera intervjuer för att kunna se vilka personer som ofta uttalar sig i samband med Bensinupproret. Kolumner är den enda formen av explicit åsikttext som inkluderats i urvalet. En kolumn är en form av personlig reflektion av en journalist. Journalisten i fråga är ofta en profilerad och välkänd skribent (Mediekompass, 2018). Anledningen till att kolumner inkluderades, och inte ledartexter, beror på att kolumnister inte är knutna till tidningens politiska profil, därmed kan explicita åsikter uttryckas som inte är i linje med ledarsidans politiska färg. Kolumner är även intressanta just för att de inte publiceras under en viss sektion i tidningarna, och för att kolumnisten ofta är känd och därmed kan tänkas påverka en stor läsarskara.
Sökningar i Mediearkivet genomfördes 13 april 2021. Sökordet som användes var
Bensinupproret. Sökningen avgränsades i tid genom att endast inkludera artiklar som
publicerats under perioden 2019 – 2021-04-13 (det datum då sökningen genomfördes). År 2019 var året Bensinupproret startades och då det skrevs mest om rörelsen. Anledningen till att sökningen inte avgränsade till enbart 2019 var för att jag ville fånga hur rapportering har utvecklats över tid. Emellertid fann jag att rapporteringen om Bensinupproret avstannade häftigt under 2019, därmed är de flesta artiklar som inkluderats i urvalet från det året. Sökningen resulterade i 62 träffar – 34 i Expressen och 28 i Aftonbladet.
I nästa steg påbörjades en gallring av artiklarna. En del av sökträffarna exkluderas omgående, eftersom jag upptäckte att löpsedlar inkluderats i sökningen. Även debatt- och ledarartiklar exkluderades. Det huvudsakliga inkludering/exkluderingkriteriet som vägledde resten av gallringen var huruvida Bensinupproret var det övergripande temat för artikeln i fråga. Detta kriterium valdes för att slippa analysera material innehållandes information som inte rör Bensinupproret. Därmed exkluderades artiklar där Bensinupproret endast nämns i en bisats. Exempel på sådana artiklar är intervjuer med politiker. I dessa intervjuer var Bensinupproret blott en av flera frågor som berördes. Exkluderingen får konsekvenser, i och med att den av politiker producerade framställningen utelämnas. En del av den samlade framställningen av Bensinupproret går på så vis förlorat. Studien gör därmed inga anspråk på att kartlägga exakt
22
allt som nämnts eller skrivits om Bensinupproret i tidningarna. Även kortare notiser exkluderades för att få ett mindre empiriskt material.
Efter denna initiala genomläsning och gallring kvarstod 17 artiklar. Därefter följde en kompletterande genomläsning, varpå ytterligare två artiklar exkluderades; detta då jag upptäckte att Bensinupproret endast nämndes i korthet.
Kvar fanns 15 artiklar – det är dessa som utgör studiens empiriska material. Artiklarna blev tilldelade varsitt nummer – från 1 till 15. I analysen refereras det till artiklarnas givna nummer. Den fullständiga referensen till artiklarna finns i avsnittet Bilaga.
Av dessa artiklar är tio publicerade i Aftonbladet och fem i Expressen. Sju artiklar (3, 5, 6, 8, 9, 13, 14) är att betrakta som kolumner (här räknar jag in en åsikttext, artikel 9, som publicerade i Aftonbladets kultursektion, som är aningen kortare än en konventionell kolumn). Artikel 4, 7 och 12 är olika former av reportage som innehåller intervjuer med anhängare till Bensinupproret. Resterande artiklar är att betrakta som nyhetsartiklar (även fast vissa av dem även innehåller intervjuer). Av denna anledning – att det kan vara svårt att skilja på nyhetsartikel, intervju och reportage – kommer nyhetsartikel användas som benämning även för reportage och intervjuer.
4.2.3 Kodning
Med urvalet genomfört påbörjades en systematisk kodning av materialet. Inför kodningen framtogs några frågekategorier som jag ville att det empiriska materialet skulle besvara:
• Hur är Bensinupproret? (fokus på adjektiv och egenskaper) • Vad gör Bensinupproret? (fokus på verb)
• Vad är Bensinupproret? (fokus på substantiv)
• Vilka är Bensinupproret? (personer/grupper som förknippas med Bensinupproret) • Vad vill Bensinupproret? (gruppens mål och strävan enligt vad som skrivs i artikeln) • Vilka får uttala sig i artiklarna? (experter, intervjupersoner, ledare för
Bensinupproret, etcetera).
• Uttrycker artikelförfattarna (implicita/explicita) ställningstagande för och emot Bensinupproret?
• Till vad associeras Bensinupproret? (andra sociala rörelser, samhällsföreteelser) Fairclough (1992, s. 230) menar att det kan vara gynnsamt att utifrån en uppsättning av frågor skanna av och koda det empiriska materialet. Just dessa frågor valdes för att kunna fånga en så
23
heltäckande bild som möjligt av hur Bensinupproret framställs, vilka associationer som görs och vilka som får uttala sig i artiklarna. Textutsagor som besvarade dessa frågor markerades, fick en benämning, och placerades sedan in i en tabell. Sedan sökte jag efter gemensamma mönster i svaren under de olika frågekategorierna. Dessa mönster utgör teman som är återkommande i beskrivningarna av Bensinupproret (hur de är, vad de gör, vad de är, vilka de är och vad de är, osv.) (se vad Bryman, 2011, s. 528 skriver om identifiering av teman). Det är utifrån dessa frågekategorier som den textuella analysen presenteras (vissa närliggande frågekategorier slås dock samman).
Som all kodning innebär detta att visst innehåll i artiklarna väljs ut och analyseras medan annat ses som irrelevant.
4.3 Metod- och materialdiskussion
I detta avsnitt följer en kritisk diskussion kring materialets och metodens svagheter och förtjänster.
Studiens empiriska material är endast hämtat får två tidningar. Dessa tidningar är i sin tur Stockholmsbaserade – huvudkontoren finns där, och det är i Stockholm en stor del av det redaktionella arbetet utgår. Vilket kan påverka hur tidningarna och de enskilda artikelförfattarna förhåller sig till Bensinupproret. Det är möjligt att en annan framställning av Bensinupproret hade kunnat skönjas i mindre landsortstidningar. I studiens analysdel framgår det emellertid att Expressens och Aftonbladets framställning av Bensinupproret är mångfacetterad; artiklarna har ingen uniform Stockholm- eller storstadsvinkel, utan producerar en komplex bild av Bensinupproret. Det är också värt att diskutera huruvida studien hade tjänat på att ha ett större eller mindre empiriskt material. Som Janks (1997) skriver utförs ofta kritisk diskursanalys på ett litet empiriskt material – till exempel på några få artiklar eller annonser som tydligt manifesterar diskurser. Med ett mindre empiriskt material blir det möjligt att på detaljnivå analysera alla sekvenser i en text. Dock kan det ske på bekostnad av den mer heltäckande bild som kan produceras genom analys av ett större empiriskt material. Jag valde att lägga mig någonstans mitt emellan. Som tidigare nämnt innebär detta att textanalysen av det empiriska materialet har skett på en övergripande nivå. Ett alternativt tillvägagångsätt hade kunnat vara att välja färre artiklar, men från fler tidningar – och att då inkludera artiklar från landsortstidningar.
Den form av kritisk diskursanalys som den här studien tillämpar riktar enbart fokus mot text. Därmed utelämnas visuella element av artiklarna, som till exempel bildsättning. Det hade varit
