Social syn på delaktighet

Ur mitt material framkom även att barnen som intervjuades beskrev delaktighet på ett sätt som inte gick att härröra till beslutsprocessen. Man kan därmed säga att Harts (1992) stege inte är tillräcklig som analytiskt verktyg för att beskriva hur barn ser på begreppet delaktighet. De beskrivningar som inte gick att härleda till beslutsprocesser handlade mer om sociala aspekter av delaktighet exempelvis att vara med i ett gäng, vara inkluderad eller att bli sedd av sina lagkamrater. Jag har därför valt att analysera dessa delar utifrån det sociologiska perspektivet samt hur Thomas (2007) beskriver delaktighet som socialt.

Flera av barnen pratade om delaktighet i termer av att vara en del av något större vilket jag menar kan tolkas utifrån hur begreppet beskrivs inom det sociologiska perspektivet. Exempelvis menar Fanny att hon känner sig delaktig när hon inte är hemma.

Fanny 12 år: Ja om jag sitter hemma så känner man sig inte delaktig i något eftersom om man bara sitter hemma... så är man inte delaktig i någonting men om man kommer ut så här och tittar på folk typ då känner man sig delaktig hela tiden. Jag tolkar Fannys resonemang som att delaktigheten uppstår i relation till andra människor. Detta resonemang stämmer väl in på det sociologiska perspektivet som menar att delaktighet härrör till alla former av sociala interaktioner (Carpentier, 2016).

Ett annat exempel som barnen pratade om var att de upplevde att de var delaktiga i och med att de var med i ett lag. Inom det sociologiska perspektivet beskrivs begreppet delaktighet som att ”vara del av en specifik social process” (Carpentier, 2016, s. 71). Den specifika sociala processen tolkar jag därför på så sätt som att det skulle kunna vara det lag som barnen är med i. Anjas beskrivning av delaktighet får exemplifiera detta då hon menar att man är delaktig när man spelar i ett lag. Hon säger:

Anja 13 år: ”Ja men det är lite så här att man är delaktig i laget när man spelar, alltså att vi är ett lag, man är med i ett gäng”.

Jag menar också att barnens framställningar av delaktighet i termer av att vara med i ett gäng även kan jämföras med Trondmans (2011) studie där han beskriver att barnen han intervjuade pratar om

delaktighet i termer av tillhörighet, då till sin klubb och specifikt till sitt lag.

I en av intervjuerna menade alla barnen (i kör) att gemenskapen var en viktig beskrivning av delaktighet. Ester förklarade hur denna gemenskap kan yttra sig.

Ester 13 år: ”Ja vi träffades ju alltid för samling i (ohörbart) och då märker man ju hur kul det är att träffa alla i laget. Och sen när det är tävling då är det ju

fortfarande lika taggat så här och man känner sig delaktig i laget”. Även Esters resonemang menar jag kan ses som social delaktighet och kan kopplas till det sociologiska perspektivet, specifikt till resonemang om sociala processer.

När Siri pratar om delaktighet (nedan) så gör hon även gällande att delaktighet är mer än bara delta, när man som spelare kommer till träningen så räcker det inte med att bara stå där, utan det är en känsla av delaktighet som ska infinna sig för att man ska kunna prata om delaktighet.

Siri 12 år: ”Så kanske… innan en träning så snackar man liksom och är det någon som står bredvid så måste det finnas en tränare som säger att ni ska köra med den,

den och den för att liksom den ska bli delaktig för att man kanske liksom inte känner sig som en del av laget. Jag ingår i det här laget men det känns liksom inte

som jag är med”.

Här menar Siri, som jag förstår det, att det är tränaren som möjliggör känslan av delaktighet hos barnen genom att aktivt dela in dem så att ingen känner sig utanför. Även här menar jag att Siris resonemang handlar om social delaktighet och kan tolkas utifrån det sociologiska perspektivet. Exempelvis Meluccis (1992) resonemang om delaktighet, där han menar att delaktighet handlar om främjande av aktörens intresse och behov samt tillhörigheten av ett system. Jag menar att

gemenskapen, som den beskrivs av barnen är något mer än att bara delta. Det räcker inte att bara vara närvarande utan det krävs något mer, en känsla av gemenskap och tillhörighet, vilket tydligt visas av Siris resonemang. Hon gör, i sin beskrivning, en distinktion mellan dels att ingå i laget och att vara delaktig vilket hon menar är något annat. Siris beskrivning menar jag även kan härledas till den tillhörighet som beskrivs av barnen i Trondmans (2011) studie.

Vidare pratade barnen om delaktighet på ett sätt som jag också tolkar i termer av social delaktighet, nämligen beskrivningar av inkludering. Exempelvis Siri pratar om delaktighet i termer av att alla ska få vara med, ingen ska vara utesluten. Hon förklarar att ”jag tänker mer att alla får vara med, att alla får vara delaktiga i spelet och så här... inte bara vissa blir utsedda i laget utan att alla får vara med”. Olivia är också inne på samma spår då hon pratar om hur laget beter sig på planen, då hon tycker att man ska se till att passa till alla i laget.

Olivia 12 år: ”Ja det är också typ så här lite när man typ… om man får en pass när det är match då känner man sig delaktig i spelet inte bara så att man springer

där och så här jag finns fri men man får aldrig en pass”.

Jag tolkar deras svar som att inkluderingen är viktig och krävs för att barnen ska känna delaktighet och att detta förkroppsligas genom att alla får vara med, dels på planen samt även i passningsspelet. Detta

överensstämmer väl med hur Thomas (2007) beskriver det sociala perspektivet, eller diskursen som han kallar det där just inkludering återfinns.

Flera barn beskriver även delaktighet i termer av att bli sedd av sina lagkamrater vilket jag också tolkar som tillhörande ett socialt perspektiv på delaktighet. Exempelvis förklarar Anja när jag frågar om de kan komma på någon situation när de inte har känt sig delaktiga att det kan hända på

exempelvis matcher när hon inte får några passningar och att hon då upplever att det känns som att hon inte finns där.

Anja 13 år: ”Alltså på matchen när man så här i passningsspelet då känns det så här alltså om man inte får en enda pass på hela matchen då kanske det känns så här att de andra tänker att man inte finns där eller att man inte deltar liksom men

om man får en passning då känns det som att man vet att man är där”.

Fanny 12 år är inne på samma spår och beskriver att när hon upplever delaktighet så handlar det om att bli sedd, hon säger ”jamen det känns som att någon ser en”. Dessa beskrivningar som Fanny och Anja ger uttryck för menar jag kan ser som en form av inkludering- och exkluderingsresonemang där det verkar som att barnen genom social interaktion kan uppleva eller inte uppleva delaktighet.