I följande kapitel redogörs för hur mitt resultat står sig i relation till dels teorier om barns delaktighet, tidigare forskning samt vad mitt resultat kan få för betydelse. Kapitlet innehåller även en kritisk diskussion om min studie samt förslag till fortsatt forskning på området.
Syftet med den här uppsatsen har varit att, på ett utforskande sätt, tydliggöra idrottande barns perspektiv på delaktighet. Detta har jag gjort genom gruppintervjuer med idrottande barn, för att sedan analysera materialet mot bakgrund av delaktighetsteorier. Som nämnts inledningsvis saknas etablerad forskning rörande barns perspektiv på delaktighet inom idrottsrörelsen, vilket kan ses som
problematiskt utifrån att barnkonventionen inkorporerades tidigare i år. Inte bara juridiskt går det att argumentera för att barns möjlighet till aktörskap är viktigt, det finns även många andra argument som gör ämnet betydelsefullt exempelvis vikten av rättvisa och empowerment. Att barn får komma till tals i frågor som berör dem själva anser många är viktigt men hur detta ska göras är svårt. För att komma framåt i forskningen menade jag inledningsvis att en explorativ ansats för att förstå och sedermera förklara hur barn beskriver delaktighet, kan vara en möjlig väg framåt, för att på så sätt möjliggöra mer forskning på området. Det har i alla fall varit mitt argument till att genomföra den här studien, att barns perspektiv behövs på området. Genom att jag har låtit idrottande barn få komma till tals, i frågor som rör delaktighet, menar jag att jag därmed har synliggjort barns perspektiv på delaktighet inom idrottsrörelsen. Vad studien således kan peka på är att delaktighet för idrottande barn, innefattar både beskrivningar av beslutsprocesser och sociala aspekter och att dessa beskrivningar, både när det gäller beslutsprocesser och sociala aspekter, är omfångsrik, i synnerhet beskrivningarna som handlade om beslutsprocesser. Detta resultat går i linje med tidigare forskning, som tidigare har visat att idrottande barn verkar ha en bred syn på delaktighet, där bland annat inte våga uttrycka åsikter (Eliasson, 2011) och tillhörighet (Trondman, 2011) har framkommit. Vad denna studie även har gjort, tillskillnad från tidigare studier, är att försöka fånga och beskriva barns syn på delaktighet i ett helhetsperspektiv, vilket mig veterligen inte har gjorts tidigare.
I relation till barns delaktighetsteorier, som ännu så länge är i sin linda, framstår barnens perspektiv på delaktighet som har framkommit i denna studie som samstämmig med dessa teorier. Exempelvis Thomas (2007) menar att ett teoretiskt ramverk rörande barns delaktighet bör bestå av två delar; en sociologisk och en statsvetenskaplig. Mitt resultat av barns perspektiv av delaktighet verkar därmed överensstämma med Thomas (2007) teoretiska resonemang.
Jag hoppas i och med det att mitt resultat kan användas som stöd för fortsatt forskning kring frågor som rör barns upplevelser av delaktighet inom idrottsrörelsen, vilket jag kommer till i mina förslag till fortsatt forskning. Men innan det redogörs för min egen kritik av studien.
6.1 Kritisk diskussion av studien
För det första, så har jag för denna studie valt att intervjua barn. Mårtens (2015) menar att det finns en omfattande kunskapsbrist när det gäller att intervjua barn och jag är inget undantag om man ser till tidigare erfarenheter. Jag har tidigare under mina studier på socionomprogrammet fått möjlighet att intervjua barn vid ett tillfälle, men bortsett från det tillfället så har jag inte haft mycket erfarenhet på området. Ur den synpunkten kan resultatet kanske ha påverkats då jag som intervjuare har bristande erfarenhet på området. Min drivkraft var emellertid att om jag inte försöker så är det givetvis helt omöjligt att få fram barns syn om de inte tillfrågas alls. Jag har försökt, i möjligaste mån, att ställa öppna frågor, inte styra samtalen, få barnen att samtala med varandra, samtidigt som jag strävade efter att vara så påläst som möjligt innan jag påbörjade intervjuerna. Med det sagt, så upplevde jag själva genomförandet av intervjuerna som ett slags hantverk där jag faktiskt blev bättre och bättre ju fler intervjuer jag genomförde. Kanske har detta påverkat intervjutillfällena och därmed mitt resultat. För det andra så rådde en viruspandemi under tiden då intervjuerna skulle genomföras. Jag fick därmed ändra ursprungsplanen, vilken var att träffa barnen efter en träning, till att istället samtala via skärm. Detta var initialt ett väldigt stort steg för mig och det kändes inte alls bekvämt att genomföra intervjuerna på ett sådant sätt. Men med övning kommer färdighet och så här i efterhand så ser jag inga problem alls med att inhämta empiri på ett sådant sätt. I och med att pandemin påverkade oss alla, så hade både barn och vuxna påbörjat träning i virtuella möten. Men, med det sagt, så kan givetvis intervjuförfarandet ha påverkat resultatet så till vida att barnen, eller jag inte kände oss helt komfortabla med att samtala via skärm.
För det tredje, så var alla intervjupersoner flickor. Det var inte planerat utan det var så urvalet föll ut. Givetvis kan det vara så att pojkar har ett annat sätt att förhålla sig till begreppet delaktighet. Tidigare forskning har förvisso visat att även pojkars beskrivningar av delaktighet är bred. Men det kan vara så att utfallet hade blivit annorlunda om även pojkar hade deltagit i studien.
För det fjärde var den teoretiska grunden som jag valde att analysera mitt material utifrån till viss del svårfångad. Det statsvetenskapliga perspektivet är väldigt dominerande när det gäller teorier om delaktighet vilket jag menar kan ha fått konsekvenser för min analys. Dessutom är teorier om barns delaktighet, (engelskans Children’s Participation) är ännu så länge inte färdigutvecklade även om det finns tendenser till helhetsgrepp (Thomas, 2007).
6.2 Förslag på vidare forskning
Syftet med denna uppsats har varit att bidra med kunskap avseende barns perspektiv på begreppet delaktighet inom idrottsrörelsen då det i dagsläget, som jag ser det, behövs mer forskning på området. Jag har även framhållit att jag tycker att det först och främst behövs ett utforskande kring hur barn pratar om och beskriver begreppet delaktighet inom idrotten för att sedermera kunna utforska barns
faktiska delaktighet inom idrotten. Följaktligen, om vi vet hur barn pratar om, och beskriver begreppet delaktighet, kan exempelvis mätinstrument som prövar barns delaktighet inom idrotten konstrueras. Med det sagt, hoppas jag att denna uppsats kan ge information om barns perspektiv på delaktighet, vilken därmed kan användas till framförallt kvantitativ forskning av barns upplevelse av delaktighet inom idrotten. Det kan heller inte uteslutas att mina resultat kan användas inom andra områden än idrottsrörelsen, exempelvis brukargrupper eller liknande som innefattar barn. Med det sagt, menar jag som ytterligare förslag på framtida forskning, att fortsatta studier rörande barns perspektiv på
delaktighet inom andra områden än idrottsrörelsen skulle kunna föra forskningen framåt inom detta område.