Socialt Stöd

4.2:1 Motivationens påverkan

Denna kategori var ett övergripande mönster bland informanterna i form av om de ansåg sig få/känna stöd från sin omgivning eller inte. Göran och Olle var de av informanterna som kände minst stöd hemifrån från sina föräldrar. Göran beskriver också att han är uppväxt med att man ska arbeta. Detta synsätt har därav medfört att han själv har en väldigt negativ syn på sin arbetslöshet, vilket också påverkar hans självförtroende. Olle beskriver istället att han inte har haft någon motivation till att söka arbeten, utan istället väljer att sitta vid datorn för att på så sätt komma bort från verkligheten:

”Jag drar mig till datorn för att komma bort, från de här med tanken på att jag är arbetslös och slippa känna pressen från föräldrar och släkten. Känns som att, jag vet inte, dom tycker illa om mig för att jag inte har nått jobb. Så man blir väldigt nertryckt. Och då känner jag att datorn, där kommer jag bort från allting liksom, där kan man sitta med mina vänner. Bara komma bort från den riktiga världen”

31 Medan Göran ger intrycket av att vara väldigt driftig i sitt jobbsökande, trots känslan av att han inte duger på grund av sin arbetslöshet. Utifrån detta beskriver han sig som en belastning för samhället. Han säger också att han skäms över sin situation. Han samtalar väldigt mycket kring sin pappa och att han aldrig direkt upplevt stöd under sin uppväxt, utan har fått klara sig själv.

Istället var hans upplevelse att han mest gjorde fel och därav inte fick något beröm. Idag har han däremot stöd från sin egen familj vilket eventuellt skulle kunna förklara hans driv när det gäller att söka arbeten: ”Ja klara mig själv, det är min uppväxt. Det finns säkert familjer som hjälper varandra, men den lyxen har inte jag haft. Jag går min egen väg och klarar mig själv. Så jag har alltid varit sån. Och de är tack vare frun då som hjälp mig mycket liksom.”

När det gäller Olle känner han sig lite mer motiverad sedan han började på de här företaget och genom detta har han tagit tag mer i sitt sökande efter arbete: ”speciellt det här tycker jag känns…helt underbart tycker jag! Det här tycker jag hjälper så himla mycket, ja som sagt jag mår bättre och jag känner liksom att jag kanske kommer få ett jobb”.

Både Görans och Olles berättande kring främst deras pappor som enligt dem inte alls förstår deras situation kan paralleller dras till begreppet signifikanta andra (Cooley,1902/1983).

Genom detta begrepp formas deras jag och påverkar hur de ser på omvärlden, vilket sker genom människor i deras närhet. I Göran och Olles fall gäller detta främst deras pappor. Göran ser sig själv väldigt mycket genom arbete. Livet går ut på att arbeta, annars är man inget: ”jag har jobbat sen jag var liten i stort sett. Det har väl också präglat mig lite, att varit aktiv och inte rädd för arbete, för jag är uppväxt på det sättet, hela tiden fick jag göra nånting”

Och trots att de båda verkar väldigt besvikna på sina pappor ger de ändå sken av att se upp till fäderna och viljan att göra dessa nöjda finns hos båda. De har tillexempel gått i sina pappors fotspår med liknande utbildningar, men trots detta saknar de fortfarande just deras stöd. Deras sociala band är därmed inte helt i samklang vilket också orsakar en hel del skam för både Göran och Olle (Dahlgren & Starrin, 2004). Göran beskriver denna skam som väldigt ”skämmig”.

Han funderar också mycket kring sin egen son, hur han skulle se på honom som arbetslös när han växer upp. Men också kring att frågan ”Vad arbetar du med” alltid ska komma upp i sammamanhang som vid en föräldragrupp tillexempel:

”Det är också skämmigt. Har du inget jobb är det skämmigt. Föräldragruppen är, det första alla frågar, vad jobbar du med? Jag HATAR den frågan, den är så jobbig! Det är så skämmigt! Du får en stämpel på dig, ja han är förälder och arbetslös, socialfall. Hur ska han kunna försörja sin familj på socialen liksom. Det känns så… det är jobbigt! Tyvärr tänker alla så, jaha han har inget jobb och vara förälder, gud vad oansvarigt!”

32 De informanter som kände stöd, i form av att deras föräldrar förstod deras situation som arbetslösa och även för en del av dem erbjöd sig att de fick bo kvar hemma tills att de fått ett arbete, såg mycket mer positivt på sin arbetslöshet. Visst var det en jobbig tillvaro även för dem, men de kände ändå att det kommer att lösa sig och att det fanns ljusglimtar i livet ändå.

Att någon gång kommer det att vända. Peter som får bo hemma hos sin mamma och som har en universitetsutbildning i grunden säger att det inte är någon idé att vara deprimerad, utan att man får tänka positivt. Han har mycket förståelse för sin situation från familj och då det finns personer i hans omgivning som just nu är utan arbete säger han: ” De förstår ju att de inte är lika lätt längre som det var förr”. Daniel som har arbetat inom handels en tid samt inom restaurang är den av respondenterna som har den mest positiva synen. Kanske för att han känner sig säker på vad han kan, då han har arbetat ett tag. Han känner heller inte den där stressen med pengar som många andra i denna situation kan tänkas göra. Vilket kan beror på att han har två extraarbeten vid sidan om, som ringer in honom vid behov. Hans sociala stöd visar sig genom att hans föräldrar har en positiv syn och menar att det kommer att ordna sig. Han tillägger också:

”Självklart man vill ju ha ett jobb, man mår bättre när man jobbar, de tror jag. Men de löser sig, det är inga problem”.

Dessa är därmed exempel på balanserade förhållanden där informanterna känner mer stolthet än skam (Scheff, 1990 och Scheff, 2003) och det visar också på att det är viktigt att faktiskt känna stöd i sin situation. För informanterna i den här undersökningen påverkade stöd deras motivation till att söka arbeten och därmed också orken att ta sig ur sin arbetslöshet. Olle var ett väldigt bra exempel på detta då hans motivation, som tidigare nämndes, faktiskt har ökat sedan han fick stöd genom företaget som han är på nu. Stödet måste därmed inte komma från föräldrar, utan genom andra signifikanta andra som teorin också tog upp (Mead, 1976). I Olles fall blir företaget i uppsatsen hans signifikanta andra. Då han utifrån sin egen beskrivning ser upp till dem som arbetar här. Genom deras kunskap samt stöd känner han också att han duger och faktiskt kan få ett arbete tillslut.

Bland de informanter som kände att de hade stöd hemifrån, hade också familjemedlemmar som själva varit/är arbetslösa respektive sjukskrivna och utifrån detta hade de en ökad förståelse av hur det är att vara arbetslös. Därav skulle detta kunna vara en bidragande faktor till att de känner starkt stöd.

33 4.2:2 Stödet via myndigheter

Förutom stöd från familjemedlemmar tar informanterna också upp hjälpen från Arbetsförmedlingen. Här är det delade meningar om hur myndigheten hjälper och stöttar dem.

Göran säger:

”Innerst inne är den bra, även om jag tycker att man kunde vara hemma å söka, för jobben finns ju på nätet. Och det här med att man ska redovisa jobb tycker jag också är bra, för söker du inget jobb – ingen ersättning. Söker du inte anvisat jobb-ingen ersättning. Jag tycker det är bra att det händer nått ”

Mats anser istället att arbetsförmedlingen är mer i vägen än hjälpsam:

”Jag tycker att arbetsförmedlingen är mer i vägen än hjälpsam…för det känns som att man skulle kunna göra mycket mer hemifrån. Men annars så känns det mer att hjälpen från arbetsförmedlingen är ingenting att ha så. Och det är väl på grund av att jag ju har sån kompetensinriktning också, så arbetsförmedlingen vet ju inte riktigt, de har väl inte den kompetensen.”

Daniel menar att Arbetsförmedlingen gör så gott de kan utifrån deras situation då de är underbemannade: ”Arbetsförmedlingen anser jag gör så gott dom kan, men dom är underbemannade och dom har för mycket regler för att kunna hjälpa till. Så ja, arbetsförmedlingen skulle nog kunna göra ett bättre jobb men inte med de resurser dom har ”

Johan tycker mest att arbetsförmedlingen är snurrig och att han aldrig direkt har fått kontakt med dem ordentligt: ”Arbetsförmedlingen har jag aldrig fått hjälp av, jag hade en handläggare som jag såg en gång, hon ringde mig på ett och ett halvt år och sa att vår tid var färdig. Men vi har ju aldrig träffats, men nä du vet att de hanns inte med. Hanns inte med, på ett och ett halvt år, då har inte du gjort ditt jobb kanske.”.

Något alla informanter är överens om är att företaget de är på nu ger dem mycket bättre hjälp än Arbetsförmedlingen och att de verkligen får de stöd de behöver genom det. Några av informanterna har även varit i kontakt med andra liknande företag tidigare, men tycker att detta är det som hittills varit det mest givna.

Avslutningsvis kan kategorin socialt stöd med dess underkategorier, ses som en faktor till arbetslösheten bland de som inte anser sig få något direkt stöd hemifrån. Vilket leder till att vissa av dem går in i rollen som den arbetslösa genom den svartmålade bild som nämns i boken

”Att hantera arbetslöshet ”(Mäkitalo, 2006).

34