Ung och stigmatiserad

Ung och stigmatiserad utgör den första kärnkategorin i min studie och beskrivs genom fyra underkategorier som det kommer att redogöras för nedan. I stort beskriver dessa informanters upplevelse av att bli stämplad av arbetsmarknaden, deras brist på arbetslivserfarenhet och därmed också bristen på nätverk. Vilket också påverkas av att de befinner sig i en fas där de just nu försöker etablera sig på arbetsmarknaden.

4.1: 1 Upplevelsen av att bli stämplad

När vi under intervjuerna samtalade om hur informanterna upplevde att de togs emot på arbetsmarknaden samt upplevelsen kring deras situation som arbetslös, framkom en hel del resonemang kring kategorin ung. Denna kategori sågs genom informanternas ögon som något negativt när de söker arbete. Beskrivandet av dessa upplevelser kan kopplas samman med stämplingsteorier. Att en del av informanterna känner sig utsatta som just unga och att arbetsgivarna i vissa fall sorterar bort dem på grund av främst åldern.

Göran menar tillexempel att arbetsgivarna bör se till vad han faktiskt har klarat av i förhållande till sin ålder. Som han själv nämner över att han tog lastbilskort och körde själv i en främmande storstad med en gång efter avklarad uppkörning i ett arbete han fick då. Han har alltid kört ordentligt och utan att köra sönder nått. Enligt honom fanns det andra som tillexempel gått transport utbildning i tre år och som inte hade kört lika bra. Han menar att arbetsgivarna missar mycket just för att han, enligt hans egen upplevelse, stämplas som ung: ”Ja sen att jag är ung också har jag märkt, att jag är gift och har barn, ung chaufför, ja han är ung. Det är också väldigt ofta…”.

Göran beskriver det som att hans ålder förstör lite för honom i hans sökande efter arbete.

Han vill bli sedd för den han är och till det han kan, istället för att stirra sig blind på en siffra.

Att han helt enkelt känner sig stämplad som ung och oduglig som han också nämner.

Forskningen tyder på att unga har brist på erfarenhet på grund av den idag förlängda etableringsprocessen, vilket det förövrigt kommer analyseras mer omkring längre ner i detta avsnitt (Ungdomsstyrelsen, 2005). Övrig bedömning kring huruvida det föreligger någon stämpling ligger inte i undersökningens syfte. Men däremot kan det konstateras att detta är en upplevelse hos vissa av informanterna, vilket också i vissa fall påverkar vissa av informanternas självförtroendet till något sämre.

Upplevelsen av att bli stämplad, kan även kopplas till informanternas jag uppfattning och att den styr hur informanterna upplever själva mottagandet med arbetslivet. Jaguppfattningen grundläggs som tidigare tagits upp av den signifikanta andra. Detta styr deras uppfattning av hur andra ser på dem samt utifrån vilka värderingar de har fått med sig. Även den

25 generaliserande andre ger dem deras identitet utefter de normer som samhället ställer upp och efter gruppens perspektiv på vad de ska känna samt hur de ska bete sig (Mead, 1976). Detta kan i sin tur kategorisera vissa samhällsgrupper efter ett visst beteende eller egenskap, så kallat stigma (Goffman, 1972). Har informanten en negativ självbild kan det tendera till att de även upplever mycket negativitet från omgivningen. Den sociala identiteten blir, som Becker (2006) nämnde, till i ett socialt sammanhang där individen då gradvis övertar andras perspektiv på sig själv. I den här studien handlar det i grunden om gruppen arbetslösa, som på så sätt ger vissa av informanterna en sämre självbild utifrån hur deras omgivning ser på deras situation. En fara med det skulle kunna vara att de lätt fastnar i detta mönster. Som ung utvecklar de hela tiden sitt jag genom den situation de befinner sig i. Att de därmed blir den arbetslösa och antar de värderingar som anses höra till den gruppen.

Ovanstående resonemang kan också kopplas till begreppet spegeljaget (Cooley, 1902/1983) där en person ser på sig själv genom omgivningen. Detta begrepp syftar också till att en individ därmed tar den identitet som andra har av honom/henne och sedan gör den till sin egen. Denna tendens finns hos Olle som drar sig undan och mest sitter framför sin dator. Även om han nu håller på att bryta sig loss från denna identitet genom att ta tag i sin situation bättre.

Göran ser ner på sig själv och skäms för sin arbetslöshet. Trots detta gräver han inte ner sig, utan försöker hålla huvudet högt ändå och göra sitt bästa för att få ett arbete. Därav går han istället emot spegeljaget och gör tvärtom mot vad omgivningen anser.

Ur detta föddes också en hypotes från Johans resonemang kring om han gjorde någonting annat som kunde öka hans chanser till ett arbete. Genom hans resonemang uppkom många visioner om vad han ville göra, tillexempel genomföra vissa utbildningar. Dock avslutade han sina meningar med att han inte kommer att greja det: ”jag kommer ju aldrig lyckas för jag har aldrig lyckats med nått sånt innan så att…”. Hans resonemang tyder på en dålig självbild, vilket skulle kunna bero på omgivningens påverkan eller inte. Då han även resonerar kring att han som ung kände sig osäker när han skulle ut i arbetslivet och att det blir ett ansvar som han känner att han inte behärskar. Här uppstår frågan om det är ett synsätt han fått genom den signifikanta andra?

det vill säga genom föräldrar och senare även eventuellt lärare. Och hur de ser på unga och ansvar:

”Att man själv är lite osäker, jag vet ju inte hur det fungerar riktigt och, så vet jag ju, att direkt efter skolan har man ingenting på fötterna. Praktik har man ju haft och man vet ungefär hur vissa företag fungerar. Men när man ska börja jobba så är det ju ett annat läge, man har ju mer ansvar framförallt. Oj väldigt ung och ska ha mycket ansvar. Man kanske är väldigt osäker, jag var det i alla fall”.

26 En annan tolkning utifrån ovanstående citat är helt enkelt att unga behöver mer lärdom om arbetsmarknaden och om hur arbetslivet fungerar redan innan de lämnar gymnasiet, vilket jag kommer in mer på i nästa underkategori.

Som en intressant motpol till upplevelsen att bli stämplad, nämner Daniel att han i sitt möte med arbetsmarknaden inte bemötts negativt och att han har en förståelse för att alla inte kan tas emot med ett leende och öppna armar: ”Motstånd kan jag inte direkt säga att det är, det är ju ett faktum att alla är arbetslösa, de flesta arbetsgivare är ju artiga och respektfulla, det är inte alla som tar emot med öppna armar och står leende, de förstår man ju också. Jag har ju inte bemötts negativ i alla fall.”

4.1:2 Brist på erfarenhet

Med kategorin ung och stigmatiserad kommer också brist på erfarenhet och utbildning in, som är något som nästan alla informanter tog upp under sina intervjuer. Flertalet av informanterna i min undersökning befinner sig i fasen att försöka etablera sig på arbetsmarknaden vilket då innebär att de går mellan tillfälliga arbeten och arbetslöshet (Arbetsförmedlingen, 2013).

Genom detta försöker de hitta sin väg, vilket stämmer överens med vad informanterna själva berättar. De flesta av informanterna är väldigt aktiva när det kommer till att söka arbete, men saknar erfarenheten på grund av åldern. Många av dem breddar sig och söker i stort sett allt tänkbart. Nästan alla är även positiva till att flytta dit arbetena finns. Johan är den som inte söker utanför sitt eget län, då han har en trygg grund på sin boendeort med vänner samt flickvän.

Peter säger också att Sverige verkar vara bemättat på arbetskraft just nu ur hans sätt att se och att han hade provat att skicka in sitt CV till ett annat land, där han helt plötsligt blev attraktiv med en gång. Att vara ung och arbetssökande kan därmed vara ett dilemma och han säger också:

”De säger ju att man ska ha 60 års erfarenhet och en 20 årings kropp.”.

Det var några av informanterna som utmärkte sig genom en viss arbetsinriktning via studier och utefter deras ålder befinner de sig också i den grupp som enligt forskning ofta anses ha etablerat sig på arbetsmarknaden (Arbetsförmedlingen, 2013). Detta stämmer in på dessa informanter då de har utbildning och därmed en viss inriktning på vilka arbeten de söker. Men de har dock inte så mycket arbetserfarenhet än och därmed går det inte att säga att de har etablerat sig helt.

Mats har tillexempel en universitetsutbildning och ett halvårs erfarenhet inom sitt utbildningsområde. Hans intressen ligger till grund för den arbetsinriktning han har valt, vilket medför att han även privat kan ägna sig åt sådant som ligger inom hans yrke. Han säger själv att han ändå håller på med det som han vill göra trots arbetslösheten. Däremot vill han gärna

27 bli självförsörjande så att han slipper leva på sina föräldrar, vilket arbetslösheten förhindrar honom att bli. Han är också den av informanterna som enbart koncentrerar sig på att få arbete inom sitt område: ”jag försöker hålla mig till den sektorn…det känns lite sådära att har man nu gått en treårig utbildning på universitetet och sen ska man in som ja, lagerarbetare eller nånting, så känns det som att det är slöseri med tid.” Han säger också att han tror att brist på erfarenhet sätter lite stopp för honom och andra unga när det gäller att komma ut på arbetsmarknaden idag: ”Ja i alla fall inom dom högre kompetensområdena så är det ju som vi diskuterat att de tar dem med lite mer erfarenhet först då. Och då är ju unga inte där och då är dom ju lite fega med att just ta in ungdomar. ”

Utifrån ovanstående resonemang kan detta också anses som en faktor till informanternas arbetslöshet, att de som unga vuxna inte har hunnit skaffa sig praktisk erfarenhet, vilket gör att många av dem fortfarande testar sig fram. Peter tillägger också att han tror att återinförande av lärlingsarbeten skulle underlätta för unga att ta sig in på arbetsmarknaden, då de blir utbildade på plats och därmed också får erfarenhet på samma gång.

4.1:3 Utbildning

Den förlängda etableringsfasen som tidigare nämndes stämmer väldigt bra in på många av informanterna i min undersökning (Ungdomsstyrelsen, 2005). En del har exempelvis vidareutbildat sig och på så sätt inte fått någon arbetserfarenhet. Studier har också lett till att en del av informanterna bor hemma hos sina föräldrar.

Bland de informanter som enbart har gymnasieutbildning tycks gymnasievalet vara väldigt viktigt. Nästan alla av dem trycker på att de borde ha fått mer hjälp och stöd när det gällde det här valet. Göran tyckte tillexempel att studievägledaren mest höll med honom när han sa vad han ville gå och menar att de borde gå emot lite mer och vägleda dem bättre. Informanterna tar också upp att det är tidigt att välja vad man vill bli som 15-åring och att de inte hade den kunskapen då som behövdes för att göra ett bra val. Genom deras erfarenheter är det ofta intresse, programmets studieomfattning eller vad kompisen väljer som styr valet. De menar också att de inte insåg allvaret med gymnasievalet, utan den insikten har de fått efter gymnasietiden när de kom ut i verkligheten. Att studera vidare är inget som dessa informanter vill, dels av rädslan att dra på sig lån och ändå inte få något arbete, men också för att motivationen inte finns där. Utan de anser att det var gymnasiet som var deras chans och att de

”sumpade” den. Göran är en utav dem som anser sig ha gjort fel gymnasieval:

”Jag tycker studievägledare borde ta sin roll bättre, för det är de som nästan är viktigast, i detta fall är de ju vilken linje du väljer som styr så mycket. Innerst inne är jag förbannad att jag inte tog en linje som gav mig ett jobb. Så dåligt förberedd. Dom borde berätta mer”.

28 Olle visste inte vad han ville bli och därmed gick han ett program som han hört skulle vara lätt:

” Jag visste inte vad jag ville bli. De var en annan kompis som gick el och han sa att det var en ganska lugn utbildning, inte så mycket plugg utan ganska lätt. Jag tycker om lätt, jag är lat”.

Johan tillägger också att utbildningssystemet borde ändra på sig så att man senare lägger själva inriktningen mot arbetslivet. Att det först ska vara mer allmänt vad man läser och välja inriktning senare, som de gör i USA. Han tillägger dock att han valde rätt gymnasieprogram utefter vad han tyckte var roligt, men att det inte gav honom något arbete. Utan att han måste läsa vidare för att få kompetensen inom det området. Något han inte är motiverad till idag.

Bland de informanter som har en universitetsutbildning nämns inte gymnasievalet överhuvudtaget, utan de är mer fokuserade på sin inriktning från universitet. Som de förövrigt verkar nöjda med trots sin arbetslöshet. Till skillnad från övriga har de genom sin vidareutbildning en grund att stå på och som de därmed identifierar sig med. Medan övriga inte helt och hållet har kommit fram till vilken inriktning de ska ha, vilket också leder till ett sökande efter passande grupperingar som de därmed kan identifiera sig med.

När ungdomar ska välja till gymnasiet befinner de sig i en fas där framför allt vänner är det centrala i deras socialiseringsprocess, dessa blir så att säga även till deras signifikanta andra (Mead, 1976). Detta skulle kunna vara en faktor som är avgörande i deras val till gymnasiet, då intressen och vänner väger tyngre än framtiden så att säga. Detta styr deras jag under denna tid vilket medför att de också inte tar gymnasievalet som så allvarligt, utan då följer strömmen eller tar ett program som de vet att de ska klara av. Skolan blir även i denna fas deras generaliserande andra, då de formar sig genom skolans normer och den inriktning som de har valt. I takt med att de växer upp utvidgas också deras generaliserande andra till att även innefatta världen utanför skolan, det vill säga samhället i övrigt, där de ska lära sig att inta roller gentemot arbetslivet och som vuxen. Detta skulle också kunna tendera till en identitetskris, att inte alla kan identifiera sig med det yrke som de har valt på gymnasiet. Johan säger tillexempel att han kanske var lite väl optimistisk i sin tanke att få arbete efter gymnasiet: ”Jag var väl lite väl optimistisk till att få jobb…innan verkligheten kom i kapp och visa att det finns inte så mycket jobb ändå”.

Avslutningsvis tänker informanterna ändå relativt ljust på sin framtid idag och väldigt mycket av deras framtidsutsikt är fokuserat kring att få ett arbete. Peter säger att han har som mål att ha skaffat sig egen lägenhet, kanske husdjur och förhållande tills han är 30 år. Tillägger också: ”Men om man väl har kommit ut ur arbetslösheten så skulle jag vara rätt nöjd för tillfället. För det är liksom största fokuset just nu. Jag har aldrig varit en sån som planerar utan tagit det mer spontant”. Men i

29 slutändan tycker han ändå att framtiden känns ganska oviss: ”det kan bli hur bra som helst men de kan också bli sämre. Det är något som man får ta dag för dag. I alla fall om man är jag (skratt). ”

För Olle är det också ett fast arbete som är fokuset just nu, familj är inget han i nuläget vill ha. När det gäller drömmar och visioner säger han att hans drömjobb egentligen har kring datorspel att göra: ”Drömjobb om man ska säga så då, då hade jag ju gått en helt annat linje på gymnasiet och utbildat mig till programmerare eller nått. Och utveckla de till datorspel eller nånting. Det är ju just det som jag är intresserad av, men drömmar och visioner…ja ett fast jobb (skratt).

Johan vill inte känna stress inför framtiden, han hoppas att han har fått ett arbete, men anser sig ha en trygg grund och att han är lugn av sig: ”Man behöver inte vara så stressad över framtiden och älta i det förflutna, var i nuet istället. Det är väl nu man lever. Tillägger också: ”Pappa säger att när du är 45 då får du inte bo kvar, de är målet då”.

Daniel ser framtiden som positiv, men hade lite svårt att definiera frågan kring hur hans liv skulle se ut om 5 år. Men om han fick välja vad han skulle arbeta med då, finns drömmen om att öppna en egen butik. Han säger dock att han är nöjd med sitt liv och att han tror att det andra kommer att lösa sig: ” Ja jag är ju inte olycklig, jag är nöjd med mitt liv och vad jag har gjort hittills. Jag har många goda vänner å så, så att. Jag har det bra, det är bara jobbiten som saknas just nu”.

4.1:4 Nätverk

Att inte ha något stort nätverk tyckte många av informanterna påverkade arbetslösheten väldigt mycket, att de som hade kontakter lättare fick ett arbete. Informanterna anser att det är genom den vägen som många idag får in en fot i arbetslivet. Det uppkommer också en reflektion till att termen söka arbete har, på grund av konkurrensen, blivit till ett spel. Göran nämner att det utifrån detta uppkommer många fula trick: ” Det är kontakter och lönebidrag som dom ska ha. Den som kommer först med att locka med det eller ge smörgåstårta på intervjun, va vet jag liksom”.

Unga har inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden och därav heller inte fått kontakter i arbetslivet. Då ska de ha tur som många av informanterna också nämner, att de helt enkelt ska känna rätt personer. Gör de inte det så blir det svårare att komma in på arbetsmarknaden enligt både Mats och Peter. Mats har dock arbetat lite inom sitt yrkesområde och på så sätt fått några kontakter som han vårdar. Han har även kompisar i samma bransch som har fått arbete och med dessa har han en del projekt på gång för att på så sätt få in en fot någonstans, förhoppningsvis i ett annat land.

Att ha nätverk kan kopplas samman med Randal Collins begrepp interaktionsritualer. Vid lyckade interaktionsritualer kommer deltagarna tillbaka och interaktionen fortsätter, medan det vid misslyckade ritualer blir tvärtom (Collins, 2004). Alla informanter har sina olika

30 interaktionsritualer genom fritidsaktiviteter och vänskapskrets, men många av dem saknar kontakter som kan hjälpa dem till arbete. Mats har dock en del kontakter genom vänner men då de inte bor på samma ort blir det inte samma emotionella energi. Som Collins (2004) nämner kräver en interaktionsritual fysisk närvaro deltagarna emellan. Göran nämner att han har släktingar inom en bransch där han skulle kunna tänka sig att arbeta, men att de inte står varandra så nära att de hjälper honom att komma in där. Detta är exempel på misslyckade interaktionsritualer och därav fortsätter de inte sin kontakt på ett nära plan. Genom att lyckade interaktionsritualer håller interaktionen igång bildas också nätverk (Collins, 2004). I och med att många av informanterna inte har hittat sin plats än på arbetsmarknaden blir det också svårt att hitta individer med liknande fokus och aktivitet.

Johan säger dock att han har vänner som också är arbetslösa och att de brukar hjälpa varandra att hålla ögonen öppna och tipsa om lediga arbeten till varandra. Även hans pappa hjälper honom att leta arbete genom sitt eget kontaktnät. Att hjälpa sina vänner som befinner

Johan säger dock att han har vänner som också är arbetslösa och att de brukar hjälpa varandra att hålla ögonen öppna och tipsa om lediga arbeten till varandra. Även hans pappa hjälper honom att leta arbete genom sitt eget kontaktnät. Att hjälpa sina vänner som befinner