För att solceller ska nå en lyckad implementering i fastighetsbeståndet är det viktigt att de kommer med i planeringen så tidigt som möjligt enligt de intervjuade arkitekterna. Det innebär inte bara tidigt i skedet då en byggnad planeras, utan helst i samband med att stadsdelen planeras för att skapa så bra förutsättningar som möjligt.
7.1.1 Plandokumentsnivå
Att påverka solcellsutvecklingen på plandokumentsnivå är möjligt, men som A1 påpekat är det inte alltid lika tydligt vad som gäller. Vissa aktörer har belyst att kommuner inte får ställa byggnadstekniska krav i översikts- eller detaljplaner, men bedömer att det ändå finns ett visst spelrum inom lagstiftningen.
Eftersom solceller är så pass beroende av orienteringen och lutningen på den yta som de monteras på bedöms krav eller påverkan på de parametrarna viktiga för att stimulera solceller i stadsplaneringen av flera aktörer. En majoritet av branschintressenterna och arkitekterna belyser att kommuner kan ställa krav på taklutningar, takets utformning, byggnadshöjder, byggnadsorientering och liknande. De belyser att det inte tvingar någon fastighetsägare att implementera solceller, men skapar bra förutsättningar för tekniker som nyttjar solljus i
framtiden. F4 och A3 ser positivt på den här typen av krav i plandokument, och B1 tycker att stadsdelar som är orienterade solcellsriktigt vore kul att se. Även K2 ser positivt på förberedande krav för solceller i fastigheter, där de försöker arbeta med solceller i åtanke i projekt gällande förtätning av stadsdelar.
A1 och S2 anser att det inte är bra att ställa krav och tvinga aktörer till att göra vissa val, såsom att göra solcellsanläggningar till ett måste. Istället handlar det om att ställa krav som skapar möjligheter. S2 anser att det är viktigt att motivera val till varför eller varför inte solceller implementerats i en fastighet, för att belysa hinder för solcellernas vidare utveckling. A1 nämner Djurgårdsstaden som exempel, där det ställts krav på en viss mängd solel eller solvärme per kvadratmeter tempererad yta i fastigheten, men inte specifikt till en viss lösning. Det anser A1 är ett bra exempel på krav som är möjliggörande istället för begränsande, där exempelvis byggare och arkitekt får hitta en bra lösning för den specifika byggnaden.
Enligt B1 finns det redan detaljplaner med krav som skapar bra förutsättningar för solceller, men det implementeras ändå inte. B3 belyser liknande scenarion, men även att det är främst profilområden som Norra Djurgårdsstaden som har detaljplaner av den här typen. Att solceller ändå faller bort kan bero på att processen inte följs upp tillräckligt enligt B1, medan K1 belyser att den här typen av krav inte kommer in i stadsplaneringen från första början främst på grund av kunskapsbrist hos de som arbetar med stadsplansritningen.
Att kommuner inte får ställa krav på byggnadstekniska egenskaper kan anses innebära förhinder för solcellsutvecklingen, men det finns vägar kring det. Att skriva civilrättsliga avtal mellan kommunen och byggherren är något som möjliggör ytterligare krav från kommunens sida, då det sker utanför deras plandokument. Både K1 och A1 ser att det därmed är möjligt att på det här sättet ställa teknikspecifika krav, men att det krävs att kommunens mark är attraktiv att bygga på och att många byggherrar är intresserade.
7.1.2 Bygglov
En majoritet av de intervjuade aktörerna har belyst att bygglovsprocessen är det tydligaste området där kommuner kan påverka utvecklingen av solceller i stadsdelar. För mindre aktörer, som privatpersoner, kan mängden administration associerat till byggloven agera avskräckande enligt F3. Rent generellt anses bygglovsprocessen mest vara besvärlig av tidsmässiga skäl, samt att många aktörer belyser att det varierar från kommun till kommun vilka bygglovskrav som gäller för solcellsanläggningar. Problematiken anses kunna avhjälpas med ökad samordning mellan kommuner gällande bygglovsreglerna enligt S2 och T2, samt att processen förenklades för handläggarna så att de kan bearbeta fler ärenden på kortare tid enligt S3 och F3. A2 föreslår även att exempel kan ges på välutformade bygglovsansökningar från kommunen för att öka kvaliteten på de ansökningar som kommer in. K1 håller med om det och vill gärna implementera riktlinjer för vissa områden gällande vad som anses acceptabelt eller ej, vilket A1 också föreslår som en möjlig väg att gå. EF1 erbjuder hjälp med layoutritningar för bygglovsansökningar, och ser att en bra ritning kan korta ner processen för bygglov.
Fyra av aktörerna lyfter ett villkorat bygglovsbefriande för solcellsanläggningar som en möjlig lösning, i linje med Boverkets senaste förslag. A1 anser att det kan leda till en viss problematik då det i så fall inte finns någon granskande instans som kan se till att installationen uppfyller exempelvis estetiska krav. Även A2, F1 och K1 anser att de visuella aspekterna inte får hamna för mycket i skymundan i samband med solceller, utan att det bör få utrymme i samband med att en anläggning planeras på en fastighet. S2 lyfter också att bygglov i sig inte är problematiskt, men att det krävs en standardiserad process där subjektiva bedömningar inte tar plats. F4 anser att bygglovsprocessen idag bitvis kan vara besvärlig, men att en dialog kring resultaten från byggloven efterfrågas. Om ett avslag erhålls ska det även tydliggöras varför det
blev slutsatsen, för att belysa för fastighetsägaren vad som bör göras härnäst eller vad som bör bearbetas mer. Även S2 efterfrågar den här typen av dialog från kommuner för att komma vidare i implementeringen av solceller.
7.1.3 Vid byggnation
Även om krav på möjliggörande åtgärder ställts på exempelvis detaljplanenivå så garanterar det inte att solceller implementeras. Men i de fall där en ambition om solceller på fastigheten finns från byggherren är det enligt A1, A2, B2, EF1 och F3 viktigt att de kommer in så tidigt som möjligt även i byggnationsskedet. Om solceller ska integreras i exempelvis fasaden måste de komma in redan i visionsskedet enligt A1, då fasad och byggnadens struktur måste till viss del anpassas efter solcellspanelerna om de inte ska specialbeställas. En tidig involvering av solceller möjliggör också att de får dedikerade ytor som är lämpliga för installationer enligt A2 och B2, som exempelvis är söderorienterade och fria från snöskydd eller avluftare.
Idag anser två av de intervjuade arkitekterna och två av fastighetsägarna att takorientering och -lutning inte anpassas för solceller, då tekniken i sig endast är en aspekt av flera att beakta. Som A3 belyser hamnar solceller långt ner på prioriteringslistan vid nybyggnation, där exempelvis solvärmelaster och tunga byggnadsstrukturer konkurrerar gällande byggnadens orientering med en hög prioritet enligt A2. F2 anser att den lösning de kommit fram till som bäst är att först bygga fastigheten, för att sedan installera solceller i den mån det går. De arbetar dock genomgående i sin nybyggnationsprocess med att skapa fria ytor på de tak som är söderorienterade, där skorstenar och liknande förläggs på det nordligt riktade taket.
Även F1 belyser att det är svårt att hantera mängden av aspekter som en nybyggnationsprocess inbegriper, där solceller är en av dem. F1 har det mesta av sitt bestånd på områden som är undantagna från koncessionsplikten, vilket innebär att de inte har samma problematik med egenanvändning som exempelvis bostadsfastighetsägare. För F1 är därmed bristen på takyta det som begränsar deras utbyggnad, då det finns god marginal till dess att de skulle nå överproduktion från sina anläggningar som kräver att de levererar el till det koncessionspliktiga elnätet. F1 bedömer att solceller inte involveras i deras nybyggnationsprocesser tillräckligt mycket, vilket bidrar till den begränsade tillgängliga takytan.
A2 påpekar att det är främst taksäkerhet i form av snörasskydd, stegar, krokar och luckor som kan försvåra processen att få till fria, sammanhängande ytor för solceller. Även ventilationshuvar och hisschakt kan försvåra möjligheten till lämpliga ytor. A2 framhäver att det i de flesta byggprocesser idag finns ett digitalt underlag för nya fastigheter, där solceller eller krav på fria, sammanhållna ytor bör komma in. Det för att arkitekter, VVS-projektörer och elkonsulter är de med störst inflytande över takets utformning och kan därmed tillsammans skapa bra förutsättningar för att eventuellt installera tekniker som solceller i ett senare skede.
F3 anser att det inte arbetas med solceller i deras nybyggnation någonting idag, men att det främst beror på den administrativa bördan som uppkommit i och med att de själva måste hantera energiskatten. Det leder till att även nya bestånd påverkas av skuggning, aggregat, avluftare och liknande, och vissa tak har redan dömts bort i deras bestånd då de inte har plats för en solcellsanläggning. Även F3 har en större andel av sitt bestånd inom icke-koncessionspliktiga områden, vilket gör att egenanvändningen inte anses problematisk för dem heller.
EF1 påpekade att även om solceller eller möjliggörande förutsättningar för solceller planeras in i i nybyggnationsprocessen så händer det att de inte alltid är med i projektets avslutande. Det kan leda till att takdetaljer i slutändan ändå hamnar på de söderorienterade taken, som därmed begränsar framtida solcellsinstallationer i storlek. Även A2 belyser att solceller är lätta
att addera på byggnader och ha med tidigt i processen för nybyggnation, men att det händer att den aspekten faller bort under projektets gång. Det kan bero på att den initiala tanken på anläggningsform inte fungerar på grund av bristande efterforskningar i regelverk, eller att tekniken konkurreras ut av andra värden, exempelvis krav på gröna ytor från LEAD-certifiering. K2 anser att det är beställarens ansvar att det följs upp, eller att någon specifik person tilldelas ansvaret.