En majoritet av de intervjuade aktörerna belyser att solcellsanläggningar på stora fastigheter främst dimensioneras efter fastighetens egenanvändning, för att undvika överproduktion. B1 och K2 belyser att det är viktigt att först fastställa en fastighets elanvändning, innan en projektering av potentiell solcellsanläggning påbörjas. Om det finns ekonomi i att installera en anläggning utifrån fastighetens egenanvändning kartläggs sedan lämpligheten för en anläggning, i form av plats på taket, takets orientering samt om det klarar av bärighetskrav. S2 påpekar att takdetaljer och liknande sällan begränsar en solcellsinstallation som är dimensionerad för en fastighets egenanvändning, då de är av mindre storlek. F2 har däremot takstorleken som dimensionerande faktor för deras installationer, då de installerat solceller på annan grund än den rent ekonomiska.
Det som F2, F4 och S2 alla är eniga om är att det övre taket för en solcellsinstallation i fastigheter är kring 255 kW, enligt undantaget från energiskatt. Är varje enskild anläggning mindre än 255 kW är energiskatten 0,5 öre/kWh, istället för 32,5 öre/kWh. Även om fastigheter har kapacitet att installera större anläggningar är det få som är intresserade på grund av skattenivån.
Vissa av aktörerna ser möjligheter i förändrad skattelagstiftning och annan utformning av subventioner, men belyser samtidigt att det är en tidskrävande process som kan innebära potentiella problembyten. Istället föreslås tekniska lösningar för att öka egenanvändningen, som ett svar på att hantera problemet med lönsamhet i större anläggningar. Det minskar även sannolikheten att solcellsanläggningar dimensioneras efter en liten egenanvändning. F1 ser en viss effektproblematik när solelproduktionen inte matchar mot behovet, men ser lösningen främst i tekniska system framöver. F4 ser också att tekniska lösningar främst implementeras i nybyggnation, och det finns många tekniker som kan fungera väl i samband med solcellsanläggningar. De tekniker som aktörerna främst lyfter fram är batterilager och interna elnät inom fastigheter, kvarter och stadsdelar.
7.3.1 Batterilager
Den teknik som de intervjuade aktörerna först nämner som ett lämpligt komplement till solceller är någon form av batterilager. De lyfter att tekniken främst skulle bidra med en ökad egenanvändning då andelen solel som produceras men inte konsumeras direkt kan laddas in i ett batteri, istället för att säljas ut på elnätet. Elen lagras sedan i relativt korta tidsperioder, främst några timmar upp till dagsnivå, innan den används i fastigheten. S2 nämner även att den batteriteknik som de erbjuder främst ämnar att kapa effekttoppar, vilket F1 också ser positivt på. F1 belyser att laddning av elbilar i större skala kräver hög momentan effekt, vilket energilager kan hjälpa till att hantera för att undvika höga effektabonnemangskostnader.
Samtidigt som de flesta respondenterna ser positivt på batterilager är de mindre intresserade av att investera i tekniken idag. F1, F2, T2, EF1, S1, B2, E1 anser att tekniken ännu inte nått en tillräckligt kommersiellt gångbar nivå, främst på grund av priset som batterilager håller idag. Samtidigt nämner samtliga att de håller tekniken under noga uppsikt för att se när den blir ekonomiskt gångbar i deras applikationer. T2 belyser att elektriciteten i Sverige är lite för
billig för att batterilager ska vara aktuellt för främst privatpersoner, men om kärnkraftsverken läggs ner och elpriset ökar så ökar även incitamenten för tekniken. S2, F4 och B2 anser att det är viktigt att företagen ändå arbetar med tekniken, då det finns mycket kunskap att hämta genom att utforska tillämpningar. S2 belyser att även fast tekniken inte är lönsam idag så kan det mycket väl bli så inom några år, och då är det viktigt att inte begränsas av glastak för att aktören inte arbetat med tekniken tidigare. B2 anser att det är viktigt för batteritekniken att hitta flera användningsområden, utöver ökad användning av solel. Minskade effekttoppar på elnätet, agerande som reglertekniskt stöd för elnätet i stort och liknande kan bidra till att öka lönsamheten i tekniken, och göra att den blir kommersiellt gångbar tidigare. Batterilager bedöms som mest intressant för flerbostadshus enligt S1 och S3, främst då det är hög produktion men låg konsumtion av solel under dagtid och vice versa under kväll och natt.
7.3.2 Elnät inom fastigheter, kvarter och stadsdelar
Ett alternativ till att lagra solelen som producerats under dagen för att öka egenanvändningen är att dela elen mellan fler fastigheter. Det går att göra via det koncessionspliktiga nätet, men då det tillkommer bland annat skatter och elnätsavgifter har vissa aktörer undersökt möjligheterna att göra det på andra sätt.
B1 har arbetat i ett område där det är flera olika byggnader på en och samma fastighet, vilket enligt koncessionslagstiftningen möjliggör ett undantag för ett elnät som kopplar ihop byggnaderna. Det främst på grund av att byggnaderna är sammankopplade av ett garage, vilket gör att de går att bedöma som samma fastighet. Det har också godkänts av elnätsägarna i närheten, vilka även varit med och arbetat fram fungerande lösningar. F1 och F3 äger och förvaltar fastigheter inom områden undantagna från koncessionsplikten, och kan därför åtnjuta fördelarna som det medför. F1 påpekar att de flesta byggnaderna som idag har solceller på taket även har en hög egenanvändning, vilket lett till att de ännu inte behövt skicka ut någon el från solcellerna till områdets elnät. Men även om viss överproduktion skulle ske så finns det gott om byggnader i området som kan använda överskottselen, och de löper därmed ingen risk att behöva sälja elen på det koncessionspliktiga elnätet.
Ett annat sätt som möjliggör ökad användning av solelen mellan fastigheter är likströmsnät som nyttjar paragraf 22A i koncessionslagstiftningen, vilket möjliggör sammankoppling av produktionsanläggningar så som solcellsanläggningar. T1 anser att likströmsnät fungerar väl i samband med solceller, energilager och elbilar, då alla produkterna i grunden genererar eller kräver likström. Det finns även vissa möjligheter att minska omvandlingsförsluter i och med enhetliga likströmssystem, vilket talar till dess fördel enligt bland andra F1 och T1.
Rent tekniskt sett är det inte någon problematik med likströmsnät, men varför tekniken inte är mer utbredd beror enligt T1 främst på att marknaden inte har nått tillräcklig mognad. Även F4, som använder sig av tekniken, anser att det är få aktörer på marknaden men att tekniken utvecklas snabbt. Det är inte heller så att det görs någon skillnad på växelström eller likström ur den juridiska aspekten enligt T1, vilket gör att produktionsanläggningar även går att koppla ihop med växelström.
Enligt B2, T1 och S2 är efterfrågan på den här typen av nät främst grundad på avgifterna associerade med att nyttja det koncessionspliktiga elnätet. T1 exemplifierar ett område i Uppsala, där en tomt har fyra hus med solceller på taken, som ägs av samma fastighetsägare. Om ett hus får överproduktion så går det ut på elnätet, och sedan in i en av de andra byggnaderna, samtidigt som det beläggs med nätavgifter som energiskatt och moms. För att kringgå den här typen av problematik tittar aktörer på att bygga egna elnät, trots att infrastrukturen redan finns på plats i form av koncessionspliktiga elnät. Både B2 och S2 ser
bland annat lagstiftningen som ett hinder för utökad implementering av solceller i stadsdelar, och efterfrågar ett mer genomtänkt regelverk som gynnar samhällsekonomiskt välfungerande lösningar. S2 föreslår exempelvis skattesystem för total energianvändning på årsbasis, och att regelverk bör undvika nätavgifter som straffar nätnytta.
7.3.3 Andra lösningar
Utöver de lösningar som nämnts ovan så har ett fåtal andra lösningar också tagits upp av några aktörer. De presenteras i korthet nedan.
• Gruppabonnemang - T1 anser att den här typen av lösning kan spara pengar, samtidigt som det skapar bra förutsättningar för att skapa ökad egenanvändning av solel. Utan den här typen av lösning för bland annat bostadsrättsföreningar används solelen främst till fastighetsel, vilket inte är en särskild stor del av fastighetens elbehov. K1 har tittat på både undermätning samt att inkludera elen på hyran, men har sett att båda lösningarna är kostsamma och tar ner lönsamheten. De anser därför att den här typen av lösning inte fungerar tillräckligt bra. Även F2 har testat undermätning och individuell debitering, men både administrativa- och systemkostnader sänker lönsamheten så pass mycket att det inte anses värt att arbeta med.
• Laststyrningsåtgärder - K2 och F2 anser att laststyrningsåtgärder är intressant att arbeta med, där K2 redan arbetar experimentellt med olika tekniker för att lära sig mer. B2 anser att det är en bra lösning att koppla solceller med värmelagring, där exempelvis en värmepump som kan jobba flexibelt och en ackumulatortank som kan lagra värmen för senare användning. S2 belyser att styrning av system som värme, AC och liknande kan optimera energianvändningen effektivt, och därmed bidra till en ökad egenanvändning av solel. Smarta hem nämns som intressant att arbeta med, men ingen aktör har indikerat att de arbetar med det idag.
• Laddning av elbilar och elcyklar - F1 är en av aktörerna som har börjat titta på att bygga laddinfrastruktur kopplad till solcellerna, för att ladda elfordon. B3 nämner att om någon köper in en elbil finns ofta ett intresse av att driva den på förnybar el. S2 och S3 poängterar att det finns bra batterikapacitet i elbilar, som i så fall kanske kan nyttjas i bidirektionella flöden. Istället för att sätta batterier i en källare går det att nyttja de som existerar i bilen för att förskjuta överskottsel till tidpunkter där elbehovet är större än elproduktionen, eller bidra till att kapa effekttoppar. S2 anser också att elbilar inte behöver laddas fullt varje gång, utan kan istället ha en del av sin kapacitet tillgänglig för bidra till ökad egenanvändning av solel.