Specialpedagogen i organisationen
Resultatet visar att samtliga fokusgrupper har tillgång till specialpedagog via ett centralt resursteam och de upplever alla tillgängligheten som god då stöd efterfrågas, ”När vi behöver hjälp så ringer vi och så kommer hon hit”. I de flesta grupper görs ansökan om specialpedagogiskt stöd i dialog med rektor/förskolechef och alla pedagoger anser sig ha ledningens fulla förtroende gällande detta avgörande. Samtliga arbetslag poängterar att föräldrars samtycke alltid inhämtas vid kontakt gällande enskilda barn. Alla grupper uttrycker att samarbete med specialpedagog vanligen initieras av pedagogerna då oro och funderingar över något i verksamheten väckts men i övrigt är kontakten sporadisk. ”Special- pedagogen dyker inte upp som gubben i lådan, då får vi ju söka, och då kommer hon”
.
Det framkommer att specialpedagogen har en samordnande funktion angående andra resurser kring barnet, till exempel gällande logoped, psykolog och modersmålslärare.De flesta grupper ser inte specialpedagogen som initiativtagare till eller en drivande kraft av verksamhetens övergripande utvecklingsarbete. Här framkommer att ett arbetslag bedömer specialpedagogens tid som för dyrbar till att användas vid generell fortbildning, vilket de anser ligga utanför det specialpedagogiska området. Orsaken till detta är att då den specialpedagogiska resursen är begränsad ser de ett större behov av denna insats i den direkta vardagliga verksamheten. Alla grupper ser det ökade antalet barn i behov av stöd som oroande och de upplever att specialpedagogen har en hög arbetsbelastning redan idag.”De har ju många barn så de är här korta stunder”. Samtliga grupper anger att
32
lösningen till detta kan vara att utöka antalet specialpedagoger då de menar att de är för få i förhållande till det behov som verksamheten uppvisar.
Specialpedagogen och det enskilda barnet
Det framkommer ett tydligt behov av specialpedagogisk kompetens i alla arbetslag och alla grupper menar att då det gäller barn i behov av särskilt stöd finns möjlighet till en kontinuerlig kontakt med specialpedagogen. Några grupper reflekterar kring barnets situation idag utifrån gällande barn- och samhällssyn och de ser även de utökade barn- grupperna som en orsak till ökningen av barn som är i behov av särskilt stöd.
Är det samhället som har förändrats eller är det vår barnsyn som har förändrats? / … / jag tror nog att de barnen alltid har funnits men det är bara min personliga uppfattning, de finns nog i större utsträckning nu. Det kan ju bero på många omständigheter, vår tid och vårt samhälle…
Samtliga fokusgrupper lyfter fram att stöd från specialpedagogen i första hand söks utifrån enskilda barns behov. Det framkommer att den specialpedagogiska kompetensen ses som en tillgång då pedagogerna menar att de har prövat allt och inte vet hur de ska gå vidare. ”Man kanske har provat mycket olika grejer men … man kanske inte har mer”. De flesta grupper efterfrågar här konkreta åtgärdsförslag samt förslag på litteratur och material av special- pedagogen. Några grupper betonar vikten av att de förändringar som görs ska gynna just det enskilda barnets välbefinnande och utveckling på bästa sätt.
Specialpedagogen genomför observationer av barn och miljö och samtalar med pedagoger och föräldrar vilket sedan ligger till grund för det fortsatta arbetet. Här menar några grupper att utifrån dessa observationer ger specialpedagogen förslag på förändringar i miljön vilka kan underlätta för det enskilda barnet. Någon grupp nämner att special- pedagogen deltar vid upprättandet av handlingsplaner samt kan vid behov utföra tester och regelbundet arbeta enskilt med vissa barn. Vid dessa individuella situationer inhämtar specialpedagogen information om barnets starka och svaga sidor för att sedan ha uppföljande samtal med pedagogerna.
Samtliga grupper ser specialpedagogens bekräftande funktion som mycket betydande vad det gäller deras eget arbetssätt och bemötande av barn i behov av särskilt stöd.
33
Ofta blir man blir styrkt i vad man tycker och vad man känner. Att man blir styrkt i det och får det bekräftat. Hon ser det också, det som jag har tänkt. Så tycker jag nästan alltid att det är och att det känns skönt. Ja det är precis så här som jag har tänkt och känt och då tycker hon så med och då är det så. Det är inte jag som fantiserar eller inbillar mig. Så det är skönt att få det stödet.
Specialpedagogen och gruppen
Grupperna redogör för att möjlighet finns att söka specialpedagogiskt stöd även vid grupp- dynamisk problematik vilket dock ännu ingen grupp gjort. ”Sen kan man ju kalla in special- pedagogen om man har mer gruppdynamiska problem men det gör vi sällan. Vi har bra koll på gruppen”.
Samtliga grupper betonar specialpedagogens förmåga att se verksamheten i ett utifrånperspektiv vilket pedagogerna menar ger ett vidgat synsätt även hos dem själva. I de grupper specialpedagogen använder video som observationsverktyg, för att tillsammans med pedagogerna studera specifika situationer, upplever pedagogerna en möjlighet att själva inta ett utifrånperspektiv. ”Det är väldigt lärorikt för det blir också som ett par glasögon som ser ur en annan vinkel, att se situationen ur och på ett annat sätt”. Dessa arbetslag ser även specialpedagogen som ett stöd vad det gäller att utveckla och förändra sitt eget förhållnings- sätt, ”… det kan vara personalen också som behöver ändra sitt beteende”. Något arbetslag menar att de riskerar att fokusera på det enskilda barnets problematik och glömmer därmed bort att se barnet i sitt sammanhang. Här ser de specialpedagogen som ett stöd i att lyfta blicken och se hela gruppsituationen och hur barnen kan fungera som resurs för varandra. ”… så tänker man varför har jag inte tänkt på detta innan, för man är så fokuserad på det här barnet… så då tänker man inte kring resten av barngruppen kanske”.
Förskolans dagliga rutiner upplevs av några grupper både som en möjlighet och ett hinder i arbetet med barnen. De menar att rutinerna kan upplevas som en trygghet samtidigt som de begränsar möjligheten till flexibilitet och nytänkande.
Vi måste fokusera på att hålla alla rutiner i gång. / … / vi kör ju på. Det är ju rätt mycket rutiner så det går. Då blir ju allting smidigt och lätt… det blir det ju men … det hade inte skadat med förändringar.
Här ser de den specialpedagogiska kompetensen som ett redskap för att öppna upp för förändrade strategier i verksamheten. Samtliga grupper menar att de ser positiva förändringar då specialpedagogiska åtgärder genomförs.
34
Det borde satsas på det för barnens bästa. Det gör ju nytta, det gör det när vi har bra samarbete med specialpedagogen. Då händer det ju någonting och man ser framstegen, vad man behöver gå vidare med och när man behöver kalla in annan hjälp också.
Specialpedagogen och utvecklande samtal
Vikten av specialpedagogens roll som bollplank framhålls genomgående i alla diskussioner, ”... någon att bolla tankar med hur man kan lösa olika situationer”. Här ser arbetslagen den specialpedagogiska kompetensen som ett stöd för att skapa tillfällen till att ventilera och rådfråga kring enskilda barn. Arbetslagens uppfattning kring specialpedagogens hand- ledande funktion upplevs olika då majoriteten av grupperna ser den som rådgivande och någon grupp upplever den som en möjlighet till reflektion. Likheten mellan grupperna i dessa handledande samtal är dock att de alltid sker med utgångspunkt i det enskilda barnets behov av stöd och inte som någon fristående och kontinuerligt återkommande aktivitet. Några grupper lyfter fram att samtal med specialpedagogen gällande enskilda barn alltid sker med huvudansvarig pedagog vars ansvar blir att förmedla informationen vidare till sina kolleger. Merparten av grupperna påtalar avsaknad av grupphandledning då möjligheten att frigöra hela arbetslaget under barnaktiv tid är problematisk. Grupphandledning har förekommit i några av grupperna vid extrema krissituationer vilket upplevts som ett viktigt stöd.
Alla arbetslag upplever att specialpedagogen har en viktig funktion vid föräldrasamtal. Somliga grupper ser det specialpedagogiska stödet som betydelsefullt då det gäller att föra fram information till föräldrarna angående uppfattad problematik kring barnet. Här menar pedagogerna att specialpedagogen innehar en auktoritet som kan behövas vid vissa svårare samtal. Några grupper menar här att specialpedagogen lika självklart ska vara ett stöd till föräldrarna som till pedagogerna. ”Specialpedagogen kan också förklara för föräldrarna om en viss situation. Föräldrarna kan missuppfatta hur vi lägger orden, men då kan specialpedagogen förklara så att det inte blir en så stor sak av det här”. Några grupper ser fördelar med de enskilda samtal specialpedagogen alltid har med föräldrar till barn i behov av stöd. Vid vissa av dessa möten har videoobservationer av barnet använts som ett underlag i samtalen kring specifika situationer.
35
Delanalys: Specialpedagogen - när, var och hur i verksamheten?
I vår studie framkommer att alla grupper har tillgång till specialpedagog genom ett centralt resursteam vilket Vernersson (2002) anser öka avståndet mellan den vardagliga verksamheten och den specialpedagogiska kompetensen. Då alla grupper lyfter fram att det är i förhållande till barn i behov av särskilt stöd som kontakt med specialpedagog efterfrågas för att i övrigt vara sporadisk menar vi att en orsak till detta kan vara specialpedagogens fysiska placering i organisationen. Detta gör att det inte finns naturliga forum där pedagoger och specialpedagoger kan mötas vilket vi menar kan komplicera det förebyggande arbetet. Vi instämmer med Ahlberg (2001) i att centrala resursteam riskerar minska special- pedagogens möjlighet att arbeta med förändrings- och utvecklingsarbete. Vi tolkar det som att så länge verksamheten inte upplever balans i tillgången på specialpedagogisk kompetens i förhållande till antalet barn i behov av särskilt stöd måste det direkta arbetet med barnen prioriteras. Detta innebär inte ett ointresse för utvecklings- och förändringsarbete men det ryms inte inom specialpedagogens tidsramar. Vi menar att eftersom kontakten med special- pedagogen alltid initieras av pedagogerna och att detta sker utifrån verksamhetens akuta behov begränsar detta möjligheten till ett övergripande utvecklingsarbete. Det framkommer i Byströms och Nilssons (2003) studie att specialpedagogen endast undantagsvis ägnade sig åt skolutvecklande arbetsuppgifter.
Alla fokusgrupper relaterar den specialpedagogiska kompetensen till en pedagogik avsedd att stödja enskilda barn. Vi tolkar det som att det är då pedagogerna provat allt och inte vet hur de ska gå vidare som den specialpedagogiska kompetensen efterfrågas i verksamheten. Björck-Åkesson (2009), Persson (2008) och Rosenqvist (2007) menar att behovet av specialpedagogik ökar när den generella pedagogiken inte anses räcka till. Vårt resultat visar att grupperna först och främst vill att den specialpedagogiska kompetensen ska bidra med konkreta råd att använda i det direkta arbetet med barnen. I Byströms och Nilssons (2003) studie framkommer att arbetslagens förväntningar på specialpedagogen är rådgivning samt att få ta del av färdiga åtgärdsmodeller. Vi tolkar att specialpedagogen i alla fokusgrupper genomför kartläggning av de barn som är i behov av särskilt stöd. Björck- Åkesson (2009) betonar att i ett systematiskt kartläggningsarbete bör en interaktion ske mellan och inom systemets olika delar för att gynna barnets utveckling och lärande. Denna interaktion menar vi sker då pedagoger och specialpedagogen samvekar med varandra och andra berörda parter runt barnet.
36
Nilholm (2007) menar att den praktiska verksamheten är styrd av vilket perspektiv vi väljer att inta. Vi anser att det mest framträdande hos pedagogerna är det kompensatoriska perspektivet vilket Nilholm (2007) menar är då det sker en kategorisering av barnet för att se vilka specialpedagogiska åtgärder som behövs för att kompensera barnet för dess brister. Det framkommer dock att vid samarbete med specialpedagogen visar alla grupper stort behov av och en önskan om att reflektera över sitt eget förhållningssätt och bemötande samt inta en helhetssyn. Detta tolkar vi som att de är specialpedagogen som tillför det kritiska perspektivet i verksamheten. Detta perspektiv menar Nilholm (2007) är då problematiken flyttas från barnet till att sökas i den omgivande miljön.
Alla grupper lyfter fram specialpedagogens bekräftande funktion gentemot pedagogernas tankar och handlingar i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Då några grupper upplever ett stöd när specialpedagogen bekräftar att de gjort och tänkt rätt menar vi att pedagogerna här får sin kompetens stärkt i situationer där de tvivlar på sin egen kunskap och kompetens. Vårt resultat visar på att pedagogerna har ett stort behov av att ventilera tankar för att hitta strategier som leder arbetet vidare. Vi menar att genom grupphandledning skulle pedagogerna kunna få möjlighet att i samtal reflektera och verbalisera kring olika situationer vilket gör det möjligt att få förståelse och bekräftelse. I Skolverkets (2008) rapport framkommer att det vanligaste stödet till pedagoger gällande barn i behov av särskilt stöd är handledning eller konsultation från specialpedagog. Angående specialpedagogens handledande funktion visar vårt resultat att det nästan enbart handlar om individuell rådgivning angående enskilda barn i behov av särskilt stöd. Detta överensstämmer med vad Bladini (2004) visar på i sin studie där det handledande samtalet ofta sker i rådgivande form med fokus på barnets utveckling.
Specialpedagogens funktion i samtal med föräldrar visar sig i resultatet ta sig olika uttryck. Specialpedagogen ska dels fungera som ett stöd till pedagogerna vid de samtal som riskerar bli komplicerade och dels vara ett stöd till föräldrarna i samtal som för dem riskerar bli känsliga. Enligt von Ahlefeld Nisser (2009) har specialpedagogen har en viktig roll i de professionella samtal som genomförs i förskolan. I dessa samtal ska specialpedagogen vara den part som innehar förmågan att hantera och samordna de olika perspektiv som fram- kommer angående barnets svårigheter. Vi ser en svår balansgång i denna roll och menar att som specialpedagog ska vi inneha förmåga till medkänsla och förståelse utan värdering av andras åsikter. Förskolan ska i samverkan med föräldrarna skapa möjligheter för alla barn att
37
utvecklas efter sina förutsättningar och i denna process är det viktigt att föräldrarna har fullt förtroende för pedagogerna (Lpfö-98, 2006).