Skolinspektionen (2011) hävdar att specialpedagogiska insatser som är spridda över lång tid sällan ger någon positiv effekt. De anser vidare att undervisningen inte anpassas tillräckligt så att alla elever kan vara delaktiga och få möjligheter att nå optimala resultat i alla ämnen.
Vi beskrev ovan i resultatdiskussionen att Fälth (2013) menar att tidiga, strukturerade, intensiva och fonologiska insatser är effektiva. Det vi ser med vår intervention är att en kort tid med strukturerad och intensiv undervisning stödjer elever i läs- och skrivsvårigheter. Specialpedagogiskt borde detta vara en metod att föredra, att arbeta med eleverna enskilt intensivt och i relativt korta perioder för att höja deras ordavkodningsförmåga. När ordavkodningsförmågan stärks kommer även förståelsen att förbättras vilket är en förutsättning för att läsning ska uppstå enligt ”The simple view of reading” (Gough & Tunmer, 1986).
47
Förhoppningsvis stärks genom detta arbetssätt även självförtroende i läsning vilket bland annat Taube (2007b) och Dalby (1992) hävdar är en avgörande faktor vid läsning. När deras självförtroende förbättras kan även motivationen för läsning öka och därmed leda till att Matteuseffekten (Stanovich, 1986) blir positiv.
När det gäller att arbeta med eleverna är det viktigt att tänka på att alla elever är olika och att det måste finnas material som utmanar lagom för alla elever. Enligt Vygotskijs (1986) teori om den proximala utvecklingszonen är det angeläget att elever utmanas på en lagom nivå för att optimal utveckling ska ske. Speciallärarens roll kan vara att tillsammans med övriga lärare söka och hitta material som utvecklar eleven på bästa möjliga sätt.
Skolinspektionen (2011) menar att det råder oklarheter kring identifiering av elever med lässvårigheter. Skolförfattningen reglerar inte hur arbetet ska bedrivas när man uppmärksammar en elev i svårigheter. De har heller inga kartläggningsmaterial eller test som kan användas och reglerar inte vilka professioner som ska involveras. Detta gör att det blir olika i varje kommun. Speciallärarens roll är att kartlägga elevens skolsituation på organisations-, grupp- och individnivå för att förebygga och åtgärda läs- och skrivsvårigheter.
I speciallärarrollen är det viktigt att notera om eleven trivs med att arbeta enskilt tillsammans med en lärare, då kan dessa metoder bli en vinst. Men om eleven hellre vill arbeta med sina kamrater i klassen kan arbetssättet uppfattas som exkluderande för eleven och specialläraren behöver då förändra arbetssättet så att hen arbetar som ett stöd för eleven i klassrummet.
För att bli duktig i läsning behövs, som vid alla andra aktiviteter, mycket träning. När eleven upplever läsflyt sker träningen mer eller mindre automatiskt och läsförmågan utvecklas, men om eleven istället undviker träning kommer den snabbt att hamna i en ond cirkel där mindre övning ger sämre läsutveckling vilket kan härledas till Matteuseffekten (Stanovich, 1986). Genom en intensiv stöttning i avkodning/läsning kan vi förhoppningsvis förhindra att eleverna hamnar i en negativ trend. Ett sätt att förebygga detta kan vara att som speciallärare arbeta utifrån RTI (Response to Intervention).
Vi ser på vår nya roll som speciallärare som en resurs som tillsammans med klasslärarna i arbetslagen och skolledningen ska arbeta förebyggande och pröva samt utvärdera olika metoder som kan främja elevernas inlärning. På grund av vår fördjupade kunskap inom språk-, skriv- och läsinlärning ska vi se till så att eleven ska få det stöd den behöver för att komma vidare i sin utveckling. En av förutsättningarna för att eleverna ska lyckas är enligt Alatalo (2011) att alla skolans pedagoger har en god kunskap om barns läsinlärning och läsutveckling. Genom vår utbildning kan vi förhoppningsvis stödja pedagogerna på de skolor vi arbetar på i framtiden och
48
därmed göra att både elever och lärare kan utvecklas enligt ett sociokulturellt perspektiv där man stöttar varandra för att utveckla det livslånga lärandet. De insikter vi har fått om intensivläsning under korta tidsperioder från denna studie kommer att vara värdefulla för oss i vår framtida yrkesroll som speciallärare.
Metoddiskussion
Genom vår randomisering av eleverna uppstod en liten snedfördelning mellan grupperna. Interventionsgrupperna och jämförelsegruppen hade olika ingångsvärde vad gäller H4-testet. Kontrollgruppen låg på ett något högre ingångsvärde än interventionsgruppen. Enligt Bryman (2015) är det önskvärt att gruppernas sammansättning vid undersökningens början är mer likvärdiga resultatmässigt för att kunna utföra en intervention med högre validitet. Detta är dock något vi inte kunnat påverka eftersom urvalet genomfördes genom lottning.
Den använda metoden att både före och efter interventionen spegla avkodningsförmågan genom ett H4-test tycks ha fungerat väl då den ger möjlighet att studera förändring över tid. Nu i efterhand ser vi att andra tester t.ex. non-ord, ordkedjetest samt Vilken bild är rätt? hade kunnat hjälpa oss ytterligare för att ge ett resultat med högre reliabilitet. Resultatet av studien visar dock att det är motiverat att göra studier med ett större antal elever och över längre tid för att se om resultaten är signifikanta och bestående för att därmed kunna dra mer långtgående slutsatser.
Under vår interventionsperiod inträffade den största sjukfrånvaron av elever som skolan haft på flera år. Vissa av de elever vi har arbetat med var frånvarande och studien drog ut på tiden för att alla skulle få möjlighet att arbeta enskilt med oss vid 20 tillfällen innan de fick avsluta med ett nytt H4-test.
Det är viktigt att vara medveten om att elevernas resultat kan ha förbättras även genom att de får ökad uppmärksamhet från en vuxen. Därför kan vi inte vara helt säkra på att resultaten är objektiva och inte biased (snedvridna). Fridolfsson (2015) menar att det kan vara svårt att se om förbättringen endast beror på metoden eller på att det kan vara något annat som t.ex. egen tid med lärare, lugnt rum, egen takt, uppmärksamhet av vuxen. En-till-en undervisning är oftast positivt för eleverna och det kan påverka studiens resultat. Att vi hade en positiv inställning och förväntade oss att de skulle lyckas kan också inverka på eleverna resultat. Detta kan vi dra till Pygmalioneffekten som hävdar att positiva förväntningar leder till positiva resultat.
49
Wendickmetoden med sin återkommande struktur kan vara både positiv och negativ för eleverna. Vissa elever kan känna sig trygga med att de vet hur arbetet går tillväga medan andra kan uppfatta det som tråkigt och enformigt. Det är också viktigt att tänka på att metoden inte tränar läsförståelse utan endast ordavkodning. Enligt ”The simple view of reading” är en automatiserad avkodning en förutsättning för att läsförståelsen ska kunna utvecklas. Vi valde att arbeta med Vingböckerna som har en stigande svårighetsgrad med antal ord. Vi skrev ut texterna på papper utan bilder för att det skulle bli så likt Wendickmetoden som möjligt. Det kunde annars finnas en risk att eleverna som deltog med upprepad läsning som metod hade haft stor hjälp av bilderna när de läste texten. Nu fick de vid sista genomläsningen läsa ur boken och kunde då se bilderna. Eleverna verkade uppskatta det och diskuterade gärna om de tyckte bilden inte stämde med hur de trodde det skulle vara. Detta tyder på att de under sin läsning har haft läsförståelse och skapat sina egna bilder av handlingen. Det kan vara en motivationshöjande faktor att få se bilderna vid sista lästillfället.
För att undersöka elevernas uppfattning kring det lästa genomförde vi enskilda intervjuer både före interventionen men även efter för att få ta del av elevernas upplevelser. Vi valde att genomföra kvalitativa intervjuer då vi försökte att förstå de intervjuades tankar. Ett alternativ till intervjuer kunde ha varit att ge eleverna enkäter för att undersöka deras motivation och uppfattning om de olika arbetssätten. Bryman (2015) anser dock att enkäter har sina nackdelar. En av dessa är att vi inte kan hjälpa eleven att svara på frågan om hen upplever den som svår. Det kan också vara svårt för vissa av våra elever att förstå frågan och därmed kan svaren bli felaktiga. Vid intervjuer är det enligt Bryman (2015) viktigt att formulera frågorna så att de verkligen besvarar de frågeställningar som undersökningen vill belysa. Det är även betydelsefullt att använda ett för intervjupersonerna begripligt språk. Som intervjuare bör man också vara flexibel och lyhörd för vad intervjupersonen säger och följa upp det med följdfrågor för att få mer information, något som vi ofta fick stötta våra elever med då de behövde få hjälp av en följdfråga för att reda ut sina tankar. Följdfrågorna medförde att vi hade möjlighet att fördjupa oss i deras svar. Några av de frågor som vi ställde vid elevintervjuerna har vi inte kunnat redovisa i våra resultat eftersom vi inte kunde koppla dem till vårt syfte och frågeställningar.
En fördel för oss vid elevintervjuerna var att vi redan kände alla eleverna och hade en relation till dem. Däremot kan en svårighet vara, som vi tidigare beskrivit, att det finns en maktställning mellan intervjuaren och eleverna (Kvale och Brinkman, 2014). Det uppmärksammade vi när en av eleverna vid vår intervju efter interventionen berättade att hen tyckte att Wendickmetoden som vi använt var bra. Under interventionen hade denna elev med
50
tydlighet visat att hen tyckte att det var ganska tråkigt och att hen längtade tills det var över. Vi fick då berätta att det var viktigt för oss att svaren verkligen var utifrån hur hen upplevt läsperioden och då fick vi ett annat svar som var mer trovärdigt i förhållande till hur eleven uttryckte sig angående interventionen. Detta är enligt Bryman (2015) ett vanligt mätfel som han kallar social desirability. Ytterligare en påverkansfaktor kan vara elevernas medvetenhet om att de är med i en studie och därför vill göra ett gott intryck på oss. Det kan ha påverkat intervjuresultaten att bli mindre tillförlitliga.
Eleverna blev positivt överraskade då resultatet av H4 presenterades efter sista enskilda gången med lästräning. Detta kan ha stärkt elevens självförtroende i läsning som enligt Taube (2007b) är en viktig del i läsmotivationen. Att sätta in dessa insatser så tidigt som möjligt är viktigt för avkodningstekniken men även för motivationen och på sikt för att inte skada sin självbild som läsare. I klassrummet ser vi nu att fler elever sitter och läser när det är tyst läsning och verkar mer intresserade av olika texter än tidigare. Eleverna var eventuellt mer positiva till de olika läsinterventionerna eftersom de fick se sina resultat från för- och eftertestet innan vi intervjuade dem. Detta gjorde vi eftersom Wendickmetoden förordar att man ska visa resultaten för eleven för att öka motivationen. Vi valde att även visa resultaten för de elever som haft upprepad läsning som metod då vi tror att resultatet kunde bli missvisande om endast en av grupperna fick ta del av resultatet. För att ha fått ett mer objektivt resultat borde vi eventuellt inte ha visat resultaten på H4 testen innan intervjuerna.
Vi anser det som en fördel att vi har arbetat både med kvalitativ och kvantitativ ansats när vi utfört studien, då dessa kompletterar varandra och ger oss en djupare förståelse för interventionen än om endast en ansats hade använts. Bryman (2015) menar att undersökningar med både kvantitativa och kvalitativa metoder kan förstärka resultaten.