Resultatet i studien indikerar att det behövs en djupare förståelse för förebyggande arbetssätt för att hindra att barn hamnar i ett problemskapande beteende. Specialpedagogens roll i detta arbete anses viktigt och betydelsefullt. Genom handledning och kartläggning kan specialpedagogen vara ett stöd för pedagogerna och möjliggöra att ett förebyggande arbete bedrivs för att skapa goda förutsättningar för barn i problemskapande beteende men även för alla barn. Kartläggningen avser att se möjligheter på gruppnivå och kan i förskolan innebära att man inför terminsstart eller vid nya gruppkonstellationer gör en analys av gruppens intresse, gruppens olika behov samt se förutsättningar i miljön med mera.
46
Emerson (2001) menar att acceptans i samhället förändras över tid och en del av det arbetet består i att skapa förståelse för varför barn i ett problemskapande beteende agerar som det gör. Specialpedagogen får en viktig roll att föra diskussioner ute i verksamheten för att öka förskolepersonals förståelse för barn beteendeproblem och hur dessa kan reduceras och förebyggas.
Resultatet indikerar att det finns ett behov av stöd i verksamheten som specialpedagogen kan bidra med, exempelvis handledning. Förskollärarna är ense om att tillgången till specialpedagogiskt stöd är begränsat och menar att det får konsekvenser för verksamheten. De menar att deras behov av en närvarande specialpedagog hade kunnat leda till att barn i behov av särskilt stöd, som i denna studie avses barn i ett problemskapande beteende, får snabbare hjälp och att specialpedagogens arbete inte bara blir att släcka bränder. Återigen framstår vikten av förebyggande arbete som viktigt för att hitta strategier som kan hjälpa pedagoger men även barn att hamna i situationer som triggar igång ett problemskapande beteende. Hejlskov Elvén (2014) menar att det är av vikt att barn inte ständigt hamnar i situationer som de misslyckas i utan poängterar hur betydelsefull förståelsen av vad som föranleder ett problemskapande beteende.
Metoddiskussion
Inspirerat av en fenomenografisk metodansats syftar studien till att belysa en grupp förskollärares syn kring barn i ett problemskapande beteende. För att fånga förskollärarnas tankar valdes intervjuer som metod för att samla in empiri, Intervjuer anses vara en lämplig metod för att samla in den typ av material som studien avser att belysa. Fejes och Thornberg (2015) menar att metodansatsen är avgörande för hur en undersökning genomförs och hur väl den avser att uppfylla syftet. Genom intervjuer har syftet i denna studie uppfyllts då den avsåg att lyfta fram om hur en grupp förskollärare upplever ett fenomen, barn i ett problemskapande beteende. Den fenomenografiska ansatsen ämnar få fram människors olika sätt att se på ett fenomen och variationen i deras upplevelser, något som denna studie har försökt att lyfta fram. Ansatsen innebär även att upplevelserna är unika och att det finns en begränsad mängd variationer. På grund av studiens förhållandevis lilla omfattning och tidsbegränsning kan det dock inte uteslutas att det vid ett större antal informanter framträtt fler variationer i materialet. Fejes och Thornberg (2015) menar dock att det aldrig kan garanteras att det inte finns fler möjliga uppfattningar av ett fenomen även om undersökningsgruppen utökas. Denna studie kan alltså endast mena till att lyfta fram ett antal uppfattningar av ett fenomen och kan inte anses
47
täcka en allmän bild av barn i ett problemskapande beteende. Reliabiliteten i studien kan ses som relativt liten då omfattningen är begränsad utifrån tid och deltagare. Resultatet är inte generaliserbart utan kan endast anses belysa ett begränsat antal förskollärares uppfattningar av barn i ett problemskapande beteende och som Kvale och Brinkmann (2014) menar begränsar en studies generaliserbarhet.
En annan viktig aspekt att ta hänsyn till är hur informanterna uppfattar ett fenomen och hur den uppfattningen är detsamma som intervjuaren avser (Alexandersson, 1994). Det går aldrig säkert att fastställa att båda avser samma betydelse av ett fenomen, i detta fall barn i ett problemskapande beteende och det får en avgörande betydelse för undersökningens validitet. För att försöka att säkerställa att alla informanter beskrev barn i ett problemskapande beteende var det av vikt att ställa följdfrågor för att fånga kärnan i deras upplevelser. Enligt Alexandersson (1994) kan validiteten stärkas av de citat som lyfts fram i resultatet och ge stöd för den analys som gjorts.
Fenomenografiska intervjuer är halvstrukturerade vilket innebär att intervjuguiden utgår från ett antal fasta frågor som sedan ger utrymme till följdfrågor som kan ses som tematiska utifrån studiens syfte (Fejes & Thornberg, 2015). Alexandersson (1994) menar att frågorna ger utrymme för olika möjliga svar och att frågorna inte på förhand leder till ett begränsat svarsutrymme. Under intervjuerna fick deltagarna möjlighet att utveckla sina tankar genom att det ställdes följdfrågor utifrån deras svar som gav studien en variation i deras upplevelser. Kvale och Brinkmann (2014) menar att förmågan att ställa bra uppföljningsfrågor ligger i intervjuarens uppmärksamhet och ett aktivt lyssnande, något som tränats under utbildningens gång och som ansetts vara till stor hjälp vid genomförandet av intervjuerna.
Den kvalitativa analysen är beroende av det insamlade materialet och nödvändig för att skapa mening ur en mängd data (Fejes & Thornberg, 2015). Den avser att skilja ut mönster som anses viktiga i relation till studiens syfte och kan vara mer eller mindre detaljerade. De kategorier som har lyfts fram i denna uppsats har valts ut som extra viktiga att belysa ur det insamlade materialet.
Intervju som metod förutsätter en del färdigheter hos intervjuaren såsom förmåga att ställa frågor och följa upp dessa på relevant sätt men den kräver även en teoretisk förförståelse (Kvale & Brinkmann, 2014). Som en förberedelse inför intervjuerna gjordes en övergripande genomgång av tidigare forskning av ämnet samt det skapades en teoretisk grund för den kommande analysen. Genom att ha en förförståelse för barn i ett problemskapande beteende underlättades intervjuerna genom att följdfrågorna avsåg att gå på djupet i förskollärarnas upplevelser. Kvale och Brinkmann (2014) menar även att det finns en risk att frågor är ledande.
48
Det kan inte uteslutas att en del följdfrågor avsett att få fram ett visst innehåll och kan tolkas som ledande frågor i undersökningen även om avsikten inte varit så, vilket kan ha påverkat deltagarnas svar. På grund av tidsaspekten hanns det inte göras några provintervjuer vilket kan ha föranlett att frågor blivit ledande. Bryman (2011) anser att det med fördel genomförs ett antal provintervjuer för att säkerställa att intervjufrågorna fungerar och om det är problem med frågorna finns det en möjlighet att skriva om frågorna.
Den valda datainsamlingsmetoden för studien skulle med fördel kunnat kombineras med observationer men valdes bort på grund av den begränsade tid som undersökningen gjorts under. Observationer hade kunnat ge en fördjupad förståelse för hur förskollärarna bemöter barn i ett problemskapande beteende. Barajas m.fl. (2013) anser att observationer ger en fördjupad inblick i hur ett fenomen kan studeras och sättas i direkt sammanhang och kontext. De menar vidare att det kan vara svårt att inte påverka den som ska observeras och situationen som avses observeras. Eftersom deltagarna varit medvetna om avsikten med observationen hade deras bemötande av barn i ett problemskapande beteende säkerligen påverkats.
Inspelningen av intervjuerna genomfördes digitalt med en mobiltelefon. Tillförlitligheten var inte full och vid en av intervjuerna föl ljudet bort av oförklarlig anledning under ett par minuter. Värdefull information kan ha gått förlorad på grund av ljudbortfallet men anses inte ha påverkat resultatet av studien som helhet. Bryman (2011) hävdar att det är av största vikt att inspelningsutrustningen är av god kvalitet och till en annan gång bör annan utrustning användas istället för mobiltelefon.