Barn lär sig hela tiden, en inspirerande miljö som erbjuder olika lärmiljöer som är tillgängliga för barn, bidrar till ett lustfyllt och ökat lärande. Specialpedagoger arbetar specifikt med barn i behov av särskilt stöd. Denna specialinriktning kan vara till nackdel då det kan vara fördelaktigt att arbeta med hela gruppen. Att arbeta mer på en gruppnivå kan vara bra för barn som är i behov av särskilt stöd. Specialpedagoger kartlägger ofta kring barn i behov av särskilt stöd, vilket enligt Ahlberg (2013) innefattar individ- grupp- och organisationsnivå. Oftast arbetar inte specialpedagogen med hela gruppen utan det är förskolans ansvar. Särskilt stöd och anpassningar som görs för barn i behov av särskilt stöd kommer ofta till användning för hela barngruppen så att särskilja arbetet på detta sätt är inte nödvändigtvis det bästa arbetssättet. Specialpedagoger skulle kunna arbeta mer utifrån det relationella perspektivet
41
som Ahlberg (2013) lyfter och förhållningssätt i handledning till förskolepersonal som riktar sig till hela barngruppen och inte endast till barn i behov av särskilt stöd. Ett sådant arbetssätt kan exempelvis hjälpa att utveckla arbetet med konflikthantering och relationsskapande i barngrupper. Ett normkritiskt perspektiv rekommenderas av Tufvesson (2015) vilket bidrar till en miljö där olika sätt att vara och tycka bekräftas.
Tillgänglighet i lärmiljön, både den fysiska som psykosociala, fyller en viktig del av barnens upplevelser av förskolan. Även Nilholm (2007) resonerar kring förskolans uppgift att utifrån demokratiska värderingar vara en god miljö för den mångfald som barn representerar. Specialpedagogen har en viktig roll som ett stöd och hjälp till förskolepersonalen i utformandet av en optimal lärmiljö som är till för alla barn i förskolan. Det gäller att ha alla barns bästa för ögonen och att lyfta barnens olika individuella behov. Detta arbete kan vara komplicerat då specialpedagogen ständigt ställs inför olika dilemman som lärmiljön kan ge upphov till. Vi har insett att som framtida specialpedagoger är vikten i vårt arbete att värna om alla barns behov av en tillgänglig lärmiljö ur ett hälsofrämjande och förebyggande perspektiv.
Metoddiskussion
En av studiens styrkor är ambitionen att skildra barns perspektiv där barnen i studien har varit i åldrarna fyra till fem år. Intervjuer med yngre barn ställer enligt Andersson (1985) höga krav på intervjuaren. Det är tveksamt hävdar Andersson (1985) om intervjuer med yngre barn än sex och sju år överhuvudtaget bör utföras. Där skiljer sig författaren på en punkt mot Doverborg och Pramling, Samuelsson (2012) som menar att även små barn på förskolan kan uttrycka vad de tycker och tänker och att det är lärarens uppgift att förstå och tolka barnen och utmana deras tankevärldar genom frågor och samtal. Barn i förskoleåldern är enligt Andersson (1985) fortfarande egocentriska och har svårigheter att skilja mellan sin egen person och omgivningen. De kan också ha svårt att skilja på fantasi och verklighet. Barns tidsperspektiv lyfter Andersson (1985) är framskjutet i förhållande till vuxna som medför att något de just har upplevt kan färga det de berättar för intervjuaren. Därför kan det tänkas att barnens svar är influerade av det som hänt innan intervjun börjat. Hade vi intervjuat vid ett annat tillfälle hade det kunnat ge andra svar även om samma fråga ställts. Barn talar menade Vygotskij (2001) utifrån den givna stunden med utgångspunkt för vad de har för ögonen, därför utelämnar, förkortar och kondenserar de allt mer subjektet och de ord som hör till detta.
42
Det går därmed aldrig att veta den fullständiga innebörden eller betydelsen av barns utsagor (Vygortskij, 2001).
Barnintervjuerna genomfördes i två slumpvis uppdelade fokusgrupper, detta resulterade i två olika grupper, fokusgrupp 2 var fokuserad och fokusgrupp 1 mindre fokuserad på uppgiften. Det var förhållandevis svårt att hålla samtalet med fokusgrupp 1. Under gemensam reflektion efter samtalen diskuterades om pilotstudien, vilket rekommenderas av Doverborg och Pramling Samuelsson (2012), inför barnintervjuerna hade kunnat göras annorlunda. Vi hade förmodligen haft större förståelse och varit bättre förberedda om pilotstudien genomförts med en barngrupp istället för ett barn.
Störningar uppkom under en vuxenintervju och en barnintervju trots val av besöksintervju som rekommenderas utav Lantz (2014) när andra individer kommit in i rummet. Under vuxenintervjun fick intervjuaren och informanten byta lokal innan intervjun kunde fortsätta. Intervjuerna är av semistrukturerad art med vissa förutbestämda frågor som följts upp med följdfrågor som enligt Stukát (2011) bidrar till att göra informationen så fullständigt som möjligt. En fördel med kvalitativa intervjustudier är att frågorna kan anpassas efter den aktuella situationen. Följdfrågor kan användas för att få djupare och mer utvecklade svar dock är nackdelen att metoden är beroende av intervjuarens intervjuförmåga och färdigheter (Stukát, 2011). En problematik som uppstod med att ställa följdfrågor är att det använts olika följdfrågor vilket kan påverkat svaren och därmed resultatet. Ett annat bekymmer med intervju kan vara svårigheten att uppfatta och förstå ett yttrande och om forskaren har tolkat informanten rätt. Fejes och Thornberg (2015) menar att forskaren behöver vara medveten om sina egna personliga värderingar och förkunskaper då dessa kan påverka undersökningen. Vi har i processen varit medvetna om detta och försökt att vara så objektiva som möjligt. Det uppmärksammades av intervjuaren att frågorna riktade till de vuxna emellanåt var svårtolkade av informanterna och vissa förklaringar och följdfrågor krävdes för att förtydliga frågans innebörd.
Det fenomen eller ämne som forskaren avser undersöka kan vara svårt för andra att förhålla sig till. Som stöd till frågorna under barnsamtalen har bilder använts som Bryman (2011) anser kan utgöra en grund för intervjuer. En bild kan underlätta och bidra till att båda parter får ett meningsfullt sammanhang att samtala om (Bryman, 2011). Ett annat perspektiv vad gäller bildanvändning är att det inte nödvändigtvis hjälper intervjun utan kan enligt Bryman (2011) även vara så att bilderna är för vardagliga så att de inte väcker djupare tankar. Vad gäller bildernas utformning så har det funnits funderingar kring om en annan design hade varit till hjälp. Exempelvis om bilderna hade varit enskilda alltså visats en och en, hade detta
43
kunnat ge andra svar. Att ha enskilda bilder hjälper enligt Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) att fokusera på bestämt innehåll och få barn att knyta an till sin egen erfarenhet. Det kan också ha varit så att bildberättelserna har haft för många detaljer som barnen fastnat i och därför inte blev aktiva i samtalet genast.
Forskare behöver vara medvetna om olika mekanismer som styr en grupp och försöka ge alla barn talutrymme (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2012). För att inte påverka barns svar och i sin tur resultatet delades barnen slumpmässigt in i två grupper. Då intervjuarna inte hade någon relation till barnen sedan innan förutom kontakten som skedde vid presentationen av studien på förskolan var det svårt att avgöra hur barnen fungerade i de konstellationerna de var indelade i. Ingen större vikt har hellre lagts vid att ta reda på detta utav personalen som arbetar i barngruppen. Några barn talade mer än andra, det blev svårt för intervjuaren att bedöma om det tysta, blyga barnet fick möjlighet att delta i samtalet eller om det pratglada barnet behövde hejdas vid något tillfälle. Barn intar lyfter Doverborg och Pramling Samulesson (2012) lätt sina vanliga roller i sådana situationer och det behöver intervjuaren vara medveten om. Intervjuaren vände sig därför några gånger under samtalets gång till ett och annat tyst barn som efter ett tag även de kom i gång i samtalet. Dock var det ändå svårt att avgöra om alla barn fick säga allt de önskade som också därmed kan påverka tillförlitligheten i resultatet. Barnen i fokusgrupperna interagerade och balanserade varandras synpunkter vilket enligt Wibeck (2010) kan leda till att ickenormativa perspektiv förs fram. En nackdel med fokusintervjuer som Wibeck (2010) lyfter är att likartade svar kan fås eftersom den gruppdynamik som uppstår kan leda till att avvikande åsikter tystas ned. Samtidigt kan tänkas att barnen som började berätta och de mer pratglada barnen kan ha påverkat något av de andra barnen att uttrycka sig på ett visst sätt och kan med sitt sätt att svara och sin berättelse ha satt tonen på samtalet.
Syftet med intervju i fokusgrupp kan enligt Wibeck (2010) handla om att samla in data relaterade till upplevelser, känslor och åsikter om olika situationer. Vidare menar författaren att det inte handlar om att lösa problem eller om att nå konsensus. Kanske hade svaren varit annorlunda om vi konkret förklarat kompisarnas (i bildberättelserna) problematik. En annan svaghet med intervju som metod lyfter Fejes och Thornberg (2015) är i analysdelen där kategorier skapas av forskaren och är beroende av forskarens bakgrund och förförståelse. Det innebär inte att forskningen blir sämre än något annat men resultatet kan variera beroende på vem som är forskaren. Med andra ord belyser Fejes och Thornberg (2015) att forskaren tar fram en tolkning av verkligheten där den egna bakgrunden och kompetensen blir ett redskap i
44
tolkningsprocessen. Därför blir resultatets kvalitet inom kvalitativa studier beroende av forskaren som individ i analysprocessen (Fejes & Thornberg, 2015).
Frågorna som ställdes till barnen hade kunnat vara mer raka och inriktade till deras egna erfarenheter. Fördelen med gruppintervjuer lyfter Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) är att barnen kan bli medvetna om den variation av olika sätt att tänka som finns i gruppen då de får ta del av kamraternas tänkande och reflekterande. En annan fördel som Wibeck (2010) anser är att det är ett effektivt sätt att samla kvalitativ data där intervjuaren på kort tid kan inhämta information från flera individer. Vilket kan ge en viss kvalitetskontroll av empirin. Enligt Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) bör frågorna vara färre och mer specifika om forskaren vill veta hur barn uppfattar ett fenomen. Resultatet hade kunnat ge djupare information om vi riktat frågorna mer till barnens egna erfarenheter eftersom vi upptäckte att de hade lättare att prata utifrån deras egna livsvärldar.
Kvale och Brinkman (2014) menar att giltighet handlar om den metod som valts och i vilken uträckning den är den mest lämpade för studien. Med andra ord undersöks det som ska undersökas? Metodval och genomförande har noga gåtts igenom och vissa förbättringsområden går att upptäcka i efterhand. Giltigheten finns men finjustering av metoder som använts hade bidragit till ökad giltighet.
Stukát (2011) talar om att tillförlitlighet handlar om att någon annan ska kunna genomföra studien och uppnå samma resultat vilket inte är säkert i denna studie, dels för att den är kvalitativ och utgår från uppfattningar och inte konkret fakta. I studien finns citaten med som analysen utgått ifrån vilket kan öka tillförlitligheten för läsaren som precist kan bedöma vad som analyserats och därigenom få en inblick i resonemangen. Däremot behöver läsaren inte resonera på samma sätt och komma fram till samma resultat då människor har olika förförståelse som präglar hur vi ser på verkligheten (Thurén, 2007). Tillförlitligheten i studien kan enligt Graneheim och Lundman (2004) bidras med om man valt informanter med olika erfarenheter. Deltagare som utifrån olika erfarenheter och olika aspekter tittar på frågeställningen ökar möjligheten till trovärdighet i frågeställningen. Informanterna i studien har olika ålder, erfarenhet och utbildning. Även intervjuare lyfter Graneheim och Lundman (2004) vars olika ålder och kön och med olika perspektiv bidrar till en variation av de fenomen som studeras. Vi som genomfört studien är olika gamla och har olika utbildningar samt erfarenheter av förskolans värld. Detta har bidragit till att vi oavsett lika förhållningssätt även ifrågasatt varandras resonemang som i sin tur kan öka studiens tillförlitlighet.
45
Trots att det finns vissa utvecklingsområden i studien görs bedömningen att frågeställningarna har besvarats och syftet med att undersöka olika uppfattningar kring tillgänglig lärmiljö har uppnåtts.