Efter att ha genomfört detta arbete har en stor oro bildats över hur specialpedagogernas roll gestaltats av förskolecheferna. I studien framträder en tolkning av att förskolecheferna inte har så stor insyn över vad specialpedagogernas uppdrag innebär.
Ett grundläggande begrepp inom systemteori är nivåer (Öqvist, 2013). Som blivande specialpedagog har kunskaper erhållits för att arbeta utifrån organisations-, grupp- och individnivå. Detta går att sätta i samband med Bronfenbrenners (1979) systemteori som bygger på de fyra nivåerna micro-, meso-, exo- och macrosystem. Specialpedagogens kunskaper på organisationsnivån kan ses inom exosystemet, det vill säga något som indirekt kan påverka en individ utifrån vad som pågått i de underliggande systemen, exempelvis en omorganisation. På gruppnivån kommer specialpedagogens kunskaper tillvara på det som ligger inom mesosystemet, till exempel hur olika grupper inom förskolan interagerar med varandra genom handledning. Till sist specialpedagogernas kunskaper på individnivån, utifrån microsystemet, där interaktioner som till exempel kollegialt lärande utvecklas mellan olika individer. I denna studie framkommer en tolkning av att specialpedagogerna sällan har en chans att arbeta med åtgärdande och förebyggande insatser utifrån organisations- och gruppnivå. Istället tolkas resultatet från studien som om specialpedagogerna används när något redan inträffat, alltså på individnivå med enstaka pedagoger eller barn. Resultatet av detta skulle kunna tolkas vara att specialpedagogernas kompetens inte fullt ut tas tillvara inom förskolan. För att kunna ta till vara på specialpedagogernas kompetens är en tolkning att styrdokumenten skulle tydligt visa på vad
41
och hur en specialpedagog kan användas inom skolan och förskolans verksamheter. I styrdokument för svensk förskola och skola står det inget specifikt om specialpedagogers yrkesroll och uppdrag, detta menar von Ahlefeld Nisser (2014) blir intressant då dessa styrdokument läses och tolkas på olika sätt av olika yrkesgrupper och att detta får konsekvenser för hur uppdrag genomförs och hur roller organiseras. Även Göransson, Lindqvist och Nilholm (2015) påpekar att styrdokumenten inte är tydliga för vad en specialpedagog ska ansvara för eller tillgodose i förskolan eller skolan. Ansvaret för detta menar Göransson m.fl (2015) ligger på förskolechefen eller rektorn och specialpedagogerna har ingen kontroll att styra över sitt uppdrag. Vidare menar ovanstående författare att detta leder till att det finns olika sätt ute i kommunerna att organisera specialpedagogernas uppdrag och roller. Hade det i styrdokumenten beskrivits vad en specialpedagog ska ansvara för är en tänkbar tolkning att deras uppdrag blivit tydligare för olika yrkesgrupper inom skolan och förskolan.
Förskolecheferna i studien tolkades som att det inte skulle vara några problem om en specialpedagog sökte tjänsten som förste förskollärare, utan tvärtom skulle det kunna tolkas som något positivt, vilket gör mig bekymrad över specialpedagogens yrkesroll i förskolans verksamhet. Det kan tolkas som att kommunen inte prioriterar en satsning på specialpedagoger för tillfället inom den kommun som studien är utförd. Denna tolkningen är intressant då det kommun övergripande målet är alla barns rätt till stöd. I fall det inte görs några satsningar på den kompetens som medföljer specialpedagogutbildningen kan det medföra implikationer för hur många som söker sig till utbildningen i framtiden.
42
6.3 Metoddiskussion
Något som jag reflekterat över under arbetets gång är mina begränsade erfarenheter av att genomföra ett arbete med de kvaliteteter och kunskaper som krävts. Fejes och Thornberg (2016) menar att det krävs år av kunskap, utbildning, övning och hårt arbete för att generera ett trovärdigt arbete. I detta arbete valdes semistrukturerade intervjuer men på grund av mina begränsade erfarenheter skulle jag kanske valt en annan metod. Men eftersom intervjuer blev den metod som ansågs mest lämplig för undersökningen valdes den. Stukát (2011) menar att det är viktigt att reflektera över sitt metodval och inte bara ta en metod som känns rätt. Intervjuer är dessutom den metod jag använt mig av under utbildningens gång så lite övning och erfarenhet har ju erhållits som kan bidra till trovärdigheten för arbetet. I efterhand skulle jag dock valt att genomföra mer än en pilotintervju för att dels testa frågorna och dels för att känt mig mer förberedd och gett mig mer övning inför intervjutillfällena. Dessutom tror jag att tillförlitligheten kunde höjts med fler pilotintervjuer. Bryman (2011) anser att pilotintervjuer kan ge insyn till om det finns anledning till att ändra intervjuguiden. En viktig lärdom som erhållits av intervjuerna är att inte förlita mig på mobiltelefonen som inspelningsalternativ, då ljudet på en av intervjuerna utan förklaring försvann under en period. En erfarenhet ifrån detta är att lyssna, alternativt transkribera intervjuerna så snabbt som möjligt för att kontrollera ljudupptagningen. Bryman (2011) anser att det är av största vikt att ha inspelningsutrustning av god kvalitet för att kunna fånga upp ett bra ljud. För både trovärdigheten och tillförlitligheten är det viktigt att i förväg kontrollera så att inspelningsalternativet fungerar och spelar in ett bra ljud. I fall jag någon gång i framtiden ska genomföra intervjuer är detta en bra lärdom att ta med mig.
Valet av informanter blev förskolechefer, anledningen till detta val var ett försök till att undersöka vad deras tankar och åsikter var eftersom de ansvarar för verksamheten i förskolan och det är de som anställer personal. Att endast intervjua förskolechefer och inte förste förskollärare eller specialpedagog är något som jag funderat över i efterhand. Naturligtvis hade det varit intressant att få ta del av deras åsikter men arbetet hade nog blivit för brett och svårhanterligt. En fundering som uppstått kring detta är om resultatet sett annorlunda ut om en annan yrkesgrupp valts ut för studien
Till studien valdes förskolechefer inom ett och samma område, kanske skulle det valts ut förskolechefer som representerade alla områdena. En bidragande orsak till att endast välja förskolechefer från samma område var på grund av tidspressen för arbetet. Det gick helt enkelt snabbare att välja förskolechefer från samma område. Kanske hade man kunnat och hunnit nå
43
ut till alla förskolechefer om det gjorts en enkätundersökning istället. Bryman (2011) menar att enkäter är billigare och snabbare att administrera jämfört med intervjuer.
Valet av hur många informanter som skulle delta i studien togs efter samtal med handledaren. Ett högt deltagande av informanter kan tolkas som en bidragande orsak till höjd trovärdighet. Sammanlagt gjordes sju intervjuer och jag är tacksam över att dessa gjordes så snabbt som möjligt för att få tid till transkribering, tolkning och analys. Att transkribera tog mycket längre tid än jag trodde, därför är jag tacksam över att både intervjuerna och transkriberingen gjordes tidigt i arbetet. När jag reflekterar över detta tror jag att arbetet inte blivit färdigt inom tidsramen om detta inte gjorts tidigt i processen.
Något som jag både medvetet och omedvetet måste inse är att eftersom jag varit verksam i tio år inom den kommun som studien gjorts har det under arbetets gång varit svårt att inta en neutral roll och lämna mina egna värderingar, förutfattade meningar och åsikter. Fejes och Thornberg (2016) menar att det är viktigt att kommentera din förförståelse eftersom den dessvärre kan innebära att du utser offer respektive hjältar i ditt arbete. Detta är något som jag varit väl medveten om och försökt att förhålla mig till under arbetets gång. Men även om jag varit medveten om detta måste jag inse att tillförlitligheten av studien kan ha påverkats.
Med en avslutande reflektion undrar jag om detta arbete hade underlättats om det hade skrivits i par istället för enskilt. Det hade kanske hjälpt om någon funnits vid min sida för att ”stötta och blötta” arbetet under resans gång.