Som Ajagán-Lester (1999) nämner är böcker en väsentlig del av att förstå samhället vid den tidpunkt som böckerna skrevs. Böckerna avspeglar de normer och tankesätt som existerade i samhället som de skrevs inom. Böckerna tar olika ställningstaganden till vad som definieras som svenskhet. Grundskolans Samhällskunskap och Världen, Sverige och vi beskriver
svenskhet lite annorlunda från varandra. Grundskolans Samhällskunskap har ingen klar
definition på svenskhet, med den är tydlig på att definiera att det finns ett vi, och andra människor. Ytterligare kan beskrivandet av andra kulturer tolkas utifrån Saids teori om orientalism. Detta då de andra kulturerna beskrivs som rationellt underlägsna de boken beskriver som vi. Ett exempel på hur detta manifesteras i boken är när författarna beskriver hur befolkningsökningen i Indien lett till svält och hungersnöd. Trots detta vägrar människor i Indien att slakta kor och dör i stället. Det betonas som att slakta korna hade varit det självfallet rationella, men dessa människor drivs inte av rationalitet som människorna boken är riktad till.
Världen, Sverige och vi har likt Grundskolans Samhällskunskap en liknande syn på att
svenskheten skulle vara något överlägset det andra. I boken beskriver de om hur invandring är nödvändigtvis inte något negativt i sin natur och att det behövs för industrin. Dock betonar de vikten av att dessa människor som kommer till Sverige bör genomgå omskolning innan de kan placeras inom den svenska arbetsmarknaden, inte bara för jobbet utan även andra samhällsområden. Författarna säger följande:
Eftersom många av invandrarna tidigare varit lantarbetare, måste de därför genomgå en lämplig omskolning innan de kan placeras in produktionen. För att anpassningen på arbetsplatsen och samhället skall kunna ske så frikostigt som möjligt, måste de utländska
32
arbetarna ges elementära kunskaper också inom andra samhällsområden. (Björkblom m.fl, 2004:63)
Aspekter av boken påpekar att dessa människor, om de vill existera inom det svenska samhället, skall de förkasta sina föregående värderingar och anamma de som boken påstår är svenska värderingar. Utöver detta verkar författarna av boken göra en distinktion mellan invandrare från de nordiska länderna och andra invandrare. Detta eftersom de skriver om den gemensamma nordiska arbetsmarknaden som en enhet.
Denna omskolning och förkastning av egna kulturella värderingar, för att bli en del av det svenska samhället är det som Fanon nämner. Han diskuterar hur västerländska kulturer anser att deras kultur är överlägsen. Som tidigare nämnt påpekade Fannon: “He becomes whiter as he renounces his blackness, his jungle.” (Fanon, 1986:18-19). Genom en omskolning ska personerna stöta ifrån sig sin blackness, sina tidigare kulturella värderingar, för att kunna bli accepterad in i det svenska samhället.
Den betydligt senare publicerade boken Exposé Samhällskunskap kurs A, har en betydligt mer flytande syn på vad som är svenskhet. Den nämner mycket om subkulturer inom svenskhet, och att det finns många olika kulturella aspekter som skulle kunna klassificeras som just svenskhet. Dock ger den ingen direkt definition på svenskhet. Författarna lyfter dock att mångkultur nödvändigtvis inte bara skapar positiva effekter på samhället. Utan de lyfter sprickor som kan uppstå när olika gruppers normer krockar. Exemplet som författarna lyfter är samernas syn på renars rätt till fritt bete trots vissa markägares motstånd mot detta.
Den senaste publicerade boken som denna studie valt att analysera är Arena 123. Arena 123 är tydlig med definitionen och flexibiliteten med begreppet svenskhet. Detta då författaren är tydliga med att det skett en förändring i hur samhället ser på svenskhet idag jämfört med hur det var för 50 år sedan. Han lyfter i boken hur människor har kommit till Sverige från hela världen och att inte bara människor med ljus hy med traditionellt svenska namn som skall identifieras som svenskar. Utöver denna mer breda syn på och vilka som ska kunna identifieras som svenskar lyfter boken ytterligare synen på invandrare i Sverige.
33
Författaren lyfter hur diskussionen om invandrare ofta är kopplat till integreringen av dem och hur dåligt vissa anser att detta går i Sverige. Därefter lyfter han hur denna debatt om integrering av invandrare är fel diskussion från början. Detta eftersom integreringsbegreppet är starkt kopplat till att dessa människor ska bli mer svenska, vilket författaren påpekar att många av dessa individer redan är. Karlsson skriver att invandrare ska inte behöva bli svenskar genom att släppa sin egen kultur, utan vi ska kunna samexistera i samhället med en kulturell mångfald.
Dessa tankar som författaren beskriver speglar de postkolonialistiska tankarna som Fanon beskriver speglar synen på västerländsk kulturell kolonialism (Fanon 1986). Det vill säga att det skett en förändring i hur läroböckerna ser på kultur. I stället för att se den västerländska kulturen som överlägsen har boken tagit ett mer inkluderande perspektiv där kulturer ses som jämlika varandra och att alla ska accepteras och respekteras.
Arena 123 är tydlig med sitt fokus på att skapa en förståelse mellan människor av olika
kulturer. Genom att lyfta de problem som minoritetsgrupper har i samhället agerar den för att ge eleverna en chans att reflektera över sina egna tankar om dessa problem. Författarens lyftande av problematiken av att placeras in i etniska fack av personer i sin omgivning ger också eleverna en chans att tänka över sina egna placeringar och förutfattade meningar om människor. Även om de förklarar att det inte måste vara positivt eller negativt, förklarar de hur det kan kännas kränkande och tjatigt för de människorna som blir placerade in i etniska fack. Detta ligger i linje med interkulturellt lärande som agerar för att skapa förståelse över kulturella gränser. Genom en ökad förståelse hoppas det interkulturella perspektivet att kunna skapa ett samhälle där människor kan sluta agera på förutfattade meningar och istället behandla människor som individuella individer (Lorenz, 2020). Det är något som Karlsson tydligt också är ute efter då han specifikt nämner “Vi borde istället bli bemötta enbart som individer” (Karlsson, 2011:31).