Språket förstås ha en betydande roll vid ankomst till ett nytt land, det är genom språket som individen kan ta del av samhället och etablera sig. Intervjuerna med socialsekreterarna påvisade att nyanlända inte kan språket, och har därmed svårare för att integrera sig.
Nyanlända känner sig ensamma vilket bidrar till att det är en extremt utsatt grupp i samhället. Hamberg (2015) menar att det svenska språket tas som ett självklart redskap för arbetslinjen, den som inte utvecklar sina språkkunskaper kan ha svårt att få arbete och bredda sin
arbetslivserfarenhet. Det är därmed av vikt att språkutbildningarna arbetar aktivt med att tala om för de nyanlända språkets betydelse. Att ha kunskaper i ett språk kan leda till arbete men den nyanlända kan känna sig mer delaktig i diverse sociala sammanhang för att den förstår och kan kommunicera med andra (Hamberg, 2015).
Socialsekreterarna berättar att nyanlända är ambitiösa och många vill lära sig det svenska språket och vill integrera sig i samhället. Ekblad et al (2013) hävdar att nyanlända ansåg att det svenska språket var nyckeln in i det svenska samhället. De flesta av de menade att de vill tänka framåt och inte bakåt, genom att lära sig svenska språket, studera och arbeta kunde den nyanlända bli en del av det svenska samhället (a.a). Den nyanlända kände att livet kunde bli lättare om de kunde arbeta för att de kände att de då inte skulle vara en belastning för Sverige (Ekblad et al 2013). Intervjuerna med socialsekreterarna påvisade att det är viktigt att ha tålamod och förståelse för det nyanlända går igenom. Det förstås som problematiskt att lära sig ett nytt språk och börja om, vilket förstås vara betydligt svårare när de flesta av de nyanlända är vuxna och har barn. Barnen lär sig svenska betydligt snabbare än föräldrarna. Socialsekreterarna menade att det kan ta längre tid för föräldrarna på grund av att de exempelvis är analfabeter eller att de inte har en akademisk bakgrund. Socialsekreterarna berättade under intervjun att barnen i dessa familjer tar ansvar och hjälper föräldrarna med myndighetens kontakter på grund av att de kan språket bättre. Det är något som
Socialstyrelsens (2016) rapport även lyfter, barn till nyanlända tar sig an rollen som tolk för sina föräldrar. Att barnen hjälper med språket kan vara gynnande för föräldrarna men det kan
även innebära att deras etablering och integration fördröjs för att ansvaret för alla
myndighetskontakter ligger på barnen. Att ansvaret ligger på barnen kan innebära att det nyanlända inte får träna på svenskan när de kommunicera med olika myndigheter. Nyanlända upplever kommunikationssvårigheter på grund av språkliga och kulturella skillnader som finns i deras vardag vilket påverkar deras psykiska hälsa. Den förstås som att den kulturella skillnaden och det nya samhället påverkar integrationen (Kirmayer et al 2011). Det har förekommit under intervjuerna att socialsekreterare kommunicerar med nyanlända genom tolk, eftersom nyanlända inte kan det svenska språket. Socialsekreterarna berättade att de upplever svårigheter med att kunna bygga en professionell relation till nyanlända.
Socialsekreterarna berättar att nyanlända befinner sig i utsatt situation, dels på grund av språkliga svårigheter och för att nyanlända befinner sig i beroendeställning vilket kan bidra till skamkänslor. Nyanlända befinner sig i en underordnad position för att de inte kan språket enligt socialsekreterarna.
8.0 Slutsatser
I föreliggande studie visade resultaten att det psykisk ohälsa är ett tabubelagt ämne och nyanlända upplever de besvärligt att tala om ämnet, detta försvårar möjligheten för
socialsekreteraren att identifiera psykisk ohälsa bland nyanlända. Att nyanlända inte vill tala om psykisk ohälsa har förståtts vara en utmaning. Socialsekreterarna berättar att nyanlända vill inte tala om psykisk ohälsa för att de har lärt sig att det är ett skamfyllt ämne. Den främsta utmaningen med nyanlända är att de skäms och upplever psykisk ohälsa som skamfullt, vilket kan försvåra möjligheten för nyanlända att får rätt hjälp. Det är svårare att bearbeta trauma och ohälsa om det har gått flera år, det är således viktigt att identifiera psykisk ohälsa i tidig stadie för att den nyanlända ska få rätt hjälp och stöd. Det framkom av socialsekreterarna i studien att de inte har en strategi eller ett arbetssätt för att adressera psykisk ohälsa, detta förstås som bristande i verksamheten. Studiens resultat visade även att det råder bristande hälsokunskap bland nyanlända, med anledning av att de inte har fått en grundläggande information om hälsokunskap i hemländerna. Enligt socialsekreterarna som berättar att
nyanländas förförståelse för psykisk ohälsa och dess påverkan på hälsan är bristande för att de inte har talat om psykisk ohälsa tidigare. Psykisk ohälsa har inte varit ett betydande ämne bland hälsokunskapen i nyanländas hemländer. Att nyanlända inte har tillräckligt med
kunskap kring psykisk ohälsa har bidragit till att de inte har tillräckligt med kännedom om att det finns behandling och hjälp att få enligt socialsekreterarna. Resultaten visade även att det förekommer kommunikationssvårigheter mellan socialsekreteraren och nyanlända. Språket är en motgång som påverkar den professionella relationen mellan socialsekreteraren och den nyanlända, på grund av att de inte kan kommunicera utan en närvarande tolk. Studiens resultat har påvisat att det inte går och säkerhetsställa att tolken tolkar allt som socialsekreterare och klienter berättar på ett korrekt vis. När nyanlända inte kan språket kan det medföra att det blir problematiskt för de att göra sig förstådda i samhället vilket kan försvåra deras etablering. Socialtjänsten bör arbeta för att säkerhetsställa att professionella tolkar används i samtal med nyanlända. Det är av betydelse att tolken är professionell för att nyanlända skall ha mod att tala om psykisk ohälsa som är ett tabubelagt ämne. Att tolken inte är bekant med den
nyanlända bidrar till att nyanlända vågar tala om psykisk ohälsa utan rädsla för att de kommer nå ut till andra familjemedlemmar. Socialtjänsten bör aktivt arbeta med att utbilda
socialsekreterarna för att de ska få mer kunskap kring psykisk ohälsa bland nyanlända. Att socialsekreterarna är utbildade kring psykisk ohälsa bidrar till att ett arbetssätt och en strategi kring hanteringen av nyanlända som har psykisk ohälsa kan utvecklas i verksamheten. Om socialsekreterarna har tillräckligt med kunskap om psykisk ohälsa bland nyanlända kan de
informera nyanlända redan vid nybesöket om psykisk ohälsa. Det kan således leda till att ämnet normaliseras och ämnet blir inte lika skamfyllt. Det är av betydelse att socialtjänsten arbetar aktivt för att motverka att skam förknippas med psykisk ohälsa. Socialsekreterarna i studien var eniga om att behandlingarna och insatserna behöver anpassas efter nyanlända. Behandlingarna och insatserna bör bli mer flexibla utifrån nyanländas behov, för att nyanlända ska få goda resultat av behandlingarna.