Språkis – svenska för nyfikna C

5.2.1 Uttrycker läromedlet en transspråkande språksyn – i vilken utsträckning?

Markörer: Språkjämförelser, modersmål, metamarkörer (ser ut som, påminner om, liknar…), fasta fraser.

Redan i första kapitlet, längst upp på sida fyra i Språkis - svenska för nyfikna C möter vi något som vi tolkar som metamarkörer. Eleven presenteras här för en del av en mening eller en fras. Efter att ha läst frasen ges eleven fyra olika alternativ till vad som skulle kunna betyda samma sak, “Vilka ord betyder samma som ordet i blå rutan?” står det i den första uppgiften och “Vilka meningar betyder samma sak som meningen i gröna rutan?” står det i andra uppgiften. I den första uppgiften skall eleven lista ut vilket av alternativen “att sätta igång”, “att leka”, “att starta” och “att sluta” som betyder samma sak som frasen “att börja”. Eleven skall sedan sätta ett kryss i rutan för vad hen tror är rätt. Liknande uppgifter finner vi på sida 9, 15, 22, 28, 34, 46, 52, 58, 64, och 68 där vi även ser en utveckling av svårighetsgrad i meningarna och orden ju längre fram i boken eleven kommer. På sida 22 presenteras eleven exempelvis för meningen “De pratar i munnen på varandra”, vilket vi skulle beskriva som en fast fras. Även på sida två hittar vi en fast fras “...men en genväg kan bli en sen väg om man inte hittar rätt”. Eleven skall då kryssa i vilket av de fyra alternativen som betyder samma sak. På sida 64 finner vi frasen “att strosa”, även detta ett förhållandevis komplicerat ord som eleven skall finna en synonym till utifrån fyra alternativ. Istället för att läroboken direkt presenterar metamarkörerna ges eleven chans till att finna dem själv i dessa uppgifter.

På många sidor kan vi se exempel på hur läromedlet använder bilder för att stötta eleven, bland annat på sida nio där eleven skall sortera in ord under rätt rubrik, frågan som ställs är “Vilka ord hör ihop?”. Rubrikerna är “i köket”, “i musikrummet” och “i snickarrummet” där varje rubrik stöttas med en tillhörande bild. “I köket” illustreras med hjälp av en bild på en stekpanna, “i musikrummet” med hjälp av en bild på en trumma och “i snickarrummet” med hjälp av en bild på en hammare. Läromedlet gör det på så vis möjligt för läsaren att tänka och uppfatta innehåll genom att utgå från sina tidigare erfarenheter kopplade till modersmålet.

Eftersom de elever som läromedlet är skrivet för inte har svenska som modersmål kan förklaringar i form av bilder som dessa ha en avgörande roll för om eleven kommer att förstå eller inte. “Vilka ord hör ihop?” är en återkommande del av boken som även syns på bland annat sida 15 och 28 där upplägget med rubriker och bilder är detsamma.

I Språkis finner vi även textrutor på flera sidor där läromedlet förklarar en del ord, händelser och vardagsnära situationer som eleven behöver vara bekant med, både för att kunna förstå vad som står skrivet i texten på sidan men också för att förstå sin omvärld. Dessa textrutor indikerar att författaren utformat läromedlet efter bokens förmodade empiriska läsare. Eleven får stöttning, denna gång i form av förklaringar av ord, slang och händelser. Förklaringarna hittar vi i en textruta längst ner på följande sidor i boken; s. 8, 14, 20, 26, 32, 39, 45, 50, 56, 62 & 68. Exempelvis hittar vi på sida 20 en förklaring för vad slangordet Bibblan betyder; “Bibblan säger många istället för bibliotek. Där finns bland annat böcker om sport, musik och lek.” Liknande förklaringar görs på sida 45; “Tätort och glesbygd är inte samma sak. Tur att vi har olika smak. Vissa vill bo tätt tillsammans i en stad - eller hur? Andra vill bo utspritt på landet - nära djur och natur.” På sida 56 förklaras en vardagsnära situation; “När olyckan är framme ska du ringa ett ett två (112)!, Ambulans, brandkår och polis kan hjälpa då.” Detta ger indikationer på att författaren till läromedlet är väl införstådd med vilka språkliga svårigheter läsaren kan stå inför.

Bilderna utgör en stor del av läromedlet då de fungerar som både kompletterande och

stöttande material. På sida tio möter vi exempelvis ett korsord längst upp på sidan som eleven skall fylla i. Dock så finns inte ordet som skall stå i rutorna beskrivet vid sidan av, istället visar läromedlet bilder på vad som skall stå i rutorna. Små bilder på bland annat en kastrull, spis och ett förkläde skall hjälpa eleven att uppfatta vad som skall stå i rutorna. Bilderna, som hör ihop med kapitlet i fråga är beskärda utifrån en av bilderna som finns på första sidan av kapitlet (s.6). På denna bild ser vi en vuxen och fyra barn som står och bakar i ett kök. Föremålen som finns på bilden skrivs även ut som begrepp intill dem. På kylskåpet står det exempelvis “ett kylskåp”, på kastrullen “en kastrull” och så vidare, eleven har alltså mött föremålen och begreppen som skall in i korsordet tidigare i kapitlet.

Vi finner inga exempel i läromedlet på när modersmålet nämns eller språkjämförelser till just modersmålet görs. Dock så finner vi ett avsnitt på sida 33 och ett på sida 35 som ger eleven utrymme till att använda sitt modersmål eller hela sin språkliga repertoar för att uttrycka sig.

På sida 33 ställs frågan “Vad säger du?” där eleven skall svara på frågor gällande vad hen säger i olika situationer. Frågorna börjar med “Vad säger du…” och avslutas bland annat med “...på morgonen?”, “...när du möter en kompis?” och “...när du ska gå och lägga dig?”. Även om läromedlet inte nämner hur eller på vilket språk eleven skall svara på frågorna utesluter detta inte att eleven kan använda sitt modersmål för att svara på frågorna i och med att frågorna är personliga.

Vidare, på sida 35 presenteras ett “Arbeta vidare” avsnitt längst ner på sidan. Här finns tre punkter med frågor som eleven skall svara på, dessa är: “Vilka fraser säger de flesta en vanlig dag? I skolan? Hemma?”, “Vilka uttryck är extra trevliga att säga och höra?” och “Har du egna uttryck som du använder? Vilka?”. Detta avsnitt utesluter heller inte användandet av modersmålet eftersom annat inte nämns. Frågorna är personliga och läromedlet frågar bland annat efter vad som sägs hemma och vilka egna uttryck eleven använder.

5.2.2 Inkluderar läromedlet läsaren – i vilken utsträckning?

Markörer: Förkunskaper som förutsätts, uppmärksammas: minoriteter – på vilka sätt?, hur tilltalas läsaren?, språklig svårighetsgrad.

5.2.2.1 Inkludering i text

Språkis sätter eleven i personligt fokus genom att med jämna mellanrum koppla frågorna i

uppgifterna till den som boken tillhör. Frågan “Vad ser du?” är en ständigt återkommande fråga oberoende vilken typ av text som presenterats i förväg. Denna fråga möter vi bland annat på sida 3, 7, 13, 19, 25, 37 och 43 i boken och det är med den frågan som varje kapitel oftast börjar. Därefter finner vi frågor tillhörande kapitlet där läsaren tilltalas av läromedlet genom ett du-tilltal. Frågorna inkluderar eleven i boken genom att fråga exempelvis “Hur är det för dig” (s.4), “Vad tror du att du gör om tio år?” (s.27), “Vad säger du?” (s.33) och “Hur drömmer du?” (s.39).

I slutet på varje kapitel finns det även ett litet avsnitt som heter “Arbeta vidare” där

läromedlet, återigen, vänder sig till läsaren genom att ställa frågor om eleven som är kopplade till vad kapitlet har handlat om. På sida 53 finner vi exempelvis ett “Arbeta vidare” avsnitt med tre punkter, här ställer läromedlet enbart elevcentrerade frågor: “Vilken lektion i veckan

tycker du bäst om? Varför?”, “Vad gör många barn när det är helg? Vad tror du?” och “Vad vill man inte göra när man är ledig?”. “Arbeta vidare” avsnitten finner vi på sidorna 5, 11, 17, 23, 29, 35, 41, 47, 53, 59, 65 och 69.

Läromedlet förutsätter inte att eleven har alla kunskaper som krävs för att göra en del

uppgifter i läroboken. Detta ser vi bland annat på sida fem där eleven skall fylla i de verb som saknas i texten. För att undvika missförstånd presenteras ordklassen verb i en liten ruta längst upp på sidan innan uppgiften skall göras. “Verb är sådant som du och jag kan göra. Vi kan

springa, äta, se och höra…” står det bland annat. Därefter fortsätter texten som rimmar till

slutet. Läromedlet förutsätter inte ens att den förmodade empiriska läsaren kan det svenska alfabetet. På sida 21 skall eleven skriva tre givna ord i alfabetisk ordning åt gången. Innan eleven ombeds att göra detta frågas det först efter om eleven kan hela alfabetet; “Kan du hela alfabetet?” Nedan den presenterade frågan är alfabetet nedskrivet, dock utan tio slumpvis utvalda bokstäver som fattas och som skall fyllas i av eleven. Först därefter får eleven träna på att skriva ord i alfabetisk ordning på det sätt som tidigare beskrivits.

5.2.2.2 Inkludering i bild

Språkis är ett läromedel som innehåller mycket bilder. I början av varje kapitel (s. 2, 6, 12, 18,

24, 30, 36, 42, 48, 54, 60 och 66) finns en stor bild som tar upp en hel sida. Syftet med denna bild är bland annat att eleverna ska använda den för att i text beskriva vad de ser, vilket alltså är ett genomgående tema i läromedlet. Eleverna stöttas även av bilder på många olika sätt genom hela läroboken där begreppsförståelsen hos eleverna möjligtvis saknas. Men, bilderna används inte endast som stöttande material utan också som kompletterande material då bilderna i de flesta fall behövs för att kunna svara på frågorna.

Redan i första uppslaget (s. 2) möts vi av en stor bild som tar upp nästan hälften av ytan. På bilden ser vi ett klassrum med elever som gestaltas tillhöra olika etniska bakgrunder. Detta går att urskilja genom hudton och hårtyper men också för att eleverna på bilden har namnskyltar ståendes på deras bänkar. Personerna som presenteras i klassrummet och senare i läromedlet har både europeiska och utomeuropeiska namn, närmare bestämt nämns 16, vad vi tolkar som, traditionellt europeiska och 12 utomeuropeiska namn. Personerna är återkommande karaktärer i läromedlet och man möter dem i flera olika kontexter.

Olika minoriteter uppmärksammas på flera olika sätt. Bland annat ser vi på sida 24, som är det första uppslaget i kapitel fem, flera olika bilder på personer som utövar olika yrken. Här finner vi både personer med mörkare och ljusare hudton som tillskrivits yrken som lärare, läkare, pilot och försäljare. Vi ser dock ingen person som bär på någon religiös markör som en slöja, en kippa eller någon annan religiös symbol som kan bäras. Sådana markörer illustreras inte på någon bild i läromedlet.

Bilder som stöttar text eller som kompletterar den är, som tidigare nämnts, något som genomsyrar hela läromedlet. Vi kan bland annat på sida 48, som är det första uppslaget i kapitel nio i boken, se en bild på klassen som man följer genom hela boken, i sitt klassrum tillsammans med sin lärare. Kapitlet heter “Vad skall hända i helgen?” och bilden visar hur eleverna pratar med varandra om vad de ska göra. “Spela teater” står det vid en elev och “Gå på bio” står det vid en annan elev. Här har läromedlet, istället för att endast låta texterna tala, även lagt till en bildruta bredvid texten som illustrerar eleven göra det hen säger att hen skall göra i helgen. På eleven som säger att hen skall träna fotboll visas en bildruta där eleven i fråga sparkar på en boll och på eleven som säger att hen skall sova ut visas en bild på när eleven i fråga ligger blundandes i en säng. De olika händelserna förklaras tydligt för eleven som använder boken. Eleven behöver på så vis inte nödvändigtvis förstå alla ord och begrepp eller läsa sig till dem för att förstå vad som står skrivet utan kan använda sig av bildrutan för att koppla händelsen med texten. Här tar läromedlet bland annat hänsyn till de elever som inte lärt sig läsa på svenska än, som inte vet vad alla ord betyder eller som har läs- och

skrivsvårigheter, författaren förutsätter helt enkelt inte att alla elever som använder läroboken har alla förkunskaper som krävs för kommande uppgifter och använder flera olika bilder som hjälpmedel.