Stöd för: Vad ska jag göra nu

Att skapa tydliga ramar och ge tydlig information om vad som ska göras i nuet lyfts av flera informanter som viktig utgångspunkt för hur eleven klarar av att prestera och vara delaktig i nuet. Vissa elevers koncentrationsförmåga beskrivs vara beroende av att saker i rummet ligger på rätt plats. För andra beskrivs individuella scheman spela en avgörande roll för hur skolarbetet tas tillvara. Informanter beskriver att eleverna behöver synlig information för att bli delaktiga. Många använder kommunikationskartor av olika slag för att stödja eleverna att bli delaktiga i nuet. En informant beskriver en elevs presterande som helt beroende av om det finns föremål/bilder framför hen. När eleven har saker att haka fast sina egna tankar i föds aktivitet. Det som inte finns tillgängligt går inte att plocka fram ur minnet och dela med andra. När jag frågar informanten vad det kan bero på svarar hen:

En stressad hjärna kan man tänka...om det är kaos och allting… hur ska eleven kunna plocka fram ett litet datum när något ska hända, för att komma igång att prata med mig, det är en fullständig

omöjlighet, det är ju det! (S1)

Flera informanter beskriver samband mellan negativa situationer i nuet och brist på

tydliggjord miljö. Eleverna beskrivs i dessa situationer inte fått reda på hur de ska agera eller förhålla sig till nuet. Ofta beror negativa situationer på överkrav då personalen tror att

eleverna vet hur de ska hantera nuet. Informanterna beskriver hur de arbetar med att rigga dessa situationer och att eleverna faktiskt klarar mer med rätt sorts stöd.

förutsättningar för hanterbarhet. Hos en elev beskrivs av och påklädning skapa mycket frustration. Men hanterbarhet skapades med hjälp av ostkrokar, något som var motiverande att rikta uppmärksamhet kring. “Då tog hen på sig jackan fick ostkrokar och gick ut i bilen. Och nu är det en vana, det blir ett bra flöde.” (S4)

Flera elever med begränsat tal och begränsad social förmåga beskrivs öka sin delaktighet med hjälp av intressebaserad undervisning. Olika former av intressebaserat stöd beskrivs öka elevernas kommunikationsförmåga. Flera informanter beskriver att intressebaserad

undervisning kan leda undervisningen vidare mot nya möjligheter och större måluppfyllelse. När eleven känner värdet av att uttrycka sig ökar viljan att försöka. Intressebaserad

undervisning beskrivs också främja minnet: “Om det är intressant kommer man ihåg detaljer, då sitter det, man kan lära sig massor runt intresset, är det intressebaserat då minns man.” (S3)

Ofta beskrivs “för mycket stimuli” skapa begränsningar för eleven. För att göra

undervisningen hanterbar och meningsfull delar lärarna ofta in eleverna i mindre grupper, två och två eller en till vuxen. Det beskrivs minska stress och skapar förutsättningar för eleverna att vara aktiva. En informant berättar att när hen låter en eller två elever vara i hallen

samtidigt ökar möjligheterna för eleverna att klara av att sätta på sig kläderna själva.

Våra elever har extremt svårt att hålla fokus. Eller att klä på sig i hallen om det är någon annan som låter eller går förbi, vi vuxna har jobbat mycket med förhållningssättet här. Man behöver inte prata med alla elever eller hejja på alla. Utan, nu tar jag på mig stövlarna här och då kan du vara tyst. (S4)

Alla informanter beskriver elever som har svårt att hålla fokus och det råder en

samstämmighet hos informanterna om att de talade orden ofta trasslar till det för eleverna. Arbetslagen lyfter ofta vikten av att minska på pratet. Att möta andra i korridoren som vill småprata beskrivs av flera informanter vara mer till stjälp än till hjälp. Elever tappar fokus eller blir oroliga. En annan informant beskriver hur hen ofta hamnar i att upprepa sig muntligt, “ta på dig skorna” (S4), även om hen är väl medveten om att det är fel väg att gå. Informanten upplever att eleven blir störd. Varje gång informanten upprepar sina ord beskrivs eleven få börja om med sin egen tankekedja kring att sätta på sig skorna.

Elever kan ha svårt att uppfatta vem orden riktar sig till, andra elever beskrivs inte orka med när det blir mycket tal. Det finns också elever som endast uppfattar vissa ord av helheten.

Det är ju bara ett ord för mig, men det är ju inte ett paket eleven är intresserad av utan ett ord från mig passar in i elevens värld, då hoppar den upp och vill delta och har egna tankar om det ordet och då måste jag ju anpassa mig till elevens sammanhang. (S1)

Det är vanligt att elever missförstår talat budskap och därför skapar sig en egen förståelse om vad som ska hända här och nu. Att säga det väsentliga och spara på orden runt omkring beskrivs som framgångsrikt. Flera informanter belyser vikten av att använda visuella stöd mer än talat ord i sammanhang eleven behöver fokusera. Eleverna beskrivs uppfatta talat språk väldigt individuellt och ordet behöver enligt informanterna därför anpassas för individ och situation. När elevers dagsform är låg beskrivs det vara extra viktigt att personalen håller tillbaka “pratet”. Dessa dagar är eleverna ofta extra känsliga, har svårare att förstå

sammanhang och får än svårare att fokusera.

Mycket talat ord hör samman med högre ljudnivå. Flera elever beskrivs tappa fokus när ljudnivån höjs och några elever använder hörselkåpor för att kunna smalna av och fokusera på det som ska göras nu. De elever som inte kan uttala sin frustration och be de runt omkring vara tysta utarbetar egna sätt att kompensera för högt ljud. “Nu har eleven ju börjat säga till...det gjorde hen ju inte tidigare, då höjde hen volymen på sin dator eller bet sig...men nu kan hen säga: Ut här ifrån, tyst!!” (S1)

För att göra nu hanterbart strukturerar informanterna den fysiska miljön. Timetimer används för att göra arbetspassen hanterbara. När eleven vet hur länge arbetspasset varar och när det är slut ökar koncentrationen och eleven klarar uppgifterna bättre. Bestämda platser i

arbetssituationer/matsituationer och aktiviteter som knyts till fysiska platser beskrivs minska förvirring. Elevernas impulskontroll beskrivs öka om det finns en tydlighet och avgränsning

här och nu. Det krävs riktigt bra detektivglasögon när eleverna själva inte kan uttrycka eller förmedla varför de inte kan starta igång uppgifter. Hur eleven uppfattar vad som är en sak i taget och hur man tar första steget, kan skilja sig från det läraren tänker. Även när

informanterna länge har klurat och funderat över vad de tror är en bra struktur för eleven förblir eleven ändå passiv. En informant beskriver elever som behöver få vara med och titta innan de kan göra. I undervisningssituationer behöver eleverna använda många förmågor. För att öka elevens möjligheter att ta en sak i taget kan hen behöva få möjlighet att bara titta. Elever kan behöva lära genom att se och inte genom att öva.