Att stödja sina barn med skolarbetet, till exempel i matematik

Föräldrarna var positiva till förklaring av matematiska uppgifter på modersmålet och de flesta kände igen matematiken från sin egen skoltid. Det finns mycket forskning som säger att man lär sig bättre på sitt modersmål. Som en av föräldrarna nämnde har matematik lyckligtvis ett internationellt språk. Därför kan föräldrar med annat modersmål än svenska använda sina kunskaper i matematik fast de inte kan svenska. Det finns små skillnader mellan

metodanvändningen och hur man skriver matematiken. Så föräldrar som är intresserade av sina barns utveckling i matematik kan göra mycket för att barnen ska utvecklas inom matematikområdet. De erfarenheter som barnen bygger upp i samspel med föräldrarna fungerar som en bra grund för den formella matematiken som de möter senare i skolan. Som förälder kan man hjälpa barnen att reflektera kring matematik i vardagen. Föräldrarna kan hjälpa till genom att lära barnen matematik på modersmålet. Detta kan vara en stor hjälp för barnen. Föräldrarna känner sig delaktiga i barnens skolarbete och deras engagemang är avgörande för barnens studieresultat. Det är en stor utmaning för att skolan skall kunna åstadkomma ”en skola för alla” samt att bemöta alla föräldrar och barn med olika förutsättningar. Här kan vi även applicera intervjusvaren från läraren B i fråga 8 under

rubriken 7.2. ”Genom en inbjudan till öppet hus”. Lärarna bör uppmuntra föräldrar med annat modersmål än svenska, att lära sina barn vad föräldrarna kan. Som lärare träffar man ganska många föräldrar med annat modersmål än svenska, vilka tror att metoderna som de lärde sig i matematik i sitt hemland inte är användbara här. Som speciallärare/pedagog brukar vi svara att de skall visa barnen den metod som de kan. Det finns ingen rätt eller fel metod, man kan räkna på olika sätt. Som speciallärare brukar man använda olika metoder för att visa eleverna att det finns flera sätt. Efteråt brukar eleverna välja den metoden som tycks vara lättare eller fungerar bättre för dem. Föräldrarna kan också visa den metoden i matematik som de kan. Vi brukar uppmuntra eleverna att räkna på olika sätt och frågar alltid om någon kan räkna på något annat sätt. Det kan hända att eleverna svarar stolt att mina föräldrar kan matte och de räknar det på ett annat sätt. Eleven visar den annorlunda metoden och vi diskuterar hur den fungerar. Att prata matte i klassrummet gynnar alla elever. Ibland blir föräldrarna så engagerade i mattelektionen att de själva kommer till skolan för att förklara metoderna i matematik. Föräldrarna hjälper sina barn med matematiken och förklarar och visar hur de kan göra. De har också möjligheter att anknyta matematiken till barnens erfarenhet i vardagslivet. De kan då visa barnen de praktiska och konkreta exemplen på hur man använder matematik i livet och göra matematiken mer betydelsefull. Till exempel när man handlar frukt eller köper mattor. Man kan också använda matematiska språk när man pratar med barnen, till exempel ”What does it mean to give 100 %?”eller ”what equals 100 % in life?” (http://telia.com). Några av föräldrarna ansåg inte att matematik är viktigt och hade negativa inställningar till matematik. Enligt Casey, Nuttal och Pezaris (1997) kan föräldrarnas negativa attityder mot matematik påverka elevens kunskapsutveckling i matematik. Casey m.fl. påstår att föräldrarna som säger till barnet att de själva också var dåliga i matematik, kan vara ett skäl till barnens problem i matematik. Hur föräldrarna beskriver sina problem med matematik kan ha stor betydelse för barnens uppfattning av problemen (Sjöberg, 2006). På frågan hur mycket du hjälper ditt barn med läxorna, svarade en förälder att matematik är viktigare för pojkar och han hjälper sin pojke mer än sina flickor. År 2008 publicerade kommun X en rapport med en uppställning som visade det totala stödbehovet på skolorna i kommunen. Enligt diagrammet hade flickorna 6 % större behov av stöd i matematik än pojkar. Casey m.fl.(1997) skriver i sin forskning att föräldrarnas förhållningssätt påverkar flickorna att internalisera känslan av underlägsenhet i matematik i förhållande till pojkar. Casey m.fl. skriver att mammorna har en tendens att ha mer tillit till pojkarnas matematiska kunskaper än flickornas. Det är viktigt att skolan informerar föräldrarna om hur deras syn på flickornas kunskaper i matematik kan

elever säga; ”mamma kan inte matematik, hur kan jag då kunna det?” Eller att ”matematiken inte ligger i vårt blod, jag vill ändå förstå men kan inte!” En mamma sade att ”hon inte kan matematik heller.” Det hade hon aldrig kunnat men hon tjänar rätt så bra ändå. Hon ansåg att man inte behöver matematik i livet. Hon påstod, ”matematik är bara för matematikläraren”. Sådana inställningar till matematik sitter ganska djup hos barnen och det är svårt för lärare att motivera eleverna som inte vill och inte försöker. Axelsson (1996) och Trygg (2004) säger att det finns samband mellan föräldrars och barns attityder. Föräldrarna som överför negativa erfarenheter till barnet försvårar lärarjobbet.

Barn återspeglar sin familj. De kommer till skolan med en massa tankar som de har fått hemifrån. Det är således lämpligt att ge stöd till föräldrar redan när barnen börjar i skolan för att tidigt bryta negativa mönster. Föräldrarnas attityd till matematik kan ha stor betydelse för elevers inställning till ämnet. Det är inte bara föräldrarna som påverkar elevernas attityder inom matematiken, utan skolorna har naturligtvis en avgörande roll. I skolan får eleverna också en inställning till hur svårt/lätt matematik är och om vilka metoder man använder för att lära matematik. Samarbete mellan skola och hem kan vara avgörande i elevernas inställning och kunskaper i matematik. Elever som inte har positiv inställning till matematik och inte har tillräckliga kunskaper i matematik kan få problem i vuxenlivet.

I kursplanen för matematik står det att skolan i sin undervisning skall sträva efter att eleven ”utvecklar intresse för matematik samt tilltro till det egna tänkandet och den egna förmågan att lära sig matematik samt att använda matematik i olika situationer”(Skolverket, 2000, s.17). För att arbeta mot detta mål krävs en god föräldrasamverkan. Enligt PISA (Programme for International Student Assessment) är matematisk kompetens en individs förmåga att

identifiera och förstå den roll matematiken spelar i världen, att göra välgrundade bedömningar och att använda, samt engagera sig i matematik på ett sätt som uppfyller behov i denna

persons liv som konstruktiva, engagerade och reflekterande medborgare (PISA, Theoretical framework 2003/2006). Eleverna ska lära sig matematik för att få färdigheter för att lösa matematikuppgifter och få vardagskunskaper samt kompetenser. För att barnen ska lära sig att tillämpa matematiken i vardagslivet har föräldrarna stor betydelse. Barnen kan bli delaktiga i olika matematiska aktiviteter och matematiken blir rolig. Med hjälp av föräldrarna kan man höja färdigheten hos eleverna, vilket de kan ha nytta av senare i livet. Det är viktigt att föräldrarna inte intar en passiv hållning till barnens skolgång och att bristande kunskaper i svenska inte hindrar föräldrarna att engagera sig i barnens skola. Om föräldrarna som inte kan svenska känner till nyckelpunkter i matematiken kan de flesta oavsett bakgrund stödja barns

inlärning på ett effektivt sätt. Skolan ska hjälpa föräldrarna för att de ska kunna hjälpa barnen. Om eleverna inte lär sig att matematikkunskaperna är användbara i hela livet och dagens samhälle kräver kunskaper i matematik, får de ganska lätt den uppfattningen att matematik är bara är för betygens skull. Denna inställning kan negativt påverka viktiga beslut i deras framtid. De flesta människor har behov av att låna pengar till bostad, bil mm. Att kunna räkna procent är då till stor fördel innan man ansöker så man förstår vad kommande kostnader blir vid avbetalningen. Det finns flera exempel som vi kan nämna. Man behöver kunna räkna när man exempelvis förhandlar sin lön, placerar sina pensionspengar mm. Man kan öka sina kunskaper i matematik. Det finns ett program på TV3 som heter lyxfällan

(www.tv3.se/lyxfallan). Programmet är ett exempel på personer som planerade sin ekonomi fel och spenderade för mycket pengar fast de hade inte råd. Med hjälp av ekonomer planerar de sina utgifter och får bättre inblick i sin ekonomi i framtiden. De människorna är levande exempel på nödvändiga men bristande kunskaper i matematik. Många av dem har lidit ganska länge och inte lyckats att ta sig ur problemet. Dagens samhälle kräver matematiska kunskaper. Om man vill få bättre livsvillkor bör man skaffa sig kunskaper i matematik.

Föräldrarnas engagemang och samverkan med skolan påverkar barnens lärande. Alla föräldrar ska ses som viktiga resurser för barnens inlärning och inte minst i utveckling av den

matematiska förståelsen. Föräldrar som inte kan svenska kan ändå stimulera sina barn på annat sätt. De kan till exempel berömma barnet och ställa rimliga krav efter deras utveckling och kunskapsnivå. Genom att ge barnen tillit kan de även skapa en stimulerande miljö för barnens utveckling.

7.1.9 Resumé

Enligt Salamancadeklarationen (2001) bör föräldrarna uppmuntras att vara delaktiga i skolan och stödja barnens inlärning. Lärare A menade att ”De ska involveras genom att vi har ”öppna dörrar” samt få föräldrar förstå att i svensk skola är föräldrarna alltid välkomna”. Lärare B sa ”Att man ska bli bemött som vem som helst och inte bara vid problem”. Föräldrarna och samhället har gemensamt ansvar för barnens utveckling, enligt Barnkonventionen (2003). I undersökningen kommenterade några föräldrar det faktum att de försökt hjälpa till vid läxläsning till exempel i matematik i hemmet, men att de på grund av ansträngande

arbetsscheman inte alltid hinner eller orkar. Otillräckliga kunskaper i matematik och svenska, hindrade också föräldrarna att hjälpa barnen i skolarbetet. Några av de lågutbildade

kan stå bakom deras negativa inställning till att inte vara delaktiga i barnens läxläsning, analyserar vi. Dessa föräldrar menar att skolan inte ska involvera föräldrarna i läxläsningen. Lärarna A och B menar att föräldrarna ”ska involveras genom att ”vi har öppna dörrar”. Att få föräldrarna att förstå att i svensk skola är föräldrarna alltid välkomna ”samt att man blir bemött som vem som helst och inte bara vid problem”. Föräldrarnas känslor, attityder,

matematiska kunskaper och sociala position, kan vara anledning till att vissa föräldrar inte vill eller kan hjälpa sina barn. De flesta av föräldrarna gör dock sitt bästa under dessa

omständigheter och de önskar fortsatt information och utbildning om språkliga, kulturella värden samt ämneskunskaper.

Om man inte stödjer föräldrarna och hjälper dem i föräldrasamverkan, finns risken att de tappar förtroendet för skolan och inte visar intresse för barnens skolgång. Utan samarbete med hemmet blir det betydligt svårare att skapa trygghet för både barn och föräldrar. Genom regelbundna kontakter mellan lärare och föräldrar fungerar samarbetet bättre och

gemensamma mål kan sättas för både hem, skola och elev. Johanssons forskning visar att ett bra samarbete mellan hem och skola leder till en bättre prestation av eleverna (Johansson & Wahlberg, 1993). Många av skolforskarna betonar att föräldrarnas delaktighet är nödvändig för vissa barns framgång (SOU1996: 143). Läroplanen säger också att skolan måste skapa goda förutsättningar för att arbetssättet mellan hem och skola ska fungera samt att skolan ska informera föräldrarna om utbildningens mål, skolans krav samt elevens och föräldrarnas skyldigheter samt rättigheter. Det står i läroplanen att rektor är ansvarig för att föräldrarna ska få inblick i barnens skolgång.

Enligt föräldrarna brukar skolorna informera föräldrarna under utvecklingssamtalen.

Utvecklingssamtal sker i stor sett bara en gång per termin och det brukar inte vara mer än 20 minuter per elev. Detta är otillräckligt menar de föräldrar med annat modersmål än svenska och som har varit insatta i ett annat skolsystem från sitt hemland. Föräldrarnas enda

källinformation är från barnen och deras kamrater, vilket de inte anser tillräckligt. Det krävs således av föräldrarna med annat modersmål än svenska att de själv söker information om barnets skola. De föräldrar som kommer från länder där det saknas demokrati och respekt för mänskliga rättigheter känner sig inte bekväma att samarbeta med skolan. De är försiktiga med all information till skolan och myndigheterna. Det kan också skapa missförstånd när skolan frågar om en förälders åsikt. Vi har många gånger hört; Varför frågar du oss? Det är du som är lärare, bestäm själv. Skolan ska bemöta föräldrar med förståelse.

Samarbetet mellan skolan och hemmet bör alltid präglas av ömsesidig respekt och förståelse för barnets positiva utveckling. Lahdenperäs (1997) teori bygger just på det som hon kallar för den interkulturella pedagogiken. Hon menar att förhållandet och samarbetet mellan skolan och hemmet skall vara sammanfogat för att ett samarbete skall kunna fungera. Detta för att båda parterna skall kunna utveckla bättre samarbete och att informationen från båda

aktörerna, det vill säga skolan och hemmet skall få bättre insyn och förståelse för/utifrån varandras perspektiv. Om ett bättre och tätare samarbete sker menar Lahdenperä att man både förebygger och minimerar riskerna för negativa fördomar. Förändringen kan leda till, menar Lahdenperä, att dagens skola bör anpassa sig efter föräldrar och deras barn för att leva upp till skolans styrdokument och för att kunna anpassa sig efter det mångkulturella samhället; det vill säga en skola för alla. Med Lahdenperäs interkulturella pedagogik i åtanke kan vi koppla samman de intervjuade lärarnas svar samt SFI pedagogerna. Lärarna uttrycker i vår

undersökning att de vill utveckla ett bättre informationssätt genom översättning av skolinformationen till föräldrarnas modersmål, samt ett ökat samarbete och ett bättre informationssätt så att alla kan förstå vad skolan menar. Föräldrarna i vår undersökning uttryckte även de att information inte var tillräckligt samt att det fanns

kommunikationsproblem mellan dem själva, barnen och skolan.

7.2 Metoddiskussion

Genom enkäter och intervjuer och kontakt med invandrarföreningar, biblioteken, Skolverket och olika TV-kanaler undersökte vi hur föräldrar med annat modersmål än svenska

informeras om den svenska skolan och olika möjligheter som ges till dessa föräldrar. Det hade varit av intresse att kombinera metoderna med observation för att ta reda på vad föräldrarna, lärarna och SFI-pedagogerna gjorde och inte bara vad de påstod att de gjorde (Stukát, 2005). Observationer kunde inte ske på grund av tidsbrist i denna undersökning. Med hjälp av slutna och öppna frågor, och muntliga intervjuer anser vi att vi fått grunden till en bred och djup bild av resultaten. Det hade varit bra om alla föräldrar fick den möjligheten att svara på sitt

modersmål och få enkäterna översatta men vi kunde inte erbjuda den möjligheten. Därför att detta skulle bli både kostsamt och tidskrävande. Efter vår granskning av enkätfrågorna kom vi fram till att det hade varit mer kärnfullt om det även hade funnits ett alternativ också för de föräldrar som inte ansåg att deras barn hade problem med matematik. I en av enkäterna ställdes en fråga, ”hur får du ta reda på om ditt barn har svårigheter i matematik?”, i svaren

har vi inte tänkt på föräldrar vars barn inte har problem i matematik och vi utgick från att alla barn har problem i matematik vilket är svagheten i den frågan.