Stöttande ledning

Slutligen berättar informanterna att en stöttande chef och god ledning är en förutsättning för att driva arbetet framåt. Detta för att tid behöver avsättas för att diskutera kring dilemman som kommit upp, eller planering inför tjejgrupper och killgrupper eller studiebesök till ungdomsmottagning och liknande. Det kan vara viktigt med en ledning som talar samma språk, som också tror på vikten av dessa frågor och uppmuntrar till fortbildning och kurser. Två informanter berättade att arbetet stannade av då en tidigare samordnare var bristfällig i att prioritera området, vilket också gjorde att personalen tappade intresset. Numera har de en inspirerande samordnare som de var säkra på skulle göra en god förändring och som uppmuntrade dem till att utveckla frågorna ytterligare.

/…/ Men just det att vi vill kunna ha tid att jobba vidare med dessa frågorna. Då behöver vi ha en ledning som ger oss den tiden. Att arbeta med studiecirklarna tar tid, att planera och sådär. /…/

Malin belyser vikten av en stöttande chef och kollegor:

/…/ Bra uppbackning eller stöttning från chefen är viktigt. Och god stöttning av kollegor också. /…/ Hittar jag någon kurs om sexualitet inom området så frågar jag om jag får gå på den, och för det mesta så får jag sticka iväg på den. Så det är bra! /…/

7 DISKUSSION

7.1 Metoddiskussion

Semistrukturerade intervjuer fann jag som en väl fungerande metod att använda mig av. Metoden gav mig vad Kvale & Brinkmann (2009) kallar ”flexibilitet”, att kunna lämna intervjuguiden för att följa upp ämnen som informanten valde att berätta extra mycket om. Det gjorde också att samtalet kändes mer äkta, vilket jag tror kan ha påverkat informanterna att kunna öppna upp sig och dela med sig av erfarenheter och situationer. Olsson & Sörensen (2011) menar på att intervju som metod är relevant för att få kunskap om informanternas omvärld, vilket varit i mitt intresse. Den semistrukturerade intervjun har gett mig möjlighet att få en insikt i hur personal reflekterar kring sexualitet, på vilket sätt de arbetar konkret med området samt hur förutsättningarna upplevts i yrkesrollen att ta sig an dessa frågor. Metoden gjorde att mitt syfte kunde besvaras vilket således gjorde den till en framgångsrik metod för min studie.

Däremot hade en pilotstudie möjligen varit ett sätt att förbättra intervjutekniken på. Jag ser en stor skillnad på mig själv som intervjuare från den första till den sista intervjun då jag, möjligen med anledning av nervositet, vid den första var obekväm vid tystnader istället för att låta informanten tänka efter och styra samtalet (Kvale & Brinkmann, 2009).

Den positiva aspekten med den semistrukturerade intervjumetoden har varit att jag fått utvecklade svar vilket har lett till en djupare förståelse för personalens syn på

sexualitet i förhållande till funktionsnedsättningar. Den negativa aspekten har varit att det insamlade materialet bidrog med en tidskrävande transkribering och en stor datamängd där det gällde att uppmärksamma koder i en djungel av

samtalsämnen vad som upplevdes vara av extra tonvikt. Detta är en anledning till att kvalitativ forskningsansats kritiserats, då jag som forskare kan välja ut vad jag funnit intressant att belysa (Bryman, 2011). Dessutom kan förförståelse för området göra att forskare anser att kvalitativ forskning kan vinklas, men huvudsaken är trots allt att det finns en medvetenhet kring detta.

Värt att tillägga är att det naturligtvis hade varit av största önskan att intervjua originalkällan, det vill säga de personer som själva har en intellektuell

funktionsnedsättning och deras upplevelse av hur deras sexualitet tas i beaktan av omgivningen. Problematiken är att jag som forskare kan hamna i ett dilemma där innebörden av att vara med frivilligt, att inte behöva svara på samtliga frågor samt möjligheten att kunna avbryta studien kanske inte kan försäkras på samma sätt hos målgruppen. Är det individens verkliga vilja att vara med i studien? Hur försäkrar jag som forskare att personen verkligen förstått? (Forsman, 1997)

Däremot behåller jag denna önskan till framtida forskningstillfällen, då det är där jag tror att den mest värdefulla forskningen går att finna.

7.1.1 Urval

Som tidigare förklarat tog jag hjälp av en tidigare student på min utbildning då jag fått kännedom om att hon arbetade i en grupp angående sexualitetsfrågor

tillsammans med annan personal från olika LSS-verksamheter. På så vis kunde hon förmedla vidare till dessa personer att jag behövde frivilliga deltagare till min studie om sexualitet i förhållande till personer med intellektuell

funktionsnedsättning. Dessutom tog jag kontakt med dels min mentor till en tidigare B-uppsats som i sin tur hänvisade mig vidare, och slutligen till en annan kommun där en sektionschef hänvisade mig vidare till intresserad personal. Värt att understryka är att samtliga informanter jag kom i kontakt med var alla insatta i frågor kring sexualitet, vilket i sin tur kan ha påverkat resultatet. Detta behöver således inte vara något negativt då dessa informanter gärna av intresse ville dela med sig av sina erfarenheter vilket gjorde att diskussionerna blev välutvecklade och djupa. Hade jag å andra sidan trampat någon personal på tårna som upplevt sig påhoppad av mina frågeställningar eller känt behov av att svara på ett visst sätt

för att svara ”korrekt” hade inte resultatet heller blivit rättvisande.

Som tidigare diskuterat har inte min mening med studien varit att representera vad personal i en viss kommun övergripande tänker, eller vad personal i hela Sverige anser, utan syftet har endast varit att få en insikt i hur enstaka personal tänker och funderar – vilket jag också har fått.

Jag har endast avgränsat mig i den bemärkelsen att jag intervjuat personal som på något sätt arbetar med personer med intellektuell funktionsnedsättning. Jag har således inte begränsat mig till endast boende-personal eller personal på dagliga verksamheter då jag anser att behovet av att kunna tala och reflektera kring sexualitet inte bör skilja sig åt mellan dessa arbetsformer. Jag har inte heller valt att specificera mig på en viss ålder hos persongruppen och inte heller på en särskild utvecklingsnivå. Detta med samma anledning som tidigare - då behovet av att reflektera kring sexualitet bör finnas hos personal oavsett utvecklingsnivå eller ålder hos brukaren.

7.1.2 Tillförlitlighet

Genom att påvisa mitt tillvägagångssätt under uppsatsens gång har jag försökt förstärka tillförlitligheten för läsaren (Bryman, 2011). Dessutom stärks

trovärdigheten då jag har använt mig av respondentvalidering vilket betyder att respektive informant fått möjlighet att läsa igenom det transkriberade materialet för att återkomma till mig om något missuppfattats eller upplevts som otydligt (Ibid.). Något som skulle kunnat stärka tillförlitligheten ytterligare är som ovan diskuterat, om inte samtliga respondenter varit insatta i sexualitetsfrågor för att på så sätt omfatta annan personals tankar. Slutligen ser jag överförbarheten som något problematiskt då denna studie endast fångat fyra personals unika kunskap och erfarenheter. Men återigen har inte intresset varit att generalisera resultatet på en vidare population, vilket inte gjort att jag upplevt det som något hinder.

Sammanfattningsvis upplever jag att den valda metoden fungerat väl och att det insamlade empiriska materialet kunnat analyserats på ett välfungerande sätt utifrån min teoribildning socialkonstruktivism. På så sätt kunde jag få fram en intressant diskussion och besvara mina frågeställningar och mitt syfte.

7.2 Resultatdiskussion

I följande kapitel kommer jag att diskutera de huvudsakliga koder jag belyst under kapitlet ”resultat” som även överensstämmer med mina frågeställningar. Inunder respektive rubrik kommer jag även kommentera och diskutera de subteman som framkommit under intervjutillfällena.

7.2.1 Synen på personer med intellektuell funktionsnedsättning i