Norman och Esther har träffats på en fest där hon jobbat som servitris och han har tvingats dit av sin producent för att skapa bra PR. Norman blir genast tagen av Esther när hon serverar honom och efter att han druckit några glas blir han less på festen och tar med henne därifrån. Norman skjutsar hem Esther från festen och scenen börjar med att han parkerar sin bil vid hennes lägenhet.
Norman stannar bilen. Esther tackar och säger god natt innan hon kliver ut.
Norman ber henne vänta och Esther tittar på honom över kanten på bildörren. Han säger att han gärna vill veta mer om henne och föreslår att de ska åka hem till honom, samtidigt som han sluter sina fingrar om hennes blus och sakta drar henne mot sig. Hon kämpar inte emot men skyndar sig att svara att hon måste gå och lägga sig. Han släpper taget och säger god natt. Esthers blir orolig och söker ögonkontakt med honom. Han vänder sig mot henne och lovar att han inte blev arg. Hon andas lättat ut och säger god natt för andra gången innan hon går upp mot sin lägenhet. Han kliver snabbt ut ur bilen och insisterar på att det minsta han kan göra är att följa henne till dörren. Han tar hennes arm och frågar om dem kan träffas igen. Hon svarar att hon hoppas det. Han stannar upp och vänder henne varsamt mot sig innan han frågar om någon någonsin sagt hur underbar hon är. Hon skakar sakta på huvudet. I så fall vet du det nu, bekräftar han. Hon tackar och ler generat upp mot honom. Tonen i Normans röst förändras. Han berättar om hur han är på film och i verkligheten, men han är nervös och har svårt att hitta rätt ord. Han tar en kort paus och avslutar med att säga att han respekterar vackra ting och att hon är mycket vacker. Innan han lutar sig fram och ger henne en lätt kyss. Hon rodnar och säger god natt för tredje gången innan hon springer förbi honom upp mot sin lägenheten. Han står kvar men ropar efter henne precis när hon greppat handtaget till dörren.
N: ”Do you mind if I take just one more look?”
Säger han, hon skiner upp och ler mot honom innan hon går in. Norman skyndar tillbaka till sin bil.
När vi ser en bild så tolkar vi den utan att egentligen reflektera över vad vi ser. Det här sker för att vi i bilder känner igen tecken och företeelser från den värld vi lever i och det hjälper oss att tolka det vi ser (Hall, 2013, s. 4). Då scenen utspelar sig mitt i natten är belysningen sparsam och bilderna mörka. Det vi ser är Norman och Esther som kontrastfullt träder fram mot den mörka bakgrunden. Hur ljuset används i scene leder åskådarens blick till Esther och Norman. Platsen och miljön är egentligen inte viktig. Paret är det enda man kan fokusera på och valet av varmt gult ljus över kalt vitt signalerar värme och ger en romatiska aura. Scenens mörka inramning tjänar också som en föraning om Normans öde. Det är inte lika tydligt och närvarande som i senare versioner, men signalerna finns där. Särskilt under ögonblicket då han berättar för henne hur vacker hon är, men det ligger och bubblar under ytan hela scenen. Normans föranade undergång är starkt kopplat till den manliga könsrollen och förväntningarna som läggs på Norman efter hans tilldelade kön (Hecht J. M., 2013, s. 20).
Då paret är det enda man kan fokusera blicken på i den här scenen behöver åskådaren förlita sig mycket på sina referensramar om könsroller och fokusera på skillnaderan mellan karaktärerna utifrån deras tilldelade kön och genusassocierade förväntningar. Utifrån åskådarens kulturella kännedom om könsroller vägledes åskådarens tolkning via tecken som visas genom karaktärernas tilldelade kön och genus. Tecken som förankrar det här är hur dem är klädda, vem som har kostym, vem som har klänning, vem som är sminkad, vem som kör bilen och vem som är drivande i konversationen som startar mellan dem. Denna symboliska meningen förlitar sig här på åskådarens kännedom och befästa referensramar kring
traditionella könsroller (Dahl, 2016, s. 15). Norman framställs i den här scenen som drivande och aktiv medan Esther är avvaktande och passiv. Trotts att hon på vissa sätt utmanar den traditionellt kvinnliga rollen, genom att avvisa äktenskap och föräldrarskap som sina enda val i livet, faller hon ändå in i den passiva rollen att låta männen ta komandot och att skydda deras ego (Paglia, 2019). I den här scenen ser vi det i hur hon stannan när Norman ber henne, alltid lysnar på det han vill säga och även försäkrar sig om att han inte blir arg när hon avvisar hans första bestämda närmande. Vid den här tidpunkten i filmen har dem endast kännt
varandra i ett fåtal timmar och genom några meningsutbyten på en fest där hon var anställd. Det här är inte en trovärdig grund för en omedelbar och ömsesidig
romans. Eftersom hon är i ett starkt underläge då han inte bara har den sociala makten utan också står över henne professionellt. Men det är inte så scenen ramar in deras aggerande mot varandra. Normans roll som den ledande parten i hans och Esthers förhållande ettableras redan här i hur Esther passivt svarar på hans frågor och tilltalande, men inte aktivt tar för sig i samtalet. Det här är någonting som är genomgående för deras relation genom filmen och behandlas som normalt. Det är också någonting som ramas in som charmigt och positivt för Esther. När Norman tar tag i Esthers blus och drar henne intill sig, medan han föreslår att dem ska åka hem till honom, är det här ett tydligt tecken på hans intentioner. Att hon sen snällt avböjer är inte ett tecken på att hans aggerande varit påtryckande eller opassande utan visar på hennes karaktär som oskuldfull och anständig (Mulvey, 2012, s. 346). Om Esther gjort detta mot Norman hade det dessutom setts som dominant och därigenom oattraktivt, alternativt humoristiskt, vilket inte bara är destruktivt för vilka kvinnliga könsroller det befäster utan också för vad som förväntas av mannen, nämligen att han alltid ska vara stark och dominant.
A Star Is Born, 1954
Norman ger Esther skjuts hem efter att Norman har hört Esther sjunga på en nattklubb. På vägen dit berömmer han henne för hennes talang och Esther berättar att hon har jobbat hårt och länge men ändå inte lyckats slå igenom. Hon har istället blivit sångare i ett band som reser runt landet på olika mindre gig. Väl hemma hos Esther bjuder hon in Norman för att visa en klippbok där hon samlat artiklar och bilder som markerar olika milstolpar i hennes karriär. När de bläddrat igenom den reser Esther på sig, lägger undan klippboken och säger att han nu borde förstå hur lång tid det tagit för henne att komma dit hon är. Norman reser också på sig, medan Esther berättar att allt hon behöver nu är lite tur. Hon hoppas att en talangscout ska höra henne sjunga och låta henne göra ett album som ska bli nummer ett och spelas över hela landet. Hon ler åt den sista raden men skrattar sen till och säger skämtsamt att där var drömmen slut. Norman håller inte med vilket gör Esther förvånad. De går båda ut på innergården och frågar hur länge hon ska spela på nattklubben. Hon svarar att det här var deras sista kväll och att bandet reser till San Francisco på morgonen. Han ber henne att inte åka, att hon ska sluta i bandet och stanna kvar i LA. Hennes leende försvinner. Han fortsätter och säger att han kan hjälpa henne att komma in i filmbranschen. Esther
utbrister att han inte verkar förstå att hon skulle ge upp allt hon kämpat för. Norman försöker lugna henne genom att försäkra henne om att han vet att hennes talang kan ta henne långt. Esther är osäker och rädd att förlora det hon har. Men Norman uppmuntrar henne och ber henne att våga ta chansen, innan han försäkrar henne att hon inte behöver bestämma sig nu. Han ber henne sova på saken och säger att han ringer henne imorgon. Hon nickar och mumlar sarkastiskt att hon verkligen kommer kunna sova nu. Han lägger sin hand mot hennes kind och säger att vare sig hon tar chansen eller inte så får hon aldrig glömma hur talangfull hon är. De skilljs åt. Esther rör vid sin kind innan hon går in i lägenheten igen. Men hon vänder och kommer ut igen när Norman ropar efter henne.
N: “I just wanna take another look at you.”
Säger han. Esther ser först förvånad ut men ler sen brett och rodnar. Norman vinkar och lämnar henne.
Det centrala i den här scenen är dialogen mellan Esther och Norman. Istället för inställsamma svar som Janet Gaynors Esther gav så deltar Judy Garlands Esther i konversationen. James Masons Norman är också genuint intresserad av att veta mer om Esther och samtalet i den här scenen syftar inte bara till att övertyga åskådaren om Esthers talang och potential utan lägger också en grund för deras romantiska förhållande. Till skillnad från den tidigare versionen finns inget olycksbådande över scenen då tonen och inramningen anspelar på åskådarens förmodade referensramar från liknande scener i romantiska draman. Detta gestaltas genom att den här scenen är mycket ljusare upplyst än samma scen år 1937. Den här versionen av scenen är också den enda av de fyra olika
filmatiseringarna där det inte finns några tecken på att Norman har druckigt alkohol. Åskådaren vet att han har druckigt alkohol och varit full tidigare under kvällen men i den här scenen finns det ingenting i hans betende som anspelar på detta. Istället är han fokuserad, respektfull och rak mot Esther. Men avsaknaden av sluddrande tal och otydliga meningar visar också på en man som varit alkoholiserad under en väldigt lång tid och lärt sig maskera sitt missbruk. Någonting som också lurar åskådaren att han mår bra.
osäkra av de fyra reinkarnationerna och är därför beroende av Normans beröm och hjälp för att lyckas. Hon tvivlar inte på sin talang utan på hennes förmåga och tur. Hon hoppas att någon annan ska upptäcka henne och tror inte att hon kan ta saken i egna händer. Hon har jobbat hårt, det framgår i vad hon berättar, men hon tror inte att hon kan komma längre på egen hand än hon redan gjort. Det är här Norman kommer in. Tillskillnad från år 1937 så blir Norman främst förälskad i Esthers talang och inte hennes skönhet. Scenen och, främst språket genom dialogen, förankrar det här genom att Norman erkänner för Esther hur talangfull hon är och genom det försöker charma henne. Den enda repliken som indikerar någonting om hennes yttre är den sista “I just wanna take another look at you.” En replik som snarare driver fram en mening som inte uttalats. Att Judy Garlands Esther också är vacker. Denna outalade mening finns med genom hela filmen. Trots att Judy Garlands Esther får mer uttrymme i den här versionen, mycket pga av musikalformatet, än hennes föregångare, så framställs inte hennes mer
framträdande roll som en produkt av hennes egen självsäkerhet eller håra arbete. Utan som en produkt av goda omständigheter. Hennes lyft från sin föregångare till mer aktivdeltagare i sin egen historia vägs upp av hennes osäkerhet och väna sätt för att rättfärdiga att hon kliver ut ur ramarna för sin givna könsroll. Det är okej att hon blir framgångsrik och hyllad för att hon i alla andra avseenden är den perfekta kvinnan. Nämligen jungfrun i nöd. Filmen utmanar inte uttryckligen det rådande könsrollerna men det finns ändå skillnader kring representationen när år 1954 jämförs med år 1937. Judy Garlands Esther är inte den enda karaktären som förändrats. James Masons Norman är också i det stora hela en mycket mer
sympatisk karaktär än hans föregångare. Han är förfinad, mjukare och mer självmedveten. Fredric Marchs Norman var charmig men ilsken och inte särskilt självreflekterande. År 1954 är en stor drivkraft bakom Normans vilja att hjälpa Esther inte att hon är vacker utan att han ser hennes talang och uppmanar henne därför att våga drömma större. Det här tyder på en utveckling av den manliga normen. Norman vill att Esther ser sig själv som han ser henne och deras kärlek känns mer genuin och ömsesidig än deras föregångare.
A Star Is Born, 1976
John Norman skjutsar hem Esther efter att ett av hans fans startar ett slagsmål på samma klubb som Esther haft ett gig. Hon har motvilligt tackat ja och medan de
åker hem till henne är hon först arg men när han berömmer hennes röst mjuknar hon.
Bilen kör in på hennes gata och både John och Esther kliver ut. Esther tackar för skjutsen, men innan hon hinner gå frågar John om hon är gift. Hon rynkar pannan men svarar ’inte längre och undrar varför han frågar. De börjar går upp mot hennes lägenhet. Hon pratar på om ironin i situationen. Att hon vanligtvis inte umgås med de rika och berömda. Han svarar med att ge henne komplimanger, som hon viftar bort. Men i kontrast mot allmänt smicker reagerar hon ändå när han säger att hon har snygg rumpa. Hon tappar dock inte sitt självförtroende och avsiar hans försök att bjuda in sig själv när de kommer fram till hennes dörr. Han undrar varför men hon går bara in, vinkar och stänger dörren. Han stannar upp en kort stund innan han vänder sig om för att gå. Men då öppnar hon dörren igen och säger att han kan få komma tillbaka och äta frukost med henne. Han säger att han inte äter frukost, men när hon börjar stänga dörren igen skyndar han sig att säga att han kommer ändå. De skrattar båda två åt att han sludrar över orden ’frukost’ och ’frallor’ innan han säger att han kommer tillbaka om några timmar vid kl.6. Hon säger kom kl.7 innan hon stänger dörren igen och han står kvar en stund och leer.
Karaktären John Norman har gått från att vara skådespelare till att musiker men utöver denna förändring har hans karaktär inte förändrats så mycket. I enlighet med sin tid och yrkesroll är hans stil mer bohemisk och har han också ett grövre språk än sina föregångare. John är lika aggressive och ilsken som Fredric Marchs Norman, men ändå lika självmedveten som James Masons Norman. Att
karaktären Norman inte fått särskilt många nya attribut beror på att denna version är Esthers historia.
Även om det finns kvinnliga huvudkaraktärer eller drivande kvinnliga karaktärer så är det sällsynt att de framställs som subjekt. I de allra flesta fallen är blicken fortfarande manligt kodad, vilket gör kvinnan till ett subjekt även om hon är fokuspunkten för narrativet. Denna versions Esther är ett sådant fall och det blir tydligt i denna scen (Mulvey, 2012, s. 346). Trotts att Barbra Streisand hade väldigt stor kreativ kontroll över filmen i sin roll som verkställande producent och musikalisk rådgivare så regissera filmen av en man, Frank Pierson (Imdb, 2018). I
denna scen kan man ana denna konflikt (Pierson, My Battles With Barbra And Jon, 1976). För scenen har ett dubbelt syfte. Delvis att etablera Esther som en drivande självständig part, men den syftar också till att åskådaren ska få se Esther med Johns ögon. Det här förmedlas genom hur Esther inte lyckas skaka av sig John och då försöker ta kontrollen över situationen genom att prata och nästan förolämpa honom genom ironi. För att sen mötas av hans svar i form av
komplimanger som drar åskådares uppmärksamhet från hennes självständighet till hennes uttseende. Även hur han agerar mot hennes korta ton och sätt gör det tydligt att han finner henne intressant, attraktiv och värd att jaga. Scenen etablerar att Esther i någon mån ska tämjas men att hon inte ska förlora glöden som gör henne attraktiv. Det blir tydligt i hur hon säger nej till att han bjuder in sig själv till henne men sen ändrar sig och bjuder in honom till frukost senare. Att Esther trots deras abrupta möte och hans påträngande kommentarer ändå dras till hans uppmärksamhet, men tänker sätta vilkoren själv (Mulvey, 2012, s. 347).
Det är värt att anmärka att Esther säger att hon inte längre är gift, vilket tyder på att hon genomgått en skiljsmässa. Esther säger det här nonchalant men tydligt. Det intikerar att hon vill markera att hon har varit gift men att det inte spelar någon roll nu. Under 1960- och 70-talet blev skillsmässa allt vanligare, efter att en ny skillsmässolag stiftats. Den nya lagen eliminerade behovet av att bevisa att ens partner begått äktenskapsbrott i strävan efter skilsmässa. Den sexuella
revolutionen, ökningar av kvinnor i arbetslivet och den andra vågens feminism bidrog också till den ökade mängden skillsmässor. Någonting som Streisands Esther levde genom och som också präglat henne (Amato & Booth, 1991). Att hon väljer att berätta att hon inte lägre är gift istället för att bara svara ”nej” när John frågar, talar för att det har haft en så pass stark inverkan på henne att hon känner behovet av att stå för sitt va. Då det indikerar att hennes förmodade skiljsmässa nog inte alltid gynnat henne. Studier har visat att kvinnor som genomgått en skilljsmässa är mer jämställda i sin syn på könsroller än gifta kvinnor, men ingen sån korrelations hittades bland män. Under 1960- och 70-talet blev ofta följderna av en skiljsmässa att i synnerhet kvinnor upplevde en kraftig försämring av sin levnadsstandard efter äktenskapets upplösning, en förändring som kan öka deras medvetenhet om könsskillnad i samhället (Amato & Booth, 1991). Det här ser vi hos Esther när hennes och Johns samtal fortsätter och hon
ettablerar sin kontroll över situationen. När hon avvissar Johns komplimanger och försök att släppa in sig själv i hennes lägenhet genom att istället ettablera egna vilkor. Han får komma in om han kommer tillbaka till frukost. För någon som levt genom samma kulturella kontext och samhällsdebatt är symbolerna tydliga (Hall, 2013, s. 11).
A Star Is Born, 2018
Jackson har hjälpt Ally att plåstra om sin hand, som hon skadade efter att hon försvarat Jackson i ett bråk, efter det har de tillbringat natten tillsammans. De har pratar och hon har sjungit en låt hon skrivit för honom. Båda har visat sig sårbara för varandra och ingen av dem verkar vilja att natten ska ta slut. Men när
gryningen kommer skjutar han hem henne.
Jacksons bild kör längs en villagata. Ally pekar mot ett hus på ena sidan vägen, tackar för skjutsen och säger att det huset är hennes. Chauffören svänger in framför huset och Jacksonm småpratar med Ally medan hon spänner loss sitt säkerhetsbälte. Han frågar om hon vill komma på hans spelning. Hon frågar när den är och chauffören svarar att de ska åka till flygplatsen nu. Mitt i chaufförens svar svarar Jackson själv att det är samma kväll. Ally samlar ihop sina saker och svarar att hon inte kan, hon måste jobba senare och behöver sova. Jackson skrattar och frågar vem som ska ta hand om hennes hand. Han sluddrar och hans röst är