Statistisk analys av utvalda domar

Från länsrätten i Malmö har vi valt ut 30 LVM - domar rörande kvinnor och 30 LVM – domar rörande män från 2008. Totalt togs138beslut angående LVM vid länsrätten i Malmö under 2008 vilket kan jämföras med att det enligt Socialstyrelsen (2008) i Sverige totalt togs beslut om LVM för ungefär 890 personer. Av dessa 890 personer var 32 % kvinnor och 68 % män. Vanligt är att samma person figurerar vid fler än ett tillfälle och i snitt berördes var och en av de berörda individerna av 1,6 beslut om LVM (a a). I vår undersökning förekommer en person vid två tillfällen. Ansökan om vård i dessa två fall genererar vid första tillfället ett avslag och i andra fallet ett bifall till tvångsvård. Totalt är det i vår undersökning 93,3 % av ansökningarna om tvångsvård som bifalls av länsrätten, vi ser här ingen skillnad mellan kvinnor och män (se bilaga 5 a och 5 b).

I vår analys av domarna kan vi se att gruppen kvinnor generellt är betydligt yngre än gruppen män. 60 % av kvinnorna är yngre än 40 år medan detsamma endast gäller för 36,7 % av männen. Det finns ingen kvinna över 59 år i vårt material, medan så många som 23,3 % av männen är mellan 59 och 69 år. Detta kan jämföras med att samma siffror för hela Sverige den första november 2008 var att ca 3 % av kvinnorna var över 59 år och ca 7 % av männen (Socialstyrelsen, 2009).

Kvinnorna i vår undersökning är alltså som regel betydligt yngre än männen (se bilaga 1 a och 1 b). Vi funderar över om detta kan bero på om kvinnorna fångas upp på bättre sätt och därför upphör med sitt missbruk. Eller är det så att kvinnor i högre ålder syns i mindre utsträckning än vad männen gör och därför inte blir föremål för tvångsvård även om de skulle behöva det? Så många som 60 % av männen i vår undersökning utgörs av alkoholmissbrukare till skillnad från kvinnorna där endast 36,7% missbrukar alkohol. Bland kvinnorna dominerar istället narkotikamissbruket och här är så många som 50 % renodlade narkotikamissbrukare. Bland männen är det endast 23,3 % som har ett renodlat narkotikamissbruk. 13,3 % av kvinnorna har ett uttalat blandmissbruk medan samma siffra för männen är 16,7 %. Det är alltså tydligt att en övervägande del av männen i vår undersökning har

ett alkoholmissbruk medan det bland kvinnorna är narkotikamissbruk som dominerar. Vi har inte i någon dom hittat något uttalande som går att relatera till att

individen skulle ha ett missbruk av flyktiga lösningsmedel. Spridningen av typ av missbruk blir mycket tydlig i cirkeldiagrammen nedan (se bilaga 2 a och 2 b).

(källa: egen data)

Ålder Antal Kvinnor Antal Män 18 -29 30 – 39 40 – 49 50 – 59 60 – 69 Totalt 12 6 7 5 - 30 7 4 6 6 7 30

Tabell över åldersspridningen hos kvinnor respektive män i utvalda LVM – domar (källa: egen data)

Även nationellt dominerar alkoholmissbruk bland tvångsvårdade. De som har ett renodlat alkoholmissbruk uppgår här till 40 % medan narkotikamissbrukarna stod för 32 %. 27 % hade ett blandmissbruk av alkohol och narkotika och endast 1 % av de tvångsvårdade hade ett missbruk av lösningsmedel (Socialstyrelsen, 2009). Då vi jämför typ av missbruk med ålder på individerna i vår studie kan vi dels se att narkotikamissbruk dominerar bland både kvinnor och män under trettio års ålder. Från femtio års ålder är det alkoholmissbruk som är absolut vanligast bland männen. Från fyrtioårsåldern dominerar alkoholmissbruk även hos kvinnorna i vår undersökning. Kvinnor i den åldern är dock färre i vår undersökning än antalet män och som vi tidigare redogjort för så förekommer inga kvinnor över 59 år i vårt material. Även nationellt sett dominerar narkotikamissbruk bland yngre tvångsvårdade medan majoriteten av äldre med tvångsvård har alkoholmissbruk (Socialstyrelsen, 2009). En anledning som vi kan tänka oss som förklaring till att det är så få narkotikamissbrukare i högre ålder som blir omhändertagna enligt LVM är helt enkelt den höga graden av för tidiga dödsfall bland dessa, något Gustafsson (2001) belyser i sin studie om tvångsvård av missbrukare.

Av alla individer som figurerar i de utvalda domarna har 46 av totalt 60 individer, alltså 76,7 %, kort innan den aktuella ansökan blivit omedelbart omhändertagna. Här finns ingen skillnad mellan könen utan lika många kvinnor som män har blivit omedelbart omhändertagna enligt 13 § LVM (se bilaga 3).

Vi beskriver i stycket om LVM att rätten har vissa specifika rekvisit att gå efter när de gör sin bedömning i ett mål. Vi har gjort en jämförelse mellan män och kvinnor för att få fram i vilken utsträckning de olika rekvisiten och indikationerna används och hur fördelningen av dem ser ut mellan kvinnor och män.

Det som framträder tydligast är att rätten i majoriteten av alla domar har använt sig av 4 § 3 a) LVM i sin bedömning, det vill säga att missbrukaren ”/…/ utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara /…/”. Denna hälsoindikation finns faktiskt med som rekvisit i 59 av de 60 domarna och det är alltså i princip ingen skillnad mellan kvinnor och män. I 36 av domarna har rätten valt att använda endast 3 a) och även här är skillnaden mellan könen liten. En förklaring till att rätten väljer att använda 3 a) så frekvent är det som Staaf (2005) lyfter fram; att domstolen i vissa fall nöjer sig med att använda ett av lagens rekvisit då det visar sig att den berörda individen uppfyller detta (a a). Att det inte finns behov av att pröva enligt flera rekvisit då så är fallet är någonting som även lyfts fram i två av våra domar.

Vi kan även se att ingen av männen i våra domar har blivit omhändertagen enligt endast 4 § 3 b) LVM d v s att ”missbrukaren” som en följd av sitt missbruk ”/…/ löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv /…/”. Något som gäller för en av kvinnorna i undersökningen. Däremot förekommer 3 b) tillsammans med 3 a) i fyra fall för kvinnor och fem fall för män. Rekvisitet förekommer även

tillsammans med både 3 a) och c), att ”missbrukaren” ”/…/ kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående /…/”.

Vi ser heller ingen koppling till självmordstankar eller försök till självmord vare sig då det gäller kvinnor eller män. I fyra av de totalt tio domarna som hänvisar till 3 c) tas det upp en koppling till någon typ av suicidalt beteende, denna koppling görs dock i ytterligare tre domar där inte indikationen i 3 c) används som domskäl. Här kan vi jämföra med Schlytter (1999) som i sin studie kom fram till att fler flickor än pojkar får vård utifrån att de kan komma att skada sig själva. Vi tänker oss att möjligheten finns att länsrätten bedömer att även kvinnorna i våra domar kan komma att skada sig själva. Om så är fallet frågar vi oss varför denna bedömning inte även gäller män?

Totalt fyra ansökningar om LVM har fått avslag av rätten. I dessa fall har socialnämnden ansökt på 3 a) i ett fall, 3 a) och b) i två fall och slutligen på

samtliga rekvisit i ett fall. Här ser vi tydligt att de flesta ansökningar om LVM får bifall i rätten ( Se bilaga 4 a och 4 b).

Vad det gäller om den berörde individen själv medger eller bestrider ansökan om LVM så medger 10 av kvinnorna och 12 av männen ansökan medan 20 kvinnor och 16 män bestrider densamma (se bilaga 6 a och 6 b). En av männen har valt att avstå från att meddela sin åsikt och i en dom kommer mannens åsikt ej fram. 6.2 Kvalitativ analys av utvalda domar

I vårt arbete att analysera de utvalda domarna har vi fått fram en mängd olika koder och kategorier. Som beskrev i vårt metodstycke, har vi delat in domarna i yrkande från åklagare/socialnämnd, yrkande från motpart, domskäl samt domslut. De grupper vi främst valt att analysera är ”yrkande från åklagare/socialnämnd” och ”domskäl” och vi har i den kvalitativa analysen valt att lägga samman dessa två grupper. Anledningen till detta är att dessa ofta sammanfaller med varandra när det gäller var och vilka uppgifter som tas upp som motivering till domen. I domarna har vi sammanlagt fått fram 77 kategorier för kvinnor och 64 för män (se bilaga 7 a och 7 b). En förklaring vi tycker oss kunna se till denna ojämna

fördelning är att en del av de kategorier som inte finns med bland männen finns inbakade i andra kategorier. Exempel på detta är kategorin ”avvikit” som hos kvinnorna återkommer även i kategorin ”tidigare insatser”. Hos männen återfinns detta fenomen endast i kategorin ”tidigare insatser”. En annan förklaring kan vara att vi upplever att man i kvinnodomarna tar upp flera olika exempel på problem som tillsammans får ligga som grund för tvångsvård, något som skapar många olika kategorier hos oss. Hos männen tar man istället exempelvis upp många olika fysiska problem som ju hamnar i samma kategori; ”fysisk problematik som är

Typ av rekvisit Antal Kvinnor Antal Män 4 § 3 a) LVM 4 § 3 b) LVM 4 § 3 a), b), c) LVM 4 § 3 a), b) LVM 4 § 3 a), c) LVM 4 § 3 b), c) LVM Avslag på ansökan Totalt 16 1 3 4 4 - 2 30 20 - 1 5 2 - 2 30

Tabell över vilken typ av rekvisit Länsrätten lutar sig emot vid ett beslut om tvångsvård enligt LVM, uppdelat utifrån biologiskt kön. (källa: egen data)

missbruksrelaterad”. Ytterligare en förklaring är att vissa kategorier återkommer i både ”yrkande från åklagare/socialnämnd” samt i ”domskäl” och därför finns med två gånger i sammanslagningen. Detta är ett fenomen som inte är lika vanligt förekommande hos män. Ett exempel på detta är kategorin ”relationen till sina barn” som endast finns med vid ett tillfälle hos männen.

Av de kategorier vi fått fram har vi funnit att vissa är särskilt intressanta att analysera. Dessa är:

1. ”den sociala situationen” 2. ”det egna beteendet” 3. ”sociala kontakter” 4. ”relationen till sina barn”

5. ”fysiska konsekvenser av missbruket” 6. ”psykiska konsekvenser av missbruket” 7. ”missbruket är av allvarlig art”

8. ”missbruket har varat en lång tid”

Ingen av dessa kategorier återfinns i huvudgruppen ”yrkande – motpart” och vi har heller ej lagt ner något nämnvärt arbete på att analysera koderna och

kategorierna inom denna grupp. En anledning är att vi är ute efter att undersöka rättens förhållningssätt och inte den berörde individens. Det hade dock varit intressant att analysera dessa för att se om det finns någon skillnad i hur mycket olika personer får lova att uttrycka sin ståndpunkt. Av domsluten har vi ej gjort någon närmare kvalitativ analys.

6.2.1 Den sociala situationen och det egna beteendet

I dessa kategorier återkommer fenomen som i domen lyfts fram som dåliga när det gäller den sociala situationen och individens beteende, saker som kan tolkas som en destruktiv livssituation och därmed underbygger domslutet. Kategorin ”den sociala situationen” innefattar två undergrupper ”den sociala situationen” och ”sociala konsekvenser på grund av missbruket”. I den sistnämnda framställs situationen som mycket tydligare som en konsekvens av missbruket än i den förstnämnde där detta är svårare att avgöra. Det finns även en kategori som vi kallar ”den sociala situationen är någorlunda ordnad”, denna återkommer dock endast hos männen.

För att poängtera att den sociala situationen är dålig tar rätten ofta upp det faktum att individen är bostadslös eller riskerar att bli detta. Detta är dock mer frekvent förekommande hos männen än hos kvinnorna. Att flera kvinnor står utan egen bostad kan vi dock utläsa genom att det i domarna hänvisas till att kvinnorna bor hos flera olika män, exempel på detta:

”/…/ då hon saknat fast boende har hon bott mer eller mindre tillfälligt hos olika män /…/”

Utifrån vår kunskap om ett liv i missbruk är vår förförståelse att kvinnors och mäns levnadsförhållanden och förutsättningar skiljer sig åt. Att männen omnämns som ensamstående och bostadslösa i högre utsträckning än kvinnor kan bero på att det är så verkligheten ser ut. Enligt Svensson (2007) framkommer det att det finns färre kvinnor är män inom missbrukarvärlden. Detta menar Svensson att

kvinnorna kan dra fördel av (a a). Vi tänker oss att en sådan fördel är att de kan alliera sig med den man som har bostad.

Att rätten lägger vikt vid att kvinnorna bor med olika män tycker vi oss kunna koppla till Svensson (2007) som skriver om missbruk och synen på kvinnors sexualitet. Svensson hänvisar till en undersökning där man lyfter fram att kvinnor har fyra olika sätt att försörja sig och finansiera sitt missbruk på. Det första sättet är att hon bor med en man som hon blir försörjd av. Det andra är att hon har många kortvariga kontakter, då hon tillfälligt får tillgång till narkotika, mat och husrum. Det tredje är att hon får pengar genom prostitution och enligt det fjärde sättet utför kvinnan själv brott. Svensson lyfter fram att det i tre av dessa

försörjningssätt förutsätts att kvinnan använder sex för att få tillgång till

narkotikan. Svensson skriver vidare om begreppet ”tjackhora” som en beskrivning av kvinnan som gör vad som helst för att få tag i narkotika, vilket ofta innebär sexuella handlingar. Men författaren frågar sig huruvida begreppet har

konstruerats utifrån normer och värderingar kring kvinnors sexualitet. Han menar att ordet tjackhora är ett nedvärderande ord som används för att beskriva och framställa kvinnors sexualitet som att den liknar mäns (a a).

För att återkoppla till rättens hänvisning till att kvinnorna bor hos flera olika män, tänker vi oss att rätten förutsätter att kvinnorna har sexuella kontakter med dessa män och rätten anser detta vara ett argument som underbygger en LVM - dom. Det är inte acceptabelt för en kvinna att använda sin sexualitet för att hävda sig i missbruksvärlden. Detta tycker vi speglar normer och synsätt på kvinnlig

sexualitet och är något vi vill koppla till Hirdmans teori om isärhållandet. En kvinna ska inte bete sig som en man och ha många sexuella kontakter. Vidare tänker vi oss är att ett tungt vägande skäl för att rätten framhäver att kvinnor bor med (har sexuellt umgänge med) många olika män, är att de anser att kvinnorna riskerar att bli utnyttjade av männen. Här tycker vi oss kunna se en koppling till Schlytter (1999) som skriver om hur normer kring sexualitet och kön kommer till uttryck i domarna som hon granskar i sin studie. Flickor blev där

tvångsomhändertagna delvis med hänvisning till ett sexuellt utåtagerande beteende eller genom att man refererade till flickornas pojkvänner på olika sätt. Att hänvisa till sexualitet och partner var inte något som Schlytter (a a) kunde se i domarna som gällde pojkar. För att återigen koppla till Hirdman vill vi lyfta fram hennes syn på denaktiva mannen och den passiva kvinnan som norm, samt den historiska synen på kvinnans sexualitet som tillhörande mannen, som fortfarande påverkar oss idag. Vi kan även hänvisa till Gunnarsson och Svensson (2009) som skriver om normer kring kvinnors sexuella beteende som finns i vårt samhälle idag. Normer som innebär att kvinnan dels ska kontrollera och lägga band på sin sexualitet, men även kontrollera och ta ansvar för mannens sexualitet genom att inte vara sexuellt utmanande. Vi funderar över om det hade varit någon skillnad om kvinnan bott hos flera olika kvinnor eller om männen bott hos flera olika individer – ett fenomen som inte alls kommer fram i våra domar.

I våra domar tycker vi oss generellt kunna se i att det betonas att kvinnorna utsätter sig för social fara i större utsträckning än männen. Bland annat genom det sätt som rätten hänvisar till hur och med vem kvinnorna bor och genom att hon exempelvis riskerar att bli arbetslös. Men även generellt att andra människor på något sätt kan utgöra en fara för kvinnan, exempelvis genom att hon umgås med fel personer eller prostituerar sig. Detta kommer fram även hos Schlytter (1999) som menar att flickorna i hennes studie omhändertas för att rätten bedömer att de

riskerar att utnyttjas av andra. När vi jämför med Hirdman lyfter hon fram att kvinnan måste skyddas och tas om hand, något som inte gäller mannen. Med detta vill vi dock inte motsätta oss åsikten att det finns en risk för att kvinnor utnyttjas och är mer utsatta än män, speciellt i missbruksvärlden. Som vi skrivit om i stycket ”Missbruk ur ett genusperspektiv” är genusordningen i missbrukarvärldar mycket stark och att det där råder en stark manlig dominans. Detta tänker vi medför en förhöjd risk för förtryck. Vi ser dock en risk att ”den utsatta kvinnan” blir en sanning som tas för given, samtidigt tycker vi det är svårt att inte göra det med tanke på tidigare forskning inom området. Vi funderar över hur denna bild kan bli mer nyanserad, d v s hur rätten ska hantera detta fenomen utan att reproducera det rådande genussystemet.

Ett annat fenomen vi kan se i domarna är att det i kvinnodomarna ofta lyfts fram saker som kvinnorna gör, specifika händelser och handlingar som kvinnorna varit inblandade i, relaterat till missbruket och som rätten använder som underlag för sitt beslut. Exempel:

”/.../ observerades hon vid i X-stad, iklädd sjukhuskläder tillsammans med en annan känd missbrukare.”

Detta är ett fenomen som inte återkommer i någon av våra domar som gäller män. Hos männen handlar det oftast snarare om sociala omständigheter t ex att mannen är bostadslös och arbetslös. Hos en man lyfts dock en handling upp och det är att mannen är kriminell, detta beskrivs dock ej närmare. Även tre kvinnor beskrivs som kriminella på något sätt. I två domar som gäller kvinnor lyfts även fram att de prostituerar sig för att finansiera sitt missbruk. Detta nämns ej i någon dom som gäller en man, vilket enligt vår åsikt kan bero på att inga av männen prostituerar sig eller att männens prostitution ej kommer socialnämnd och länsrätt till kännedom.

6.2.2 Umgängeskrets och förhållandet till eventuella barn

När det gäller sociala kontakter kan vi se att det i många fler fall påpekas att mannen är ensamstående. Att man framhäver detta när det gäller männen men inte kvinnorna, tolkar vi antingen som att kvinnorna inte är ensamstående i lika hög utsträckning eller att det inte bedöms vara en omständighet som är värd att nämna och beakta när det gäller kvinnorna. I det fall en kvinna omnämns som

ensamstående görs detta i samband med att hon har två barn, hon är alltså ensamstående mamma. När det gäller kvinnornas sociala kontakter läggs det i domen, som redan diskuterats, vikt vid att kvinnan umgås med flera missbrukande män eller flyttar runt bland olika män. Både när det gäller kvinnor och män kan vi dock i lika stor utsträckning se att rätten framhäver när umgängeskretsen enbart är begränsad till missbrukarkretsar. Men då det gäller kvinnorna lyfts umgänge fram i högre grad, både umgänge som vi bedömer beskrivs som positivt och negativt. Ett exempel på detta är

”/…/ umgås med betydligt äldre kriminella och missbrukare /…/”

Detta tänker vi kan bero på att sociala relationer ses som viktiga komponenter i kvinnors liv, att det positiva umgänget ses som skyddande faktorer medan det umgänge som vi tolkar som destruktivt ses som försvårande för situationen. Därmed tänker vi att männens sociala relationer inte ses som lika viktiga att lyfta

som framhåller att rätten betydligt oftare lägger vikt vid umgänget då det gäller flickorna än då det gäller pojkar (a a). En alternativ tolkning är att männen överlag är mer ensamma, något vi kan få stöd för just genom att männen i mycket högre grad än kvinnorna beskrivs som ensamstående och att det då inte finns några sociala relationer att lyfta fram. Men man kan även vända på detta och fråga sig om det är så att kvinnorna inte beskrivs som ensamstående i lika hög grad som männen eftersom det inte döms som viktigt – att kvinnor inte tar lika stor skada av att vara ensamstående. Detta påstående går dock i konflikt med Hirdmans teori (2001) om normen att kvinnan behöver tas om hand av en man.

I fem fall hänvisas det i domarna till kvinnans barn medan det bara hänvisas till mäns barn i ett fall. Detta kan jämföras med att männen oftare själva hänvisar till sina barn i förhållande till kvinnorna. Vi vet dock inte vad detta beror på och vi vet inte hur många barn kvinnorna och männen har. Enligt Hirdman (2001) har dock kvinnans uppgift alltid varit att föda barn och ta hand om dessa, detta har varit hennes del i genuskontraktet (a a). Dessa normer kan ligga till grund för att rätten oftare tar upp kontakten med barnen då det gäller kvinnor än då det gäller