Steg två – bedömning om förbuden i 4 och 7 §§ artskyddsförordningen aktualiseras

till Skogsstyrelsen och eventuell komplettering inhämtats, ska Skogsstyrelsen enligt riktlinjerna bedöma om skogsbruksåtgärden är tillåten eller om den innebär att förbuden i 4 och 7 §§ artskyddsförordningen aktualiseras.

Enligt riktlinjerna ska bedömningen utgå från bevarandestatusen hos en art.

Riktlinjerna anger att det endast är skogsbruksåtgärder som har en negativ effekt på förutsättningarna att upprätthålla eller återskapa gynnsam bevarandestatus för en art som är otillåtna.²⁴² Annorlunda uttryckt är skogsbruksåtgärder som innebär en oavsiktlig förlust av enstaka artindivider tillåtna fram till dess att de har en negativ effekt på den gynnsamma bevarandestatusen för arten i fråga.Det krävs alltså att en tröskel uppnås innan en skogsbruksåtgärd ska anses otillåten.²⁴³ Detta är en rimlig tolkning som ligger i linje med Kommissionens vägledning om strikt skyddssystem för skogsbruk. Förlust av enstaka individer är tillåtet fram till dess att de innebär en negativ effekt på en arts gynnsamma bevarandestatus.²⁴⁴ När det gäller bedömningen av vilken effekt en skogsbruksåtgärd har på bevarandestatusen för en art, ska den enligt riktlinjerna utgå från artens regionala och lokala bevarandestatus.²⁴⁵ Vid denna bedömning ska Skogsstyrelsen enligt riktlinjerna bland annat beakta aktuell bevarandestatus (artikel 17-rapportering)²⁴⁶, nationell rödlista, en arts geografiska utbredning, nationell och lokal trend för artens populationsutveckling samt aktuell

241 Jfr Juridiska fakultetsnämndens remissyttrande, Yttrande över förslaget ”Gemensamma riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden i skogsbruket”, Dnr JURFAK 2016/6, som menar att samrådsanmälan bör formaliseras.

242 Gemensamma riktlinjer s 33.

243 Gemensamma riktlinjer s 33. Jfr med Kommissionens vägledning avsnitt II.2.4 p 24-28.

244 Kommissionens vägledning avsnitt II.2.4 p 24-28.

245 Gemensamma riktlinjer s 34.

246 Enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet ska medlemsstaterna var sjätte år rapportera om aktuell bevarandestatus för skyddade arter. I Sverige görs det genom ArtDatabanken.

populationsstorlek.²⁴⁷ Även detta är i linje med Kommissionen vägledning och EU-domstolens praxis. Enligt dessa ska medlemsstaterna vid bedömningen av bevarandestatusen beakta den lokala populationen eftersom den kan skilja sig från den nationella populationen. Att en art har en god nationell bevarandestatus innebär inte nödvändigtvis att den lokala bevarandestatusen är god.²⁴⁸

När det gäller skyddet för fortplantingsområden och viloplatser i 4 § 4 p. artskydds-förordningen är bedömningen enligt riktlinjerna uppdelad i två steg. Det första steget är att bedöma om den planerade skogsbruksåtgärden påverkar det aktuella områdets kontinuerliga ekologiska funktionalitet.²⁴⁹ En skogsbruksåtgärd får inte ha en sådan påverkan att området inte kan fortsätta att erbjuda arter vad som krävs för de ska kunna vila eller fortplanta sig.²⁵⁰ Vid bedömningen ska även kumulativa och indirekta effekter beaktas eftersom områdenas ekologiska funktionalitet också skyddas från gradvis försämring. Vidare ska bedömningen utgå från den aktuella artens specifika ekologiska behov.²⁵¹ Det andra steget är att bedöma om en förlust av ett fortplantingsområde eller viloplats påverkar den aktuella artens bevarandestatus.²⁵² Om bevarandestatusen inte påverkas är åtgärden tillåten trots att områdenas ekologiska funktionalitet går förlorad.²⁵³

Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens riktlinjer i dessa frågor stämmer överens med både Kommissionens vägledning och den svenska praxis som utvecklats kring artskyddet.²⁵⁴ Det är först när en skogsbruksåtgärd medför en negativ effekt på förutsättningarna att upprätthålla eller återställa den (lokala) gynnsamma bevarandestatusen för en art som förbudet i 4 § 4 p. artskyddsförordningen aktualiseras.

Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens tolkning får även stöd i tre senare avgöranden från mark- och miljödomstolarna. ²⁵⁵ I samtliga fall var det fråga om avverkningar som hotade tjädrars fortplantingsområden på ett sådant sätt att förbuden i 4 § 4 p. artskydds-

247 Gemensamma riktlinjer s 34 f.

248 Kommissionens vägledning avsnitt III.2.3.b p 131.

249 Gemensamma riktlinjer s 34.

250 Gemensamma riktlinjer s 44.

251 Gemensamma riktlinjer s 35.

252 Gemensamma riktlinjer s 35.

253 Gemensamma riktlinjer s 35.

254 Se Kommissionens vägledning avsnitt II.3.4.c p 67 och 68 samt avsnitt II.2.4 p 27. Se även MÖD 2016:1 Klinthagen och Mark- och miljööverdomstolens dom 2016-02-03 i mål nr M 2114-15 Norrvikens Trädgårdar.

255 Mark- och miljödomstolen i Växjö, dom 2017-07-13 i mål nr M 514-17, Mark- och miljödomstolen i Vänersborg, dom 2017-09-06 i mål nr M 4856-16, samt Mark- och miljödomstolen i Växjö dom 2017-10-17 i mål nr M 5370-16. Avgörandet från Mark- och miljödomstolen i Vänersborg rörde dispens från förbudet i 4 § artskyddsförordningen men gäller samma frågor som de två målen från Växjö.

förordningen kommit att aktualiseras. Dessa avgöranden behandlas mer ingående i följande avsnitt.

4.4.2.1 Exempel i praxis på bedömningen enligt steg två

I två av de tre avgörandena följer domstolen riktlinjernas metodik och bedömer först om avverkningarna påverkar områdenas ekologiska funktionalitet och därefter om de innebär att bevarandestatusen påverkas negativt.²⁵⁶ I det tredje avgörandet anser dock domstolen att tjäderns bevarandestatus saknar betydelse för bedömningen om förbudet i 4 § 4 p. artskyddsförordningen aktualiseras, eftersom skyddet för fortplantnings-områdena är oberoende av dessa faktorer enligt paragrafens ordalydelse. Det avgörande för bedömningen är enligt domstolen i detta avgörande om området trots åtgärden kan behålla sin kontinuerliga ekologiska funktion. Vid denna bedömning kan faktumet att det finns alternativa habitat i närheten till det avverkningsanmälda området få betydelse.

Om det finns andra livsmiljöer av samma kvalitet i närheten, kan områdets kontinuerliga ekologiska funktion eventuellt behållas och en avverkning tillåtas utan att det strider mot förbudet i 4 § 4 p. artskyddsförordningen. Eftersom markägaren inte visat att det fanns andra livsmiljöer i närheten bedömde domstolen att den kontinuerliga ekologiska funktionen skulle förloras i de avverkningsanmälda områdena.²⁵⁷

I det tredje avgörandet resonerar således domstolen på ett annat sätt än vad Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen gör i de gemensamma riktlinjerna. Enligt Darpö verkar det som att domstolen vill markera mot synsättet att alla skogsbruksåtgärder är tillåtna så länge arten har gynnsam bevarandestatus.²⁵⁸ Jag anser dock att domstolen indirekt beaktar bevarandestatusen i sin bedömning. Skyddet för arters fortplantnings-områden och viloplatser är nämligen direkt kopplat till deras bevarandestatus.²⁵⁹ Om en skogsbruksåtgärd påverkar en arts fortplantingsområde eller viloplats så att den kontinuerliga ekologiska funktionen påverkas negativt, kommer det ju även påverka artens lokala bevarandestatus negativ eftersom artens naturliga utbredningsområde kommer minska. Om det däremot finns alternativa habitat i närheten som gör så att områdets kontinuerliga ekologiska funktion behålls kommer bevarandestatusen inte påverkas negativt och åtgärden kan tillåtas.

256 Se Mark- och miljödomstolen i Växjö, dom 2017-07-13 i mål nr M 514-17, Mark- och miljödomstolen i Vänersborg, dom 2017-09-06 i mål nr M 4856-16.

257 Mark- och miljödomstolen i Växjö dom 2017-10-17 i mål nr M 5370-16.

258 Darpö, Hitta vilse i skogen - del 2, s 4, se www.jpinfonet.se/hittavilseiskogen (2018-03-18).

259 Kommissionens vägledning avsnitt II.3.4.b p 53.