Elisabeth Vildstjärna
Det här är Uni och Versea. De är bästisar och har lekt hela dagen hos Versea.
Verseas mamma har sytt kjolar till dem som glittrar och vippar så vackert i solen när de dansar runt, runt...
Uni känner sig glad och vill aldrig att leken tar slut. De sätter sig ner och klär på Verseas nya docka, en Elsadocka från filmen Frost. Dockan får en lång vit klänning med snöflingor på och en stor matchande rosett i håret. Uni fingrar på den långa flätan och rättar till rosetten.
Jag vill också ha en Elsadocka, tänker Uni.
Nu ringer det på dörren. Det är Unis pappa som kommer för att hämta honom.
”Det är dags att gå hem Uni”, säger pappa.
”Åh, inte än! Snälla, bara en liten stund till.”
”Vi måste gå nu för att hinna med bussen”, manar pappa och håller fram hans jacka och skor.
”Okej då”, säger Uni och ställer ”Elsadockan” i isslottet som hör till. Han klär på sig ytterkläderna och vinkar adjö till Versea. De bestämmer att de ska leka snart igen.
Precis vid busshållplatsen ligger det en leksaksaffär. Uni ser en likadan docka som Versea har i skyltfönstret. Han vill springa fram och titta, men pappa håller honom i handen och drar in honom i bussen. Dörrarna slår igen.
”Titta där pappa! En sån önskar jag mig när jag fyller år”, säger Uni och pekar ivrigt på fönsterrutan.
”Jasså”, svarar pappa och tittar mot skyltfönstret.
När de kommer hem har mamma lagat kvällsmat åt dem. Uni springer fram och kramar om sin lillasyster som redan sitter och äter i sin barnstol. Lillasyster drar i hans tofs, men det gör ingenting. Han känner sig fortfarande glad och berättar för mamma hur roligt han och Versea har haft det. Och att han önskar sig en Elsadocka. Ikväll äter han tio köttbullar och två stora potatisar!
Kvällen går fort och det är dags att gå och lägga sig. Uni tittar i en leksakskatalog när mamma kommer in för att säga god natt.
”Jag längtar till lördag när det är min födelsedag”, säger Uni.
”Ja, tänk! Då blir du sex år, min lilla groda!” säger mamma och ger honom
en kram. ”Sov så gott nu!” fortsätter hon och släcker lampan när hon går ut ur rummet.
Nästa dag när Uni ska gå till förskolan så tar han på sig sin nya glitterkjol.
Pappa frågar honom om han inte ska ta byxor, eftersom det regnar.
”Varför? Jag har ju gummistövlar!”, svarar Uni glatt. På vägen till förskolan hinner han hoppa i flera vattenpölar som bildats av regnet.
”Tjoho!”, ropar han och gör ett jätteplask så pappa får hoppa undan.
Pappa ser lite förgrymmad ut och andra föräldrar runt om viskar och pekar på Uni.
Inne på förskolan har de andra killarna byggt en lång bilbana. Uni sätter sig ner bredvid och frågar om han får vara med.
”Varför har du kjol?” frågar Jerker.
”För att jag vill det!” svarar Uni.
”Det är bara tjejer som har kjol! Inga tjejer får vara med oss och leka. Gå ut”, skriker han och knuffar ut Uni från rummet.
Uni förstår inte varför han inte får vara med. Det känns som om han har en stor klump i magen.
”Hej Uni! Ska vi leka idag?” ropar Versea glatt när hon får syn på honom i hallen. Uni vänder sig om och blir genast på gott humör igen.
”Ja, vi kan väl bygga med lego?” föreslår Uni och går mot leksakshyllan.
De sätter sig ner vid bordet, plockar upp legoplattan och börjar bygga en polisstation. Efter en stund säger Uni:
”Du får lov att komma på mitt kalas!”
”Åh, tack!” säger Versea och låter som en tutande polisbil när hon kör runt mellan klossarna.
Nu kommer Turid in och vill vara med i leken och det får hon. Hela dagen leker de tillsammans, skrattar och har roligt, ända tills det är dags att gå hem från förskolan igen.
Dagarna går och nu har det äntligen blivit lördag. Unis födelsedag! Han ligger vaken i sängen och väntar på att bli grattad. Han hör hur röster viskar och papper som risslar och rasslar utanför hans rum.
”Nu kommer de nog snart”, tänker han och blundar med ögonen för att låstas sova.
”Ja, må han leva! Ja, må han leva! Ja, må han leva uti hundrade år…”
Uni hoppar upp i sängen när han hör att de börjar sjunga för honom. Det
går inte att låtsas sova längre! Han tittar på högen med paket, skakar på dem och försöker gissa vad det kan vara i dem. Efter en stund har han öppnat allihop. Det var en tågbana, målarbok, riddarlego och en tröja med ett monster på. Uni blir glad för alla leksakerna, men han kan inte låta bli att tänka på den där ”Elsadockan”…
”Nu serveras det frukost i köket!” säger pappa och reser sig med lillasyster i famnen. ”Sen måste vi börja fixa lite till ditt kalas i eftermiddag.”
”Farfar ringde och sa att han kommer en annan dag för han har blivit förkyld”, säger mamma. Farfar är den som Uni tycker bäst om i hela världen!
Efter frukost hjälper Uni till att duka till kalaset. Han sätter ut assietter och glas på bordet och viker servetter. Mamma tar fram finkopparna till kaffet och silverskedar till tårtan.
”Fint ska det va på kalas”, säger hon och blinkar till Uni.
Uni går in på sitt rum för att byta om till finkläder.
”Men vad konstigt”, tänker han. ”Var är min glitterkjol? Jag la ju den här på stolen…” Uni tittar sig runt om i rummet, men kan inte hitta den någonstans. Nu ringer det på dörren! Han tar på sig ett par svarta byxor och den nya tröjan han fick i födelsedagspresent. Sen springer han för att öppna. När Uni springer för att öppna går pappa och lägger något i tvättkorgen.
En efter en kommer gästerna med famnarna fulla av paket och blommor.
Han får så många paket att han inte vet var han ska börja! Men ingen ”Elsadocka”.
Mamma ber gästerna att komma och sätta sig vid bordet. De dricker saft och äter av den goda tårtan.
Nästa dag har Uni och farfar bestämt att de ska träffas. Uni har packat med sig en stor bit tårta och chokladbollar som Uni bakat själv. Pappa och Uni tar bussen dit och den stannar precis utanför leksaksaffären. Platsen där ”Elsadockan”
stått i skyltfönstret är nu tom men han vågar inte fråga sin pappa om de kan gå in och titta efter den. Han har ju redan fått så många fina presenter. Uni bestämmer sig för att önska sig den i julklapp. Kanske kan han få den då istället? Tanken på det gör honom nöjd och glad igen!
Precis utanför farfars dörr böjer pappa sig ner och kramar om Uni. Han kammar till hans hår med fingrarna så att lockarna lägger sig slätt mot pannan.
Uni ringer på ringklockan och steg hörs närma sig innanför. När dörren öppnas står farfar där med ett brett leende.
”Åh, min käraste lilla vän!” säger han och sträcker armarna mot Uni.
”Jag har tårta med till er farfar”, säger Uni och räcker fram kartongen. Sen
vänder han sig om och vinkar hejdå till pappa.
”Jag kommer och hämtar dig sen!”, säger pappa och går iväg.
Uni går in och hänger av sig sina kläder i hallen. Det luktar nybryggt kaffe och han kan höra porslin som klirrar från köket.
”Nämen?! Har han äntligen kommit nu?” I köket möts de av Gustav, farfars man. ”Välkommen, välkommen! Ta genast fram paketen, Åke, så han slipper vänta!” Gustav lyfter upp Uni i luften och dansar fram till det dukade bordet.
Uni kiknar av skratt! Gustav släpper varsamt ner honom på stolen och häller upp svartvinbärssaft i ett glas. Unis favoritsmak.
”Ha den äran i efterskott”, säger farfar och räcker fram paketet.
”Tack!”, säger Uni och börjar genast dra upp snörena. Paketet är avlångt och i rätt storlek. Kan det vara…?
”En Elsadocka!” utbrister Uni och ögonen glittrar av glädje.
”Där är ett till”, påminner farfar och Gustav honom om. Snabbt river Uni upp det också.
”En pruttkudde?” fnissar Uni och vill genast testa om den funkar.
”Ja, även prinsessor fiser”, skrattar farfar. ”Nu sätter vi fram tårtan och börjar äta!”
Uni funderar medan han äter. Tänk att farfar alltid vet vad Uni önskar sig.
När han kommer hem ska han ringa Versea och berätta. Hon kommer att bli lika glad som Uni. Det vet han!