Stoppregeln för bevarandet av värdefulla våtmarker

I 9 kap. 6 g § MB finns en stoppregel som ska tillämpas vid prövning av torvtäkter som kräver tillstånd eller anmälan. Där framgår att en torvtäkt som kräver tillstånd eller anmälan inte får komma till stånd i en våtmark som utgör en värdefull natur- eller kulturmiljö. Syftet med bestämmelsen är att värna om våtmarker som i huvud- sak är orörda och att lämna möjlighet för restaurering av skadade våtmarker där det är möjligt. (prop. 2008/09:144 s. 20.)

I förarbetena till bestämmelsen om stoppregeln hänvisas till miljökvalitetsmålet

Myllrande våtmarker. Det anges att brytning av torv ska ske med stor hänsyn till

vilken påverkan det får på hydrologin och påverkan på den biologiska mångfalden och kulturhistoriska värden ska undvikas. För att nå målet bör torvtäkt endast bed- rivas i torvmark som redan är kraftigt påverkad av dikning eller i ofullständigt utvunna täkter som inte bedöms vara lämpliga restaureringsobjekt. (prop. 2008/09:144 s. 20.)

I förarbetena preciseras begreppet värdefull. Värdefulla våtmarker och sumpskogar är våtmarker med höga natur- och kulturvärden. Höga naturvärden kan vara säll- synt eller hotad flora eller fauna och hydrologiskt intakta våtmarker. De våtmarker som har naturvärdesklass 1 eller 2 enligt VMI får i regel anses ha höga naturvär- den. För de våtmarker som inte har inventerats i VMI kan de kriterier som ligger till grund för naturvärdesklassningen i inventeringen tillämpas vid bedömningen av naturvärden. (prop. 2008/09:144 s. 21.) Angående VMI och naturvärden, se mer i kapitel 4 och i avsnitt 7.2. Höga kulturvärden kan uppstå om marken hävdas regel- bundet eller genom att det finns kulturlämningar såsom ängslador, hässjor och bevattningssystem. (prop. 2008/09:144 s 21.) Även tidigare påverkade våtmarker kan utveckla höga naturvärden. Till värdefulla våtmarker bör därför även sådana våtmarker räknas som bedöms vara viktiga för ekosystemtjänster avseende vatten- kvalitet, vattenflöden och kollagring. Dessutom bör de våtmarker inkluderas som bedöms lämpliga för restaurering för att återfå naturvärden och möjligheter att producera värdefulla ekosystemtjänster. (Se mer i avsnitt 4.6.) De våtmarker som omfattas av Myrskyddsplanen, de som är Natura 2000-områden eller av riksin- tresse enligt 3 kap. 6 § MB, kan regelmässigt antas ha höga naturvärden. (prop. 2008/09:144 s. 21.) Naturvårdsverket anser att motsvarande resonemang kan

tillämpas för områden som av Sverige är utpekade för sina naturvärden enligt in- ternationella överenskommelser, till exempel Ramsarområden.

SJÖÄNGEN

Ett exempel på en våtmark som av regeringen bedömdes vara värdefull på grund av en sällsynt eller hotad fauna är Sjöängen i Tierps kommun. I området fanns flera rödlistade arter. Länsstyrelsen konstaterade att deras revir och boplatser till stor del skulle hotas eller förstöras av den planerade verksamheten och ansåg därför att lokaliseringen var olämplig. Regeringen som prövade verksamheten 2011 när den regeln i dåvarande 9 kap. 6 c § MB (numera 9 kap. 6 g § MB) hade trätt i kraft konstaterade att Sjöängen är en våtmark som utgör en värdefull naturmiljö och att förutsättningar därför saknades att meddela koncession. (Se Regeringsbeslut 2011- 09-08, N2007/1282/E.) Naturvårdsverket gör bedömningen att myrtyper som är ovanliga i hela eller delar av landet ska anses ha höga naturvärden och detsamma gäller myrar med ovanliga vegetationstyper. Exempelvis finns det tillfällen då kraftigt utdikade torvmarker har höga naturvärden knutna till ett äldre trädskikt även om de inte har naturvärden som normalt är knutna till opåverkade myrar. SKÄFTESMYREN

Mark- och miljööverdomstolen prövade i MÖD 2008:37 frågan om tillämpning av en tidigare stoppregel som från augusti 2005 till augusti 2009 fanns i 9 kap. 6 a § MB. Denna stoppregel var ett skydd för biologisk mångfald och gällde alla typer av täkter. Domstolen konstaterade att en tillämpning av bestämmelsen kräver att en djur- eller växtart är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande i hela landet eller inom den del av landet där verksamheten ska bedrivas. Att en fågelart finns upptagen på listan till fågeldirektivet och att enstaka individer skulle kunna skadas ansåg MÖD inte var tillräckligt för att stoppregeln skulle tillämpas. Sökanden fick därför tillstånd. Naturvårdsverket vill framhålla att den nuvarande bestämmelsen i 9 kap. 6 g § MB, som endast gäller torvtäkter, inte hade trätt i kraft vid tidpunkten för domen. Naturvårdsverket bedömer därför att domen har begränsad betydelse när det gäller frågan om VMI:s betydelse vid prövning. Domen kan dock ha bety- delse vid bedömningen av om en våtmark ska anses värdefull på grund av höga naturvärden som består i en sällsynt eller hotad flora eller fauna.

FREDRIKSDALSMOSSEN

Den första vägledande domen från Mark och miljööverdomstolen som behandlar stoppregeln i 9 kap. 6 g § MB kom 2013 (MÖD:s dom den 20 juni 2013 i mål M 1278-12). I domen var det fråga om ett mossekomplex vid namn Dynefallamossen som enligt VMI har naturvärdesklass 2, högt naturvärde. På mossen finns spår från en småskalig täktverksamhet som avslutats för länge sedan. En kraftledning går över mossens norra del (figur 5).

Figur 5. Norra delen av Fredriksdalsmossen. Foto: Helena Bodh.

Dynefallamossen består av flera delobjekt enligt VMI. Den del som bolaget avsåg att bryta ut kallas Fredriksdalsmossen och skiljs åt av en å från övriga Dynefalla- mossen. Domstolen konstaterade att det i målet inte var visat att Fredriksdalsmos- sen och övriga Dynefallamossen utgjorde separata hydrologiska system. Fredriks- dalsmossen, kunde enligt domstolen inte betraktas som en separat del av mosse- komplexet med lägre naturvärde än mossekomplexet som helhet. Domstolen fram- höll även att mossekomplexets storlek också i sig har betydelse för dess naturvärde genom att ett större område är mer motståndskraftigt mot förändringar än vad ett litet område är. Det ansågs inte heller visat att torvbrytning kunde ske utan att ett rikkärr i områdets norra del skulle påverkas. Sammanfattningsvis bedömde dom- stolen att bestämmelsen i 9 kap. 6 g § MB innebar att verksamheten inte kunde få tillstånd.