I detta avsnitt kommer vi att ta upp hur institutionerna förenar straff och
behandling. Samt hur behandlingstanken slog igenom inom kriminalvården och hur den utvecklades. Därefter följder personalens och ungdomarnas berättelser angående deras syn på institutionerna. För att ge läsaren en klarare bild om livet på institutionerna.
STRAFFTID
Strafftiderna för de unga som vårdas enligt LSU är mellan 14 dagar och 4 år. I SiS rapport Sluten ungdomsvård år 2000. Intagna och frigivna ungdomar, visar det sig att strafftiden år 2000 var i genomsnitt 10,2 månader, vilket är en ökning från 8,5 månader år 1999151. Den vanligaste strafftiden för unga lagöverträdare var 6 månader.
FRÅN STRAFF TILL ETT MER BEHANDLINGSINRIKTAT SAMHÄLLE
Behandlingstanken slog igenom inom kriminalvården i och med
strafflagsberedningens slutbetänkande (SOU 1956:55) och man hade en tanke om individualprevention. Man ändrade namn från fängelse till kriminalvårdsanstalt och vakter heter numera vårdare. Påföljderna skulle anpassas till brottslingen och hans/hennes individuella förutsättningar och behov152. Tankegångarna kring individualprevention innehåller två motsatta förställningar. Den ena innebär att straffet ska vara så obehagligt och otäckt att den dömda efteråt ska avstå från fortsatt brottslighet. Den andra föreställningen innebär att olika
behandlingsmetoder skulle hjälpa brottslingen att återanpassa sig till samhället153. Behandlingstankens grundläggande delar var att alla individer är olika och därför var det nödvändigt att påföljderna och behandlingarna skulle anpassa efter individen och inte utifrån brottet. Behandlingstanken har fått en del kritik under 1960 – talet, dels för att man ansåg att behandlingstanken medförde bristande rättssäkerhet. Eftersom den dels utgick från teorier om att brottslighet var effekten av en sjukdom154. Men även om behandlingstanken fick mycket kritik lever den fortfarande kvar, till exempel genom särskilda ungdomshem.
Den behandlingstanke som ligger till grund för frihetsberövanden och tidsbestämd tvångsvård av ungdomar består av ett antal sammanhängande aspekter.
”Utgångspunkten är att den kriminella handlingen inte ligger till grund för ingripandet utan att ungdomarna på grund av handlingen antas vara i behöv av vård och behandling och detta tillskrivna motiv utgör grunden för
frihetsberövande. Den tidsbestämda tvångsvården i (uppfostrings-) anstalt
150 Socialstyrelsen Insatser för unga lagöverträdare. En systematisk sammanställning av översikter
om effekter på återfall i kriminalitet (2008) Artikel nr 2008-126-58 sid 86-87
151
Allmän SiS rapport Sluten ungdomsvård år 2000. Intagna och frigivna ungdomar mm SiS rapport 2001:5 Sid 3
152
Levin, C (1996) ”Barnen mellan straff och behandling” sid 64
153 Levin, C (1996) ”Barnen mellan straff och behandling” sid 64-65 154 Levin, C (1996) ”Barnen mellan straff och behandling” sid 65
motiveras av, och blir betraktad som behandling av, detta vårdbehov och som något annat än ett straff- en uppfostran i allmännas regi.”155 Inom
behandlingstanken föreligger även brottsprevention genom uppfostran. Barn ska inte straffas och sättas i fängelse utan ska istället uppfostras och vårdas på en allmän anstalt156. Genom ett tidsbestämt frihetsberövande ska man förhindra att de unga blir brottslingar. Uppfostran på detta sätt ses som mer effektivt än straff. Den grundläggande kritiken mot behandlingstanken idag, är inte att de unga får
behandling eller hjälp med sina problem. Utan att ingripandet mot ungdomen inte motiveras utifrån de brottsliga handlingar som gjorts, utan utifrån ett tillskrivet psykologiskt behandlingsbehov157. De gamla ingripandena som samhället gjorde mot bland annat arbetslösa, lösdrivande och fattiga existerar inte längre. Man har istället ersatt det med psykologiska kriterier och vetenskapliga diagnoser, men ännu idag är det de fattiga som är mest utsatta för tvångsåtgärderna158.
UNGDOMARNAS SYN PÅ INSTITUTIONEN
I boken Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe redovisar Claes Levin bland annat om hur ungdomarna uppfattade den behandling de fick på Råby ungdomshem utanför Lund och syftet med att de satt där. Den verklighet som rapporten förmedlar är den som de unga uppfattade att de levde i under en period av sitt liv159.
”Jag har svårt att förstå det, vad det egentligen var för syfte. Syftet var väl att få mig bort från kriminalitet och droger. Deras syfte vet jag egentligen inte för det har jag aldrig fått klart för mig vad meningen var med att placera mig. Det var ju att få bort mig från ”det”. ”Mogna och utvecklas”, de orden har jag aldrig hört under den tiden av placeringen, att det skulle ingå på något vis. Det stod i mina papper, kommer jag ihåg. Att jag skulle vara där under närmare två år pga. att min hälsa, eller hur det nu var, behövde det. Jag har väldigt oklart för mig vad syftet var från deras sida, väldigt oklart (P 88).”160
”Det var ju egentligen inget dåligt syfte, att skydda mig från samhället och samhället från mig (P 84).”161
Syftet med att det inrättades ungdomshem var dels att de unga skulle komma ifrån straffsystemet. De skulle istället uppfostras för att bli hederliga medborgare och komma bort från den kriminella livsstilen162. Syftet var dessutom främst
behandling och att rehabilitera de unga. Enligt Claes Levin verkar inget av detta kommit fram till de unga.
På de institutionerna med tvångsplaceringar blir tillsyn, regler och rutiner
förknippade med de intagnas vardagsliv. Utöver detta kommer de vårdande eller behandlande åtgärdarna in i bilden. Personalen försöker uppfostra och rehabilitera de intagna, som med tvång tagits ifrån sina föräldrar. Ungdomarna på Råby
155 Levin, C (1996) ”Barnen mellan straff och behandling” sid 66 156
Levin, C (1996) ”Barnen mellan straff och behandling” sid 67
157
Levin, C (1996) ”Barnen mellan straff och behandling” sid 66
158 Levin, C (1996) ”Barnen mellan straff och behandling” sid 68
159 Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 121 160
Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 123
161 Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 124 162 Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 124
upplever det på olika sätt. Vissa av ungdomarna ansåg att ungdomshemmet var en ”förvaring”163
.
”Råby är ingen ungdomsvårdskola för att få folk att klara sig när de kommer ut därifrån. Det är förvaring…Min syn på deras uppgift var att bara hålla oss kvar. Förvaring ( P 59).”164
Men alla ungdomarna såg det inte på det viset utan upplevde tiden på institutionen som positiv165. Dels uppskattade de gemenskapen, både från personalen och ungdomarna. Vissa ungdomar var lättnade från att kommit hemifrån en svår familjesituation.
PERSONALENS SYN PÅ INSTITUTIONEN
Claes Levin har dessutom intervjuat och följt personalen i deras vardagliga arbete på Råby ungdomshem. Personalgruppen bestod av 15 stycken, varav sex kvinnor och nio män. Personalen uppfattar de unga lagöverträdarna på ungdomshemmet som både lika och olika166. Dels som individer som är i behov av ett individuellt bemötande och dels som en grupp som måste behandlas lika pga. reglera som finns.
”Man kan inte säga att de är, ja de har en problematik som liknar varann: taskiga uppväxtförhållanden och allt det där man har bakom sig, det är ju lika. Men sen är de ju olika som individer […] man måste hela tiden vara observant på vad det egentligen är för någon slags individ. För det är utifrån allt det som […] vård och behandlingsarbetet skall ske (Allan).”167
Samhället har stora förväntningar på personalen som jobbar på institutionerna. Men personalen på Råby vill inte se sig själv som vakter168. Utan de arbetar för ungdomarnas bästa och engagerar sig mycket i de ungas liv, både yrkesmässigt och som enskilda personer169. En av de svåra frågorna för personalen är hur de på bästa sätt ska kunna arbeta för att rehabilitera den unge, samtidigt som samhället enbart vill få bort den unga och att det saknas reaktion från kommunen.
”Men sen efter en tid kan det ju komma att vi ser ting som socialsekreteraren aldrig har sett. Och då kan det uppstå konflikter mellan oss och
socialsekreteraren: vad vi tycker är viktigt och vad den unge behöver. Men då har han ju sin hemkommuns ögon på sig. Den här idioten har snott […] han ska inte komma hem på ett år. Alltså förlänger han det ett halvår till och tar ett år av den unges liv och blir inlåst. Och vilka följder det får senare i livet, det…det är det inte forskat på. Och att vara inlåst från 16 till 18 år… (Håkan).”
Den unge stannar då kvar på ungdomshemmet och lever en del av sin ungdom i anstaltsmiljö, med de rutiner, regler och kamratumgänge som erbjuds. Den unges nya identitet ändras till ”en intagen”170
.
163 Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 126 164
Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 126
165
Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 130
166 Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 205 167 Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 205 168
Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 209
169 Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 209 170 Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Om tvång i föräldrarnas ställe sid 209
För att få ännu en bild utifrån personalens synvinkel valde vi att ta med ännu ett ungdomshem. I Brottsförebyggande rådets tidskrift Apropå ”Sluten ungdomsvård
– istället för fängelse” diskuterar Håkan Nyman, som varit med och startat upp
ungdomshemmet Åsbogården, om hur de hanterar straff och behandlingsdelen på institutionen.”Vi pratar med ungdomarna om behandling, inte om straff. Själva
straffet består i att de är inlåsta, de har brutit upp från familj och hembygd. Det är tydliga markeringar. Det vi i stället gör – och det tror jag är viktigare – är att visa på förändringsmöjligheter och inge hopp.”171
Men på institutionen finns det
även regler som måste följas och om de unga inte deltar i obligatoriska möten blir de straffade med att får sitta instängda i ett rum hela dagen. Vid större händelser kan de även bli isolerade, i ett låst rum med en madrass, i ett dygn172.
171
Brottsförebyggande rådets tidskrift Apropå Sluten ungdomsvård – istället för fängelse Artikel nr 3/2004
172 Brottsförebyggande rådets tidskrift Apropå Sluten ungdomsvård – istället för fängelse Artikel