Här presenterar jag de strategier eller arbetssätt som det under intervjuerna framkommit att lärarna använder sig av. För att få en bättre överblick över vad som jag konstaterat är mest återkommande i lärarnas arbete, har jag delat in resultatet av detta tema i olika kategorier.
8.2.1 Egna läsningen
För elevernas egen läsning använder alla skolorna sig av en läsrutin för eleverna. Rutinen innebär att eleverna har tyst läsning 10–15 minuter direkt på morgonen eller som E berättar att den tysta läsningen kan infalla efter lunchen. B berättar att de använder rutinen med den tysta läsningen på morgonen i perioder, att man använder den en månad och sen byter till någon annan aktivitet den där första stunden på morgonen.
Den litteratur som ska användas vid dessa tillfällen uppges av lärarna vara böcker som eleverna själva fått välja, men att för att hitta rätt nivå hjälper lärarna eleverna. A uppger även att hon är behjälplig vid själva läsningen för de elever som inte kommit i gång med läsningen och kan då för att underlätta läsningen turas om med att läsa tillsammans med eleven.
När det gäller exakt vad eleverna läser lyfts det av både E och C att det inte nödvändigtvis måste handla om att eleverna sitter och läser en skönlitterär bok. E tar upp att för den läsare som inte är van kan det vara bättre att få läsa serietidningar för att sedan växla upp till böcker som är inspirerade av serietidningar. C tar upp att några av dennes elever har inläsning och tar del av talböcker.
I intervjuerna framkommer det att lärarna använder sig av läsläxor som eleverna får träna på att läsa hemma varje dag eller som i A:s fall, minst tre gånger i veckan. Den enda lärare som inte använder läsläxor till sina elever är B.
I och med att vi är en läxfri skola så har ju inte vi någon läsläxa så, och det gör ju att vi tränar den läsning på skolan liksom. Så att, där landar ju då för vårdnadshavare att följa med i sina barns läsning då, är ju faktiskt att läsa med dem, hemma. (Lärare B, 2021)
8.2.2 Förebilder
Att använda eller vara en förebild för eleverna är något som dyker upp i alla intervjuer. Både D och E tar upp exempel på hur de agerar för att som lärare vara en förebild för eleverna och deras läsning. D tar upp att hon läser samtidigt som eleverna läser och tar tillfället i akt att läsa sådan litteratur som gör att D kan tipsa eleverna om sin läsupplevelse. Även E lyfter att man som lärare bör förmedla hur man uppfattar läsningen och att man beskriver det som upplevelser. E ger också exempel på hur hon genom sin högläsning samtidigt visar sitt engagemang för läsningen.
Jag tror att det sitter mycket i hur man är själv och hur man vill att de ska få uppleva boken, oavsett om det är
Ester Tagg och jag hitta en flygarhuva billigt på nätet liksom, då står jag och läser i den för ettorna. (Lärare E, 2021)
På liknande sätt ser B högläsningen som ett viktigt inslag när det kommer till att vara förebilder för eleverna och deras läsning eftersom B tycker att det visar att man faktiskt läser.
När det kommer till andra förebilder än lärarna berättar B, C och E att de har haft författarbesök, fysiskt i klasserna eller att det har skett digitalt. C berättar att de brukar ha en lokal författare som besökt skolan flera gånger och då berättat för barnen hur hon började som författare. Skolan har även denna författares alla böcker. E berättar hur de under en vecka hade flera författarbesök på skolan och att de då fick presentera sina böcker och berätta hur de arbetar när de ska skriva böcker. Detta är ett inslag som B efterfrågar mer av och att det av lärarna upplevs som inspirerande för eleverna att möta personen bakom böckerna.
8.2.3 Interaktion mellan eleverna
A, C, D och E använder alla sig av arbetssätt där de inkluderar att eleverna läser högt för andra. A berättar att eleverna har fått skriva egna berättelser som de fått läsa upp för yngre elever och att de som lärare då uppmuntrar eleverna att träna på att läsa berättelsen så att de kan läsa upp den med flyt.
Både D och E berättar att när de vid arbete med ett läsprojekt använder sig av olika gruppkonstellationer, som mindre grupper eller i par. För E handlar det om att låta eleverna få möjlighet att utforska böcker i olika sammanhang där eleverna får dela en gemensam upplevelse av boken så att det blir mer levande.
Parläsning tas upp av lärarna som ett sätt för eleverna att ta del av varandras läsning. C använder sig av parläsning när hon ser att det inte fungerar att eleverna läser tyst eftersom de då stöttar varandra. För D handlar parläsningen om att eleverna tar sig an en gemensam bok och D konstruerar de par som ska läsa för varandra. D och E tar upp att de gärna även låter eleverna arbeta i grupp och C berättar att eleverna ibland läser i grupp och att de då även får jobba utifrån frågor kring texten.
B berättar att han drar nytta av att eleverna gärna interagerar med varandra och delar med sig av sina läserfarenheter genom att låta dem skriva och rita bokrecensioner som de sedan kan dela med sig av till sina klasskamrater.
8.2.4 Skönlitteratur i undervisningen
Alla berättar och ger exempel på hur de använder sig av skönlitteratur i undervisningen. D säger sig främst använda skönlitteratur i sin
undervisning, där de då jobbar med olika frågeställningar kring en
skönlitterär bok och att läsandet även kopplas till olika delar av läroplanen eller kursplanen, som att söka fakta kring något kopplat till boken. Arbetet ska inte bara bli ren läsning utan det ska vara upplevelser runtomkring.
När C väljer skönlitteratur för undervisningen arbetar C gärna med korta texter som eleverna fort blir klara med, berättelser i form av småsagor.
Ibland använder C böcker med kapitel och berättar att hon då kan använda sig av böcker som finns som film där C tillsammans med eleverna kan diskutera skillnader mellan boken och filmen. För arbetet kring skönlitteratur föredrar C att använda sig av vägledd läsning där man tillsammans arbetar med böckerna.
För E är skönlitterära böcker en återkommande del i undervisningen och E poängterar att litteraturundervisningen under årskurs 1 mest handlar om att visa, inspirera och låta eleverna få uppleva olika typer av böcker. För B får dennes elever ta del av böcker av lokala författare och därigenom få en anknytning som blir mer lokal.
A var den av lärarna som använde läxor som lyfte vad för typ av bok eller text de använde sig av och i A:s fall är elevernas läsläxa en skönlitterär historia som de får ta del varje vecka.
8.2.5 Miljöer
Alla lärarna är medvetna om den fysiska miljön som de befinner sig i och hur den används för elevernas läsning. Både B och C berättar att det finns tillgång till grupprum för eleverna att sätta sig i när de bland annat ska läsa i par. C uppger att det vid sådan läsning inte går att ha alla eleverna i klassrummet och B anger att möjligheten att sprida ut eleverna används för att skapa fokus på det som eleverna ska läsa.
Både C, D och E anger att det i klassrummen finns olika möjligheter för när eleverna ska läsa. I E:s klassrum kan eleverna vara på en stor röd matta eller sätta sig på andra platser i klassrummet. E berättar och ger exempel på hur de i andra klassrum på skolan har lagt resurser på att skapa mysiga miljöer för läsning med fåtöljer, stora kuddar och gosiga mattor, och det är något som E önskar kunde förverkligas i sitt klassrum. Hos C finns det tillgång till att sätta sig i en soffa eller ligga på en matta vilket är snarlikt det alternativ som finns hos D, sittpuff eller på golvet men där finns även möjligheten till att använda ståbord.
A och E nämner andra typer av fysiska konstellationer för att främja läsningen där A berättar att de sätter upp citat på väggarna som lockar
barnen till läsning och E berättar att hon synliggör böcker genom ”att ställa upp böcker så att det inte bara är bokryggar […]” (Lärare E, 2021).
8.2.6 Temaarbeten/läsprojekt
I lärarnas litteraturundervisning är temaarbeten eller läsprojekt något som alla utom en lärare återkommer till. E tycker att för att främja elevernas läsning ska man ta vara på temaveckor som barnboksveckan. På den skola där E är verksam valde man att utöka till två veckor. Under dessa veckor fick de flera författarbesök och E berättar att inför barnboksveckan läste de litteratur av författaren de skulle träffa så att denne och hens böcker skulle vara bekanta.
För B används korta temaperioder kring skönlitteratur och då har man valt att jobba kring vissa författare och dennes skönlitterära verk. Även A anger att man i perioder arbetar kring visa författare och illustratörer. Men A brukar även använda skönlitterära böcker när eleverna jobbar med ett temaområde för att förstärka det pågående temat. Som exempel ger A att hon har använt en bok av Christer Fuglesang när man jobbat om rymden.
D berättar att i de läsprojekt som hon använder i undervisningen och som återkommer mint en gång per läsår, kan det handla om elevernas
läsförståelse. Det kan handla om både det de läst och om vad de tänker om det som de läst, exempelvis om de tror på spöken. Detta får de diskutera men det kan även bli att de får söka fakta.
8.2.7 Användandet av estetiska inslag
När lärarna nämner estetiska inslag i den läsfrämjande undervisningen så är det främst inslag av att rita. Både C och E berättar att eleverna ibland får möjlighet att illustrera till något som läraren högläst. Lärarna beskriver det som att göra något mer av boken eller nyttjar det de läst.
A berättar hur de i den kommande undervisningen har planerat in att lärarna och genomföra dramatiseringar utifrån sagor för att motivera de att läsa sagorna. Sedan är det även tänkt att eleverna ska kunna läsa och göra dramatiseringar som spelas upp mellan årskurserna.
8.2.8 Användandet av läromedel
De lärare som i intervjuerna berättade att de använde sig av läromedel för undervisningen var B och C. B använder sig av litteratur som är kopplad till arbetsböcker, vilket gör att eleverna har en läsebok och en arbetsbok.
C använder sig av ett läromedel för läsförståelsen. Läromedlet innehåller texter som C upplever som bra eftersom de finns på olika nivåer så att alla elever på så sätt kan få arbeta på en passande nivå.
8.2.9 Högläsning
Högläsning är en typ av undervisning som alla lärarna säger sig använda.
När C berättar om sitt användande av högläsning framkommer det att C brukar försöka läsa böckerna i förväg, för att kunna sluta när det är spännande och eleverna vill höra mer. E pratar också om att fånga eleverna, genom att exempelvis läsa med olika röster. E vill inte att
eleverna sitter och ritar under tiden utan att fokus är på det som läses. Efter läsningen kan E genomföra ett boksamtal som även kan följas av en
illustration. B nämner också bilder i samband med högläsning men att man kan jobba mycket med att skapa inre bilder.
För B kan samtalet om det som högläses ske under tiden, som att ställa frågor till texten eller diskutera vissa ord. Även C brukar arbeta med ett material för högläsning kring högläsningsboken.
8.2.10 Tillgänglighet till litteratur
När de gäller tillgänglighet till böcker sig finns det skillnader mellan skolorna. Biblioteket är något som lyfts av alla lärarna, från olika perspektiv. Lärarna A och C har tillgång till större bibliotek med större utbud, och har även möjlighet att samverka med bibliotekarie. Denna samverkan består enligt både A och C av att bibliotekarien är ett stöd för eleverna när de ska välja böcker att läsa, att det blir böcker som intresserar dem och som är på rätt nivå. A beskriver även hur bibliotekarierna kan vara behjälplig för läraren när det gäller att hitta böcker inom ett visst tema.
B och E har även de tillgång till bibliotek på skolan med båda upplever att biblioteken skulle kunna utvecklas. E berättar om hur hon brukar låna böcker från det större biblioteket och använder det mobila bibliotek som åker till skolor eftersom E upplever utbudet begränsat på skolan. E berättar om att personal på biblioteket varit ett stöd i arbetet med elevernas läsning.
Detta skedde när lärarna tog hjälp av biblioteket för att få tips och idéer om hur de skulle kunna hitta läsning som intresserade en grupp elever som inte var engagerade i läsningen längre.
För intervjuerna fanns det även två lärare med andra möjligheter till kontakt med bibliotek som berättar kring problematiken att genomföra besök till bibliotek när det inte finns nära. B hade ett mindre bibliotek på skolan, medan det på D:s skola inte fanns något. Båda dessa skolor får inte längre något besök av det mobila biblioteket, utan behöver ta sig en bit för att komma till ett större bibliotek. Dessa besök är något som B och D beskriver har efterfrågats av eleverna, men där det logistiska med att åka med en hel klass och vara på biblioteket upplevs som ett alltför stort
egna biblioteket som så omhändertagande. Eftersom det saknas en
biblioteksansvarig, som har i uppgift att hålla ordning, faller detta ofta på läraren. B berättar även att när B inte kan följa med eleverna till skolans bibliotek så finns det inte någon som kan hjälpa till med elevernas val av bok. Det medför att många då väljer böcker som inte är på rätt nivå för dem.
D berättar att de inte har något bibliotek på skolan men att D upplever att böcker är lättillgängliga för eleverna genom att det utanför klassrummet finns en bokhylla där eleverna kan låna böcker. D berättar att man varje år beställer nya böcker och att eleverna då får vara delaktiga i vilka böcker som ska köpas in.
Flera av lärarna tar upp att de tar in litteratur i klassrummet. B berättar att dessa böcker väljs ut av läraren, är blandad litteratur och som är kopplad till elevernas nivå. A beskriver hur hon lånar med sig en korg med böcker och ställer upp de i en hylla i klassrummet för att öka synligheten och likadant gör C. Detta för att öka, inte bara den faktiska tillgängligheten utan även elevernas medvetenhet om att litteraturen finns tillgänglig.
Ja, jag brukar ha uppe också lite böcker som jag kan plocka från biblioteket, tänker att de här kan vara
lite…nyfikna, att de blir nyfikna. Och ställer upp de så att de ser och så att de finns litegrann där också. (Lärare C, 2021)
På E:s skola har man använt sig av ett sätt för att främja tillgängligheten som skiljer sig från de andra. E berättar att man på skolan hade en bokväska där det fanns böcker som eleverna kunde byta med en bok
hemifrån. På så sätt byttes böckerna i bokväskan hela tiden ut och nya böcker för privat bruk fanns alltid tillgängliga.
8.2.11 Användandet av mål
Under intervjuerna framkom det att mål med läsningen ofta används i samband med lov eller temaveckor. Dessa mål var ofta likartade, och där både C och D lyfter att de använt sig av så kallad läsbingo. Eleverna får då olika uppdrag att genomföra i samband med läsning och målet är att klara så många som möjligt. D berättar att eftersom detta brukar ske under loven så försöker hon lägga in roliga moment i bingon eftersom det är något som är frivilligt att genomföra.
Ett annat sätt som både A, B, C och D berättar om där man arbetar mot mål är då man använder sig av läsormar eller liknande. Då ska eleverna fylla i en ruta för varje bok de läst och där målet har varit att endera få ihop en viss mängd eller att, som i D:s fall, gemensamt tävla mot läraren om hur mycket de hinner läsa.
Arbetet med mål sker ofta gemensamt i klassen men C lyfter hur hon kan använda sig av att arbeta med individuella mål. Detta kan ske tillsammans med elever som inte upplever någon lust i läsningen och målen kan handla om att läsa ett kapitel i en bok som C tror att eleven kommer gilla. Detta för att försöka finna vad som kan locka eleven till läsning.
8.2.12 Samverkan med hemmet
Att använda föräldramöten är ett sätt som förekommer bland lärarna när det kommer till att föra en dialog med föräldrarna gällande läsningen. Det som man då ofta informerar om är enligt B vikten av att läsa tillsammans med barnen och C berättar hur de kan synliggöra aktuell forskning kring barn och läsning. E berättar att det på deras skola är viktigt att vara tydliga
med varför de gör saker, och de medverkande lärarnas gemensamma upplevelse är att föräldrarna är medvetna om hur viktig läsningen är för barnen
Läsläxa är ett sätt som både A och C nämner att de använder sig av för att uppmuntra eleverna att läsa hemma och C tar även upp att viss dialog sker genom läsläxsprotokoll. B däremot använder sig inte av läxor vilket
innebär att skolan har lagt en del ansvar på föräldrarna att själva följa med i barnens läsning, men att de är öppna för att samarbeta ifall
vårdnadshavarna upplever sig behöva hjälp med att välja böcker. Ett sådant samarbete, fast omvänt, lyfter C att man kan genomföra under utvecklingssamtalen. C har vid samtalen tagit hjälp av vårdnadshavarna för att föra en dialog om elevens intressen för att i skolan hitta läsning som intresserar en elev som upplever det som svårt att finna den lustfyllda läsningen. Detta, det mer individuella möter mellan hemmet och läraren om hur båda ska uppmuntra till läsning, är något som enligt A, B och C kan ske under utvecklingssamtalen.
D upplever att samverkan med hemmet huvudsakligen sker ifall en elev inte utvecklas i läsningen i den utsträckning som är önskvärt. Då samtalar man med vårdnadshavarna och man ber om hjälp med att ge den stöttning som behövs och berättar om upplägget där man först lägger in
intensivläsning hemma.