30
I denna del av resultatet kommer olika strategier som vägledarna har utvecklat i arbetet med nyanlända kvinnor utan gymnasieutbildning att redovisas. De strategier som identifieras är ett förenklat språk, visuella hjälpmedel, information och rådgivning.
5.3.1 Tankar kring vägledningsteoretisk förankring
Eftersom de fyra nyanlända kvinnorna inte vet vad begreppet vägledning står för är det svårt att redogöra för hur vägledning kan underlätta utifrån deras perspektiv. Däremot berättar kvinnorna generella saker som varit behjälpliga på vägen till sysselsättning. Sökande 2 berättar att hon har fått hjälp med att skriva sitt CV, lära sig att knyta olika sorters kontakter och att hitta passande praktikplatser. Vägledare 1 berättar att vägledning är ett begrepp som är svårt för många nyanlända att förstå och att en stor anledning till detta är att vägledning inte finns i så många länder och därför väljer vägledare 1 att istället kalla sina vägledningssamtal för enskilda samtal.
De fyra vägledarna säger att de använder sig av olika samtalsmetoder och ett vägledande förhållningssätt när de kommunicerar med målgruppen men att de inte arbetar efter någon konkret teori. Vägledare 2 menar att vägledningsteorierna inte är till så stor nytta med denna målgrupp och vägledare 1 berättar att det viktiga inte är att använda sig av teorier, utan att förstå vad migration innebär och vad personerna har med sig. Detta är något som vägledare 4 bekräftar:
Som SYV ska man ju jobba med att ha så öppet sinne som möjligt och inte ha någon förutfattad mening, men man måste ju hela tiden utgå från den individens bakgrund och uppväxtförhållande, kulturella arv och allt det här.
5.3.2 Metoder och strategier för vägledning med nyanlända kvinnor
Vägledare 1 berättar att hur man talar med målgruppen är en viktig del av arbetet. Att inte använda sig av metaforer som kan missuppfattas, stämma av så att personen förstår samt att jobba mycket med penna och papper är några av sakerna hen nämner som saker att tänka på. Vägledare 3 säger att hen delvis har utvecklat en strategi för att prata om olika ämnen så enkelt och förståeligt som möjligt. Denna strategi innebär ett samarbete med SFI-lärarna för att förbereda och återkoppla till det vägledaren informerar om. Vidare berättar hen att skriva och rita utgör en stor del av kommunikationen med målgruppen.
31
Även vägledare 2 använder mycket visuella hjälpmedel i sitt arbete. Hen berättar också att de sökande får använda sig mycket av Arbetsförmedlingens hemsida både för att söka upp vilka yrken som finns men också för att titta på olika informationsfilmer för att få en god och verklighetsförankrad uppfattning om yrken i sin helhet. Vägledare 2 menar att den bästa metoden för målgruppen är att de nyanlända kvinnorna själva får se och förstå arbetslivet och berättar om sina tankar angående detta:
Det handlar inte bara om att vägleda, det handlar om att ändra hela deras tankesätt. Men jag tror att bästa, bästa saken egentligen för dem, om de inte vill studera, det är att komma ut på en praktik. För att komma ut och se lite verkliga livet.
Vägledare 1 och 3 säger också att det tycker praktik är en möjlighet för de nyanlända att lära sig och att själva se hur arbetsmarknaden fungerar. Även vägledare 2 berättar att de nyanlända kvinnorna får olika sorters arbetslivskunskap genom praktikplatsen, men menar på att det behöver kompletteras med information.
5.3.3 Information och en rådgivande roll
Vägledare 1 och 3 beskriver även de att målgruppen är i behov av mycket information och att även de typiska vägledningssamtalen kantas av mycket information för att synliggöra de olika möjligheterna som finns. Vägledare 2 beskriver också att anledningen till att hen använder sig av mycket visuella hjälpmedel är dels, som tidigare nämnts, en metod för att skapa en verklighetsförankrad uppfattning, och dels för att mängden information hen förmedlar behöver varieras för att kunna tas emot av målgruppen. Vägledare 2 beskriver hur hen exempelvis använder sig av bilder, hemsidor och videofilmer. Som tidigare nämnts använder vägledarna sig av ett förenklat språk, vilket vägledare 4 poängterar är av vikt att göra även när information förmedlas. Vägledare 4 beskriver nedan en strategi hen använder sig av:
Som nu, jag ska ha en jättestor information nu om några veckor och då tar jag alla SFI 1 eleverna och då får man mer prata … Alltså konkret. ‘Det här är Mohammed. Mohammed vill öppna en mattaffär, hur kan han göra det? Vilka nätverk är viktiga?’. Så får man lägga sig.
Vägledarna beskriver att deras vägledarroll i många fall går över till att ha en mer rådgivande roll och att detta beror på att de nyanlända i många fall saknar
32
arbetslivskunskap. Vägledare 2 utvecklar och berättar att de nyanlända i många fall inte har svaren på hur de ska gå tillväga, vilket gör att det inte blir någon hjälp till självhjälp som det annars kan vara i vägledningssamtal, och att denna bristande kunskap istället resulterar i rådgivning. Nedan beskriver vägledare 1 hur hon ser på den rådgivande rollen:
Det är också mer så att vi får gå över gränsen till lite mer råd eller att ha en mer rådgivande funktion än när man kanske har ett vanligt samtal där man möter en person som är uppväxt i Sverige och som kan utbildningssystemet /.../ Så det är en ödmjuk balans där tänker jag. Som för mig är en stor skillnad gentemot vanliga vägledningssamtal.
Som tidigare nämnts i arbetet uttrycker vägledarna att många nyanlända inte har erfarenhet av ett välfärdssystem likt Sveriges och att de bland annat inte har haft möjlighet att välja utbildning och yrke. Detta i kombination med rådgivning, beskriver vägledare 4 som en inte alltid problemfri roll. Vägledare 4 berättar att hen ofta behöver förklara och ge en realistisk bild över att vägen ibland kan vara lång, vilken hen ibland upplever som en problematisk situation.