Studien i relation till vald teori och tidigare forskning

Enligt alla lärarna i studien har det i implementeringsarbetet av den nya ämnesplanen på något sätt förekommit problematik i form av det som Linde (2006) benämner yttre ramfaktorer. Tiden till att sätta sig in i det nya dokumentet har exempelvis många gånger varit för knapp och informationen ofta för dålig, vilket i de flesta fall har medfört att kurserna redan har startat utan att lärarna har lyckats skapa sig en tydlig bild av hur innehållet ska se ut. Den implementeringsproblematik som de intervjuade lärarna uttrycker kan därmed jämföras med den problematik som Tholin (2006) tar upp kring implemen- teringen av Lpo94. Men trots att lärarna utrycker att det finns brister även med den nya reformen, så framstår det som att implementeringsarbetet av GY11, utifrån våra informanters utsagor, ändå har gett mer utslag. Formuleringsarenan och transformerings- arenan förefaller nämligen enligt vår undersökning överensstämma bättre än de gjorde enligt Tholin efter den förra reformen -94. Detta då våra informanters utsagor om deras innehållsmässiga tolkning av det nya dokumentet inte verkar skilja sig så mycket mot den tolkning som vi gjort av dessa, vilket alltså skulle kunna vara ett tecken på att implementeringen den här gången inte har varit lika problematisk.

57

Under de senaste 30 åren har ämnet idrott och hälsa, som vi inledningsvis i uppsatsen nämnt, genomgått en förändring mot att få ett mycket tydligare hälsofokus. I lärarnas utsagor framgår det mycket riktigt att hälsofokuset är ett väldigt centralt perspektiv i undervisningen, men samtidigt uttrycker flera att de kan utläsa en nedtoning av hälsodelen i de nya ämnesplanerna. Att denna tolkning verkar stämma framgår av att Skolverket (2010b) uttrycker att de valt att betona de psykiska och sociala delarna av hälsa mindre i de nya dokumenten. Detta är intressant då flera studier visat att hälsodelen av ämnet inte realiserats i undervisningen i den utsträckning som det står i kursplanerna från -94, vilket enligt Tholin (2006) berodde på att implementeringsarbetet som sagt brast vid införandet av de gamla kursplanerna, vilket i sin tur innebar att ämnet idrott och hälsa i praktiken inte fick den innehållsmässiga förändring mot större hälsofokus som ämnet skulle ha fått. Även Skolinspektionens (2010) flygande tillsyn visar på bristen på hälsa som moment i undervisningen. Det är därmed extra intressant att Skolverket istället för att öka hälsofokuset i de nya dokumenten och på det viset försöka se till att hälsoperspektivet verkligen genomförs vid den här reformen, väljer att tona ner hälsa som moment – i alla fall när det gäller psykisk och social hälsa (Skolverket, 2010b). Denna tendens skulle kunna tolkas som att Skolverket har gett upp lite av sina ambitioner om ämnets stora hälsoinnehåll – även om många hälsodelar naturligtvis finns kvar.

Genom de senaste decenniernas reformer har ämnets styrdokument även blivit mer otydligt formulerade från centralt håll och mer öppna för lokala tolkningar ute på skolorna. Detta framför allt på grund av 90-talets kommunalisering och den målrelaterade läroplan som genomfördes 1994 (Sandahl, 2005). I vår undersökning uttrycker däremot några av de intervjuade lärarna att de upplever att strukturen på dokumentet i och med den nya reformen nu blivit något tydligare jämfört med det tidigare, vilket Skolverket (2010b) också ger uttryck för. En sådan ökad tydlighet skulle kunna kopplas till Larsson (2007) och Ekberg (2009) som utpekat ett tydligt klargjort lärobjekt i idrott och hälsa som en av de viktigaste förändringarna som behövs för att stärka idrottsämnets identitet. Även om somliga av lärarna upplever just ökad tydlighet i ämnesplanen, uttrycker dock samtliga lärare att Skolverket hade kunnat formulera sig ännu mer konkret, framför allt när det gäller betygskraven. De menar att dokumenten fortfarande ger stort utrymme för tolkning, vilket våra resultat också i viss utsträckning visar förekommer.

58

I och med ovanstående resonemang kring minskningen av fokus på hälsa och den, åtminstone i viss mån, ökade tydligheten i styrdokumenten, kan det kanske ses som om det har skett en viss ”tillbakagång” från den tidigare utvecklingstendensen som handlade om ökad hälsa och stora tolkningsutrymmen. Därmed kanske ämnet i och med GY11 kan uppfattas ha tagit ett litet steg tillbaka mot hur ämnet såg ut innan -94, då hälsa hade mindre fokus och då dokumenten var något mer styrande i sin formulering (Annerstedt, 1991; Sandahl, 2005; Tholin, 2006). Dessutom var ämnesinnehållet före reformen 1994 mer fokuserat på själva utförandet av, ofta traditionella, idrottsgrenar, vilket kanske kan kopplas till den av flera lärare upplevda betoningen på kroppslig förmåga i de nya styrdokumenten. I så fall torde ämnesinnehåll och syfte i och med den nya ämnesplanen rimligen ha närmat sig den undervisning som lärarna redan bedrivit, snarare än att som vid tidigare reformer tagit ämnet ännu längre ifrån den aktuella situationen. Därmed torde diskrepansen mellan formuleringsarenan och realiseringsarenan åtminstone teoretiskt sett kunna vara mindre med de nya ämnesplanerna än med tidigare kursplaner, då innehållet i ämnesplanen nästan kan ses ha tagit ett steg mot där lärarna befann sig efter en halvt genomförd kursplane- förändring från -94. Att förändringarna i GY11 dessutom har varit relativt små jämfört med tidigare borde ha inneburit en lättare övergång för lärarna – då de därmed sluppit ”revolutionera” sin undervisning i och med de nya dokumenten. Utifrån Karlefors studie (2002) torde en sådan förändring ligga helt i linje med hur lärarna i idrott och hälsa arbetar – utan strävan att förändra ämnet och med skolans gamla inriktning som målsättning.

Den största skillnaden som vi i resultaten funnit beträffande lärarnas målsättningar och de målsättningar som ämnesplanen uttrycker är inom kategorin Prestation. Vi upplever att vi kan utläsa en viss skillnad mellan hur ämnesplanen är formulerad på formulerings-arenan och hur lärarna talar om sin undervisning på transformeringsarenan på den här punkten. Somliga av lärarna uttrycker nämligen att målsättningar som i Sandahls analysram inordnas under Prestation går att utläsas ur ämnesplanen, samtidigt som vi i vår granskning av styrdokumenten inte kan återfinna några sådana formuleringar. Om man kopplar ovanstående resonemang till teorierna kring arenor visar våra resultat på att några av informanterna således har gjort en tolkning på transformeringsarenan som vi upplever skiljer sig från formuleringsarenan – eftersom de gav uttryck för prestationsinriktade mål- sättningar samtidigt som vi inte kunde återfinna dessa i ämnesplanen. Då den tolkning mot

59

ökad prestation som lärarnas gjort av läroplanen är något som de, med undantag av en informant, motsätter sig och inte vill genomföra i sin undervisning, så är det tänkbart att formuleringsarenan (ämnesplanen) och realiseringsarenan (så som lärarna i kommer att genomföra sin undervisning) i slutändan kommer att hamna närmare varandra än vad formuleringsarenan (ämnesplanen) och transformeringsarenan (lärarnas utsagor) gör i den här frågan i vår undersökning – eftersom lärarna inte verkar vilja genomföra de förändringar i praktiken som de trots allt upptäckt.

Lärarnas upplevelser om ökat fokus på kroppslig prestation är dock inte på något vis taget ur luften. Skolverket (2010b) beskriver nämligen också denna förändring och menar att större fokus på kroppslig förmåga går att återfinna i de nya ämnesplanerna. Att vissa av lärarna på transformeringsarenan i studien gör tolkningen att formuleringar kring kroppslig förmåga per automatik har samband med prestationsmätning skulle kunna förklaras av Tholins (2006) forskning som anger att lärare tenderar att fokusera på moment som är enklare att bedöma. Att mätning av fysiska prestationer mycket riktigt skulle ge ett mer lättillgängligt betygsunderlag är något som flera av informanterna berör. Oavsett förklaring, skulle i alla fall lärarnas uppmärksammande av formuleringarna kring ökad kroppslig förmåga, trots att förändringen inte ger utslag i Sandahls analysram, kunna ses som om idrottsämnet nu fått ett innehåll som mer liknar hur ämnet varit tidigare, vilket alltså ytterligare stärker bilden av en ”tillbakagång” av ämnet idrott och hälsa i och med den nya reformen.

Trots de skillnader och olikheter vi i undersökningen stött på anser vi ändå att vår studies resultat skiljer sig ifrån Ekbergs (2009). Ekberg, som i och för sig inte har ett riktigt lika snävt målsättningsfokus som vi, menar att man nästan kan tala om att det finns två olika ämnen inom idrottsämnet eftersom lärobjektet på formuleringsarenan och realiseringsarenan skiljer sig så markant åt. Dessvärre har vi på grund av den här studiens begränsade omgång inte haft möjlighet att som Ekberg undersöka realiseringsarenan, utan istället fokuserat på formulerings- och transformeringsarenan – vilket kan ses som en svaghet med vår studie. Dock tyder våra resultat, i motsats till Ekbergs, på att mål- sättningarna med undervisningen i lärarnas utsagor och i ämnesplanen till stora delar liknar varandra. Trots de olikheter vi funnit och trots det faktum att vi inte vet hur den uttalade undervisningen kommer att omsättas i praktiken menar vi därmed att studiens slutsats är att

60

vi inte kan se något som styrker att ämnet på de olika planen skulle skilja sig påfallande mycket åt när det gäller ämnets syfte och innehåll uttryckt i målsättningar inom ramen för den nya ämnesplanen. I jämförelse med Ekbergs studie (a.a.) skulle detta kunna betyda att implementeringen av GY11, i den urvalsgrupp som vi undersökt, trots allt verkar ha fått utslag, vilket ger oss ett svar på vår första frågeställning. Om anledningen till detta utslag är en god implementering eller om orsaken snarare ligger i det faktum att ämnesplanerna verkar ha gjort, som en av informanterna uttrycker det, något av ”en tillbakagång” och därmed närmat sig lärarnas tidigare undervisning snarare än att gå längre ifrån den, låter vi vara osagt och lämnar till framtida forskning att undersöka. Då resultatet utifrån vår andra frågeställning visat på att det finns skillnader i lärarnas utsagor om ämnets syfte och innehåll, men att lärarnas målsättningar i stora drag ändå överensstämmer med de målsättningar som går att utläsa i ämnesplanerna, skulle man således utifrån vår studie kunna urskilja en tendens mot en mindre diskrepans mellan formulerings- och transformeringsnivå. De förändringar som Skolverket (2010b) anger som nya i den nya ämnesplanen har dessutom uppmärksammats i stora drag av informanterna i under- sökningen, vilket ytterligare stärker denna tolkning. På så sätt skulle kanske idrottsämnet kunna anses ha tagit ett steg ifrån att vara vad Linde (2006) benämner som ett icke- paradigmatiskt ämne eller som Ekberg (2009) uttrycker det: ett ämne med svag relation mellan läroplan och stoffurval. Därmed torde man också kunna hävda att idrottsämnet i och med denna minskade diskrepans och ”tillbakagång”, möjligen har tagit ett steg på vägen mot en tydligare identitet, vilket i så fall skulle betyda att den stora identitetsproblematik som funnits i idrottsämnet sedan 1994 (Annerstedt, 1997; Karlefors, 2002; Larsson, 2007; Ekberg, 2009), i och med den nya ämnesplanen har minskat.

Å andra sidan skulle man kunna se på den här förändringen på ett helt annat sätt. Att lärarnas utsagor i undersökningen hamnar relativt nära ämnesplanernas formuleringar samtidigt som lärarna uttrycker att de har fått alldeles för lite tid till implementeringen av de nya kurserna, skulle kunna ses som en bekräftelse på den nämnda ”tillbakagången”, och därmed närmandet av lärarnas aktuella undervisningssituation, snarare än ett bevis för att lärarna faktiskt har gjort en aktiv förändring utefter den nya reformen. För trots att majoriteten av lärarna, som nämnt, uppmärksammat de flesta av de förändringar som Skolverket uttrycker, är det få som verkar ha hunnit genomföra de förändringar som de lagt

61

märke till. Detta skulle kunna betyda att implementeringsproblematik undvikits genom just ämnets ”tillbakagång”. Samtidigt uttrycker ett par av informanterna stort missnöje över hur formuleringarna i den nya ämnesplanen lyder angående betoningen av kroppslig förmåga. Utifrån det perspektivet skulle förändringarna lika väl kunna ses som om Skolverkets haft utebliven framgång med att komma tillrätta med sen tidigare känd problematik. Flera av lärarna menar att de nya formuleringarna skulle kunna innebära att idrottsämnet snarare utvecklades i riktning mot större mätning och rangordning bland eleverna – något som varma förespråkare av vikten av lärandeinnehåll i idrottsämnet definitivt torde se som ett misslyckande för ämnet idrott och hälsa.