Intervjusvaren visade att fokus låg på eleven som ansågs bära på svårigheterna vilka skulle avhjälpas genom att eleven skulle få vara tillsammans med de övriga ”normala”. Genom intervjuernas gång visade det sig vid flera tillfällen att intervjupersonerna genom att verbalisera sina tankar omvärderade dem i realtid under intervjun. Exempelvis när intervjupersonen yttrat orden: ”de normala eleverna” och sedan ifrågasatte sitt eget uttalande med: ”Vad nu normal är”. Enligt en av studiens teoretiska utgångspunkter – det sociokulturella perspektivet, påverkar de språkliga verktygen såväl tänkandet som förståelsen och förklarandet (Vygotskij, 2001) och genom interaktionen med andra, i detta fall med intervjuaren, kan intervjupersonen omvärdera sina tidigare kunskaper endast genom att få frågan ställd och därmed tvingas reflektera, höra det yttras och tas emot, och sedan fundera på sitt eget uttalande. Säljö (2011, 2014) menar att allt agerande sker genom mediering i samverkan mellan människan och de språkliga redskapen vilket vår världsuppfattning konstitueras av. Människor lär av varandra och med varandra, och det sätt som de olika respondenterna upplever och beskriver sitt arbete i klassrummet, bygger på interaktioner med andra.
Det sociokulturella perspektivet gör gällandet att det är i de sociala och kulturella sammanhangen som kunskap uppstår vilket kräver delaktighet och medvetenhet hos eleven. Detta kräver i sin tur en inlärningsmiljö där det finns förutsättningar för en ständigt pågående dialog mellan läraren och eleven, mellan eleverna själva och inom eleven själv. Då villkoret för allt lärande är den kommunikation som sker inom och mellan människor blir språkets betydelse för utvecklingen central. Studiens resultat kan därför, utifrån den sociokulturella kontexten förstås som att lärare saknar redskap för att skapa de inlärningsmiljöer som gynnar ständigt pågående kommunikation genom olika aktiviteter. Lärarna har antingen inte kunskap om, eller inte medvetandegjort för sig själva, de olika redskap som eleverna behöver ha tillgång till för att utvecklas utifrån sina specifika förutsättningar och för att kunna uppnå sin fulla potential. Inga lärare redogjorde för redskap av typen scaffolding, portföljmetod eller genrepedagogik. Visserligen angavs smågruppering som strategi men inte på ett så utvecklat sätt så att det kan sägas påminna om samarbetsinlärning. I flera av respondenternas fall saknades den motiverande miljö som skolan behöver erbjuda lärarna för att de ska vilja, såväl som lyckas, arbeta inkluderande. Samtidigt innebär studiens andra teoretiska utgångspunkt, den praktiska yrkesteorin (Handal och Lauvås, 2015) att läraren förmodligen inte artikulerar alla sina egna teorier utan att det istället till viss del rör sig om en ”tyst” kunskap. Det är, som metoddiskussionen som följer efter detta avsnitt kommer att peka på, möjligt att respondenternas svar hade sett annorlunda ut om de fått tid på sig innan intervjun att reflektera kring och medvetandegöra sin tysta kunskap kring olika aspekter av inkludering, tolkningar, förhållningssätt och strategier.
De olika intervjuade lärarnas praktiska yrkesteori har det gemensamt att de upplever begreppet inkludering som något nytt som innebär ett skifte i sättet att hantera eleverna på. De ska nu hantera elever som har en blandning av svårigheter vilket sätts i relation till hur det var ”förr” när det var ”tillåtet” att nivågruppera och exkludera, - och inte alltid var självklart att alla elever ens skulle gå i gymnasiet. Enligt den praktiska yrkesteorin (Handal och Lauvås, 2015) har alla lärare skapat sina egna personliga teorier under livets gång och därefter byggt upp ett förråd av handlingsalternativ som väljs i samspel med eleverna. Lärarnas handlingar styrs av föreställningar och teorier om dem själva och omvärlden. Lärarna legitimerar sina handlingar genom den privata tankemässiga beredskapen som innehåller erfarenheter och information om andras erfarenheter vilka sedan bildar en referensram. Referensramen styrs av för läraren viktiga värderingar. Intervjumaterialet visar att vissa av lärarnas referensramar verkar bygga på tanken om att eleverna dels själva bär på svårigheterna, och dels – i vissa fall, utnyttjar svårigheterna eller sin diagnos genom att maskera lathet eller annan okunskap. Samtidigt uttrycker vissa lärare en önskan om en
bättring och en vilja att försöka vara den som åtgärdar, styr upp, kompenserar, eller på annat sätt hanterar eleverna, men att detta inte alltid är möjligt och att en strategi därför kan vara att inget göra.
När det gäller de specialpedagogiska perspektiven antog samtliga lärare det som benämns som the
characteristics perspective (Ainscow, 1998), individperspektivet (Ahlberg, 2015) eller det kompensatoriska perspektivet (Nilholm, 2007) där den enskilda individens personliga egenskaper utgjorde
förklaringen till svårigheterna. Dock visade förståelsen av begreppet inkludering att de lärare som dessutom hade fokus på utbildningen och gemenskapen även delvis hade ett kommunikativt
relationsinriktat perspektiv (Ahlberg, 2015) eftersom de fokuserar på elevens upplevelse och
möjlighet till lärande.
Metoddiskussion
Det vore inte möjligt för någon annan att genomföra samma kvalitativa studie och uppnå samma resultat men stegen i genomförandet av studien har beskrivits på ett sådant sätt att studien till stora delar ska kunna replikeras. Beskrivningen har också gjorts på ett sådant sätt att läsaren ska kunna tolka rimligheten i de bedömningar, avväganden och tolkningar som gjorts. Syftet är att visa på en bredd och en variation i beskrivningen av förståelser av begreppet inkludering och i förhållningssätt och strategier vilket inte med nödvändighet innebär att mättnad uppnåtts. En annan studie av liknande karaktär kan visa på en annan variation - vilket inte för den saken gör resultatet ointressant.
Bryman (2011) menar att fullständig objektivitet i samhällsvetenskaplig forskning är omöjlig. Istället bör studien kunna uppvisa ett genomförande där handlingarna sker i god tro och där det tydligt inte finns någon påverkan av subjektiva värderingar. Att genomföra en kvalitativ analys innebär trots detta i viss mån subjektiva tolkningar eftersom alla erfarenheter och all förförståelse ligger till grund för vad som fångar ens uppmärksamhet och vad som passerar obemärkt. Som tidigare beskrivits i metodavsnittet har en kollega fått kalibrera tolkningarna för att sträva efter en ökad tydlighet och relevans i dessa. Denscombe (2016) nämner den påverkan som riskerar ske under intervjusituationen. I denna studies fall finns en risk att respondenterna påverkats av vetskapen om mina studier på speciallärarprogrammet och anpassat sina svar efter vad de antar är ”rätt” svar att delge en blivande speciallärare. Det är dock inte upplevelsen att det förekommit en sådan atmosfär under intervjusituationen. Respondenterna uppmuntrades svara ärligt och inte
anonymiseras. En utmaning för den som intervjuar är att inte med kroppsspråket oavsiktligt avslöja sin privata reaktion på utsagorna på ett sätt som kan påverka respondenterna i olika riktningar. Det utgör även en utmaning att inför och under intervjun skapa det diskussionsklimat som leder till att respondenten svarar ärligt och utan att leta efter ”rätt” svar.
En annan del av metoden som kan diskuteras är hur resultatet hade kunnat påverkas om respondenterna delgivits exempel på förståelser av begreppet inkludering, förhållningssätt och strategier. Det finns en möjlighet att brist på tidigare reflektion kring detta har påverkat resultatet. Om en respondent exempelvis får höra definitionen av inkludering som strävan efter att alla elever ska uppnå full potential är det möjligt att få lärare skulle protestera. På samma sätt skulle det kunna vara så att lärarna tillämpar fler strategier än vad de själva är medvetna om beroende på i vilken utsträckning de har reflekterat över detta tidigare. Exempel på strategier liknande dem som Myrberg (2001) exemplifierar som gynnsamma strategier hade kunnat delges respondenterna som då hade kunnat dra sig till minnes fler tillämpade strategier. Å andra sidan hade det kunnat leda till andra osäkerhetsfaktorer där respondenterna hade kunnat känna sig tvingade att svara att de tillämpade dessa strategier för att inte framstå i dålig dager. Det är i sig ett intressant fenomen att så få strategier uttrycktes, även om fler strategier troligen tillämpas i verkligheten.
I fallet med respondenternas uttryck ”alla” som tolkades betyda ”även” kan det diskuteras huruvida en transkription ska tolkas bokstavligt eller inte. Den direktkontakt som förekommer under intervjun och som Denscombe (2009) menar prövar validiteten kan här sägas gälla eftersom direktkontakten med intervjupersonen och kontexten runt uttalandet tydliggör vad respondenten egentligen menar.
Avslutningsvis kan resultatens redovisningsform diskuteras. Anledningen till att forskningsfrågorna redovisades på olika sätt, där till exempel strategierna redovisades i form av en lista över strategier, är att det hade blivit för komplext att redovisa annars. Om alla tre forskningsfrågor skulle ha redovisats på samma sätt hade det blivit svårt att skapa en överblick. Det hade varit möjligt att redovisa resultaten av de tio intervjuerna genom att göra tio figurer där varje respondent fick en egen redovisning av de tre forskningsfrågorna men detta hade inte möjliggjort för en överskådlighet på samma vis. Förhållningssätten redovisades uppdelat på idén och genomförandet vilket skulle kunna skapa förvirring i förhållande till redovisningen av strategierna. Genom den tillämpade redovisningsmodellen blir det mer överskådligt men samtidigt går studien miste om eventuella kopplingar mellan förståelsen, förhållningssätten och
strategierna. Det kan rimligtvis antas att respondenternas förståelse för begreppet inkludering påverkar deras förhållningssätt och strategier. Förhållningssätten påverkar i sin tur förmodligen strategierna. Omvänt är det möjligt att strategiernas olika genomförbarhet påverkar förhållningssätten och eventuellt till och med förståelsen. Om en strategi är svår, tidskrävande eller betungande kan det troligtvis leda till ett mer negativt förhållningssätt vilket därefter kan påverka själva förståelsen för begreppet inkludering. Vad de intervjuade påstår att de tillämpar för strategier och vad som verkligen sker i klassrummet är vidare olika saker. För att kontrollera överensstämmelsen mellan de strategier som nämndes i intervjun och de som realiseras i klassrummet hade det varit nödvändigt att göra klassrumsobservationer.